Telegrammet 08CAIRO2572, skickat från USA:s ambassad i Kairo den 30 december 2008, släpptes av Wikileaks på den väl valda fredagen den 28 januari 2011 (eller möjligen några dagar senare, uppgifterna går isär). Däri nämns vissa kontakter mellan oppositionella i Egypten och USA:s utrikesdepartement, medierade via den då nystartade organisationen Alliance of Youth Movements (AYM) som numera använder det kortare namnet Movements.org. Detta har i sin tur lett till spekulationer bland konspiracister, om att upprorsvågen i arabvärlden i sin helhet kan reduceras till de eventuella trådar som USA har dragit i. Därför kan det finnas en poäng i att kasta en nykter blick på AYM.
Strax innan nämnda Wikileaks-telegram läckte ut släpptes Evgeny Morozovs bok The Net Delusion som också i korthet berör AYM. Bakgrunden var enligt honom de jättelika demonstrationerna mot Farc-gerillan i Colombia i början av 2008. Att mobiliseringen i hög grad skedde via Facebook fångade intresset hos Washington, där George W. Bush då fortfarande var president och där Jared Cohen fortfarande hade en nyckelroll på utrikesdepartementet. Han såg till att organiserade den konferens i New York senare samma år, där en rad initiativ från olika länder inbjöds (vissa mer politiska, andra mer humanitära). Medarrangörer till konferensen var företag som Facebook, Google, AT&T och MTV.
Evgeny Morozov skriver:
the State Department soft-launched an international organization called the Alliance of Youth Movements (AYM), built on the assumption that cases like Colombia’s are going to be more widespread and that the U.S. government needs to be an early player in this field, doing its share to facilitate networking among such “digital revolutionaries”. A series of high-profile summits of youth movements – one was even moderated by that staunch defender of Internet freedom Whoopi Goldberg – duly followed.
In its brief history, AYM has emerged as something of a digital-era equivalent of the Congress for Cultural Freedom, a supposedly independent artistic movement that in reality was created and funded by the CIA to cultivate anticommunist intellectuals during the early stages of the Cold War.
Någon från den egyptiska 6 april-rörelsen, som formerats på Facebook i solidaritet med strejkande arbetare, deltog på det första AYM-mötet i New York och träffade i samband med detta även tjänstemän på utrikesdepartementet. Ambassadpersonalen i Kairo ansåg dock, enligt 08CAIRO2572, att 6 april-rörelsens målsättning om demokratiska val var “orealistisk”.
En ofrånkomlig fråga rör Wikileaks roll som tidsinställt filter. Vad har det betytt att 08CAIRO2572 – med uppgifter om USA:s kontakter med oppositionella i Egypten – släpptes just den 28 januari – inte tidigare eller senare? Finns det telegram från samma ambassad som Wikileaks har valt att inte släppa? De kan givetvis ha goda skäl till detta. Men det vore inte dumt att bringa klarhet i vilken grad av aktiv intervention i händelseförloppet som Wikileaks har tänkt sig.
Vad gäller AYM så har de säkert haft betydelse för 6 april-rörelsen i Egypten, som ju rentav kopierade sin logga från serbiska Otpor. Men att därifrån dra slutsatsen att hela upprorsvågen skulle vara planerad från USA är vansinne. Det innebär i praktiken en förnekelse dels av arabers förmåga att agera själva, dels av ekonomiska faktorer. Dessutom förvrängs de faktiska allianserna mellan USA och arabvärldens despoter. Framträdande konspiracistsajter jobbar nu hårt på att etablera idén om att USA inte vill annat än att störta dessa despoter, vilket då skulle innebära att despoterna är fiendens fiende, alltså bör betraktas som rättmätiga medan de demonstrerande massorna bara är dumma får. Draghjälp till denna teori ges av den Kreml-trogna tevekanalen Russia Today, som ofta utmärker sig genom en dragning till konspiracistism. Som expert på upproren i arabvärlden har de just lyft fram en argentinsk konspirationsteoretiker vid namn Adrian Salbuchi
Konspiracister vill nu gärna lyfta fram AYM som en dunkel kraft bakom snart sagt alla världens uppror. Men de har inte mycket att gå på, utöver omnämnandet av 6 april-rörelsen i 08CAIRO2572. En titt på deltagarlistorna för de tre AYM-kongresserna visar representanter för ett stort antal länder. Men där finns ingen från Tunisien eller Libyen. Ingen från Jordanien, Jemen eller Bahrain. Kort sagt tyder dessa dokument snarare på att USA:s regering har haft svårt att hitta grupper att knyta till sig i de länder där det just nu sker som mest.
Ser förresten att AYM underhåller en helt okej nyhetssida om upproren. Det betyder inte att AYM ligger bakom. Lika lite som Wikileaks, al-Qaida eller lustiga piller.
20 kommentarer ↓
Jag funderar lite på Morozovs tankefigur här. Tesen är, oerhört grovt förenklat, att när en “rörelse” finansieras eller stöds av en regim (USA) så är den sannolikt en del av en policy/agenda/plan. Eller, även om det inte är Morozovs explicita koppling, så blir den “kritiska receptionen” sådan väldigt ofta.
Denna tankefigur missar dock hur pengar och stöd ackumuleras i praktiken, alltså, det som Latour kallade för “goal displacement” i Science in Action. Vi ser det bland annat i den process som just nu är i görningen med biståndsdepartementets hundrafemtio miljoner till nätaktivister som de “nya demokratikämparna”. Frågan är, är det en nödvändig effekt (för att låna ett begrepp från den analytiska filosofin) att pengar gör agenda?
Nu har jag inte läst Morozovs bok, och känner inte till fallet närmare. Men, tänkandets vara är en resa, utan destinationernas rena erfarenheter är det ingenting!
chrisk: Hm, jag ser inte den tror att du övertolkar Morozovs grad av tolkning. Har svårt att se att han driver någon klar tes alls, utöver parallellen till en tidigare CIA-initierad organisation.
Alltså, AYM har aldrig utgivit sig för att vara oberoende. De kallar sig inte “non-governmental”, bara “non-profit”. De är direkt kopplade till USA:s utrikesdepartement, på ett sätt som går utöver blott finansiering, och de hymlar inte med saken. Därför blir Morozov i sig är rätt ointressant här.
Däremot är AYM och dess kopplingar till andra organisationer helt klart av stort intresse när det kommer till att analysera hur Sveriges biståndsdepartement nu vill jobba.
rasmus: Aight. Ytterligare en anledning för mig att lägga vantarna (handskarna) på Morozov’s bok.
Vill för övrigt tipsa om att Johan Söderberg disputerar om en vecka ungefär i Göteborg.
för att vara helt akademiskt korrekt, varför man nu skulle vara det, så försvarar han sin avhandling.
Opponent är minsann Marcuse’ gamla lärjunge Andrew Feenberg (som jag träffat på kurs i Norge, en trevlig karl). Har förresten Johan Söderberg skrivit sin avhandling jättejättefort eller är det bara jag som är stressad över att jag inte är klar än?
Chrisk: Det är nog svårt att komma ifrån att pengar ofta styr åtgärder. Men, jag tror att det finns sätt att arbeta för att det i alla fall minimera hur mycket det påverkar.
I biståndsvärlden (i alla fall hos mer moderna och välutvecklade organisationer) finns en medvetenhet om precis detta. Det påverkar hur projekt läggs upp och man försöker att arbetet ska initieras bottom-up för att hålla initiativet hos mottagarländerna. Bidragsgivarna bara skriver på checken, så att säga. De dikterar inte villkor eller föreslår åtgärder. Man bygger en skola när byn kommer och frågar efter en skola; man bygger en brunn när behovet kommunicerats från dem som ska dricka vattnet.
På samma sätt skulle man kunna tänka sig att man arbetar med de resurser som nu föreslagits från svenskt håll. Jag säger inte att det utraderar varje problem, i synnerhet inte de perceptiva, men det är en arbetsform som uppmanar till eftertanke och ödmjukhet.
Till konspiracisternas “försvar” kan ju sägas att inte bara araber underkänns som aktiva subjekt, detta gäller ju i stort sett alla som ännu inte “vaknat upp” till den konspiracistiska världsbilden, de s.k “sheeples”, som ideligen manipuleras hit och dit och fram och tillbaks.
Jag var själv konspiracist en kort tid. Det som fick mig att tillfriskna var ffa den totala bristen på en röd tråd i deras resonemang. Än idag försöker jag med alla medel få någon sorts helhetsbild av deras perspektiv.
Men, som JN skriver, det enda gemensamma temat är att folk (“sheeples”) manipuleras än åt höger, än åt vänster av NWO. Ibland håller NWO folket i schack, ibland fixar NWO revolution. Men vad de än gör, så är det de icke-uppvaknade som leds i fel riktning. Vilken riktning det än är.
Kommentera