På tal om e-böcker så återfinns en läsvärd kolumn av Pelle Snickars i dagens SvD. Hans centrala poäng, som även har upprepats här: det går inte att “låna” e-böcker.
Digital information kan bara kopieras. Den kan inte lämnas tillbaka, däremot kan den raderas. För att simulera ett lån som därför programvaran tvinga fram en radering, vilket förutsätter sluten källkod. Men inte ens detta är en garanti mot att informationen först kopieras. Förlagens fruktan är stor. Därför tvingar de biblioteken att acceptera ganska absurda villkor. Pelle Snickars skriver:
Nyligen aviserade HarperCollins att man nu inför en gräns på 26 lån för de e-böcker man licensierat till bibliotek. Sedan försvinner bokfilerna. Puts väck.
Om bibliotek en gång var bastioner mot glömskan kommer de framöver kanske att bli raderingscentraler av stora mått. Det vore förstås synd.
Många vill tro att det går att skapa en modell som möjliggör både “digital försäljning” och “digitala lån” av böcker. Pelle Snickars är skeptisk, med rätta. Om en sådan skillnad ska simuleras av sluten källkod måste biblioteken ingå i tveksamma allianser med de mjuk- och hårdvaruföretag vars standarder för tvångsradering ska implementeras. Genom att välja en viss standard gynnar biblioteken också vissa företag (och missgynnar fri mjukvara). Om man tycker att det är okej kanske det vore lika bra att biblioteken löper linan ut och låter Apple, Amazon, Adobe och de andra bidra till sin budget?
PS.
Läs även Pelle Snickars artikel om nätarkivering från senaste Ord och bild!
46 kommentarer ↓
[…] Fleischer på Copyriot påpekar att bibliotekens val av sluten programvara med DRM-skydd gör att de hamnar i klorna på andra […]
Det där har slagit mig också, när jag har “lånat” böcker på Stadsbiblioteket.
Det har också stört mig att bibliotekens lösning inte fungerar öppet – ska man, som jag tänker mig göra inom en snar framtid, köpa en läsplatta så är det ett helvete att få reda på om bibliotekets lösning fungerar.
Sen tycker jag hela nerladdningsdiskussionen känns daterad, när uppkoppling eller inte blir en icke-fråga blir tillgång istället central. Och där försvinner hela raderingsproblematiken. Om biblioteken istället för att “låna ut” en digital kopia, istället gav “tillgång” till sitt arkiv, så behövs inga DRM-lösningar. De som har lånekort har alltid tillgång till bibliotekets kompletta arkiv.
Biblioteken verkar ha tappat kontrollen, både över överblicken, urvalet och ekonomin.
Jag tror på en radikal lösning – endast e-böcker som biblioteken inte behöver betala för tas in. Det intaget kan dels göras aktivt genom att smälta ihop Prohekt Gutenberg, Grundtvig, Runeberg etc, dels genom att de som vill bli lästa på frivillig basis skickar in sina verk till en allmän biblioteksportal, med föreslagen klassning och där sedan bibliotekspersonalen uppgift blir att klassificera verken.
Det är det enda vettiga att lägga allmänna pengar på – klassificering.
De som inte tycker att de har något som är värt för andra att läsa, kan fortsätta att ta betalt för sig. Men då kan de se i månen efter en av det allmänna bekostad sökbarhet. (Sökbarhet definierad som ett standardiserat gränssnitt samt klassificering av innehållet).
“Lending and borrowing are not desirable activities. They are things we do when we have to, when there isn’t enough of something to go around. Not to say that lending something like a book to a friend is without benefits beyond access to the material; it can create a shared experience that makes for good conversation, or provide an excuse to see each other.”
http://www.fsf.org/bulletin/2010/fall/lending-a-solved-problem
Kan faktiskt hålla med Stefan Kangas, då vi kommit till samma slutsats.
Om biblioteken vill slå ett slag för läsande, så bör de göra tillgängligt, free of charge, till alla de böcker som inte är inlåsta i copyright, vilket enkelt kan göras via Project Gutenberg och liknande projekt.
Att “låna” eböcker… det är bara dumt. Däremot så bör prisjusteringen jämnas ut i jämförelse mot fysiska kopior, så att man faktiskt betalar för det man får. Alternativet är väl att “streama” böckerna som Google Books.
Alla e-böcker finns ju redan tillgänglinggjorda i världens största bibliotek, Internet. På ett eller annat sätt.
Det gäller bara att veta var man skall leta! :-)
Och visst går det att leva på “gratis”. Vanligt vatten, som är gratis, och tappad på flaska betalar vi mer än gärna för.
Förtydligande: Det är inte jag som skrivit det ovan utan det är ett citat från den länkade artikeln av John Sullivan. Sullivan har ju för övrigt nyligen blivit executive director på Free Software Foundation.
Om biblioteken verkligen var intresserade av att modernisera sitt förvärv, då borde man ju börja med den lågt hängande frukten. Att det inte är några bästsäljande deckarförfattare som är det tror jag vem som helst begriper, egentligen.
När man gör sig idéer om vad biblioteken “borde” vara eller göra, ska man komma ihåg att deras uppgifter idag ser rätt lika ut över åren och landets kommuner. Det är ett fåtal förunnat att utforma och förnya bibliotekens verksamhet. Den stora massan av bibliotekarier och bibliotekschefer förväntas följa ett mönster och åstadkomma något som är i nivå med grannkommunen. Yrkeskåren har dragit till sig den sorts människor som passar för detta. Frimodiga debattörer, uppfinnare och entreprenörer letar man bäst efter någon annanstans. Erbjudandena från NE och Elib är också mödosamt utformade för att kunna säljas in i en sådan miljö. Att samla ihop e-texter på nätet och erbjuda som ett alternativ till Elib är inget som en vanlig bibliotekarie gör på eget bevåg. Snarare är det så att några av denna bloggs läsare borde samla sig till ett initiativ där vi “säljer” fria texter till biblioteken till ett aningen lägre pris än Elib. Om vi gör det gratis kommer biblioteken inte att förstå, men om det kostar 18 kronor per utlån så kan det fungera.
[…] Jag kritiserar ofta och gärna varumärken i egenskap av deras produktliknande egenskaper. Jag tycker det känns intuitivt fel att man kan köpa, sälja och värdera en identitet, eller i allmänhet hindra folk att referera till den. Köper man upp ett bilvarumärke kan varumärket tydligen sänkas på nolltid eftersom den nya ägaren plötsligt byter utseende och motorer i bilarna, enligt bloggen Vänsterfilen, som granskar bilbranschen. Men det är väl snarare en förlorad identitet? Bilarna fick nya egenskaper och det var de gamla egenskaperna man ville ha. Sina gamla bilmotorer hade man inte behövt köpa upp, det känns inte effektivt. Alls. Varken för företaget eller för samhället i övrigt. Damien Hirst, smaklös konstnär, geni eller pirat (det framgår inte), odlade antingen ett varumärke eller skapade konst. Jag tycker inte att någonting i Hans Henrik Brummers understreckare kan beskrivas som varumärkesderiverat värde. Han beskriver det snarare i den senare delen av artikeln som ett personlighetsdrag. Kobratelefoner och banantelefoner är onekligen fräcka men är utseendet något man kan sälja? Man kan uppenbarligen vilja göra slut över förändringar i utseendet, som Tom och Katey Cruise, men det känns ju rätt bedrägligt att sälja någon av dem. Kan man hyra ut ett utseende? Att hyra en strippa är lite av ett gränsfall, men hyresobjektet är nog vid eftertanke strippans tid. Faktiskt. Kan man hyra ut utseendet till privatkonsumenter? Med risk att låta alarmistisk är text och musik någonting man gärna vill hyra ut. […]
E-böcker som lånas ut låter lite så “strömmings” (eng. streaming) debatten och hur detta skiljs från nedladdning!? Men hallå fildelning då? Att filer kopieras och detta brukar innefatta överföring (övertidligt när det sker via internet vad nu internet är för något mellan nätverk någon?). Ett mindre exempel när jag kopierar en fil från hårddisk på dator till ett usb minne så är det en kopiering som innefattar en överföring också!
Jag tänker faktiskt på Voddlergate också då XBMC licensieringen under GNU GPL ställdes mot upphovsrätten och licensiering med streming villkor av filmer. Jag vill inte att lönsamhet skall komma hur myter om “lån” av e-böcker eller streming myten!!!!!!!!
[…] och kontraktsrätt under några år. Det går visserligen att som besökare på ett bibliotek att ta sig runt begränsningar bibliotek och licensgivare satt upp, men för biblioteket självt är det svårare att ta sig runt […]
1. länken till pelle snickares på svd funkar inte, fick fel meddelande att länken inte funka, lr så är den bortagen.
2. nu är jag inte så djup insatt i kodning, men hur funka det med sharevare som har datum spärr från det att det instalerades. är det sluten kod? visslerligen kan man hitta sätt att gå runt spärren.
Till alla som värnar om biblioteken. Här är en blogg om upphandlingen av Biblioteken i Nacka.
Biblans Hjältar
biblanshjaltar.blogspot.com
[…] Om omöjligheten av att “låna” e-böcker […]
[…] Fleischer på Copyriot påpekar att bibliotekens val av sluten programvara med DRM-skydd gör att de hamnar i klorna på andra […]
Kommentera