Morozovismer, 1: Tidig cyberutopism

Min uppfattning om Evgeny Morozovs bok “The Net Delusion” är kort sagt att helheten är sämre än delarna. Därför tänkte jag posta ett antal inlägg under rubriken “Morozoviana” där jag plockar upp några trådar därifrån – utan att spinna vidare på dem särskilt mycket, ännu.

Evgeny Morozov pekar ut en handfull forskare från 1900-talet som varandes intellektuella föregångare till den naiva “cyberutopism” som idag har slagit ut i utrikespolitisk blom, såväl i Washington som i Rosenbad.
Avfärdandena av dessa föregångare är både välformulerade och rättmätiga. Men han skjuter mot ganska lätta måltavlor, på betryggande avstånd tillbaka i tiden. Inte heller lyckas Evgeny Morozov belägga sitt påstående om att de har utövat ett avgörande inflytande på dagens politik. Dessa små övningar blir således inte mer än spridda utkast till en idéhistoria som aldrig skrivs, men som skulle kunna bli riktigt intressant.

Flera gånger återkommer sociologen Ithiel de Sola Pool (1917–1984) som var en av dessa ex-trotskister som lyckades omsätta sin antistalinism i sin fortsatta bana som konservativ tänkare. Evgeny Morozov finner är en av rötterna till den naiva tilltron till att information i sig skulle fungera befriande:

Ithiel de Sola Pool /…/ played an important role in shaping how the West understands the role that information plays in authoritarian states. “The authoritarian state is inherently fragile and will quickly collapse if information flows freely”, wrote Pool, giving rise to a view that has become widely shared

Ett något nyare namn som släpas fram av Evgeny Morozov är Frances Cairncross som var i ropet under IT-bubblan för tio år sedan. Hon etablerade sig då som den främsta av de profeter som predikade avståndets död. Närvaro på olika platser kommer inte spela någon som helst roll när alla kopplas samman via nätet, menade hon i “The death of distance”, först publicerad 1995 som artikel i The Economist, två år senare som en bok. Frances Cairncross bemödade sig rentav om en reviderad upplaga efter att IT-bubblan kraschat, dock utan större framgång. Även om videokonferenser ofta framhålls som det klimatsmarta alternativet till flygresor finns inte längre någon som förnekar platsens betydelse så som Frances Cairncross faktiskt gjorde kring sekelskiftet.

Ändå påstår Evgeny Morozov att The death of distance utgör “a defining text in the cyber-utopian canon”. Oavsett hur det ligger till med den saken kan vi ju titta på slutstycket ur Frances Cairncross bok. Nog för att det är naivt:

Free to explore different points of view, on the Internet or on the thousands of television and radio channels that will eventually be available, people will become less susceptible to propaganda from politicians who seek to stir up conflicts. Bonded together by the invisible strands of global communications, humanity may find that peace and prosperity are fostered by the death of distance.

Fortfarande omkring år 2005 levde idén om att mer information automatiskt skulle leda till bättre information. Att vi som förnuftiga individer skulle vara begåvade med en förmåga att på egen hand sålla bort försåtlig propaganda, hur stort utbud vi än hade att välja ur.
Min uppfattning är att inte minst YouTube har givit en rejäl törn åt denna typ av liberal informationsoptimism. Visserligen har vi samtidigt bevittnat framväxten av Wikipedia som verkligen är ett imponerande exempel på hur bra skiljs från dåligt i enorma mängder av kunskap. Men poängen med Wikipedia är just att det inte lämnas upp till den enskilde läsaren utan sker kollektivt (och i former som dessutom måste kallas hierarkiska).

Genom att hålla sig bättre informerade om varandras göranden skulle olika stater och folk inte längre vilja gå i krig. När elektroniska medier upphäver alla avstånd skulle detta leda till “global fred”, menade Frances Cairncross för tio år sedan.

Frances Cairncross profeterade geografins död på ett sätt som uppbara klara likheter med hur Francis Fukuyama återupprepade G.W. Hegels tes om historiens slut. Men medan Fukuyama var filosofiskt bildad och ägnade andra halvan av sin bok åt en bitvis intressant diskussion utifrån Nietzsche, så verkar Cairncross inte ens ha känt till att Heidegger redan ett halvsekel innan hade resonerat kring hur tekniken upphäver avstånd – dock utan att applådera.

Endast en kommentar ↓

#1 mary eng on 23 February 2011 at 10:02 pm

what means cyber?

Kommentera