Svensk Biblioteksförening ställer ett intressant krav i en debattartikel: “samma utlåningsrätt för e-böcker som för tryckta böcker”. Intressant inte minst för att de undviker att beröra problemets kärna: att e-böcker inte kan “lånas ut”, de kan bara kopieras.
Det som får kopieringen att framstå som ett “lån” kallas för DRM – olika slags spärrar i den mjukvara som anbefalls. Spärrarna kan alltid kringgås, med resultatet att låntagaren kan behålla sin lånade e-bok, men det kräver visst trixande.
Utlåningsrätt för e-böcker skulle då kunna betyda en av två saker. Ena alternativet är att biblioteken får rätt att erbjuda sina användare DRM-fria kopior på e-böcker. Upphovsrättsligt betraktat vore det en smärre revolution. Även om många bibliotekarier säkert sympatiserar med tanken så är det knappast politiskt realistiskt, annat än som en del i en större nedmontering av rådande upphovsrätt.
Andra alternativet är att via lagstiftning upprätta ett standardiserat DRM-system som upprätthåller illusionen om att e-böcker kan lånas ut. Tanken är intressant eftersom den trots allt implicerar ett politiskt ansvar för DRM-systemen, till skillnad från idag då biblioteken köper grisen i Adobe-säcken.
Bland annat ställs krav på att låntagarna måste använda operativsystem från Apple eller Microsoft. De som använder fria operativsystem (Linux) utesluts från rätten att “låna” e-böcker. Är detta rimligt? Tyvärr verkar Biblioteksföreningen inte så intresserad av att röra vid den frågan.
69 kommentarer ↓
Du verkar förbise att även pappersböcker kan kopieras.
Niklas: Hur menar du att jag förbiser det?
Skillnaden är att pappersböcker kan lånas ut utan att kopieras, även om den som lånar dem kan välja att kopiera dem. E-böcker, å andra sidan, kan inte lånas ut utan att de kopieras så att ett nytt exemplar (i praktiken fler) skapas.
Ett alternativ – i väntan på Upphovsrättsreformen – är att biblioteken gör en satsning på CC-licensierade böcker. Det skulle ge många konkreta skäl att licensiera t ex lite äldre verk fritt. Den enskilda författaren skulle ha både biblioteksersättning och läsare att vinna.
Biblioteken borde verkligen vägra DRM på principiella grunder. Har skrivit om det här:
http://www.digitalabibliotek.se/index.php?title=%C3%96ppna_standarder_och_DRM
Även de tryckta böckerna som lånas ut av bibliotek är så gott som alltid kopior i en mening. Om vi med kopior menar något som inte är original, så vi ju lätt konstatera att det sällan är något som lånas ut, även om man skulle se förstautgåvan som en originaltext (vilket den ju förresten inte alls kan ses som).
Politiskt realistiskt tycker jag definitivt att det är att bibliotek ska kunna erbjuda fri tillgång till e-resurser. Hela open access-rörelsen har banat väg.
Och jag har skrivit om bibliotek som främjare av informationsallmänningar här: http://hdl.handle.net/2320/5063
Visst kan man tänka sig att låna ut e-böcker, på USB-stickor till exempel. Kanske kan man till och med läsa dem utan att det räknas som kopiering på juridiska? (Det systemet skulle säkert glädja Copyswede dessutom.)
Johanna: Tankar ner din magisteruppsats, hoppas titta på den sen. Open acess-satsningar är verkligen angeläget, fast en lite annan fråga än öppna standarder.
Tryckta böcker är kopior av ett original. Ja, men det saknar relevans i sammanhanget. För varje tryckt bok är ett exemplar som kan lånas ut. Lånet innebär att exemplaret lämnar bibliotekets fysiska rum för att senare återbördas dit. Ingenting liknande sker med digitala resurser. Då skapas i stället en ny kopia, som i sin tur kan bli nya identiska kopior.
Hittills har alla utgått från att den vidare kopieringen ska regleras via DRM, vilket inneburit att biblioteket tvingat sina användare att ty sig till Apple och Microsoft. Är detta verkligen okej?
Jonas B: Biblioteken kan tillgängliggöra e-böcker via USB-stickor, men på vilket sätt skulle det vara “lån”? Hur skulle de lämnas tillbaka menar du?
Jo, det är en lite annan fråga, men innehåller vad jag vet liknande argumentation på liknande grunder. Och det är väl det som är det intressanta? Stora företag som gör stora pengar på bibliotek och samtidigt begränsar tillgången. Frågan om DRM är definitivt en fråga som de olika diskussionerna har gemensamt.
Om man ser bibliotekslån som gåvor istället (vilket är möjligt eftersom det är gemensamma resurser som nyttjas gemensamt), blir den här diskussionen mest en fråga om definitioner. Om man också ser den kopiering som biblioteken skulle kunna möjliggöra som en gåva.
Det jag istället (istället för olika definitioner) tycker är kärnan i problemet handlar just om bibliotekens reella möjlighet att tillgängliggöra e-info – det som biblioteksföreningens artikel just handlar om.
Johanna: Man kan förstås välja att “se” bibliotekslån som gåvor, men nu handlar det om den upphovsrättsliga relationen mellan förlag och bibliotek. Upphovsrättsligt betraktat är lån och gåvor väldigt olika saker.
Detta inte är en fråga om ordval. Det handlar om den konkreta innebörden i Biblioteksföreningens artikel. Jag tycker förstås att de pekar i rätt riktning, men den verkliga frågan rör de inte vid. Vad innebär den föreslagna utlåningsrätten?
rasmus: Ja, man får ju återlämna stickan förstås. Annars är det ju inget lån. Fast det var mest menat att låta absurt, då man genom att verkligen låna en ebok på riktigt lite missar poängen med digitaliseringen.
Vi gjorde ett försök till argumentation för det naturliga i att biblioteken tillåts tillgängliggöra saker digitalt, som såg ut så här:
“Steget från att biblioteken lånar ut fysiska exemplar till att de också låter användarna kopiera dem är inte så stor som det kan tyckas vid första anblick. I de flesta fall läser folk inte om böcker eller filmer de lånar på bibliotek, och om de vill göra det är det bara att låna dem igen. På ett digitalt bibliotek blir det särskilt poänglöst att försöka inskränka användarna möjligheter att hantera filerna, så länge de ändå kan låna om verken när som helst.
Lånar du en fysisk bok, en CD eller en DVD på ett bibliotek, är det hur som helst bara ett muntligt löfte som hindrar dig från att dra en kopia innan du lämnar tillbaka den. De Mediejukeboxar som redan finns på många bibliotek kliver redan över den gränsen: där kopierar besökaren materialet till sin egen hårdvara, mot ett enkelt löfte att ta bort det efter 4 veckor.
Den betydelsefulla skillnaden för kulturekonomin ligger inte i att byta ut tillfälliga lån mot permanent kopiering, utan i att ta bort den praktiska tröskel som finns till det fysiska biblioteket. Att du får låna om en bok när som helst betyder inte att det är som att den stod i din bokhylla. Digitala bibliotek, däremot, kan erbjuda den sortens konstanta tillgång till materialet.
I den meningen har digitala bibliotek en praktisk fördel framför än fysiska. Å andra sidan kommer det dröja länge innan digitala bibliotek kan fungera som sociala rum på ett sätt som motsvarar de fysiska biblioteken.”
http://www.digitalabibliotek.se/index.php?title=Skillnader_mellan_fysiska_och_elektroniska_bibliotek
Så bra! Jag uppfattade inte dina första inlägg så. Men som sagt, så tror jag mycket av svaren går att finna i open access-debatten. Och att folkbiblioteken har mycket att lära av forskningsbiblioteken där.
Det blir ju i praktiken som ett lån om filen (kopia eller ej) blir obrukbar efter ett tag..
m96: Ja, det är just vad jag menar att det “framstår” som ett lån om filen blir obrukbar. Men hur blir filen obrukbar? Genom DRM. Som tvingar in användaren i viss mjukvara och nästan aldrig tillåter användning på Linux, även om spärrarna alltid kan kringgås – obrukbarheten är alltså inte absolut, utan relativ.
Jag vidhåller att det är vilseledande att öht tala om “lån” när det gäller digitala resurser.
Rent tekniskt är det ju inte ett lån eftersom filen kan behållas. Men själva upplevelsen, återgivningen av texten, som väl ändå är fokus i frågan, tycker jag mest liknar ett lån i praktiken om filen är försedd med DRM..
Kopiera går ju alltid o göra på olika sätt, oavsett fysisk bok eller fil, mest en fråga om hur jobbigt det är.
Sen är jag inte för DRM eller inlåsning på nåt som helst sätt överhuvudtaget, inte det jag säger.
Rent praktiskt är det lätt att bygga en webbgränssnitt mot Pythonskripten som dekrypterar filerna. Det löser ju frågan för Linux, men jag skulle hellre se en officiellt sanktionerad lösning. Den verkliga frågan är egentligen vilken utveckling man vill se av folkbiblioteken. De akademiska har redan gått över till elektronisk media medan folkbiblioteken fortfarande domineras av fysisk media. Alltihopa är en fråga om makt och vilken verksamhet man kan driva under rådande maktbalans.
Formulerade mig såhär i ett inspel till föreningen häromdagen:
När andelen digitalt material biblioteken erbjuder överskrider ett ännu okänt gränsvärde kommer upphovsrätten så som den är formulerad idag att bli ett hinder för biblioteksverksamhet som vi känner den. Frågan vi ställer oss är om det är upphovsrätten eller biblioteken som skall omförhandlas. Det grundläggande problemet är att verksamheten är byggd utifrån de förutsättningar som ges av att vi med fysiska medier äger våra exemplar och hanterar dem efter eget tycke. Med digitala medier måste vi istället licensiera våra medier på rättighetsägarnas villkor för utbud, pris, lånevillkor osv.
Om endast biblioteken ges ett undantag i upphovsrättslagen kan biblioteken fungera ungefär som förut med digitala medier. Låt vara med frustrerande begränsningar jämfört med digitalt material i dess naturliga form, men dock.
Om upphovsrätten reformeras i linje med t.ex. Piratpartiets önskningar (eller rentav Kopimisternas) så måste biblioteken formulera en roll i den massiva flod av kreativitet och delning som då plötsligt blir laglig. I dagsläget tvingas vi blunda för mycket (det mesta) av de bra saker som är inbyggda i Internet som fenomen eftersom det på en bra dag rör sig i gråzoner. Vi ser det som ett positivt scenario.
Skulle allt fortsätta som förut med strängare och strängare upphovsrätt så ser vi snarast att bibliotekens dagar så småningom är över. Åtminstone skulle de halta betänkligt eftersom vi hela tiden skulle leva på förlagens nåd. Alternativet här är att gå runt förlagen och knyta upp upphovsmännen direkt till biblioteken.
Viktor, som bibliotekarie känner jag inte igen mig i din beskrivning av att Folkbibliotekens verksamhet domineras av det fysiska. De flesta folkbiblio kan sedan rätt länge ses som en typ av hybridbibliotek. Bilden av ett fysiskt bibliotek som någonting helt annat än ett digitalt är föråldrad.
Och Rasmus, kom på att jag nog skulle förtydliga vad jag menade. Jag utgick ifrån att du såg kopiering som en typ av gåva, så kan jag iaf se det. och bibliotek ägnar sig dagligen åt att ge bort kunskap gratis. Därför kan jag inte se kopiering som något särskilt annorlunda för biblio att ägna sig åt.
Det glädjer mig att diskussionen kommit igång så fort och jag hoppas på ännu fler röster, både inifrån och utifrån biblioteksvärlden!
Särskilt ivrigt inväntar jag röster från Biblioteksföreningen, t.ex. de som undertecknade debattartikeln.
Johanna: När jag skriver om kopiering menar jag i strikt teknisk bemärkelse (både teknologisk och lagteknisk).
Viktor: Intressanta tankar, fast jag instinktivt vänder mig mot tankar på en rörelse från fysiskt till digitalt som vid en viss tidpunkt passerar ett tröskelvärde.
Det låter som de resonemang som inte så sällan hörs inom biblioteksvärlden, baserade på statistik av hur många procent av utlånen som är digitala. Jag tror som sagt inte att man så lätt jämföra ett utlån av en bok med tillhandahållandet av en digital resurs. Båda sakerna är värdefulla fast på helt olika sätt och att biblioteket är informationsmäklare för en massa kopieringar gör nödvändigtvis dess roll som fysiskt rum eller fysisk samling mindre relevant.
@Johanna: Visst har folkbiblioteken ett stort utbud e-media. Med databaspaketen från t.ex. Ebsco och liknande leverantörer domineras man av e-media om man bara jämför antal artiklar&böcker som e-media eller pappersmedia. Jag syftade dock på hur hög andel av mediabudgeten som går till pappersmedia resp. e-media. Har för mig att t.ex. Chalmers bibliotek använder ca 95% av mediabudgeten till e-media. På Librisdagarna sist visade Anders Söderbäck hur andelen e-media har stigit brant för att nu ligga på strax under 80% av mediabudgeten för högskolebibliotek som grupp. Se: http://www.kb.se/dokument/libris%20inspirationsdag%20strategi%201.pdf
Folkbiblioteken använder en betydligt lägre andel av sina pengar till e-media. Vilket jag tycker är positivt eftersom det betyder att man fortfarande har kvar kontrollen. Biblioteksföreningens debattinlägg pekar på problemet jag också ser med att e-media helt kontrolleras av en tredje part.
För att vara väldigt tydlig så tror jag att det finns två framkomliga vägar om e-media slår stort i folkbibliotekens målgrupp:
* Att bli främst postdigitala – i meningen att jobba betydligt mer med kontextualisering och närvaroproduktion.
* Att ge sig in i maktspelet och t.ex. direkt knyta till sig författare. 2009 hade folkbiblioteken i landet en samlad mediabudget på drygt 418 miljoner. Går man samman och avsätter lite pengar var till en gemensam förlagsfunktion för e-media borde det gå att bli en någorlunda intressant aktör.
Det vore såklart trevligt om upphovsrätten tillät den delning och remixning som ligger så djupt i människans natur, men jag hoppas inte på så hemskt mycket på den fronten.
Samtidigt glöms det gärna bort att framtiden inte bara är framtid utan också historia. Tekniker lever alltid parallellt och även om folk skulle börja läsa som galna på sina ipads så ser kommer en eventuell marginalisering av pappersboken att ta lite tid.
@Rasmus – Jag håller med. Frågan om ett eventuellt tröskelvärde för e-media är starkt kopplad till OM det blir så att man blir beroende av licensierad e-media för sin dagliga verksamhet. I det läget är det principiellt så att den som kontrollerar licenserna får mycket av den makt över verksamheten som huvudmannen traditionellt har haft. Sedan är det naturligtvis så att de krav som ställs för att få hyra in licensierat material till biblioteket kan vara fullt rimliga (varenda gång avtalet omförhandlas) och alltså inte ställer till några som helst problem.
Det du säger om utlån av fysisk bok och tillhandahållandet av digital resurs är intressant och något jag gärna diskuterar. Skulle det bli så att biblioteken får dramatiskt förändrade förutsättningar bör ju också biblioteken förändras. Länksamlingar var ju t.ex. tidigt populära på bibliotek och matchar ju tanken om en urvalsinstitution. Ändå har de fallit bort och i dagsläget är det väl främst Mölndal som jag tänker på när jag tänker länksamling. I det fallet känns det som folksonomin som kom från själva nätverkets inneboende förutsättningar vann över det centraliserade urval som var relevant offline. Även om processen törhända är självreglerande är det intressant att få syn på fler sådana rörelser kring samhällets informations- och kulturförsörjning i relation till biblioteken.
Vissa vänder sig emot diskussioner om bibliotekens identitet. Jag har en vag känsla av att det kan bero av hur stor betydelse man tillmäter Internets framväxt. Personligen sätter jag det (preliminärt) i paritet med tryckpressen och liknande större revolutioner. Beroende på hur kampen om kontroll över nätet/en utvecklas kan den kraften i framtiden realiseras fullt ut eller strypas ned till något fullkomligt harmlöst.
Har ingen erfarenhet av e – böcker, men går det inte att köra ctrl + c över till en word – fil?
Micke, du skriver “De Mediejukeboxar som redan finns på många bibliotek kliver redan över den gränsen: där kopierar besökaren materialet till sin egen hårdvara, mot ett enkelt löfte att ta bort det efter 4 veckor.” — Var finns dessa mediejukeboxar? Var kan jag läsa mer om dem?
Lars Aronsson:
Mediejukeboxar finns på vissa av Stockholms bibliotek, bl.a. på Kulturhusets bottenvåning i Stockholm
Officiell info finns på http://www.mediejukeboxen.se.
Mikael von Knorring skriver även om mediejukeboxen på digitalabibliotek.se.
Posta gärna fler kommentarer kring konceptet här!
Svarar mig själv:
http://www.mediejukeboxen.se/
http://www.forlagett.se/om.html
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/mediejukebox-pa-framtida-bibliotek_297360.svd
Viktor: Av någon anledning fastnar dina kommentarer i bloggens spamfilter. Beklagar detta och ser till att fiska ut dem därifrån manuellt!
Varför skulle det vara ett problem om DRM-skyddet “tvingar in användaren i en viss mjukvara” (mac eller windows)? Biblioteken ser till allmänintresset, och 99% av alla deras användare som lånar eböcker har windows eller mac. Sen är det väl inte omöjligt att DRM-skydden med tiden utvecklas till att fungera även till Linux (om det nu inte gör det redan).
Fast egentligen är detta en ickefråga, då bibliotekens utlån av e-böcker utgår en försvinnande liten del av verksamheten.
Det ovanstående var ett svar på rasmus kommentar 20 January 2011 at 1:00 am
Rotve: Fri programvara (som Linux) bygger på idén att användaren ska ha makten att ändra programmen. Ett program som har en inbyggd spärr mot kopiering av information (DRM), förutsätter att användaren inte har denna makt. Därför kommer Linux inte att kunna “stödja” DRM, lika lite som en vegetarian kommer att stödja ätandet av kött.
På samma sätt är idén om utlåning på bibliotek egentligen oförenlig med fri kopiering, och det är tydligen mot en rätt hög avgift (100.000 kr/år i Göteborg) och ett rätt begränsat utbud (350 titlar) som FörlagEtt tillåter “utlån” av digitala filer utan DRM-tidsbegränsning. Jag vill dra en parallell till när Sverige i början av 1990-talet försökte kombinera underbalanserad statsbudget med fast valutakurs, och som pris för detta nöje fick betala med 500% ränta. Vi har tidigare diskuterat om 20 kr/utlån för e-böcker är rimligt. Låt oss diskutera om 100.000 kr/år för 350 titlar (ljudböcker + film + musik) är rimligt. Hur många utlån har Mediejukeboxen i Göteborg per år? Vad blir kostnaden per utlån? Är det rimligt eller inte? Det krävs 5000 utlån/år för att priset ska komma ner till 20 kr/utlån. Har man fler eller färre?
Det är roligt att både bibliotek som idé och vad ett lån är diskuteras. Som jag ser det behöver vi verkligen fundera över folkbibliotekens framtid och vad ett bibliotek är, men också arbeta vidare med att erbjuda digitala “lån”. Om biblioteken helt lämnar det digitala åt de kommersiella krafterna och ägnar sig åt fysiska lån så undrar jag vad det blir av biblioteken i framtiden.
Jag tror vi behöver drm på e-böcker för att kunna erbjuda intressanta och aktuella e-böcker. Men, vi behöver få andra former för drm än Adobes elände. Biblioteken måste driva på en teknisk utveckling av drm-skydd. Alla e-böcker/digitala filer behöver troligen inte skyddas av drm och biblioteken bör också arbeta med CC-koncept och olika typer av samarbeten med rättighetsägare. Det finns många intressanta utmaningar för biblioteken idag.
En nyckel i den fysiska utlåningen är det begränsade antalet exemplar som finns att tillgå. Digital utlåning utan DRM skulle kunna fungera, med samma överenskommelse om icke-spridning som för en fysisk bok, genom att antalet utlånade exemplar begränsar per vecka, eller månad.
“Det finns 3 exemplar av Flickan som lekte med elden kvar att låna i januari – låna nu.”
Harriet Aagaard: Vad jag tycker är slående idag är att t.ex. Stockholms stadsbibliotek enbart erbjuder DRM-spärrade e-böcker, medan de CC-licenserade och de vars upphovsrätt gått ut lämnas helt utanför systemet som om de vore mindre värda. Man kan visserligen argumentera för att biblioteken inte behövs för att distribuera dem, eftersom de i allmänhet finns på nätet (t.ex. Archive.org), fast det vore ju att säga att bibliotekens roll enbart skulle vara att distribuera och inte att t.ex. sålla och tipsa. Fast jag hittar inga exempel på att Stockholms stadsbibliotek försöker sålla och tipsa bland e-böckerna, bara en standardiserad sida från Elib med topplista och sökruta.
Fast Rasmus, när ägnar sig bibliotek åt att sålla och tipsa? Bibliotekskatalogen beskriver alla böcker lika, och tipsar inte om vilken litteratur som är bättre eller sämre. Och även om den gjorde så, skulle man tjäna på att ha en rikstäckande tipskatalog, baserad på ett stort statistiskt underlag, snarare än lokala urval i varje kommun.
Digital information kan kopieras fritt, men hur detta ska kombineras med intäktsmodeller är något som dagstidningar, bokförlag, skivbolag och filmbolag måste fundera ut. Digital information kan kopieras blixtsnabbt och över långa avstånd, vilket gynnar globala lösningar som Amazon.com, Google, OCLC och Wikipedia eller åtminstone rikstäckande lösningar som Libris-katalogen, Blocket och Bokborsen. Vilken roll de lokala folkbiblioteken ska ha i en allt mer digital framtid är en svårknäckt nöt.
Rasmus, du får ha lite tålamod och se vad vi hinner åstadkomma i år. Du har helt rätt i att det finns mer än drm-skyddade e-böcker som är intressanta för våra användare.
När det gäller sålla och tipsa tycker jag personligen att det är bättre att tipsa än att sålla bort. Det går t ex att ta bort titlar från Elibs utbud, men är det bra för våra användare? Även om det kanske ser konstigt ut att en stor andel noveller är erotiska (som en låntagare klagat över). Vi ger boktips mer allmänt på vår webb. Elibs sida för oss styr vi inte över.
Jonas Bohlin. I USA har man ett system där biblioteken köper licenser för “exemplar” av e-böcker. Fördelen för biblioteken blir att man vet vad det kostar. Nackdelen förstås att en e-bok blir otillgänglig så fort någon “lånar” den.
Det är heller inte tal om att skippa kopieringsskydd utan de kör också med adobe DRM.
http://www.overdrive.com/Solutions/Libraries/Public/
Lars Aronsson: Bibliotek sållar genom de ständiga urval som inköp och gallring innebär; bibliotek tipsar genom att exponera vissa böcker mer än andra, t.ex. med framsidan synlig på hyllan, och genom temasatsningar där särskild exponering av ett visst ämne eller författarskap ofta kombineras med samtal och andra aktiviteter. Som jag ser det är detta en viktig del av bibliotekens uppgift.
Plus att många bibliotek tipsar om böcker via egna bloggar etc.
Harriet Aagaard: Jag pläderar inte för att välja bort, men så länge biblioteken betalar för varje utlånad e-bok kan det framstå som ett oansvarigt slöseri med skattepengar att erbjuda allt som Elib tar in. Vi kan leka med tanken att Elib skulle börja erbjuda hela utbudet från Books LLC: hundratusentals “böcker” som snarare är utskrifter från Wikipedia, gjorda för att översvämma listor av sökresultat och dra till sig klick. Är det fortfarande bibliotekens uppgift att ge obegränsad tillgång till sådana titlar? Jag är tveksam, minst sagt.
@Lars: Jag kör proprietära drivrutiner till mitt grafikkort i Ubuntu. Rent tekniskt är det inget problem att erbjuda stängda program till Linux vilket skulle kunna öppna för DRM. Däremot skulle det vara klurigt med distar som bara godkänner öppna program.
Ett ytterligare problem är dock kanske det omkringliggande systemets öppenhet. Det kan hända att man inte nöjer sig med att bara programmet för att dekryptera böckerna är stängd programvara. Vi ser ju tex hur man integrerar drm i processorn och att man kräver att stänga av t.ex. datorns analoga utgångar för att visa HD-film.
Alltså har du kanske rätt ändå :)
Man kan trivas förfärligt bra i ett fängelse med tillräckligt trevligt gränssnitt. Tänk iPhone ;) Det går att erbjuda digitala “lån” på ett bra sätt, men med de nuvarande klumpiga systemen blir det så oerhört tydligt att det bara är en dålig metafor. Frågan är bara om vi ens vill ha digitala lån. Vi vet i alla fall säkert att förlagen inte vill erbjuda det.
Viktigare än hur biblioteken vill göra med e-lån är hur förlagens kontroll över digital media och dess plattformar påverkar samhällets informations- och kulturförsörjning. Vi har redan sett exempel på hur man drar in redan sålda böcker från kundernas läsplattor. Det är knappast ens det mest lömska man skulle kunna göra med den kontrollen.
Svensk Biblioteksförening och undertecknarna av artikeln tar sin utgångspunkt i den centrala frågeställningen – nämligen den att biblioteken måste ha samma möjligheter (juridiska, ekonomiska och tekniska) att tillhandahålla e-böcker som fysiskt material. HUR det juridiskt, ekonomiskt och tekniskt ska lösas är det i debatten nu inte fruktbart att fastna vid. Först måste statsmakterna fås att omfamna principen. När det väl är gjort är det också staten som måste ta ansvar för de processer som leder fram till en lösning. I det ingår flera av de frågor blogginlägget tar upp. En utgångspunkt måste dock vara att hitta en legal och ekonomisk konstruktion som så långt som möjligt inte behöver knytas till enbart de nu kända tekniska lösningarna. Som vi vet går den tekniska utvecklingen snabbt och det som gäller idag behöver inte gälla imorgon.
Intressant diskussion – även fast jag tycker mig höra ekon ur nittiotalets biblioteksvånda över utlåningen av CD-ROM, vilket tycktes lösas genom att endast köpa in titlar ingen ändå ville kopiera.
Jag är en författare till boken Deltagarkultur. Pappersutgåvan säljs i bokhandeln och finns på ett flertal bibliotek. Vi ville att fler skulle få tillgång till boken och gav i samförstånd med förlaget samtidigt även ut en full digital utgåva: gratis, fri att sprida och använda hur en nu vill.
Alltså inget konstigt – tills jag kom till biblioteket. Olika bibliotekarier gav olika besked, en del svarade undvikande och andra hänvisade till varandra: att boken fick flerfaldigas fritt var ett problem. Den skulle lånas ut. En bibliotekarie tycktes tro att det rörde sig om något kriminellt och att förlaget möjligen borde varnas. (För sina författare?)
Jag har inte gått längre med detta än några spontanfrågor till ett par personer och tänker inte göra det heller – vi har ju redan den digital boken på ett mycket större bibliotek: internet.
Biblioteket fick en lapp som de skulle skicka vidare någonstans. På den stod det: deltagarkultur.se.
Nu har du också den.
Skicka vidare.
Leo Nordwall
Interacting Arts
Rasmus, den dag det finns många e-böcker kommer det att finnas ett större skäl att sålla. Personligen bedömer jag en hel del av utbudet som ointressant, men det gör inte våra användare.
Harriet Aagaard: Nej, jag ser inte bristande sållning som något större problem vad gäller bibliotekens nuvarande utbud av e-böcker. Men i diskursen om “digitala bibliotek”, som jag tittat en hel del på, märker jag heller inte någon större förståelse för att biblioteken i framtiden kommer att behöva sålla bland e-böckerna, på ett eller annat sätt. Om inte annat sålla bort rent spam. Jag tror inte att den framtiden behöver ligga särskilt långt fram, så det är hög tid att återuppliva diskussionen om bibliotekens roll som filter utan att vara överdrivet rädd för anklagelser om förmynderi.
Viktor nämnde fängelse ovan. När det gäller e-böcker kontra fysiska media kanske man bör lägga in fotnoten, att i vissa miljöer finns inget alternativ till fysiska böcker. Jag tänker förutom fängelser också på till exempel sjukhus, elektronisk apparatur är ett big no-no.
Bägge för övrigt miljöer där läsning (och bibliotekarien) sannolikt har en högre ställning än i samhället i övrigt.
[…] Copyriot: Kan bibliotek ges rätt att ”låna ut” e-böcker? […]
[…] Kan biblioteken ges rätt att “låna ut” e-böcker? […]
[…] boken utan en licens att göra dessa båda saker med materialet. Och för att bibliotek ska kunna simulera ”lån” av e-böcker måste man kontrollera vad låntagaren gör i sin dator. Idag sker […]