Hittade just ännu ett bokförlag som spelar i samma liga som robotförlagen, utan att vara ett renodlat robotförlag. Gränsen är förvisso oskarp. Alla slags bokutgivning vilar i varierande grad på att vissa moment automatiseras i mjukvara. Jämför Books LLC med dess eget underförlag, General Books LLC.
Books LLC utger hopbuntade artiklar, hämtade från Wikipedia. Titeln sätts automatiskt, i praktiken genom att rada upp så många artikeltitlar som får plats. Priset sätts högt. Affärsmodellen bygger på att spamma ett index med titlar för att träffa in de söktermer som inga andra förlag har träffat.
General Books LLC återutger äldre böcker, hämtade från Archive.org. Upphovsrätten har gått ut och någon har scannat in dem. Varje enskild bok är produkten av ett redaktionellt beslut, fattat av människor som nu är döda. Massutgivningen är däremot automatiserad. Såväl klassiska romaner som obskyra myndighetsrapporter matas via General Books LLC in i nätbokhandlarnas index. Priset sätts ofta lågt. Affärsmodellen handlar om att priskonkurrera med identiska titlar som återutgivits av andra förlag.
Nästan en halv miljon titlar från General Books LLC finns på Amazon. Mest sålda är Jane Austen, Bram Stoker och andra engelskspråkiga romanförfattare från det långa 1800-talet.
Träfflistan på Adlibris toppas av Friedrich Nietzsche i engelsk översättning: The Antichrist för endast 59 kronor. Den som söker efter denna bok på Adlibris får upp en mängd versioner, varav ett par rentav är några kronor billigare och har riktiga omslag. Men höst på träfflistan hamnar en utgåva från General Books LLC, på tredje plats ytterligare en från samma förlag – möjligtvis baserad på en annan förlaga.
Alla böcker verkar tillverkas i samma slags beiga odesignade bokomslag som på Wikipediaböckerna från Books LLC. Trycket är givetvis också billigast möjliga. Efter tio år är det troligt att bokryggen förvandlat sig själv till pulver. Så blir det man pressar produktionspriset till ett minimum. Köparna är förhoppningsvis medvetna om att de prioriterar bort såväl utförande som hållbarhet. Bland dessa köpare finns även bibliotek.
Ett tjogtal titlar från General Books LLC hittas i Libris. Tre stycken, valda på måfå:
1. Musik- och teaterbiblioteket har beställt in (via Dawson) en bok av kompositören Nikolaj Rimskij-Korsakov, Principles of orchestration.
Noteras: Samma bok finns tillgänglig (Amazon, Adlibris) även i en annan återutgåva, på det etablerade förlaget Dover. Dovers utgåva är inte bara billigare utan också flera gånger tjockare: 489 sidor. Hur har General Books LLC lyckats få ner boken till 128 sidor? Misstanken väcks om att notexemplen inte följt med. I så fall har Musikbiblioteket blivit grundligt lurat.
2. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har på sin hylla Insurgent Mexico av John Reed.
Noteras: Förlagan förefaller vara en av alla de böcker som digitaliserats av Google. Om upphovsrätten har gått ut tillåter Google nedladdning av pdf – men bara för dem som befinner sig i USA. Fiffigt nog har någon gjort ett automatiskt script som automatiskt laddar upp dessa böcker på Archive.org, “by user tpb“. Därifrån hämtas de i sin tur av General Books LLC, som förser dem med nytt ISBN-nummer och laddar upp dem som katalogpost till nätbokhandlarna. Vilken karusell!
3. Vitterhetsakademiens bibliotek har köpt in en bok med titeln British metallic coins and tradesmen’s tokens with their value from 1600-1912.
Noteras: Samma bok har nyligen återutgivits av ytterligare ett förlag, Nabu Press. Även om jag inte hunnit titta närmare på dessa, verkar affärsidén vara densamma som för General Books LLC – med skillnaden att Nabu Press även utger böcker på andra språk än engelska. Bland annat har de utgivit En Herrgrdssgen [sic!] av Selma Lagerlf [sic!].
Nabu Press förser även sina böcker med fina omslag – om än helt utan koppling till böckernas innehåll. Rosa Luxemburgs tal vid partigrundandet 1918 pryds av en bild på ett fjäll. (Inköpt av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.) En bok om flygplan pryds av dammiga bokryggar. (Inköpt av Flygvapenmuseums bibliotek.)
Skräplitteratur är det rätta ordet för böcker som dessa. Innehållet är inte skräp, men utförandet är det. Billigt utfört print-on-demand behöver inte alltid vara fel, lika lite som vanliga utskrifter är fel. Men när dessa böcker fyller bokhandlarnas kataloger, när de rentav tas in på biblioteken, när varje klassiker finns otaliga utgåvor varav de flesta gjorts automatiserat, när det inte går att avgöra vilka som är fuskverk förrän efter att köpet är fullbordat – då är det befogat att tala om litterär nedskräpning.
38 kommentarer ↓
Intressant, det här ska processas lite på biblioteket jag jobbar på.
Jag tycker dina poster om detta ställer begreppet kvalitet på sin spets. Framförallt nu när General Books LLC kommer in i bilden. De är ju som du skriver inte direkt ensamma om att ge ut klassiker i billigt utförande. Även om det inte sker automatiserat på andra förlag så finns ju fortfarande skräckexempel på papper och bindning – det är knappast bara General Books böcker som kommer falla samman om 10 år. Den relevanta kvalitetsskillnaden tycks alltså vara det automatiserade förfarandet, minimaliserandet av mänsklig inblandning. Jag blir nyfiken på exakt hur långt man drivit detta.
Jag har följt ditt robotboksgrävande med intresse. Det blev plötsligt extra intressant när det visade sig att vi på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, där jag jobbar, hade tre sådana böcker. Vi plockar genast bort två av dem ur vårt bestånd och kommer att behöva passa oss för den här typen av utgivare, det är uppenbart. När böckerna beställdes (via Adlibris) fanns där inget som på förhand indikerade om hur de blivit till.
Bort ska nämnda (1) ”Insurgent Mexico”, men även den ej nämnda (2) ”Swedish Social Democratic Politicians: Olof Palme, Alva Myrdal, Ture Nerman, Mona Sahlin […]” (från Books LLC).
Jag sitter här med böckerna framför mig och det finns några saker som förtjänar att nämnas – för ett fortsatt grävande, för förvärvsansvariga bibliotekarier och för andra nyfikna:
Spontant känns häftning och papper inte vansinnigt mycket sämre än i många andra böcker som kommer ut idag. Däremot är layouten och ”sättningen” dålig.
(1) ”Insurgent Mexico” är inte utgiven som faksimil, utan är OCR:ad, med en hel del felaktigheter och konstiga tecken och underliga ”sektionsbrytningar” som klyver meningar rakt av och ignorerar originalets egen kapitelindelning. Förlaget har en copyrightinformation och disclaimer i början av boken. Där nämns just att boken är OCR:ad och förlaget ber läsaren att ”please forgive any spelling mistakes”, samt att de inte tar ansvar för exaktheten i innehållet. I någon mening blir här alltså innehållet skräp – på grund av det tekniska utförandet. Intressant är också att förlaget hävdar en: ”Modifications Copyright © 2009 …”. Ska man tolka det som att de hävdar copyright på de uppenbart bristfälliga modifikationer de gjort, på ett för övrigt fritt material?
Bok (2) är ett exempel på ett Wikipediabaserat verk. Även om man helt bortser frågan om faktakorrektheten, finns här andra, mer banala problem. T.ex. att den automatiserade skapelseprocessen uppenbarligen endast tagit med Wikipedias förgreningssida för personer med samma namn, och inte gått vidare till personen som avsågs. Det har man ju inte så stor nytta av i ett biografiskt verk.
Den tredje boken är, som nämns i inlägget, Rosa Luxemburgs tal vid partigrundandet 1918. Det är förvisso en underlig publikation: innehållet sträcker sig bara ca 30 s., men bokens totala omfång är uppåt 200 s. – boken består alltså till större delen av blanka sidor (!). Själva innehållet är ett faksimil av tämligen okej (visuell) kvalitet, med vissa svagare partier. Denna kommer vi dock att behöva diskutera mer i detalj, eftersom den känns som ett gränsfall.
Kalle L: Jättestort tack för dessa upplysningar och reflexioner!
Besökte PS-1, museet för samtidskonst här i New York och hittade två LLC böcker om mode i deras bokaffär. Hade nog aldrig uppmärksammat saken om det inte vore för den eminenta robotföljetongen här på bloggen. Det kändes underligt att en i övrigt välsorterad och dessutom till storleken liten konstbokhandel (mindre än modernas) hade drabbats av viruset.
Det är alltså så att boköpandet har blivit precis som att tanka ner något från Piratebay. Massa skit om man inte vet vad man letar efter.
Tycker det är sjukt svårt att värdera det här fenomenet. Är det verkligen att jämföra med virus? Det är väl bra att kunna kopiera och massproducera texter. Det är ändå nån form av kunskap som sprids även om prissättningen är minst sagt tveksam.
Tycker det här känns som en del av en större helhet. Med digitaliseringen har ju redan skivbolagens existensberättigande verkligen ställts på sin spets, i någon mening även filmbolag och nu verkar det vara bokförlag som verkligen måste börja fundera över sin egen roll. Är det här kärnan i digitaliseringen? Vore intressant att höra ditt resonemang om det här ur ett större perspektiv.
Jag föredrar skräplitteratur med pappersomslag. De kan man slänga på glöden i spisen.
Skräplitteratur med hårda pärmar saknar den frihetsgraden. Förlagen borde ha ett strikt återvinningsansvar för sånt.
Tack för ditt grävande om robotförlagen. Även tack till Kalle på Arbetarrörelsens arkiv o bibl för intressanta synpunkter. Boken från General Books var en felbeställning och jag har nu tagit bort den från vår katalog.
Anna Håkanson Scott
Musik- och teaterbiblioteket
Rasmus, vad har du att säga om Kessinger Publishing?
Spelar dom i samma liga som dessa “förlag”?
Det finns tydligen robotmarknad också. Precis som på en del handel på finansmarknaden så görs prissättning på böcker av algoritmer – som kan manipuleras. Och förutom att sälja böcker som inte ens är skrivna eller tryckta innan de säljs, så ägnar sig en del näthandlare åt att sälja begagnade böcker som de inte har i sitt eget lager, utan som finns hos en konkurrent. Läste det här idag och förlorade hoppet om internet och mänskligheten igen: http://www.michaeleisen.org/blog/?p=358
Det finns en slags akademisk motsvarighet till robotförlag; Lambert Academic Publishing. De skickar mejl hejvilt till alla som författat någon slags akademisk uppsats (ivarjefall masteruppsatser till doktorsavhandlingar). Det verkar vara print-on-demand. Författaren får ett gratis exemplar; sedan får man ingå i deras ohyggligt dyra utbud av icke peer-reviewade eller korrekturlästa alster. Antar att affärsidén är att bibliotek köper in “av misstag”, att författaren själv köper extra exemplar av fåfänga (julklapp?) eller att någon stackars kund misstar något ex. för en kursbok.
(Många som går med på detta tänker nog att de inget har att förlora, men jag tycker konceptet är ganska förkastligt och det borde rimligen ge akademiska minuspoäng att associera sig med sådan undermålig kvalitetskontroll. )
Kommentera