Om extrempoesi och ultrapoesi

“Kanske kan detta markera en reträtt från en mer extrem språkmaterialistisk ståndpunkt som dominerat i några år”, skriver Magnus Ringgren i en recension av en diktbok. Då kan jag inte undanhålla mig en association från extrempoesi till extrempolitik. Särskilt som alternativet till denna “extrema” språkmaterialism enligt Magnus Ringgren ska vara en poesi “som sätter tänkandet – inte åsikterna, dem ska poesin akta sig för! – lika högt som uttrycket”.

Gärna så. Betyder det att OEI:erandet måste avvecklas? Ingalunda. Utforskandet av språkets materialitet och medialitet bör helt visst fortsätta, inte bara med oförändrad utan ökad intensitet. Däremot helst inte i form av någon språkmaterialism.
Partiväsendet är poesin ovärdigt. Hellre än extrempoesi: ultrapoesi.

Extrem betyder ytterst. Extrempoesi kan då beteckna den poetiska verksamhet som kan vara hur radikal som helst vad gäller procedurer och uttryck, men som fortfarande resulterar i diktböcker av konventionellt snitt. Som att hitta den ultimata metoden för att undergräva upphovsmannaskapet i poetisk produktion, men likväl sätta sitt eget poetnamn på den färdigaprodukten som alla kan känna igen som en diktbok.
Ultra betyder bortom. Ultrapoesin går längre än extrempoesi i det att dess resultat – om den ger resultat – inte alls behöver vara litteratur. Vilket inte betyder att ultrapoesin skulle vara antilitterär eller ha som ultimat målsättning att spränga litteraturens gränser. Sådant vore liktydigt med partibildande, vilket ultrapoeterna överlåter åt extrempoeterna.
Snarare kan vi tänka oss att ultrapoesin går på tvärs med litteraturen och kan därför i princip dyka upp även i dess absoluta mittfåra, liksom i extrempoeternas tidskrifter. Men litteraturen står bara för en liten del av alla de ytor där ultrapoesin sätter sina spår. Ultrapoesin är varken främmande för graffiti eller klotter, “sociala medier” eller spampost, kultursidor eller bostadsbilagor. Sammantaget finns bland ultrapoeterna kunskaper i allt från att trolla kommentarsfält till att skriva hexameter och assembler.

Allt detta är givetvis hittepå, men det är poesin också.

Egentligen vet jag inte alls vad ultrapoesin skulle kunna vara, men det finns en liten möjlighet att Heinz Duthel kan vara ultrapoet. Det ryktas även att Newsmill har blivit infiltrerat av ultrapoeter som lyckats se till att Newsmill ska börja utges som papperstidskrift. Ultrapoeternas ursprungliga plan var att endast kommentarsfältet skulle ingå, inga artiklar.

Endast en kommentar ↓

#1 Rör det sig? « INSEENDE on 10 February 2011 at 10:21 pm

[…] http://copyriot.se/2011/02/10/om-extrempoesi-och-ultrapoesi/ […]

Kommentera