Markus Amalthea Magnuson har på sin blogg författat en historik över distributionen av serienummer (serialz) i Mac-kretsar på 1990-talet. Mycket läsvärt!
Helt parentetiskt: Markus skriver att det är “strikt olagligt” att distribuera serialz. Nja. Rättsläget i Sverige verkar oklart. Daniel Westman, den alltid lika hjälpsamma juristen, hjälpte till att reda ut saken.
57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1992:1687).
Kan ett tiosiffrigt serienummer räknas som ett “hjälpmedel”? Oklart. Om en domstol finner att så är fallet, kan serienumret vara straffbart att inneha. Tänk om man av en slump skulle ha samma sifferföljd i sin telefonbok!
“Men icke-kommersiell spridning av koder faller nog utanför denna bestämmelse”, påpekar Daniel Westman. Alltså bör det i Sverige vara fullt lagligt att distribuera serialz, så länge det inte sker i “förvärvssyfte”.
Själv gissade jag att 2005 års skärpning av Upphovsrättslagen hade ändrat på detta. Då fick vi ju bland annat denna läskiga paragraf:
52 d § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.
Men, påpekade Daniel Westman:
52 c § Bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta kapitel är inte tillämpliga om verket är ett datorprogram.
Så det är det kanske olagligt att sprida koder för att avkryptera video, men fullt lagligt att sprida koder för att låsa upp kommersiell programvara – så länge spridandet inte är kommersiellt. Fast gränsdragningen ter sig aningen underlig. Även en dvd är ju ett “datorprogam” i någon mening, och omvänt så innehåller många datorprogram andra typer av upphovsrättsligt skyddade verk, exempelvis bilder. Allt som är säkert är att spridandet av kodnycklar kommer att fortsätta skapa ståhej på nätet lika länge som multiplikation kan producera kraftfulla nummer.
45 kommentarer ↓
Intressant att se hur vad man skulle tolka BD+ som är ett av skydden för Bluray discar. Eftersom BD+ är en virtuellmaskin som kör java byte kod. Så på Bluray discarna ligger lite kod som körs i den virtuella maskinen på spelaren och det den gör är att fixa till filmen så att den blir rätt.
Klassisk gråzon detta. Som nämndes i en kommentar till mitt inlägg så är jag själv så pass färgad av den amerikanska serialzkontexten att jag utgått från att distributionen är olaglig, men vet ej ens om den är det i USA.
Lustigt nog kan ju ett serienummer också ses som kod och därmed som mjukvara. Alltså, numret är ju ofta parameter till en funktion på ett eller annat sätt, utan vilket funktionen inte ger det önskade resultatet. Därmed skulle man kunna se det som att serienumret är faktiskt källkod även om den inte i sig självt är exekverbar.
Ett sådant synsätt skulle likställa t.ex. en crack med ett serienummer eftersom båda tillhandahåller en kodkomponent vars resultat är att ta sig förbi ett kopieringsskydd.
Möjligen blir detta dock alltför hårklyvande, men ändå intressant. Vad som kan sägas om lagparagraferna du nämner är att de uppenbarligen inte är tillämpliga då de pratar om exemplarframställning och kopiering etc. eftersom inga nya kopior av mjukvaran framställs när rätt serienummer matas in.
Frågan är: vågar någon testa svensk lagstiftning i praktiken och lägga ut ett samlat arkiv av alla utgåvor av C&N och dess efterföljare på en hemsida för direkt nedladdning? Om inget annat vore det ju en enorm kulturgärning, likt http://textfiles.com men med ett annat innehåll.
Å andra sidan kanske man kan säga, aningen hårklyvande, att varje användning av ett datorprogram innebär att det kopieras. Ett nytt “exemplar” skapas ju i datorns arbetsminne. (Lagen gör dock ett luddigt undantag för “tillfälliga exemplar” vars hela innebörd jag inte riktigt minns.)
Detta får mig att osökt tänka på New York Times underliga “pay wall”, eller närmre bestämt den här artikeln på techdirt.com: http://www.techdirt.com/articles/20110322/03485913583/am-i-violating-dmca-visiting-nytimes-with-noscript-enabled.shtml
Ja, intressant fråga – skulle en http://www.bugmenot.com/ (som inte tog bort inloggningsuppgifter på begäran) vara laglig i Sverige?
Min fundering är snarare om lagstiftning mot kringgående av kopieringsskydd faktiskt är användbar. Det här känns som något annat.
Serialz är ju ingenting som påverkar den egentliga distributionen av programvara. Istället handlar det om en handhavandegenväg. Man kringgår inte kopieringsskydd, eftersom det inte är kopieringsskydden som är reglerade av serialz. Istället är det åtkomsten av funktionalitet (helt eller delvis) som påverkas av användande av serialz.
Kanske är det istället tal om någon form av rent avtalsbrott, att accessa programvara utan att ha “rätt” att göra det?
Angående avtalsbrott så förutsätter det ju att du först ingått ett avtal som förbjuder dig att accessa programvaran utan tillstånd. Känns ju knappast som något avtal man skulle ingå.
Access eller tillgång till verk är fär övrigt något som inte alls är enn upphovsrättslig rättighet och således inte regleras i upphovsrätt. Däremot är det infört bakvägen som en sorts rättighet i till exempel USA genom att deras DMCA har regler om skydd som kontrollerar åtkomst inte får kringgås. Detta finns inte i svensk upphovsrättslag eller det EU direktiv som det bygger på.
På tal om koder som “handhavandegenväg” så kan väl detsamma då sägas om koderna för att knäcka spärren på “lånade” e-böcker. De finns ju på datorn, allt man gör är att komma åt den krypterade informationen.
@Sambor: De flesta användaravtal som visas när man startar ett program första gången säger väl i och för sig att man inte får mata in någon annans serienummer? Att de flesta bara trycker “I Agree” utan att läsa är en annan sak :)
Marcin m.fl.: Att använda ett datorprogram innebär som Rasmus skriver en tillfällig exemplarframställning. Sådana tillfälliga exemplar faller inom upphovsmannens ensamrätt enligt 2 § upphovsrättslagen. Vissa tillfälliga kopior får visserligen framställas enligt 26 g §, men den bestämmelsen kan bara åberopas av den “som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram”. Därmed skyddas nog i praktiken även användnings- och accesspärrar.
De tillfälliga kopiorna och de faktum att de ibland tenderar att göra upphovsrätten till en rätt att kontrollera access diskuterades mycket i rättsvetenskapen för ca tio år sedan. Jag skrev t.ex. två artiklar om tekniska skyddsåtgärder då:
http://www.juridicum.su.se/iri/docs/Tekniska_%C3%A5tg%C3%A4rder/s227-250.pdf
http://www.juridicum.su.se/iri/docs/Tekniska_%C3%A5tg%C3%A4rder/s560-579.pdf
Fast med “förvärvat rätt att använda datorprogram” ska ju tolkas som att man på laglig väg förfogar över datorprogrammet. Detta framgår både av de internationella avtalet (det är väll WIPO), EU direktiv och förarbetena till den svenska lagen. Alltså krävs inget särskillt tillstånd eller liknande eller godkännande av avtal eller att man uppfyller några krav på att komma förbi spärrar med mera. Det enda som krävs är att man inte innehar ett exemplar som man kommit över på olagligt vis.
Kan inte distributionen av serialz ses som en sorts förberedande för upphovsrättsintrång?
Sambor: Vad som menas med “den som förvärvat rätt att använda ett datorprogram” är knappast helt klart. I de svenska förarbetena görs en extensiv tolkning, men det är oklart om den har fullt stöd i EU-direktivet.
I litteraturen (Lindberg, Westman, Praktisk IT-rätt, 3 uppl, s. 268) nämns att man knappast kan anses ha förvärvat rätt att använda ett program om det sprids fritt, men kräver att att man köper en kod för att kunna använda det och man inte har köpt koden.
Kan inte falska aktiveringskoder räknas som urkundsförfalskning?
Kommentera