Sveriges Radio och dess vd Mats Svegfors insisterar på att alla som talar fritt i radio skapar ett upphovsrättsligt “verk”. Anledningen till detta handlar inte så mycket om upphovsrätt i sig, som att slippa betala full moms (enligt Mervärdesskattelagen, 7 kap., 1 §, 8 st.). Men om de har rätt borde det även få upphovsrättsliga konsekvenser – inte minst vad gäller den privatkopieringsersättning som distribueras av Copyswede. Radioprogram laddas ju ofta ner från Sveriges Radios hemsida till hårddiskar och mp3-spelare.
Copyswede fördelar sina intäkter bl.a. med utgångspunkt i s.k. kopieringsundersökningar om vad olika lagringsmedier främst används till. Ur deras fördelningsrapport för 2009:
Enligt kopieringsunderso?kningar besta?r ljudkopieringen pa? MP3-spelare framfo?rallt av musik, men a?ven kopiering av ljudbo?cker samt en mycket begra?nsad kopiering av radioprogram fo?rekommer. Enligt o?verenskommelse tilldelas 91 procent av ersa?ttningen musik, 7 procent ljudbo?cker och 2 procent radioprogram.
Radioprogram må utgöra en marginell del av systemet, jämfört med musik och film. Men det rör sig fortfarande om icke obetydliga summor. Såvitt jag förstår betalar Copyswede ut dem i klump till Journalistförbundet, som delar ut dem i form av stipendier.
Men nu har Sveriges Radio satt fingret på ett intressant faktum: Radioprogram görs inte bara av journalister. Även s.k. sidekicks som bjuds in i studion att muntligen medverka, oftast för att de har någon typ av expertkunskap, skapar genom sin medverkan ett upphovsrättsligt verk, understryker vd Mats Svegfors. Detsamma gäller rimligtvis även för de som intervjuas i t.ex. Ekots lördagsintervju, som Sveriges Radio gör tillgänglig för nedladdning i åratal. Varför ska inte Fredrik Reinfeldt få ersättning för att hans intervjusvar kopieras till tusentals mp3-spelare?
Låt oss leka med tanken att intervjuobjekt sammanslöt sig i en organisation, som lämpligen kunde heta Röster i radio. Organisationen skulle gå till Copyswede med ett samlat anspråk på del av privatkopieringsersättningen, framför allt den del som avser mp3-spelare. Med vilken laglig grund skulle då Copyswede kunna säga nej?
32 kommentarer ↓
Det här är så förbannat intressant.
CopySwede skulle säkert acceptera dem med mer eller mindre öppna armar. Ju fler som går med i dem desto större legitimitet får organisationen.
För så brukar tv ibland visa bilder från bloggar. Så även bloggare borde då få del av kakan. Inte så stor kaksmule de skulle få kanske men ändå.
Utesluter de även allt som är piratkopior i kopieringsunderso?kningarna?
De brukar ju hävda att ersättningen inte ersätter dem för piratkopior utan enbart för privatkopior när man påpekar att de visst får ersättning för piratkopior.
Så rimligen borde de enbart kräva pengar för den andel som visat sig vara legitima privatkopior, enligt deras egen logik.
Copyswede är väl ett gäng jurister. Ju mer jobb desto bättre, liksom.
Finns det inte, i alla fall inom upphovsrättslagstiftningen, ett krav på att så kallad “verkshöjd” måste uppnås, för att det ska kunna kallas ett “verk”? Intervjusvar och allmänt svammel i radio borde väl rimligtvis inte anses nå denna verkshöjd? Men å andra sidan borde ihopsättandet av beståndsdelarna till ett radioprogram kunna innebära att själva programmet i sig utgör ett verk? Var gränserna går är ju naturligtvis en mycket intressant fråga. En kul tanke att Reinfeldt skulle kunna få stim-ersättning för sina radio- och tv-framträdanden.
Purjo Wikkenhaeck: Följ första länken i detta inlägg. Sveriges Radios jurister och dess vd Mats Svegfors insisterar på att fritt prat i radio har verkshöjd. Jag tror att de åtminstone ibland har rätt i sak. Vissa intervjusvar kan påminna om smärre tidningsartiklar när man skriver ut dem i text. Då borde verkshöjd gälla. Dock kommer inte Stim-ersättning i fråga så länge inte den intervjuade sjunger sina svar.
Mycket intressanta grejer här!
“så länge inte den intervjuade sjunger sina svar”
Bra programide! Hörde en intervju häromdan där en kille rappade svar. Man kanske kunde hävda att man gör det alltid..
Skulle Ranelid kunna vara den man med självfixerat upphovsmannapatos nog att på allvar driva frågan om att få betalt för sina intervjusvar – som ju alltid avges på “ranelidska”? Eller är han typen som anser uppmärksamheten vara betalning nog? Å andra sidan är han kanske typen vars ego bäst smickras av hyllningar av hans ödmjukhet…
Mats har aldrig talat om upphovsrättsligt “verk”
utan om kulturarbete. Visa mig texten du hänvisar till.
Kommentera