“Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas?” Så löd rubriken på en bloggpost här för tio dagar sedan. Frågan hänger fortfarande i luften.
Copyswede meddelar att de vill ta ut de nya avgifterna från 1 april. Elektronikbranschens organisation säger nej. Copyswede säger att det nog ska bli en överenskommelse ändå och får det att låta som att de enda berörda var de företag som tillhör nämnda branschorganisation. Men så är inte fallet.
Copyswedes vd Mattias Åkerlind skrev en kommentar här som tyvärr inte svarade på frågan om de även tänkte ta ut avgifter på usb-minnen som inte är tomma.
För det första förekommer det ju att programvara säljs på usb-pinne. Gnutiken i Göteborg säljer exempelvis “Ubuntu-on-a-stick“. Det är aningen ohyfsat av Copyswede att inte ge besked om de tänker kräva ut avgifter även på sådan försäljning.
Ett andra exempel är när usb-minnen skänks bort i reklamsyfte, med information på. Nu undrar vi om Copyswede menar att även sådana minnen är “särskild ägnade” att (efter radering) användas för kopiering av upphovsrättsligt skyddade verk.
Därtill vore det väl på sin plats att Copyswede avslöjade någonting om hur de hade tänkt sig att fördela de nya intäkter som de hoppas få in. Hur många procent vill de ge till musik, film och andra medieformer?
Min kritik mot Copyswede handlar inte om att de suger ut oss stackars teknikkonsumenter. Den handlar i första hand om att systemet – både formerna för att ta ut avgifter och fördelningen av dem – präglas av en slutenhet.
Att förstatliga Copyswede vore en fullt rimlig reform. Pengarna skulle kunna tas in av staten genom avgifter liknande dagens, fast med politiskt ansvarstagande. Fördelningen till olika slags kulturutövare skulle kunna ske via en fristående stiftelse – utifrån kulturpolitiska grunder, utan dagens diffusa koppling till upphovsrätt.
42 kommentarer ↓
Copyswede ska inte ta ut några avgifter alls, varken på tomma skivor, hårddiskar eller annat lagringsmedia. Det är en maffia-organisation som påstår att allt tomt lagringsmedia som säljs uteslutande används för piratkopiering. Att detta är skitsnack av den värsta sorten behöver man inte vara speciellt intelligent för att inse.
Bort med korrupta utpressningsmetoder! Bort med Copyswede!
Jag vet inte om bilioteksersättingen är en så bra modell, men kulturutredningen har ju redan föreslagit den ska tas hand om av en “myndighet för konstarterna”.
Fruxo: Nu låter du som att du inte vill att någon ska lyssna på dig.
Ubuntu-on-a-stick innehåller mig veterligen bittorrent-klienten Transmission. Därmed är operativystemet ett solklart fall av medhjälp till en massa upphovsrättsbrott, kanske så allvarligt att denna upprorsmjukvara borde förbjudas helt och hållet.
hey is it really true you will be at ror inte min lacka kulturhuset 20 jan at 7pm?
do i understand correctly?
if so, i’m freaked out! cannot wait to meet you. i may need to be sedated, i admire you so much!
i will take some chamomile tea.
http://braingarbagedystopie.blogspot.com/2011/01/ror-inte-me-lacka-dont-touch-my-leak.html
Om avgiften (och utbetalningarna) hanterades av en statlig myndighet så skulle de också vara skyldiga att redovisa fördelningen, vilket vore minst lika viktigt som någon annan effekt.
Men personligen så är min största beef med Copyswede just att de suger ut oss stackars teknikkonsumenter. Eller ja, jag är väl inte så fruktansvärt utsugen, men själva principen är så fruktansvärt fel. Om man vill ha pengar att bedriva kulturpolitik med, ta det från den normala statsbudgeten istället för från en godtycklig avgift på godtyckligt utvalda lagringsmedia.
Rasmus,
För de situationer du tar upp kommer vi inledningsvis att tillämpa samma administrativt praktiska hantering som för produkter som redan finns i systemet, genom det sk proffsundantaget (läs mer om detta på vår webbplats). När man registrerar sig som professionell användare intygar man samtidigt att produkterna används inom ramen för den egna yrkesverksamheten.
Jag har redan i min förra kommentar beklagat att elektronikbranschen inte tidigare velat komma till förhandling om dessa produkter, i enlighet med den ordning vi har i det svenska systemet för privatkopieringsersättning. Vi hade gärna sett att även frågor som dina varit föremål för diskussion med branschen. En förutsättning är förstås att båda parter tar ansvar för ordningen. Nu tyder det mesta på att branschen sent omsider samlar ihop sig för förhandling, vilket vi välkomnar.
Vad gäller fördelningen redovisar vi principerna bakom denna på vår webbplats och i informationsmaterial. Eftersom fördelningen ska följa den faktiska kopieringen så långt det är möjligt, kan vi inte i förväg fastställa några procentsatser av det slag du efterlyser.
Mattias Åkerlind: Vad du säger är alltså att det företag som köper usb-minnen från utlandet och sprider dem vidare med t.ex. egen mjukvara eller egna bilder, antingen gratis eller till en kostnad, kommer att krävas på pengar av Copyswede. Men att ni kan bevilja undantag för den som ansöker om detta hos er. Har jag uppfattat dig korrekt?
Mattias Åkerlind:
Redovisar ni den faktiska fördelningen i efterhand?
chrisk on 17 January 2011 at 2:36 pm
Ubuntu-on-a-stick innehåller mig veterligen bittorrent-klienten Transmission. Därmed är operativystemet ett solklart fall av medhjälp till en massa upphovsrättsbrott, kanske så allvarligt att denna upprorsmjukvara borde förbjudas helt och hållet
FEL Bittorent är inte olagligt i sig torrents är inte olagligt i sig bara det inte är upphovskyddat matrial ….
Förstatliga direkt så får vi sedan styra politiskt om hur det (eventuellt) ska fungera. I nuläget fungerar det iaf väldigt dåligt tycker jag.
Är det de som säljer t ex Ubuntu on a stick som skulle kunna anhålla om dispans eller är det de som köper som underdånigast skulle anhålla om att i efterhand få tillbaks avgiften?
Att elektronikbranchen inte har kommit till förhandling om kulturersättning finner jag inte mer anmärkningsvärt än att de iinte har kommit till förhandling angående stöd till ungdomsverksamhet genom t ex Sverok eller Riksidrottsförbundet …
Rasmus,
jag tycker att din inställning till systemet är alldeles för välvillig. Problemet med det här systemet är den underliggande idén att försäljning av lagringsmedia skulle vara till förfång för upphovsrättsinnehavare. Man kan t ex. jämföra med hur Frankrike förra året ville beskatta Google-annonser med någon halv miljard kronor per år eftersom Google genom dessa annonser ansågs profitera på mediaföretags “innehåll” (detta hemska ord).
Det är inte uttaget i sig som är felet, utan att systemet implicit leder till en felaktig uppdelning i produktiva aktörer och parasiterande aktörer. Med tanke på den dåliga träffsäkerheten och godtyckliga nivån i systemet, skulle inte lika gärna privatkopieringsersättningen kunna gå till förbättrad vård och omsorg och skattepengar gå till att finansiera kulturstöd?
Visst är slutenheten ett problem, men det är i min mening inte det enda. Om vi kan acceptera en så här godtycklig överföring på ett område, vad finns det då för argument mot liknande överföringar på andra områden när en tillräckligt stark lobbygrupp träder fram och pekar ut en syndabock som ansvarig för varför det går dåligt för dem?
Samhället kan inte fungera så.
Tor: Välvillig? Jag säger ju att jag inte vill ha någon upphovsrättslig privatkopieringsersättning över huvud taget. Däremot är jag öppen för att skyffla pengar till kulturverksamhet på olika sätt och även diskutera möjligheten att ta ut dem som skatt på viss teknisk utrustning. Men det är ju en kulturpolitisk fråga. Inte en upphovsrättslig och det har noll att göra med antagna förluster kopplade till kopiering.
Jag kanske uttryckte mig litet slarvigt, men jag har fortfarande problem med vad du skriver. Du säger att du är öppen för att skyffla pengar från skatt på teknisk utrustning till kulturverksamhet. Men om den valda skattebasen inte har någonting med upphovsrätten att göra (om jag tolkade dig rätt) varför då öronmärka dessa pengar? Jag har svårt att se hur man kan undkomma ett skuldbeläggande av dem från vilka pengarna tas om man har en sådan öronmärkning.
Problemet är också att så länge man har en öronmärkning kan politikerna låtsas som att det skulle finnas ett automatiskt system för att slussa tillbaka pengarna till deras “rättmätiga ägare”. I praktiken leder det till en situation där kulturpolitiska val som borde diskuteras och fattas aktivt förvandlas till ett slags odemokratisk förvaltningsteknisk mekanik. Men jag förmodar att du instämmer i min problembeskrivning på den punkten.
Tor: Jag säger inte att punktskatter är den ideala finansieringsformen för kulturpolitik. Antagligen är det rimligast att använda den allmänna skattebasen. Men jag tycker att det vore en intressant diskussion, inte minst för att luckra upp de vattentäta skott som idag råder mellan Justitiedepartementets och Kulturdepartementets områden.
[…] aldrig undersökt kassettersättningen närmare men litar på copyriot.se:s irritation över att fördelningsprocesserna är slutna. Jag anser som jag anser i fallet Brasilien Brasilien om att vilken som helst fond som skapas av […]
[…] Kanske liknande PS om Copyswede […]
[…] Kanske liknande PS om Copyswede […]
Kommentera