PS om operahus

Gårdagens inlägg “Alternativ till operahus” rörde vid ett delvis känsligt ämne. Kommentarerna gav exempel på både välkommen breddning av diskussionen och på den polarisering som ständigt ligger på lut när det talas om opera.

Jag är inte den som kritiserar att skattepengar går till operakonsten. Om jag själv finge välja, skulle jag vilja se en större satsning på barockopera. Inte minst vill jag påminna om Utomjordiska barockbolaget i Göteborg, vars planerade uppsättning Lully-operan Roland har fått läggas på is eftersom pengar saknas. Stockholm har Drottningholmsoperan som får förlita sig på studenter.
Detta är värt att påpeka emedan Kungl. Operans repertoar är fastsyltad i 1800-talet. Vare sig den tidiga eller nutida musiken – om vi nu inskränker oss till den “klassiska” traditionen – lär få särskilt stort utrymme på ett nytt operahus. Ingenting säger heller att den musiken behöver större lokaler.
Musiken från 1800-talet, såväl operor som symfonier, kräver generellt större ensembler och större rum än både den tidigare och den nyare musiken. Att i någon mån kanalisera resurser bort från 1800-talets musik skulle därför innebära öppna för en större spridning av den klassiska musiktraditionen. Kammaropera och kammarmusik kan turnera på ett annat sätt. Och även om vi stannar inom Stockholms horisont, öppnas möjligheten för att ta musiken ut i förorterna. Allt sådant borde väl anses prioriterat om opera är en brett älskad konstart.

Jag argumenterar inte mot ett nytt operahus. Jag argumenterar däremot för att frågan förtjänar en seriös debatt vars utgångspunkt är musikens och scenkonstens väl snarare än vårt behov av arkitektoniska monument. (Kulturministerns uttalanden i dagens DN pekar dessbättre i den riktningen – även om jag här ska avstå från att kommentera hennes faktiska politik.)
Framför allt måste vi ifrågasätta en konformistiska dogm som säger att varje huvudstad måste satsa miljarder på ett modernt operahus. Vägen till att bli en kulturell metropol ligger inte i att göra som alla andra utan i att arbeta utifrån sina lokala förutsättningar.
När nu Stockholm trots allt är bas för Kungl. Operan som daterar sin födelse till 1773, är det kanske rimligt att räkna staden som svensk operahuvudstad. Men frågan om operahus bör då diskuteras utifrån operakonstens förutsättningar, inom ramen för scenkonstens och musikens bredare kulturpolitik – och med hänsyn till en bredare repertoar än 1800-talets!

PPS.
Detta inlägg skrevs till tonerna av Pergolesis Stabat mater (1736) samt de Mariakantater som tillskrivs Händel med delvis förefaller härstamma från en viss Ferrandini.

Uppdatering: Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) summerar sin syn på debatten och samlar länkar.

4 kommentarer ↓

#1 Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen « Från huvudstad till världsstad on 17 January 2011 at 1:52 pm

[…] Copyriot: Alternativ till Operahus, PS om Operahus […]

#2 Mot operahuset! - DN.se on 17 January 2011 at 3:54 pm

[…] att Rasmus Fleischer har formulerat de bästa invändningarna mot planerna på ett nytt operahus här och […]

#3 Socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden bedriver korvkiosk on 17 January 2011 at 5:41 pm

[…] PS. Operadebatten fortsätter. Rasmus Fleischer, Copyriot skriver nyanserat om ämnet i inläggen: Alternativ till operahus & PS om operahus. […]

#4 Nilos on 18 January 2011 at 8:02 am

Borgarnas hus. Det är vad det handlar om. Societeten kan samsas där med sina käringar och älskarinnor på skattebetalarnas bekostnad. Se till att de finns många vrån & utrymmen där borgarna kan hålla på & leva ut sina fantasier. Denna minister kommer att gå till historien som begravningsentreprenören av kulturlivet i Sverige.

Kommentera