En sista kolumn i Metro Teknik

Metro-koncernen har bestämt sig för att lägga ned sin veckotidning Metro Teknik. Kanske hägrar större vinster i en annan satsning, den ofattbart usla Metro Student, som produceras av några stekare i Halmstad som har en egen byrå och vilkas främsta förebilder är Per Gessle och Bert Karlsson (om jag minns rätt från en intervju jag läste). Vedervärdigt. Flera av landets studentkårer har redan bevisat att de saknar existensberättigande genom att låta sina kårtidningar publiceras som en del av Metro Student.

Själv sörjer jag Metro Teknik eftersom jag i nästan fyra år hört till tidningens kolumnister. Detta har på flera sätt varit nyttigt för mig. Att skriva för den diffusa läsarskara som Metro Teknik riktat sig till är nämligen någonting helt annat än att skriva på någon kultursida, i en tidskrift eller här på bloggen.
Allt måste hållas kort samtidigt som ingenting kan tas för givet, utom att all slags “teknik” kan räknas som intressant i sig, utan att detta behöver motiveras av utomtekniska hänvisningar.

Definitionen av “teknik” har jag någon gång sett mig föranledd att tänja eller dryfta. Exempelvis i den sista av mina kolumner: “Hackers vägrar välja mellan konst och teknik“. Hastigt rotar jag runt i den moderna konstitutionens bottensats, i själva polariteten konst–teknik (eller skönhet–nytta) som upprättas under 1700-talet.
Jag konstaterar att “vi” i allra högsta grad är kvar i denna moderna polaritet, varje gång som vi utgår från att en viss handling bör präglas av personligt uttryck eller tvärtom bör rationaliseras. Men bara för att allra sist påstå att hacking kännetecknas just av en vägran att välja antingen skönhet eller nytta. Hacking är alltså i någon mening ickemodernt. Är ni med på det?

7 kommentarer ↓

#1 Monki on 22 February 2011 at 10:09 pm

Helt med! Har märkt detta i mina studuer om hur det talas om hackerspaces och making. Man kan ofta placera artiklar i en av två högar där den ena talar om hackingens egenvärde i form av läroprocess, handarbete eller gemenskap medan den andra högen handlar om dess politiska betydelse eller som en ny sektor av ekonomin.

Icke-moderniteten är en del i att hitta ett språk bortom denna uppdelning.

#2 monki on 23 February 2011 at 12:30 am

Skulle det till och med kunna vara så att hacking är BAROCKT?

http://www.prototyping.es/uncategorized/do-it-yourself-culture-and-the-baroque

#3 Cernael on 23 February 2011 at 3:52 am

Spontant skulle jag säga att hacking är konst, med teknik som medium. Sanningen är säkert mer komplicerad än så.

#4 Kalle P on 23 February 2011 at 9:39 am

Att tänka nonmodernity är alltid bra! Nog viktigt att koppla affirmerandet av hackingen till det ickemoderna. (Här tänker jag modernitet = uppdelning i objekt och subjekt = bifurkation av naturen.) Här kan man ju säga att motor-tänk är modernt i någon mening, medan datortänk är någonting mer ickemodernt, men i så fall hur?

Det barocka är också roligt! Här har vi ju alla monadologier, till skillnad från den romantiska synen på helheter. Om du dyker ned i en process/procedur, så öppnar sig en ny, större värld av processer/procedurer, ad infinitum…

#5 Mikael Altemark on 23 February 2011 at 9:43 am

Min studentkårs tidning, Soda, ger content & läsare till Metro Student, och jag och mina medstudenter har många gånger frågat mig vad man får tillbaka egentligen.

#6 Joppe on 23 February 2011 at 11:01 am

Jag gick i samma klass som den där stekaren. Jag minns främst sista gången jag såg honom. Vi var ett gäng, du kanske var med, som stod utanför Elvan och demonstrerade mot att det skulle vara nån strippklubb där. Då dök han upp och ville att jag skulle hänga med in. Det var visst han m fl som låg bakom.

#7 ANNM on 8 March 2011 at 11:00 am

Joppe: Det låter ju rätt sympatiskt.

Kommentera