Hur frilansarbete äger rum

Människor med arbete men utan arbetsplats – var arbetar vi och varför? Bibliotek, parkbänkar, kaféer är alla delar av min egen rutin för att skriva avhandling fem dagar per vecka. Vad gör dessa rum med mitt arbete och vad gör mass(tvångs)frilansandet med dessa rum?
Några temasidor i tyska veckotidningen Jungle World tar sig an dessa frågor, med utgångspunkt i fenomenet coworking spaces som expanderar i Berlin och riktar sig till vad som brukar kallas för “digitala bohemer”. När detta begrepp nämns i Tyskland så syftas på bästsäljarboken Wir nennen es Arbeit som för fem år sedan målade upp en glättig bild av en framväxande framtid av frivilligt flexibelt frilansande, där arbete och nöje upplöses i en serie av “projekt”.

Följaktligen har ett coworking space ingen “innehavare” utan bara “medgrundare” (co-founder), noterar Ivo Bozic i sitt reportage. Han besöker “Wostel“, som öppnade för ett halvår sedan i de hastigt gentrifierande kvarteren kring Reuterstraße i norra delen av Berlinstadsdelen Neukölln. Tio euro per dag, inklusive fritt kaffe, kostar det att uppehålla sig i trerumslägenheten som till varje pris inte vill vara ett kontor men som vill ta betalt för tjänsten “arbetsatmosfär”.

Ett av huvudmotiven för att hyra ett bord på ett coworking space ligger trots allt i önskan att byta ut hemmets skrivbord bredvid den obäddade sängen mot en officiellare atmosfär.
I detta hänseende verkar konceptet coworking spaces fungera bra, för enligt en världsvid rundfrågning arbetar de flesta coworkers mer motiverat än tidigare. Mer än varannan organiserar sin arbetsdag bättre och får lättare att slappna av i hemmet, kanske för att det åter etablerats en klar rumslig gräns mellan arbete och fritid – alltså just det som de digitala bohemerna inte längre ville ha.

Diana Artus sätter fingret på paradoxen: dessa “digitala bohemer” tycks ha en förkärlek för att förkasta det som tidigare ansågs obligatoriskt, exempelvis idén om ett kontor, bara för att sedan återta det i lätt accepterad form – och mot betalning. Åtminstone om det verkligen finns en sådan gruppering som bejakar sina egna villkor och aktivt driver fram en rörelse mot kommersiella coworking spaces. En alternativ analys är, som Ivo Bozic påpekar, att betrakta dessa rum som symptom på strukturella förändringar av arbetslivet eller rentav som “självhjälpsprojekt för frilansare”.

Jungle World lyckas ganska väl med att lämna frågor öppna och toppar temasidorna med ett pro/contra. Förespråkaren heter Tonia Welter och är en av innehavarna till – förlåt, medgrundare avBetahaus. De är något av en branschjätte vars coworking space i Berlin ligger på 2000 kvadratmeter. Vill minnas att jag hört att de även finns i Stockholm.
En öppen planlösning ska syfta till “så mycket kommunikation, öppenhet och kollaboration som möjligt.” Retoriken betonar kollektivitet, delad kunskap och trivsel. På något sätt ska detta hjälpa frilansarna att “uppnå en optimal balans mellan liv och arbete”. Utsagan är intressant – vad innebär det att nå en balans mellan liv och icke-liv, om den inte går att mäta i antal fria timmar? Samtidigt understryker Tonia Welter att nästa logiska steg borde vara en sociala säkerhet oberoende av arbete. Hon vill se Betahaus som en progressiv kraft, ett “synbart tecken för arbetsvärldens förändring”, rentav en del av en rörelse, “coworking-rörelsen”. Denna ska i förlängningen fungera “handfast argument för idéer som allmän basinkomst”.

Motargumenten levereras av Felix Klopotek, som ondgör sig över hur “kommunikation” blivit till en fetisch.

Självbedrägeriet består i att uppfatta frånvaron av en hierarki innanför kontorsgemenskapen som ett slut på hierarkierna i samhällets allmänna arbetsdelning, att förväxla frånvaron av en chef med frånvaro av tvång.
/…/
De klassiska hierarkierna inom företag – kontor såväl som fabriker – har fördelen av att dra tydliga gränser. /…/ Arbetsrelationerna innanför dessa gränser är inte sällan så tydliga att de anställda kan manipulera dem till sin egen fördel och hemlighålla dessa manipulationer för sina överordnade. Den som odlar sin bunkermentalitet på Betahaus kan inte föreställa sig någonting sådant, men så är det: De verklige kreativa är de som genom tricks, fiffel och underjordiskt samarbete (inte: kollaboration) skaffar sig frirum för överlevnad inom ett annars dödligt uttråkande arbete.
Dessa frirum försvinner där gränserna löses upp och där varje enskild, utan hierarkiernas skydd, står lika nära Gud, det vill säga profittvånget. Där endast kreativiteten återstår, där alltså “kreativitet” blåses upp till ett totalitärt och allomfattande begrepp, hotar den samlade arbetsförmågan att tas över.

Själv håller jag mig till att skriva på bibliotek, samt i viss mån kaféer och parkbänkar. Men dessa rum, dess inbäddning i olika ekonomier, hänger samman med den bredare utvecklingen av rum för frilansarbete.

9 kommentarer ↓

#1 Kalle P on 25 May 2011 at 3:18 pm

Intressant detta här. Liknande ställen poppar ju upp lite överallt – de finns ju även i Sverige, även om det är ovanligare att man hyr in sig timvis. Denna rumsliga omorganisering lyfter ju fram bristen på omorganisering av trygghetssystem: Frilansare förenen eder.

#2 Malte on 25 May 2011 at 3:33 pm

Mycket intressant!

Jag vill även nämna värdet av sociala center här. Själv sitter jag och läser denna bloggpost på et av flera på Nørrebro i København, kallat ‘Støberiet’. Där är kaffen mycket billig och det finns mat, även om du inte behöver köpa något för att vara här och använda et bord, elektricitet og internet. Vilket är motsatsen till kaféernas “gratis internet”.

Samtidigt är det också en plats för möten, ungefär som förespråkaren till de här co-working spaces tänker.

#3 saturday_sun on 26 May 2011 at 1:18 pm

Häromdagen var jag på besök i stadsdelsbiblioteket Garaget i Malmö. Garaget är mer än ett bibliotek – ett väldigt, öppet rum, med förutsättningar att vara och bli det som besökarna vill.

Förutom cirka 3500 böcker finns fåtöljer, massor av stolar, bord, symaskiner, “kreativ verkstad”, ett kafé med ekologiska varor, PA-utrustning, projektorer, Ipads, laptops, utställningsmöjligheter m.m.
Meningen är att föreningar, privatpersoner m.fl. ska kunna ha evenemang, ordna författarbesök, dans m.m.
För samhället kostar biblioteket/platsen/utrymmet 3 miljoner per år – varav den största utgiften är fastigheten.

Detta ganska svårdefinierade rum stämmer ganska bra in på beskrivningen av coworking space. Man ser tydligt att biblioteken alltså utvecklas i denna riktning.

#4 Johan Ronström on 26 May 2011 at 7:29 pm

Vi har pratat om att börja bjuda in våra vänner en dag i veckan att göra sina frilansgrejer hemma hos mig i bagis. Typ öppet hus, wifi och kaffe. Vi som har suttit på Musikhögskolan tillsammans men hår ut nu kände att man blir av med möjligheten till feedback och socialt sammanhang.
HemligaTrädgården fyller också lite av den funktionen.

#5 Gabrielle B on 26 May 2011 at 11:47 pm

Personligen tror jag mer på det där skrivbordet intill den obäddade/bäddade sängen. Eller var man nu har det.

Kreativa kollektivplatser fick jag nog av på en viss Kulturrådsunderstödd lokal i Stockholm.
Jättemycket ostädat, pladdrigt, musikpjonkande, slarvigt, macho-malligt och allmänt tossigt. Men klart det var kul ibland. Om det nu var det…som skulle vara den nya positivistiska frilansvärlden?

Nej. De där tillräckligt tysta Biblioteken tror jag på däremot. Bara inte med Bibliotekarier som är så fega att de inte kan säga till folk att inte pladdra mobilt. Den sortens kollektivrunms-feghet har jag också fått fullständigt nog av.
Ordnung macht frei! I alla fall lite grann.

#6 COPYRIOT | Om medgrundarskap on 27 May 2011 at 5:04 pm

[…] ← Hur frilansarbete äger rum […]

#7 Viktualiebrodern on 27 May 2011 at 10:25 pm

Det roliga med bibliotek i stora städer som Berlin är att man kan variera sig.

Ett udda bibliotek (men mycket tyst och lugnt) i Berlin är Deutsches (f.d. Kaiserliches) Patentamt mellan U Hallesches Tor och Prinzenstrasse. Man måste visserligen legitimera sig när man går in, men ingen stör i läsesalen.

Kanske rentav den stora målningen med nazistiskt arbetarmotiv (stål, eld och muskler) finns kvar i trapphuset? I så fall värd ett besök bara den.

I alla fall någon sorts öppet hus natten mellan lördag och söndag

http://www.langenachtderwissenschaften.de/Routen-Programm_76_R-3s.html

http://www.vifabbi.de/fabian?Deutsches_Patentamt_-_Dienststelle_Berlin

#8 Kik on 28 May 2011 at 9:51 am

Det här förtjänar en större kartläggning! Parat med lite poetiskt begreppsskapande – för det tycks mig finnas många typer av coworking spaces. Förutom dem som nämnts ovan tänker jag till exempel en vän som brukar kalla det för “datadagis” (som i: Vill du ha datadagis med mig på torsdag, alltså ska vi träffas hemma hos en av oss, och sitta med våra laptops och jobba, sida vid sida). Och så finns det ju mer uttalade combos cafe/arbetsplats även i Sthlm, som det här:
http://www.coffice.coop/

#9 IT Assignment Writing Services on 6 November 2019 at 9:58 am

There is a solution to your entire Information Technology Writing Services requirements necessary to put you ahead of the pack in your Online Information Technology Essay Writing Service and Information Technology Assignment Help.

Kommentera