Regeringens förslag om en ny fotolag (Olovlig fotografering, Ds 2011:1) väcker åter frågan om realliberalism – urvalet ur ett överflöd av individuella rättigheter. Anna Troberg (PP) förklarar varför:
Jag tror på två viktiga principer. Jag tror på allas rätt till ett privatliv och jag tror på öppenhet. Det är två principer som inte helt sällan krockar.
Piratpartiet är delvis det realliberala partiet par excellence, i den meningen att de konsekvent belyser hur de liberala rättigheterna kolliderar (t.ex. upphovsrätt och privatliv, upphovsrätt och äganderätt). Ofta har de varit tvärsäkra på vilka av rättigheterna som måste gå före. Så inte denna gång. Anna Troberg framstår som genuint nyfiken på frågan och dess gråzoner utan att ha svaret klart på förhand.
Andra aktörer intar de två realliberala motpositionerna. Å ena sidan Journalistförbundet som menar att rätten att fotografera måste gå före. Å andra sidan ideologiskt liberala forskare i juridik, exempelvis Mark Klamberg och Mårten Schultz, varav åtminstone den senare ytterligare vill stärka privatlivets lagskydd.
Debatten har hittills mest handlat om hur lagen kommer att påverka journalistiken. En pressfotograf som trycker på avtryckaren i fel läge riskerar själv att straffas (till skillnad från felaktiga publiceringar, som går på ansvarige utgivaren). Därför kan de antas ta det säkra före det osäkra, så att viss form av påträngande bildjournalistik försvinner – på gott eller på ont.
“Enligt justitieminister Beatrice Ask kan journalister komma att undantas från lagen”, skriver Journalistförbundet. Men i stället för att vänligt ta emot ett yrkesprivilegium sparkar de bakut och framhäller, precis som piratpartisterna, att “lagen ska omfatta alla medborgare”. Eloge för det.
Undantag i fotolagen för en viss yrkesgrupp vore att betrakta som en slags korporativism – en inte helt ovanlig utväg ur realliberalismens dilemman. Hellre än göra avvägningen mellan rättigheter i en universellt formulerad lag, eller att överlåta regleringen till frivilliga avtal mellan organisationer, innebär den korporativa vägen att lagen särbehandlar medborgare beroende på yrke.
Men det är inte vad som står i lagförslaget. Personer med presslegitimation ska i princip inte få fotografera friare än någon annan. Undantaget som görs är luddigare än så:
Till ansvar do?ms inte om ga?rningen med ha?nsyn till syftet och o?vriga omsta?ndigheter a?r fo?rsvarlig.
“Klarare kan skrivningen knappast vara”, menar Kristanstadsbladets ledarsida, vars idé om klarhet verkar ytterst vid. Jurister som kommenterat lagförslaget menar ju tvärtom att det kommer krävas prejudikat innan vi har en aning om vad som gör en fotografering “försvarlig”. Lagens förarbete ger inte heller klara riktlinjer:
Vid bedo?mningen av om ga?rningen a?r fo?rsvarlig bo?r sa?rskilt beaktas om den sker som ett led i nyhetsfo?rmedling eller i na?got annat sammanhang av samha?lleligt intresse, utgo?r ett inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete eller la?ter sig fo?rsvaras av konstna?rliga ha?nsyn.
Allt vi kan säga är att regeringen inte vill ha ett allmänt undantag för journalistisk verksamhet. Möjligtvis för “nyhetsförmedling”, vilket knappast omfattar all journalistik. Däremot kan det vara okej att fotografera in genom folks köksfönster om syftet är vetenskapligt eller konstnärligt – vilket är ännu svårare att avgränsa.
Dessutom varnar lagens förarbete för falska konstnärer. Om någon ger sitt medgivande för att fotograferas “i konstnärligt syfte” så kan medgivandet senare dras tillbaka om syftet inte – enligt konstexperterna i landets domstolsväsende – var tillräckligt konstnärligt:
Inte heller a?r samtycket giltigt t.ex. om det la?mnas till en fotograf som utger sig fo?r att vara konstna?r och sa?ger att fotograferingen sker fo?r ett konstna?rligt syfte men da?r han eller hon i sja?lva verket inte a?r konstna?r och har ett annat syfte med fotograferingen.
Emellertid är det nog inte i avgränsningarna mellan olika syften som lagen får störst praktiska effekter, utan i det offentliga rummets status.
Journalistförbundet anser att det finns en uppenbar risk att allmänheten får den felaktiga uppfattningen att all fotografering på allmän plats blir förbjuden genom lagförslaget.
Förbundet uppfattar den lagtekniska avgränsningen som att endast platser där allmänheten inte har insyn omfattas, men att förbudet inte omfattar fall där fotografering är försvarlig, som rimlig.
Slutligen ett par vidlyftigare reflexioner angående fotolagen. Som namnet antyder omfattas stillbild och video, men inte ljud. Av någon anledning anser vi det mer kränkande att vår kropp fångas på bild i intima situationer än att vår röst spelas in när vi uttrycker våra innersta känslor.
“Fotografi” definieras i förarbetet så att det innefattar även “annan upptagning av bild med tekniskt hja?lpmedel”. Antagligen räknas inte pennor och penslar som tekniska hjälpmedel. Men vad sägs om sonografi via ultraljud? Eller sensorer som registrerar infraröd strålning i form av data som kan representeras som bild?
Inte för att svenskt rättsväsende lär svämma över av sådana fall, åtminstone inte inom den allra närmsta framtiden. Men det är intressant att fundera över de spektrala gränserna för “fotografi” – inte minst med Donna Haraway i bakhuvudet.
117 kommentarer ↓
Alla apparater som framställer en bild lär omfattas. Oavsett om det är ultraljudsbilder av typen man tar inom sjukvården, IR-foto på våglängder precis utanför det synliga ljuset (t.ex. mörkerfoto med objektet upplyst av infraröda strålkastare) eller värmekamerabilder.
Att rena ljudupptagningar inte omfattas tycker jag i så fall är mer intressant att fundera på anledningen till.
Alla apparater som registrerar digital information kan med lätthet bli till apprater som framställer bild, eftersom all information kan visualiseras på ett eller annat sätt.
Förarbetena talar emellertid inte om apparater som framställer bild, utan apparater som “upptager” bild – med andra ord antas bilden finnas innan någon apparat (t.ex. ett öga) registrerar den. Vilket jag bara kan förstå som ett antropocentriskt perspektiv, där “bild” omfattar de delar av det elektromagnetiska spektrat som kan uppfattas av det mänskliga ögat.
Jag undrar hur det blir med köpcentra och järnvägsstationer med flera, som andra lagförslag vill omdefiniera från “allmän plats” till enskild/privat. Gäller då fotoförbudet per automatik där också?
Det känns som att det är så många lagar med vittgående konsekvenser (och som sätter igång dynamiska processer utför ett lutande plan) samtidigt på gång nu, att ingen tycks ha överblicken över dem, och kan avgöra när “kvantiteten övergår i kvalitet” – när överhetens “samhälleliga vara” (tillgång till stora databaser) börjar bestämma deras sätt att tänka (Let’s do it!).
Hur blir det förresten med attrapper och icke fungerande kameror? De är väl så beteendepåverkande/integritetskränkande men innefattas alltså inte av förslaget?
Aha, du tänker så. Ja, då blir ju frågan “vad är en bild”. Samma ontologiska finlir som det så ofta blir inom de ämnesområden som Copyriot tar upp…
Jag skulle tro att gränsen kommer att dras vid sådant som ser ut som “vanliga” bilder. Dvs inte bara foton i synligt ljus 400-700 nm, utan även bilder som starkt liknar dessa. I första hand det närmaste IR-bandet 700-900 nm som många videokameror kan filma i, och vars bilder för en otränad person lika gärna kunde vara svartvita bilder tagna i synligt ljus.
Värmekamerabilder, ultraljud och radar utgör gränsfall i fallande skala, medan jag inte tror att ett ljudvågformsdiagram skulle räknas som en bild. Det du säger om att all data går att visualisera stämmer förvisso, men här är visualiseringen i högre grad skapad; man har förlorat kopplingen till den bild som kan antas finnas där oberoende av oss.
Kanske kan kallas antropocentriskt, men även “teknikneutralt” i den mening att det spelar ingen roll vilken teknik som använts så länge bilden ser ut som vi förväntar oss att en bild ska se ut :-D
“Samma ontologiska finlir som det så ofta blir inom de ämnesområden som Copyriot tar upp.” Nå, jag vill påminna om att denna sista knorr utgjorde ungefär 5-10 % av hela bloggposten. Det var du som hakade på ontologiknorren, Anders Bananders :)
Förresten vore det onekligen störtkul om någon skulle dömas för att ha gjort intrång i andras privatliv via radar.
“Alla apparater som registrerar digital information kan med lätthet bli till apprater som framställer bild, eftersom all information kan visualiseras på ett eller annat sätt.”
I det avseendet finns det väl dock en tydlig distinktion mellan bilder vars rumsliga dimensioner svarar mot rumsliga dimensioner i den fysiska verkligheten. Det tänker jag är ett viktigare villkor för att något allmänt ska betraktas som en “bild” än vilken sorts vågor och frekvenser som har registrerats.
Men vad som kommer innefattas i upptagand av bild är helt klart ändå en intressant frågeställning.
Jag är osäker på radar-spåret. Jag tror ingen egentligen vågar.
Marcin de Kaminski: Det är DU som inte vågar forska mer om ungdomars användande av radar. Vi vet alla vad som händer med dem som vågar tala öppet om radar.
@Pim: Tack, det var det jag ville säga med mitt bilder-som-liknar-bilder-resonemang. “Bilder vars rumsliga dimensioner svarar mot rumsliga dimensioner i den fysiska verkligheten.”
Jag glömde förresten röntgenbilder i min uppräkning ovan.
Röntgen regleras väl av Strålskyddslagen? Kanske alla former av strålning och fotografi borde göra…
Som god samhällsmedborgare har jag naturligtvis köpt mig en radarreflektor. Den som är osynlig på radar har säkert något att dölja!
Jag kollade upp strålskyddslagen, och den omfattar faktiskt alla former av strålning, eller i vart fall väldigt mycket mer än jag trodde:
2 § Lagen gäller såväl joniserande som icke-joniserande strålning.
Med joniserande strålning avses gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.
Med icke-joniserande strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.
En relaterad fråga är ju hur en lag mot fotografering relaterar till streamat foto. När bilden går från bildsensorn till LCDn på baksidan av kameran (i “sökarläge”) är det ju inte en direkt optisk överföring som i spegelreflexkameror, utan en serie diskreta bilder som — så klart — kopieras från bildsensorn till ett minne. Precis som sker vid fotografering. Har någonting sagts om hur permanent den fotografiska avbildningen måste vara för att den skall räknas som kränkande?
Fotografiers rumsliga dimensioner svarar sällan mot rumsliga dimensioner i den fysiska verkligheten. Frågan om hur och vad olika slags representationer representerar är inte ontologiskt finlir utan avgörande för lagens utformning.
Att någon vanlig dödlig vågar fotografera en rödvinspimplande regeringstjänsteman med jour (för att ta ett hypotetiskt exempel) bör naturligtvis omedelbart stävjas. Att fotografera människor nakna med millimetervågor inför varje flygning bör omedelbart uppmuntras. Frågor på det?
Rasmus: du har missförstått undantaget för ljud. Det är nämligen redan förbjudet (sedan 1975 – 4 kap 9a § Brottsbalken). Och straffet för det brottet är hårdare än det föreslagna straffet för olovlig fotografering.
Det anses alltså tvärt om _mindre_ kränkande att “vår kropp fångas på bild i intima situationer än att vår röst spelas in när vi uttrycker våra innersta känslor”.
Anders Bananders: Nu börjar vi närma oss någonting som jag själv finner mycket intressantare än fotografi, nämligen laserprojektion. Strålskyddslagen reglerar hur stark laser man får använda, antar jag, för att inte skada folk. Men reglerar den i vilken mån man får använda laser för att projicera bilder eller budskap på offentlig plats, t.ex. på gator eller på moln?
@^e: Gör de inte? Hur menar du?
@Pim: Jag menar bara att fotografier är platta, dvs., de representerar rusmlighet på ett sätt som skiljer sig avsevärt från rummet självt. Frågan är då vad det betyder att en avbildning “svarar” mot det den avbildar, och huruvida fotografisk avbildning “svarar” i högre eller lägre grad än de andra typer av avbildningar som förekommer i diskussionen. Det var mest en reaktion mot bananders commen sense-definition av bilder-som-liknar-bilder och avfärdandet av frågan om vad en bild är.
(common)
@Björn W: Den olovliga ljud-avlyssning som den paragrafen handlar om kräver väl att man placerat ett “tekniskt hjälpmedel” på en plats “vartill allmänheten icke äger tillträde”? Den nu föreslagna lagen handlar dels om att placera kameror på sådana platser, och det kan jag väl se som oproblematiskt och jag trodde faktiskt att det redan täcktes av just denna paragraf eller någon strax intill.
Men den handlar också om att stå på offentlig plats och fota in genom staket, fönster etc mot icke-offentliga platser. Och det är väl inte olagligt vad gäller ljud idag? Står jag på gatan utanför en lägenhet får jag spela in det som jag eventuellt kan höra genom fönstret — öppet eller stängt. Även, antar jag, med specialutrustning som med laser på stort avstånd kan uppfatta vibrationer i fönsterglaset.
Det kommer i så fall bli en skillnad mellan ljud och bild. Lyssna genom köksfönstret = ok. Fota genom köksfönstret = inte ok.
@^e: Ja, platta 2D-bilder är ju projektioner där djupdimensionen i stort sett gått förlorad och får simuleras med olika metoder. Rumsdimensionerna höger-vänster och upp-ner finns dock kvar.
Jag är en fotograf som huvudsakligen tar bilder i det offentliga rummet. Några kallar det gatufotografi. Jag själv är inte så bekväm med den benämningen.
Det är uppenbart att Svenska lagstiftare håller på att att snappa upp trender från Frankrike och England. Vore trist att se en utveckling mot ett allmänt misstänkliggörande av fotografer på gatan. Delen av lagförslaget som behandlar de uppenbara tristheterna, som att plåta i omklädningsrum el på toaletter, verkar redan nu överskugga delen av förslaget som ska gälla oavsett plats.
“Bestämmelsen föreslås vidare omfatta olovlig fotografering eller annan bildupptagning som, oavsett plats, sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privatperson.”
http://www.not-a-crime.com/
Björn W: Du har förstås rätt i att olovlig ljudavlyssning redan är förbjuden. Men det är intressant hur de bägge lagreglerna skiljer sig åt.
Ljudinspelning är i princip tillåten så länge man står med en mikrofon i ett rum där man har tillåtelse att vara. Förutsatt att inga upphovsrättsliga verk framförs har man rätt att spela in ljud utan att fråga de övriga i rummet. Vad lagen säger är snarare att man inte få gömma en mikrofon under bordet.
Fotografering ska däremot kräva tillstånd från den som fotografer även i vissa sammanhang där den sker helt öppet och i en lokal där den som fotograferar har rätt att vistas.
[Matade barn innan jag postade kommentaren, såg nu att Anders hann före med att säga samma sak.
Anders: Berätta gärna mer om specialutrustningen för ljudavlyssning med laser…]
Anders: 9a § nämner inte var det tekniska hjälpmedlet befinner sig; det är talet/samtalet som skall ske på sådan plats.
Vågar dock inte säga om det är prövat i domstol och isåfall vad som gäller enligt praxis…
@^e: Jag kan hålla med om att uttrycket “svarar mot” kanske var lite luddigt men jag menade aldrig att fotografier eller liknande representerar rumsligheten på samma sätt som rummet själv. Dock är de ganska enkla projektioner/mappningar av rummets dimmensioner.
Min poäng var att jag tror det är ett ganska viktigt kriterium för att något ska ses som en “bild” eller ett “foto” i det här sammanhanget. Ett pedagogiskt motexempel som nämndes ovan är ett ljudvågformsdiagram. Där svarar bildens två rumsliga dimensioner mot tryckfluktuationer i en punkt respektive tidsdimensionen. Detta gör att den inte uppfyller ett grundläggande kriterium för att ses som en “bild”.
Rasmus: jovisst, regleringarna är inte identiska. Intressant är ju bl.a. att det är hårdare reglering av ljudupptagning där du inte själv deltar, medan när det gäller bild handlar den föreslagna regleringen om vad som istället upptas.
Upptakten till lagen är ju bl.a. fall där en hyresvärd monterat kamera i hyresgästens dusch, och friades eftersom det inte idag är förbjudet att montera kameror på platser som allmänheten inte har tillträde till. Hade hyresvärden monterat en mikrofon hade det redan idag varit straffbart.
@Rasmus: Strålskyddslagen innehåller inga detaljregleringar om tillåten styrka etc på strålning, utan säger i princip bara att den som bedriver verksamhet med strålning ska vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö.
Detaljerna lämnas till tillsyndmyndigheten; de gränser du tänker på står i “Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om lasrar”. Där regleras hur stark laser man får använda och hur strålen får riktas. Tillstånd krävs för lasrar över 1mW, “om användningen avser underhållning, konst eller reklam eller om den i övrigt kan ge en exponering som överstiger MTE på allmän plats eller i luftrummet”.
Ansökan om tillstånd ska “innehålla en skiss över lokalen som visar strålfältet i förhållande till åskådare. Tillstånd för underhållning, konst eller reklam utomhus ges bara om strålfältet är övervakat och begränsat på ett liknande sätt som inomhus eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl.”
Jag utgår ifrån att man inte får tillstånd för att projicera bilder eller budskap på gator eller moln eftersom det i de lägena inte går att garantera att människor inte får laser i ögonen. Däremot är antagligen en husfasad utan fönster ok.
Samt att lasrar svagare än 1mW som sagt är fria att använda utan tillstånd.
Björn W: Jo, de tidigare rättsfall som framhållits är ju en sak. Men lagens förarbeten pekar ju mot att den även är tänkt att t.ex. komma åt den arketypiska snuskgubben som säger “jag är konstnär, får jag fotografera dig”. När det senare visar sig att han inte var konstnär ska medgivandet anses som upphävt. Och så vidare. Ingenting sånt finns i regleringen av ljudinspelning.
@Pim: Ja, jag hakade nog upp mig på “svarar mot”. Men det som intresserade mig var också möjligheten för information som registrerats via andra tekniker att representeras visuellt i något som liknar “bilder”/”foto” – vilket skulle kräva en tydligare semiotisk definition av bildslighet. Men, jag kan inget om teknik, och det är säkert ett skenproblem. :)
@Rasmus: Jag vet inte i vilken mån denna utrustning finns och fungerar, men det brukar sägas att man ska kunna studsa en laserstråle mot fönstret för att registrera vibrationerna som blir i glasrutan när någon pratar på andra sidan.
Det handlar förmodligen inte om att mäta tiden för en laserpuls att åka fram och tillbaka som i enklare avståndsmätning med laser, utan om interferometri där man observerar hur det reflekterade laserljusets fas ändras i takt med vibrationerna. Man är ju inte intresserad av det absoluta avståndet till fönstret, utan bara av förändringarna.
Passar på att slänga in der Nacktscanner i sammanhanget. Nakenscannern fotograferar ju inte riktigt utan använder sig av en slags röntgen som vissa tror är hälsovådlig.
Sen kan man ju även ta upp ljud med hjälp av lejser genom att man mäter vibrationer i fönsterrutor med hjälp av lejserstrålen. Reserverar mig dock för att detta kan vara något jag sett i en spionfilm.
Oj, här går kommentarerna undan. Mitt inflik om lejserljud var visst redan kommenterat.
Nu känns det som jag till viss del dragit iväg diskussionen i tangentens riktning… om man vill sätta sig in i regleringen kring avlyssning i detalj finns proposition och förarbeten här: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=FY0319
Där behandlas även avståndsverkande mikrofoner, inkl. laser ser jag när jag snabbt ögnar igenom. Det är dock rätt omfattande text…
Björn W: Mycket intressant att laser/lejser diskuterades i dessa sammanhang av 1975 års riksdag!
Fick även en länk till nån slags DIY-guide: “Laser Surveillance System for under $20“. Kanske något för ett hackspace (eller ett lejserspejs) att pyssla med.
Anders: det synes, apropå där diskussionen startade, vid en snabb titt i förarbetena vara så att avståndsverkande mikrofoner är förbjudna att använda för avlyssning. Men jag har inte precis läst hela textmassan…
“En pressfotograf som trycker på avtryckaren i fel läge riskerar själv att straffas”
Nu skall vi krångla till det, två scenarier.
1. Han fotade, men raderade bilden bakefter, typ. den blev inge bra.
2. Han siktade med kameran, men tog aldrig någon bild.
Hur skall någon bevisa fall 1, och om det helt plötsligt inte räknas som fotografering när ingen bild blev sparad, ja då handlar det inte längre om foto, utan om sparande av data.
Hur skall fall 2 bevisas. Inte ens polisen får kika vad jag har för bilder i kameran utan åklagarbeslut (min kamera kanske dessutom är analog). Under den tid det tar att skaffa fram ett sådant, så blir bilderna raderade, alternativt filmen uppeldad.
Sedan bör man nog fundera lite kring hur denna lag kan nyttjas av ett dumpat ex efter skilsmässan. Vid vårdnadstvister osv.. Jag tror den här lagen kommer att bli en juridisk maskburk, innebärandes att det blir “risky business” att spara bilder. Det är ju de sparade bilderna som bevisar fotograferingen, den ev. ologliga handlingen.
Herr oändlighet ( ? ) här ovan pekar också på den mycket viktiga slamkryparen som visar att lagstiftaren vet om att de är ute och tassar på nattgammal is. Lagen handlar inte alls om att förbjuda foto på sas. privata platser där man räknar med att få vara ifred, såsom toaletter. Lagen kommer att omfatta exakt alla platser, “oavsett plats” betyder just det, att lagen förbjuder påträngande, närgånget eller dold fotografering oavsett plats!
Magnus och oo,
dold fotografering är i sig ett spännande uttryck. Om man lyckas hålla kameran dold lär man inte bli avslöjad – det blir alltså fotografer med slarvigt dold alternativt otydligt visad kamera som kan fällas.
Och vad innebär dold? Ett vitt 500 mm f/4 objektiv går inte att dölja, men man kan fotografera personer en bit bort så just de man fotograferar ser kanske inte kameran, är den dold då?
Oh, här blev det intressant fort!
Jag fastnade lite för det här med vad som är att betrakta som en “bild”. Intressant med vad som kan vara en bildlig representation av ett rum.. jag reagerade också på det där med “en bilds rumsliga dimensioner”.
Jag skulle säga att vad som är att betrakta som en bildlig representation av ett rum är mycket objektivt, och självklart är det intressantast med gräns- och extremfall :-)
Om man t.ex. tar ett foto med extrem vidvinkel kan det för ett otränat öga vara helt omöjligt att se vad det föreställer. Men om man har spelat tillräckligt mycket AvP (eller Q1med FOV160) så är det en tydlig avbild.
Intressant dessutom om man använder en kamera med inbyggda bildeffekter, vanligare och vanligare med kamerasmartphones. Om man t.ex. har en “Auto Andy Warhol“- eller kanin-effekt i kameran så blir representationsidén svårare. Och när bilden sparas i negativ, som på kamerarulle? Tillräckligt “krypterad” då?
Åt andra hållet så kan även en “vanlig” bild vara helt obegriplig. Minns inte var jag hörde detta, men när man för c.a 100 år sen visade ett fotografi för regnskogsindianer utan skriftspråk i amazonas så kunde de enligt historien absolut inte förstå hur människorna kunde se nåt annat än färg på en papperslapp. Och att en lapp skulle representera något annat än en lapp – en bild, eller t.o.m valuta – var ogreppbart.
Detta blir ju för dem inte helt olikt när vi tittar på t.ex. ljudvågsformsdiagram. Jobbar man med ljudinspelning är det inte alls svårt att se på t.ex. ett trumspår vad som representeras. Et hi-hat-slag resp. baskaggeslag blir högst greppbart.
#gategate – en anledning att Asken driver detta nu?
OlofB: propositionen är väldigt tydlig med att lagförslaget inte innebär något förbud mot att fotografera eller filma myndighetsutövning.
“Bestämmelsen föreslås också gälla bildupptagning som oavsett plats sker påträngande, närgånget eller dolt.”
Det är en härlig formulering. “Påträngande” och “närgånget” är ju synonymer, medan “dolt” snarare är en antonym. Återstår alltså för fotografen att vara “öppet placerad, fullt synlig och på respektfullt avstånd” (eller att vederbörande helt enkelt frågar om lov först).
OlofB: Lagen handlar om fotografering “inomhus i en bostad eller pa? en toalett, i ett omkla?dningsrum eller i ett annat liknande utrymme”. Men jag är säker på att vissa kommer att tro att den förbjuder fotografering även i andra inomhusutrymmen och därför få dem att hindra andra att göra det.
rasmus/BjörnW: Gregor tar upp en skrivning som verkar möjliggöra det jag ser som risk, trots allt. Hur lyder er tolkning?
OlofB: Det behandlas på sidan 31 i propositionen som Rasmus länkar till:
“Däremot bör, av yttrande- och informationsfrihets-skäl, straffansvaret avse kränkning av den enskilde enbart i dennes egenskap av privatperson. Kriminaliseringen ska alltså inte träffa t.ex. det fallet att en person i sin roll som myndighetsföreträdare filmas med dold kamera under en intervju för ett granskande tv-program.”
Från sidan 25 och framåt redogör proppen för vad som föreslås kriminaliseras och inte
Vad tror ni om “hotfull” fotografering av det slag som brukar ske i samband med vissa demonstrationer, där nazister fotograferar vänsteraktivister och vice versa, i syfte dels att kartlägga motståndare och dels att skrämmas? Är det möjligt att använda lagen mot sådant?
Vad är en kränkning egentligen..? Jag kan ju tycka att det är kränkande att hamna i nazist-sympatisörers “fotoalbum” t.ex.
Vill tydliggöra att jag endast använder objektiva objektiv när jag fotograferar. Allt annat är postmodernistiskt flum!
Kommentera