Liberal dogmatism blind för självcensurens problem

Sedan början av året debatteras det på Svenska Dagbladets kultursidor om Apples, Ipad, inledd genom ett utmärkt reportage av Tobias Brandel som diskuterade risker med censur och självcensur.

Idag var det min tur att publicera ett inlägg i SvD, där jag först av allt kalibrerar begreppet censur. Sedan diskuterar den lättsinniga inställningen till Ipad som ett uttryck för liberal ideologi.

Liberala ideologer tenderar att undvika de svåra frågorna om självcensur, till förmån för en svartvit diskussion om absoluta rättigheter. Thomas Idergard (SvD 12/1) har rätt i sak: yttrandefrihet kan inte betyda en plikt att återge alla yttranden. Följaktligen hotar inte Ipad yttrandefriheten. Men vem påstod det? Tobias Brandels artikel var föredömlig i att den diskuterade censur och självcensur utan att en enda gång nämna ordet yttrandefrihet. Ändå påstår Thomas Idergard att Tobias Brandel skulle ha spekulerat i ”yttrandefrihetens undergång”.
Detta är ganska talande för den liberala dogmatismens okänslighet för de problem som inte kan reduceras till bristande rättigheter. Dit hör självcensuren, som i sista hand är en psykologisk fråga om rädsla och bekvämlighet.

För att göra mig extra tydlig ber jag att än en gång få upprepa: Det är fråga om censur när Apple kräver att på förhand få granska tidningarnas “appar” – men det som bör bekymra oss är inte censuren i sig utan dess sekundära effekt: självcensur. Yttrandefrihet är en viktig sak men bör hållas utanför frågan om självcensur. Däremot utgör Apples produkter utmärkta indikatorer över liberalismens blinda punkter.

Att byta ut sin dagstidning är en enkel sak – att investera i helt ny hårdvara är ett betydligt större steg.

10 kommentarer ↓

#1 HugeHedon on 16 February 2011 at 12:17 pm

Att byta ut sin dagstidning är en enkel sak – att investera i helt ny hårdvara är ett betydligt större steg.

Jag har bara läst ditt inlägg ovan, d.v.s inte länkarna, så med risk för att skjuta vid sidan av målet vill jag säga följande:

Apple måste få sälja sina produkter under vilka villkor de vill.

Men om det är så att massor av människor har köpt Apple-hårdvara utan att veta om de där begränsningarna i utbud, ja då har de all anledning att känna sig lurade. De är utsatta för ett bedrägeri ifrån Apples sida. Apple kan liksom inte komma i efterhand och hur som helst ändra spelreglerna för den produkt som massor av människor har köpt.

Jag tycker dock inte att det här kan kopplas till någon rimlig kritik mot liberalismen. Liberalism betyder ju inte att vad som helst är tillåtet. Det ingår i liberalismen inte någon rättighet att lura och bedra folk — tvärt-jävla-om, det är strängeligen förbjudet.

Jag tycker i övrigt att du har en poäng. Apple har lyckats prångla ut en hårdvaruplattform till miljontals människor, och först nu börjar de censurera mediainnehållet som denna plattform är tänkt att distribuera. (Ungefär så?)

Tobias Brandel skriver också i sin artikel att “Andra tycker att det största demokratiska problemet är att Apples censur är så oförutsägbar.”

Just precis så.

#2 rasmus on 16 February 2011 at 12:28 pm

HugeHedon: Tack för din kommentar, även om jag föredrar kommentarer som tar ställning även till vad jag faktiskt skriver i SvD, inte bara till denna blänkare.
Frågan som framför allt diskuteras är inte vad Apple får eller bör göra, eller om Ipad-konsumenterna är lutade, utan hur klokt det är av svenska tidningar och tidskrifter att frivilligt underkasta sig Apples oförutsägbara censur.

Sen är det väl här knappast frågan om någon generell kritik av liberalismen som ideologi. Däremot en kritik av den liberala dogmatism som inte förmår att se nyanserna i medieutvecklingen utan genast måste reducera allt till en svartvit fråga om absoluta rättigheter.

#3 HugeHedon on 16 February 2011 at 1:17 pm

Aha, ok. (Jag övertolkade kanske ditt “[d]äremot utgör Apples produkter utmärkta indikatorer över liberalismens blinda punkter såsom kritik mot liberalismen, snarare än bara kritik av den liberala dogmatism som inte förmår att se nyanserna i medieutvecklingen utan genast måste reducera allt till en svartvit fråga om absoluta rättigheter.)

Nåväl. Hoppas den fria marknaden kommer att belöna aktörer som är tydliga med sina censur-regler, eller inte har några alls (utöver det som anges i lagboken).

#4 OlofB on 16 February 2011 at 1:32 pm

Din artikel fungerar inte just nu på SvD.se:

http://www.svd.se/ego/mainColumn_s185/http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/ipad-baddar-for-censur_5944743.svd

Censur? ;)

#5 COPYRIOT | Nätpolitisk aktivism är inte “cyberutopism” on 16 February 2011 at 2:17 pm

[…] Liberal dogmatism blind för självcensurens problem […]

#6 nilsola on 16 February 2011 at 3:15 pm

Man kan bygga web-appar som ser ut och fungerar precis som “riktiga” appar (frånsett hårdvaryprylar som gps, accelerometer etc. som tidningssidor antagligen inte behöver). Skillnaden mot riktiga appar är två:
– de finns inte i app-store
– man kan inte ta betalt
Detta kokar alltså ner till att hela debatten om “apple’s censur” etc. handlar bara om det innehåll som tidningarna vill ta betalt för, inget annat.
Tidningarna bygger inga web-appar (hittills i alla fall), vilket rimligen måste bero på att de ser en möjlighet att tjäna pengar på ipad-hypen genom sina appar.
Däremot kan man ju alltid surfa in på tidningarnas vanliga websajter, men då är websidorna dåligt anpassade till det lilla formatet.
På något sätt känns det som om talet om “apple-censur” bara handlar om girighet, och att det har gått lite för mycket inflation i ord här.

#7 Rasmus on 16 February 2011 at 3:40 pm

Så handlar min artikel heller inte om att gnälla på Apple. Ja, det konstateras att Apple bedriver censur – men jag skriver också att det är censurens centralisering, inte censuren i sig som är problemet.
De som jag kritiserar – läs sista stycket! – är tidningsföretagen som i sin iver att ta betalt försöker valla in allt tidningsläsande på Apples låsta plattform.

#8 Severian on 16 February 2011 at 9:15 pm

Tror det är mest tidningarna som försöker vara inne och hippa som bedrar sig själva.

Har provat en Ipad och känner att det är ett ganska värdelöst mellanting mellan dator och smartphone.
Har vänner vilka jobbar som kurirer som är nöjda med Ipaden som arbetsverktyg, kan tänka mig att den är uppskattad bland andra som jobbar med logistik också.

#9 cernael on 17 February 2011 at 4:53 am

Nu är jag inte vidare bevandrad i apphysterin, eller omfattningan av Apples inlåsningsiver, men…om det handlar om pdftidningar, formatterade för att passa till iPad – är det verkligen ett absolut krav att de distribueras via AppStore? Det känns som att enklare filer /borde/ gå att stoppa in i sin apparat manuellt. Visst, AppStore ger säkert smidigare betalningsmöjligheter, men…

Det är nog ett inslag av spottifiering här också, antar jag. Tidningarna förväntar sig att kunderna anser att “finns det inte på AppStore så finns det inte, punkt” – oavsett vilken grad av inlåsning som faktiskt är i effekt.

#10 opassande » Blog Archive » Några bra och kul grejer ur flödet idag on 12 May 2011 at 6:20 am

[…] självsanering — eller som det också kan bli — självcensur (bollen är rund), så skriver Rasmus Fleischer tänkvärt om detta i […]

Kommentera