Flygfotograferingens framtid

På tal om robotinsekterna som snart intar våra städer är det intressant att titta på företaget Helikopterfoto HB. Affärsidén är att ta flygbilder med hjälp av relativt små, obemannade, radiostyrda flygfarkoster (oktokoptrar). Kunderna verkar i första hand vara fastighetsmäklare. (Att huset man köper ser snyggt ut uppifrån är uppenbarligen viktigt!)
På lite sikt är det troligt att användningsområdet vidgas, särskilt om flygfarkosterna blir successivt mindre och får batterier med längre hållbarhet. Därmed ökas möjligheterna för sådan flygfotografering som har karaktär av trakasserier, paparazzi eller rentav spionage. Vitt skilda aktörer kan tänkas ha intresse av detta: journalister och aktivister, poliser och säkerhetsfirmor.

Utan tvivel kommer detta att leda till krav på lagstiftning. Huruvida lagarna kommer att efterlevas är en annan sak. Jag tänker mig att regleringen av flygfoto kan ske på två sätt: regler för flygande och/eller regler för fotografering.

Regeringens föreslagna fotolag är förstås aktuell i sammanhanget. Tyvärr minns jag inte så mycket av det finstilta som jag tittade på när betänkandet kom i januari, men såvitt jag vet fördes ingen närmare diskussion om fjärrstyrda, flygande kameror. Det ter sig troligt att fotolagen, hur den än kommer att se ut, snart kommer att anses som otillräcklig just i fråga om flygfoton.

Obemannade luftfartyg regleras av Transportstyrelsen. En snabb titt på deras föreskrifter från 2009 ger intryck av en pilotcentrerad flygpolitik. Varje farkost ska vara under befäl av en individuell pilot och vilka regler som gäller beror på om den är inom pilotens synhåll. Reglerna verkar i stort sett handla om att undvika kollisioner, inte om att värna någons privata sfär.

Vi flyger aldrig över människor eller djur som inte ingår i produktionen, och förbehåller oss rätten att ställa in eller avbryta en flygning om väder eller andra omständigheter påverkar säkerheten för person eller egendom.

Så skriver Helikopterfoto HB på sin hemsida, där det hänvisar till sitt tillstånd från Transportstyrelsen. Däremot nämns inte ett ord om gränser för vad som fotograferas. Inga hinder verkar alltså finnas för att anlita deras tjänster för att exempelvis flygfotografera deltagarna i ett möte på privat mark.
Huruvida just detta företag skulle gå med på det är ointressant – vad som räknas är att det inom några år kan ha uppstått en sådan marknad. Och även om den skulle regleras hårt genom en ny fotolag så är det troligt att polismyndigheter kommer att vilja övervaka folkmassor och gränser via fjärrstyrda flygfarkoster. Sådan forskning pågår t.ex. inom EU-projektet Indect – och på vissa hackerspaces. Kanske kommer det även att utvecklas nya typer av personliga luftvärn som skjuter tennisbollar på ovälkomna flygpaparrazis? Därmed väcks ytterligare ett möjligt område för ny lagreglering.

Samtidigt, på ett mer subtilt plan: allas vår känsla för flygfarkoster, för relationen mellan luft och land, kommer att förändras.