Nyss sände Vetenskapsradion på P1 ett reportage om “konspirationsteorier på internet“. Ambitionen var att ge en nyanserad skildring av fenomenet, vilket delvis lyckades. Men tyvärr inleddes ändå med en gnutta onödigt förlöjligande, i det att programledaren flera gånger såg till att nämna ufo och utomjordingar – något som spelar en ytterst undanskymd roll i de samtida konspirationsmiljöerna, särskilt i Sverige.
Vetenskapsradion intervjuade också Mikael Cromsjö som driver Vaken.se. Han fick förklara att detta forum präglas av en mångfald av olika uppfattningar – vilket möjligen är en underdrift – utan att besvärliga motfrågor ställdes.
Jämför detta med hur Expo behandlar Vaken.se, exempelvis i boken Rasism i slips (ursäkta den korniga bildkvaliteten på fotot ur boken):
“Vaken.se gillar nazister” påstår Expo. Beviset för detta är att någon delat ut flygblad för Vaken.se bredvid en nazistdemonstration. Därtill påstår sig Expo veta vilka uppfattningar som finns hos “de flesta som läser och skriver på Vaken.se”. Det är inte okej med så pass slarviga nazistanklagelser, inte ens i en bok skriven på lättläst svenska.
Jämför detta med Vetenskapsradion som låter Vaken.se stå i centrum för ett helt program, utan att en enda gång nämna den antisemitism som är framträdande i många av diskussionerna där. Journalistiken har uppenbara problem med nyanserna här. Konspirationsmiljöerna på nätet skildras antingen som farliga eller som löjliga.
Vetenskapsradion intervjuar även Markus Gossas, statsvetare vid Institutet för framtidsstudier, som i senaste numret av Framtider publicerade en populärvetenskaplig artikel om “Konspirationsteorier och katastrofer på nätet”. En tämligen ytlig sak som frossar i lösa kopplingar mellan 911 och 2012.
Markus Gossas har inte bedrivit någon egen forskning på området, utan bygger framför allt på vad Michael Barkun skrev i A culture of conspiracy (2006) – en bok vars källmaterial är specifikt amerikanskt och till större del pre-911.
Frågan är vad internet spelar för roll i det hela. Gossas hävdar, i linje med Barkun, att konspirationsteorier funnits där hela tiden men att internet ger dem ökad spridning. Ett outtalat antagande är att konspirationsteorierna i sig besitter en mystisk attraktionskraft. En antydd slutsats (som Markus Gossas tycks dela med Mikael Cromsjö) är att ett fritt nät per automatik leder till att konspirationsteorier vinner mark.
En alternativ teori är att se konspirationstänkande som en möjlig metod – av flera – för att hantera ett överflöd av information som drabbar oss via nätet. Konspirationsteorier förstås då alltså som emergent fenomen, inte bara som en dunkel lockelse som ständigt lurar. Och nätet behöver inte reduceras till en åsiktscentrifug.
Tyvärr fäller Markus Gossas en rad förvirrade formuleringar om internet precis i inledningen till sin artikel i Framtider:
Internets potential som socialt medium och kunskapsverktyg intresserar sa?va?l forskare som visiona?rer. Genom bloggar och diskussionssajter exponeras anva?ndarna fo?r ett bredare spektrum av a?sikter a?n de som presenteras i massmedier. Vi ser ocksa? hur virtuella va?rldar tilla?ter massmo?ten och ka?nsloma?ssigt engagemang.
Samtidigt finns problematiska sidor hos informationsrevolutionen. Genom webbla?sare filtreras inneha?llet pa? internet och det bildas slutna kretsar med likasinnade som so?ker sig till varandra. Resultatet a?r virtuella gemenskaper eller “pseudoffentligheter” avska?rmade fra?n verklig debatt – gemenskaper som dessutom kan fungera som grogrund fo?r extrema ro?relser och ide?er.
Så det är ett problem att webbläsare filtrerar information? En synnerligen originell uppfattning. Jag begriper inte var Markus Gossas vill komma med detta. Däremot kan jag ha viss förståelse för hur Mikael Cromsjö, genom sina konspiracistiska glasögon, drar slutsatsen att Markus Gossas “förbereder oss inför censur”. Visserligen finns noll belägg för en sådan slutsats. Men hur de talar förbi varandra är talande. Slutsatsen som bör dras är att den som vill problematisera nätet måste vara nätpolitiskt rigorös, inte undsläppa sig några halvsagda slutsatser.
Som det här med “pseudooffentligheter”. Är det nytt? Finns det några konstruktiva sätt att länka dem till bredare offentligheter? Vad säger att inte Framtider är en pseudooffentlighet? Leder artiklarna i den tidskriften verkligen till “verklig debatt”. Jag hoppas det och detta blogginlägg på internet är ett försök att bidra till en sådan, genom att bjuda in fler än den ursprungliga läsekretsen till ett samtal som nu får fortsätta i kommentarsfältet. Markus Gossas och Mikael Cromsjö är extra välkomna att delta!
44 kommentarer ↓
Enligt Michael Shermer så är en förklaring att vi ser mönster och rovdjur överallt därför att det är så våra förföder överlevde i naturen. Det skulle alltså vara naturligt för människor att tänka sig varelser, grupper eller ting med avsikt som står bakom saker.
http://www.ted.com/talks/michael_shermer_the_pattern_behind_self_deception.html
Hejsan,
och tack för inbjudan!
nej, givetvis är det inget problem att webbläsare filtrerar information. Det är ju det de är till för. Om, för vem och i vilken grad s k pseudooffentligheter utgör ett problem återstår att undersöka. Som du är inne på är forskningen främst amerikansk (av vissa orsaker).
PS: Min åsikt är naturligtvis inte att Internet bör censureras, men gärna studeras mer av samhällsvetare.
PS2: Framtider är ingen pseudooffentlighet utan snarare ett försök att föra ut vad IF sysslar med och föreslå s k framtidsfrågor.
Daniel: Hm. Utan att känna till Michael Shermer så måste jag ändå invända att det är en sak att “se mönster”, en annan sak att återföra alla mönster till ett manipulerande subjekt. Konspiracismen är till sin karaktär monoteistisk, eller kanske snarare gnostisk. Jag tror inte att vi kan dra en linje från evolutionsbiologi till konspirationstänkande utan att passera religionshistorien.
Markus Gossas: Roligt att du dök upp här så snabbt.
Jag vet inte om begreppet “pseudooffentlighet” har teoretiserats, men jag har en spontan förståelse för hur jag tycker diskussionen bör föras. Kort sagt handlar det om att problemet knappast är de insulära samtalen (pseudooffentligheterna) i sig, utan dels hur de är kopplade till varandra, dels hur de inom sig själva sållar bland information. Angående det senare tror jag det är intressant att fråga sig hur nätforum äger rum.
Jag håller med om att Gossas formulering med webbläsaren som filter är märkligt, men det är inte så svårt att förstå att vad det handlar om är hur vi själva i större utsträckning väljer vilken information vi tar till oss, istället för att tidningen eller TV-kanalen gör det åt oss, och att man då får en mer ensidig bild av frågor. Det är intressant att här dra en parallell till polariseringen i amerikansk nyhetsrapportering, och se tydliga slutna kretsar av likasinnade. Sveriges medieklimat må skilja sig mycket från det amerikanska, men även här tror jag att det helst läses vad man håller med om; det är skönare att strykas medhårs.
Dock är det säkerligen enklare att skärma av sig i dagens informationsöverflöde på internet.
rasmus,
en studie, som jag tänker mig den lite vagt, skulle såklart kolla även på länkar mellan s k “pseudooffentligheter” eller vad en del sociologer kallar “deliberative enclaves”. Hypotesen att det bildas länkar mellan olika såna enklaver som därmed befruktar varandras världsbilder går att visa exempel på. Kanske sker intressanta mutationer där enklaven även tar form på andra plattformar utanför nätet (zeitgeist kanske). Frågan är då var gränsen går mellan en deliberativ enklav och en mer habermasiansk variant. Som mer eller mindre undgår sociologer som tycker nätet är oöverskådligt och svårtstuderbart (vilket det är).
mvh
markus
markus: Zeitgeist-rörelsen som du nämnde i din artikel är, såvitt jag förstått, minimal men ändå intressant. Om jag fattat saken rätt så formerade den sig (efter Zeitgeist-filmerna) på forum som Vaken.se men började snart att “äga rum”, mötas fysiskt – och verkar då snabbt ha prioriterat bort konspirationsteorierna om 911. Kvar blev en apart utopi om teknokratisk värld som filmmakarna händelsevis hade blåst liv i. Egentligen väldigt långt bort från de populistiska, antiteknokratiska budskap som annars präglar de konspiracistiska sammanhangen.
rasmus,
ja så har zeitgeist utvecklats. I så fall ett exempel på en konspirationistisk rörelse som sprider sig och blir “normal”. Värt en studie i sig. (Hur “minimal” den är är också en intressant fråga.) Jag skulle nog kunna ge exempel också på motsatta förloppet: konspirationistiska (nätbasrerade) rörelser som sprider sig och blir mer “extrema”.
Många exempel finns på hur enskilda personer från dessa miljöer rör sig in i paranoians svarta hål. Successivt bryter de med en efter en av sina gamla vänner efter att ha börjat uppfatta även dessa som involverade i superkonspirationen. Ett sant tragiskt fenomen, som jag tror har sin grund i idealiseringen av den ensamma sanningssökaren. Konspiracismen överskattar individens möjlighet att själv ta ställning till oerhörda mängder information.
Jag noterade att du sa “konspirationism” i radioprogrammet, Markus. Själv föredrar jag “konspiracism”, som om inte annat är behändigare. Men det är väl lite som korporativism eller korporatism.
Ja, fast bryter man med sina gamla vänner kan man ju finna nya gemenskaper, t ex bland konspirationister. Sen håller jag med om att konspirationismen överskattar möjligheten till rimligt informationsintag. Det verkar som om det finns ett steg från sanninssökande till att gå på allt, precis allt, bara det kommer från en “alternativ” kanal. Här kommer man ev in på mitt outtalade antagande “att konspirationsteorierna i sig besitter en mystisk attraktionskraft”. Så är det ju uppenbarligen, men många tycks helt immuna. Någon har därför föreslagit diagnosen “paraphenia”, en åkomma som gör att man är offer för inbillningar men fungerar normalt i övrigt.
Men jag skulle vilja tillägga att konspirationismen också kan ses som en speciell genre inom alternativ fiktion. Fascinationen kommer på liknande sätt som fascinationen för Tolkien eller Lovecraft, med vissa intressanta skillnader (ska skriva mer om detta så småningom).
Ang konspirationism eller konspiracism så är ursprunget conspiracism. Varför jag skriver det förra vet jag inte, det känns liksom mer svenskt kanske.
(Hoppas f ö att Cromsjö dyker upp, jag har mailat honom och dementerat att jag ivrar för Internet-censur. Tvärtom tror jag nätet kan sköta sånt självt. Cromsjö överskattar nog IFs inflytande.)
Här finns väl fler spår att belysa. Den konspirationism som vaken.se ansluter sig till verkar av allt att döma hämta näring från den amerikanska rörelsen, med extrem höger ideologi(libertarianer) som grund, tänker främst på Alex Jones och Prisonplanet.
Den mer vänsteranarkistiske konspiratisten verkar bete sig lite annorlunda. Tänker främst på Hakim Bey och ideen om Temporary Autonomous Zones och Pirate Utopias. Kan fungera som tankeinspiration kring pseudo-gemenskaper. I Hakims fall är konspirationen den mytologi som nödvändigt förenar inför uppror. Inget motstånd är möjligt utanför konspiratistens gemenskap med andra ord…
Angående konspirationer, en ytligt bekant försökte nyligen få mig att förstå storheten med Zeitgest och speciellt då “The Zeitgest Movement”. Verkar vara klart suspekt enligt mig. Kommer det tittas närmare på framöver? Enkla lösningar på komplexa problem verkar vara en favorit nuförtiden.
http://www.thezeitgeistmovement.com/
Möjligen något för skeptiker-rörelsen.
Ovanstående konspirationer verkar ju tämligen esoteriska och odlas främst inom små kotterier och sekter jämförliga med scientologer och knutbysekten. Det finns betydligt större konspirationsteorier som verkar kunna drabba vem som helst, t.ex. föreställningen att kapitalismen är en konspiration som styrs av Bilderberggruppen.
Antagligen är det reptilhjärnan som är i farten, som nån av kommentatorerna ovan föreslog. Motsatsen är uppenbarligen att man kan se strukturer. Men vad ska man då säga om strukturalismer som löper amok? Föreställningen att kapitalismen är en konspiration av Bilderberggruppen är löjlig, men den strukturalistiska förklaringen att det inte finns något annat än en marknad av utbud och efterfrågan är nästan lika löjlig.
Vad som finns här är i verkligheten ett antal företag av vilka ett fåtal dominerar. Dessa är inbäddade i formella och informella avtal och samarbeten – rutiner, skulle man kunna säga – med andra företag och med offentliga, både statliga och “folkliga”, som påverkar deras beteende, som dock i sista hand styrs av kravet på kapitalackumulation.
Eller den komplett konspirationsfria tolkningen av politik att den består av “enskilda individer” som röstar vart fjärde år? Den är uppenbarligen också löjlig. Även här består verkligheten av organisationer som är uppbundna av rutiner som har utvecklats över tid, även om de också har yttersta mål – statens t.ex. att försörja sina högre funktionärer samtidigt som den garanterar “ordningen”.
Alla människor vet detta. De möter sådan organisationer/företag dagligen, och arbetar för det mesta inom dem. När de ska teoretisera faller de ändå i endera av fällorna ovan, ibland båda samtidigt. Uppenbarligen göds en sorts schizofreni i den allmänna debatten, där vardagliga erfarenheter nedvärderas till förmån för tankefigurer som kommer gud vet varifrån. Någon läsare som har en idé?
Hej!
Jag tycker att det är viktigt att poängtera att även om Internet har fört fram flera konspirationer som myckel väl kan vara helt felaktiga och mer subkultur-fenomen så finns det en legitim rörelse som studerar och uppdagar faktiska konspirationer. Dessa både grenar är mycket nära varandra och det är svårt att veta vilka ämnen som hör till vad. Det jag vill ha sagt med det är att det är viktigt att se detta som en resurs att få klarhet i de faktiska konspirationerna och inte oroa sig så mycket för eventuella tokstollar.
Angående nazism och antisemitism så har jag då inte mött någon som har någon form av koppling till någon sådan rörelse.
Angående Gossas och cencur så kan jag hålla med om att jag ropar varg. Min tolkning av hans forskningsrapport tilsammans med hans artikel var dock att det finns en längtan till att ta bort det som inte är i den vanliga världsbilden. Tex kan vi ju se att wikipedia är kraftigt cencurerat och att t.e.x vaken.se inte får ha en sida där.
‘Konspiracismen är till sin karaktär monoteistisk, eller kanske snarare gnostisk’.
Or quite simply religious. This is a bit off subject but I think nihilism is religious in nature too. Those who have lost faith and thus see no ‘meaning’ in life, become nihilistic. Think about it. Without the concept ‘god’ would the question ‘what is the meaning of life’ even be capable of being conceived of?
Conspiracy theories, romanticism and nihilism all spring from the religious concept of ‘meaning’.
I always understood the internet as a mirror of the human mind(s) – that there is so much sex on it hardly comes as any surprise. I ABSOLUTELY do not mean this in any religious or mystical sense, but the internet is the ‘world mind’.
And…I’m not sure I like admitting/saying this ..but isn’t Marxism also a legacy of religion? With History endowing ‘meaning’? (I have to admit that I have been reading Max Stirner…)
“Enligt Michael Shermer så är en förklaring att vi ser mönster och rovdjur överallt därför att det är så våra förföder överlevde i naturen. Det skulle alltså vara naturligt för människor att tänka sig varelser, grupper eller ting med avsikt som står bakom saker.”
Troligen sant. Och en anledning till att många människor ser ett verkligt mönster bakom 11 september då konturerna är så tydliga. Det är knappast någon tvekan om vad som hände.
För mig är detta fenomen nästan mer intressant än själva händelsen 11 september. Varför så många inte vill se sanningen eller ens föra en debatt om det. Man vill inte ens erkänna att det finns många obesvarade frågor.
Att blunda för verkligheten är en stor fara för demokratin och mänsklig överlevnad.
Vilken fantastisk hogwash.
Har det någonsin slagit er att människor faktiskt också kan intressera sig för de frågeställningar som aldrig diskuteras i sak i den offentliga debatten?
Visst kan det vara intressant att psykologisera företeelser & hoppa över sakfrågorna. Sådär lite småarrogant.
Förvisso finns det numera organiserade psykologer som studerar den uppenbara förträngning som människor som skriver ovan i det här tråden också ägnar sig åt.
Jag menar vad spelar det för roll att MK Ultra, Operation Paperclip idag är erkänd historisk fakta? Inte är det väl något konstigt att USA lät importera många av de ökända nazistiska forskarna till hemmaplan så att de fick fortsätta sina experiment på civila, inklusive barn. Bara ett utslag av kalla kriget. Och alla försök la man förstås ned när man insåg att de var oetiska.. Eh eller inte?
Vem bryr sig om att CIA, KGB numera FSB eller Mossad erkänt tusentals riktade mord mot politiker världen över? Vem bryr sig om f.d. anställda som berättar om fullständigt rättsvidriga operationer? Vad spelar det för roll att de tagit fram manualer för hur man iscensätter false flag terror? Gulf of tonkin? Operation Gladio i Europa?
Vem bryr sig i för övrigt om uppenbara lögner som används som pretexter för annars kontroversiella krigsinvasioner med miljontals döda civila till följd?
Massförstörlesevapen? Inte försökte någon vilseleda allmänheten & politiker i den frågan.
Helt ointressant när man kan skriva spaltmeter om hur extremt det är att människor i uppenbart schizofren anda tror att centralbanker med privat ägande som idag går i godo för ca 40% av världens tillgångar, underrätelsetjänster som har halva verksamheten black-op finansierad av droghandel “konspirerar”.
Ingen seriös journalist skulle vidare få för sig att gräva i vem som finansierade Lenin eller Hitler. Inte var det västerländskt kapital inblandat. IG Farben & IBM gjorde vad de trodde var rätt.
Vi ska inte heller studera de ideologiska likheterna mellan låt oss säga “Thule Society” och frimurarorden med miljontals prominenta medlemmar världen över som idag hyser total immunitet mot journalistiskt grävande eftersom detta per definition tydligen är antisemitism.
Vaken.se & liknande sajter lider av bristande källkritik & kvalitén är som en berg- och dalbana. Men hur står det egentligen till med etablerade medier? Journalistik som ställer verkligt obekväma frågor – utan att kantra in i något dike – om mäktiga politiker, finanisärer osv lyser med sin frånvaro som en stark 400W LED-lampa i vinternatten. Journalister har i praktiken inte den möjligheten med sina 3 månaders-kontrakt.
Personligen är jag övertygad om att människor också konspirerar. Dvs att ett människor med gemensamma intressen är kapabla att lägga upp etiskt ej försvarbara planer/strategier utan allmänhetens insyn eller medgivande.
När maffia möter akademia / det finansiella livet – vilket är ett oehört utbrett problem idag – kan dessa planer också inbegripa riktade mord iscensatta som “självmord”, false flag terrorism (vilket är ett av de äldsta knepen i boken) osv. Dvs sådant som sedan blir föremål för “konspirationsteorier”. Dessa kan sedan i sak vara felaktiga, delvis korrekta eller helt sanna. Utöver detta kan desinformation nyttjas som del i strategier. KGB hade t.ex. under lång tid utarbetade program som gick ut på att sprida konspirationsteorier med vilka man ämnade splittra motståndarnationers opinion.
Men ja dessa ämnen kräver mycket studier, källkritisk anda, självdistans & reflektion över egna motiv osv. Med det inte sagt att allt är demokrati, slump, utslag av kaos, utslag av välvilja osv.. Nej mycket skit kommer från att människor just konspirerar med illvilliga intentioner. T.ex. är den officiella förklaringen till det som hände den 11:e september en konspirationsteori. Förvisso en rätt långsökt sådan, men ändå.
Sluta vara så absurt naiva.
Kommentera