Sju noteringar om bibliotek (och häkten och hacking och sömn)

Efter att igår ha föreläst på Biblioteksdagarna i Visby lade jag vantarna på senaste numret av Biblioteksbladet (4/2011) och blev tvungen att göra en rad noteringar.

1.
Frågan om “robotgenererade böcker” på svenska forskningsbibliotek diskuteras i en artikel av Tobias Carlsson, med flera hänvisningar till Copyriot. Slutsatsen blir att det återstår för biblioteken att utveckla en policy kring det nya fenomenet. På annat håll i tidningen berättas att en ny referensgrupp inom Biblioteksföreningen, bestående av yngre bibliotekarier från Uppsala och Västerås, bland annat har tagit upp frågan om robotförlag.

2.
Logotypen för “Librarians against DRM” pryder en artikel som bland annat berättar om att Stockholms stadsbibliotek inlett ett samarbete med C-M Edenborg om att tillgängliggöra Vertigo-böcker i digitalt format, utan DRM-spärrar-. Följaktligen handlar det då inte om att “låna ut” böckerna, då det bara är via DRM som illusionen om “lån” i någon mån går att upprätthålla.

3.
Kriminalvården stänger häktesbibliotek, berättar Åsa Ekström i en angelägen artikel. Bland de häktade, som sitter isolerade minns 23 timmar om dygnet, finns en stor efterfrågan på böcker. Men nu börjar bokvagnarna att dras tillbaka.
Kronobergshäktet, som är Sveriges största, kommer inte längre att ha något bibliotek efter sommaren. På grund av ombyggnad flyttas hälften av de häktade till det nya häktet i Sollentuna som helt saknar bibliotek.
Biblioteken ersätts med bokhyllor med utdelning av gratis pocketböcker som returnerats från arbetsplatsbiblioteken. Skönlitteratur på svenska (kompletterat av ryska och arabiska), men inte på andra språk och ingen facklitteratur, t.ex. böcker om häktades juridiska rättigheter. (Kan man hoppas att Litteraturutredningen uppmärksammar detta?)

4.
Malmös bibliotekschef Elsebeth Tank har åkt till stadsbiblioteket i San Fransisco. Hennes reseberättelse snuddar vid frågan om hur sömn äger rum:

Åtminstone lägger jag senare märke till att de 2000 sittplatser som biblioteket erbjuder sina besökare, alla är gjorda i trä utan förmildrande omständigheter. Och det är säkert utmärkta sittplatser, men inte sådana man somnar på eller intar mer avslappnade positioner i. Kanske är det ett uttryck för ett lite traditionellt sätt att tänka kring hur biblioteksrummen används. Det kan också vara ett medvetet val för att hindra att områdets många hemlösa slår läger i biblioteket. Hemlösa finns i stort antal, både utanför och inne i biblioteket. De är till synes välkomna och accepterade, men kanske finns det ändå ett behov av att dra en osynlig gräns.

5.
Kungliga Bibliotekets öppettider har inskränkts. Numera stänger KB klockan 19 på vardagar och har knappt alls öppet på helgerna. Detta är inte bara en allmänt inskränkt service, utan slår specifikt mot den icke-professionella forskningen, skriver författarna till debattartikeln “Upprop för nationalbibliotek med generösa öppettider”:

Det kan inte vara meningen att det bara är frilansare, personer med forskningsbidrag eller pensionärer som bereds möjlighet att fördjupa sig i vårt kulturarv.

6.
Biblioteksbladet refererar en magisteruppsats av Sandra Elebro som handlar om boksvinn. Ämnet kan väcka mer allmänna frågor om relationen mellan digitala kataloger och fysiska rum.

Några jämförelser görs inte mellan katalog och befintligt bestånd. Att en bok är borta upptäcks först när någon frågar efter den. Det leder till att bibliotekspersonalen börjar leta. Om boken inte hittas förs den in som “saknad” i katalogen /…/
att efterforska en försvunnen bok kan kosta lika mycket som att köpa in en ny. /…/ Risken är uppenbar att man flera gånger gör nyinköp av en bok som redan finns. Boken kanske inte ens är stulen utan har bara hamnat på fel plats.

Funderar lite på RFID, som väl numera brukar användas för att märka biblioteksböcker. Vore det inte tänkbart med RFID-läsare på bokhyllorna? Jag vill minnas att någon kommentator här på bloggen redan har spekulerat i att det skulle möjliggöra ett mer “kaotiskt” bibliotek.

7.
Biblioteksforskaren Jonas Söderholm talade idag på Biblioteksdagarna om verktygsbibliotek, “tool lending libraries“, i USA. Folkbibliotek som lånar ut hammare och stegar, med mera.
Berkeley Public Library listar en mängd verktyg för att arbeta med trä, cement, el, trädgård, med mera. Däremot inte verktyg för att arbeta med textil eller livsmedel. Inga symaskiner eller pepparkaksformar. Varför inte?
Verktygsbibliotek är en tanke som inbjuder till spontan radikalisering. Tänk ett bibliotek som lånar ut mörkerkikare och fjärrstyrda flygkameror. Eller trumpeter och cymbaler. Eller pistoler. Eller leksaker. Eller prydnadsföremål.
Nå, för att hålla fantasin i styr – att bibliotek lånar ut utrustning relaterad till att materialisera och digitalisera böcker förefaller väl naturligt? Vissa böcker lånar redan ut läsplattor. Vilka blir först att låna ut bokskannrar?

Jonas Söderholm säger:

lek med tanken att allt skulle gå att låna på bibliotek. /…/ Samhället skulle inte se ut så som vi känner det.

Att verktygsbiblioteket även ska erbjuda kunskap om verktygens användande förefaller logiskt. Därmed glider vi från bibliotek till hackspace – via en serie oerhört spännande hybrider.