Geografiska analyser av upprorsvågen i arabvärlden – det ser jag fram emot nu. Tipsa gärna om ni hittar!
Jag syftar då både på affekternas mikrogeografi (typ Nigel Thrift) och världshandelns makrogeografi (typ David Harvey). Samt den infrastrukturella geografin i form av kablar, oljeledningar och mobilnät.
Men givetvis även den mer konventionella geografin i medelstor skala: hur upproret och repressionen äger rum i en stad eller i ett land.
Ytterst preliminärt tycker jag mig se vissa skillnader mellan vad som hittills har skett i Tunisien och Egypten.
Tunisien. Upproret tog sin början på en tydlig punkt: Sidi Bouzid, där en grönsakshandlare slutade foga sig. Därifrån spred sig massprotesterna dag för dag och nådde snart till huvudstaden. Men utifrån vad jag lyckats uppfatta skapades aldrig ett geografiskt centrum för upproret. Bilderna från Tunis gav snarare intryck av någonting som puttrar i varje gathörn.
Egypten framstår då som en motsatt rörelse. Från att det började pyra runt om i landet materialiserade sig de största protestera från den 25 januari i huvudstaden Kairo. Al-Jazeera visade särskilt bilder på några broar och viadukter där demonstranter och säkerhetsstyrkor stred, samtidigt som det gjordes klart att större delen av denna jättestad var relativt oberörd. Efter en vecka eller så hade upproret i Kairo centraliserat sig till Befrielsetorget (Midan al-Tahrir) som blev något av ett socialt experiment i befrielse.
Utan tvivel är dessa intryck betingade av varifrån världspressen valde att rapportera. Kort sagt: huvudstäderna. Men upproret ägde rum i en rad egyptiska städer, med varierande intensitet. Av särskilt vikt är Suez där sammandrabbningarna var hårda och arbetarna strejkade. Enligt vissa uppgifter förekom även strejk vid Suezkanalen, vilket ger en omedelbart koppling till världshandelns makrogeografi.
Nu hoppas jag bara att forskare inom de olika varianterna av geografi kastar sig över upproren i Tunisien och Egypten – liksom Algeriet, Jemen, Libyen, Bahrain, Syrien – och Europa.
47 kommentarer ↓
Men, samtidigt tror jag att det mest intressanta händer utanför disciplinära gränser som geografi. Kopplingar mellan högnivåsemiosfären (datornätverk), mekanosfärens territorialiteter (gator, städer, landsbygd) och (social)psykologiska territorier (när paranoia övergår i schizofreni). Dessa kopplar lodrät från oljan under sanden till stratosfärens satelliter. Den vertikala antigeografin mot den horisontella 2D-geografin.
… blev kanske en kompakt kommentar. Väntar med att plocka fram den vektoriella 4-dimensionella fraktalgeografin…
Om upproren har ett samband med en resursbrist (livsmedelspriserna mera specifikt i detta fall), och eftersom naturresurser och befolkningskoncentrationer inte samvarierar, så skulle man kanske kunna se att regioner som producerar större värden (men ser mindre av dem) också är mer upproriska? En intressehypotes. Då borde den egyptiska stadsbefolkningen, till sin fattigare del tjänande på systemet genom de enorma subventionerna på bröd, vara mindre intresserad av uppror, medan den fattiga lantbefolkningen i Nildeltat skulle vara mera missnöjda?
Är Sidi Bouzid jordbruksbygd eller inte?
Eller också som Chris K är inne på, att organisationsmöjligheterna (kommunikation) är det som avgör var upproren först äger rum? En möjlighetshypotes.
Just olja som faktor är kanske inte så relevant när det gäller Tunisien och Egypten som båda är nettoimportörer.
Eller också just därför – Upproren kan skjutas upp ett tag till med oljepengar i Algeriet, Tunisien och Saudiarabien?
Det vi såg i Egypten kanske var en väl maskerad militärkupp?
chrisk: Jag tycker att allt det du nämner kan ha sin plats inom sofistikerad geografi. Liksom i sofistikerad historiografi.
Låt oss inte förväxla geografi med (tvådimensionell) kartografi, precis som vi inte ska förväxla historiografi med (endimensionell) kronologi. Dock har både kartografin och kronologin sin givna roll i att åskådliggöra upproren för oss eländiga människor som trots allt har en begränsad förmåga att alltid hålla alla fraktaldimensioner i tankarna samtidigt. Det finns inget skäl att förakta tidslinjerna på Wikipedia – däremot är det historikerns uppgift att ifrågasätta dem. Det skulle också vara utmärkt om det gjordes fler kartor (både statiska, animerade och generativa) över hur upproren spridit sig – om inte annat för att ge fraktalgeograferna något att ta spjärn mot.
Jag tycker att särskilt Nigel Thrift men även (i sina bästa stunder) David Harvey ger goda prov på vad geografi kan vara, därför nämnde jag deras namn – även om de bara står för en liten del av vad som pågår inom samtida geografisk forskning.
Lars Aronsson: Att det har skett en militärkupp i Egypten är väl ovedersägligt. Frågan är vilken plats den har i det större förloppet är antagligen för tidig att besvara. Att reducera allt som skett till en militärkupp och dess förspel vore enbart idiotiskt.
Inte en analys, men väl en snygg och nyskapande karta har du här: http://harassmap.org/?l=en_US
Kartläggandes sexuella trakasserier mot egyptiska kvinnor. Chrisk får svara på om och vilka gränser den bryter.
rasmus: Helt sant. Min kommentar gick helt klart överstyr med en straw-man av “geografi”.
Min appell är dock inte för att hålla många saker i huvudet, eller att tänka parallellt. Snarare är jag en förespråkare av den enkla tanken, den som bara följer från ett till ett.
Så här tänker jag att det fungerar. Vi har den första moderna tanken, den om causa essentia: “Vad orsakade upproret”? Vi har den förmoderna/koloniala tanken “Var händer det något” (2D-kartografi). Vi har den vulgära tidsuppfattningen, (Kant och Platon): “Först hände detta sen hände detta”.
Min tanke är inte att det finns en ytterligare dimension till detta. Utan en annan metod: Betrakta allt som evigt (skippa tid), betrakta allt monistiskt (skippa kausalitet), betrakta allt som heligt (skippa ressentiment). Ur denna destruktion återstår endast händelser och passioner, som inte med nödvändighet “säger oss” något, utan som möjligen blott kopplar in oss. Vara påkopplad och avkopplad. Kanske är det det som är revolutionens konjugationsmönster. Det finns inga flöden utan brytpunkter.
Eller så är denna tanke mera ett symptom för min rädsla att falla ur tunneln, att se på det hela med nyktra ögon, ett slags anti-tänkande där tänkandet egentligen har sin givna plats.
Känner att jag kapade tråden lite med min fraktalfilosofi… sorry för det.
Johan: Den kartan bryter, om vi tillåter oss långa historiska perspektiv, den koloniala Mercator-projektionens tvådimensionella kartans gränser, och kombinerar den med ett aktivistiskt rapporteringssystem för en oerhört relevant politisk fråga.
Åtminstone för oss som fortfarande är intresserade av Platon är följande artikel i Wall street journal relativt intressant. Den berör frågan om geografi implicit:
“They chose 20 protest sites, usually connected to mosques, in densely populated working-class neighborhoods around Cairo. They hoped that such a large number of scattered rallies would strain security forces, draw larger numbers and increase the likelihood that some protesters would be able to break out and link up in Tahrir Square.
The group publicly called for protests at those sites for Jan. 25, a national holiday celebrating the country’s widely reviled police force. They announced the sites of the demonstrations on the Internet and called for protests to begin at each one after prayers at about 2 p.m.
But that wasn’t all.
“The 21st site, no one knew about,” Mr. Kamel said.”
http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704132204576135882356532702.html
Seeing is believing. Har censuren lättat i Egypten? Har marknaden för teletjänster öppnats upp? Har tortyren upphört? Har politiska fångar släppts? Har det blivit tillåtet att bilda politiska partier? Har domare och borgmästare blivit avsättbara? Har regimens arkiv offentliggjorts? Vad har egentligen förändrats, förutom att Hosni Mubarak har flytt? Det är sådana positiva rapporter jag önskar att vi hade hört. Berätta gärna.
Lars Aronsson: Svaret på alla dina frågor är, såvitt jag vet, nej.
Bloggposten ovan har sannerligen inte påstått att Egypten är befriat från Mubarak-regimens förtryck. Jag hoppas att du har läst mer än bara rubriken, som inte syftar på någon fullbordad befrielse utan på den försmak av frihet som bl.a. har ägt rumpå ett torg som råkar heta Befrielsetorget.
Egypt: The Distance Between Enthusiasm and Reality
“The week began with an old soldier running Egypt. It ended with different old soldiers running Egypt with even more formal power than Mubarak had. This has caused worldwide shock and awe. We were killjoys in 2009, when we said the Iranian revolution wasn’t going anywhere. We do not want to be killjoys now, since everyone is so excited and happy. But we should point out that, in spite of the crowds, nothing much has really happened yet in Egypt. It doesn’t mean that it won’t, but it hasn’t yet.
An 82-year-old man has been thrown out of office, and his son will not be president. The constitution and parliament are gone and a military junta is in charge. The rest is speculation.”
Ja, jag filar på ett inlägg om nödvändig jubelpessimism men har lite tid att få ur mig alla de bloggposter som jag just nu skulle vilja. Tolka det inte som jubeloptimism…
även i egypten fanns det en ensam individ vars död på många sätt blev startskottet för demonstrationerna/upproren/revolutionen, dock inte genom hans självmord utan för att han misshandlades till döds av säkerhetspolisen (om jag har uppfattat det hela rätt iaf)
khaled said hette han
http://www.arabist.net/blog/2010/6/14/the-murder-of-khaled-said.html
http://www.elshaheeed.co.uk/
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=133634873342172&set=a.154567164582276.25233.133634216675571&theater (sry för fblänken:>)
FBgruppen We are all Khaled Said (https://www.facebook.com/elshaheeed.co.uk) har under hela perioden direktrapporterat från khaled said och jag läste i “starten” flera inlägg om hur hans död var droppen som fick bägaren att rinna över..sen om det verkligen stämmer är svårare (för mig) att avgöra
mvhåsånt:)
oj, direktrapporterat från Tahrir Square skulle det såklart stå..
@ChrisK mycket intressant – igen!
@emelie
Behöver revolutioner sina martyrer? Det kan ju stämma att ‘allt som är fel’ måste först få nåt ‘ansikte’ för att objekificeras, för att vara begriplig på den allmäna känsla- och tänkmässiga nivån ?
(Jag blir plötsligt ur medveten om att jag har nog övergått min språkgräns … (is what I’ve just written even Swedish?) och att det säkert finns som har hänt och som finns inom Egypten och egyptiska kultur, politik språk som jag inte bara är omedveten om, men inte kan begripa på riktigt pga kulturella skilnader…)
@Lasse i slutet e tyvarr det så enkelt som du beskriver det – än så länge, i alla fall.
Balls!
“och att det säkert finns som har hänt och som finns inom Egypten och egyptiska kultur, politik språk som jag inte bara är omedveten om, men inte kan begripa på riktigt pga kulturella skilnader…)”
Borde ju stå “och att det säkert finns SAKAR som …” (Och det nu låter rätt så ‘orientaliskt’, som Said skulle påpeka…)
@Horace
svårt att svara på det där, men som du säger att det som är fel får ett ansikte och det hela objektificeras gör väl att människor relaterar/samlas kring tragedier etc och ur det perspektivet kan väl en/flera martyrer vara behjälpliga för att väcka fler människors lust att säga ifrån/ställa sig upp osv..det lär väl gälla alla samfund av människor som t.ex levt under förtryck av en diktator – de kulturella skillnaderna skulle nog vara små om man ponerade att det svenska folket förtrycks i 30 år och när vi är påväg att resa oss mot övermakten dödas en oskyldig människa av samma övermakt, även här skulle det nog vara behjälpligt för att “kicka igång” uppror/nuharvifanfåttnog/revolution
varför jag tog upp det hela var mest för att konstatera att de tunisiska/egyptiska upproren har likheter även i den aspekten, om än grönsakshandlaren i Tunisien själv avslutade sitt liv för sin belief medan internetcafébesökaren i Egypten inte var en “frivillig martyr”
min personliga åsikt är nog snarare: nej, martyrer ska/bör ej behövas för att sätta en revolution i rullning, människor måste resa sig mot orättvisor ändå – för sitt eget och sina/allas avkommors skull (önskar mig typ 3 revolutioner i veckan tills vi fixat allt som är galet ;>)
men jag vet inte, hur ligger det till, har alla revolutioner haft sina martyrer?
“men jag vet inte, hur ligger det till, har alla revolutioner haft sina martyrer?” direkta/indirekta sådana då..
och sry rasmus för flykten från geografianalyser till nån slags kvasimartyrfilosofi :)
“One man’s death is a tragedy; a million deaths is merely a stastic”
Stalin
“martyrer ska/bör ej behövas för att sätta en revolution i rullning”.
Det har du nog rätt i, men det kan ju vara så att de göra det lättare(?)
Och förresten (och jag vet att det kan verka lite gamaldagsmodig, men…) vad vet vi om vad för roll KLASS spelar i det hela? (Jag håller på just nu att läsa 18de Brumaire en gång till…). Om det kan tolkas som ett ‘internet revolution’ blir frågan då inte ‘vem brukar/ har tillgång till nättet?’ I Sverige är detta en mer eller mindre generationsfråga, men i Egypten är det säkert också en KLASS fråga – eller kan man helt enkelt ta det för givit att de som har tillgång till nättet har precis samma (ekonomiska/klass) intresser som de som inte har det? Det är nåt som jag tvivlar på…
[…] Hur befrielse äger rum […]
[…] unga arbetslösa kubaner ut? Vilka är förutsättningarna för att organisera protester i kubanska städer? Vilket inflytande har den kubanska militären över politiken? […]
Kommentera