Från och med 1 april 2011 kommer privatkopieringsersättning att tas ut för USB-minnen och externa hårddiskar i enlighet med reglerna om privatkopieringsersättning i upphovsrättslagen.
/…/
Ersättningen för USB-minnen och externa hårddiskar blir fr o m 1 april 2011:
<80 GB 1 kr/GB 81-250 GB 120 kr >250 GB 160 kr
Enligt dessa tariffer, skulle ett usb-minne på 16 GB som idag kostar 200 kr efter pålagd avgift (och moms) kosta 220 kr. En extern hårddisk på 1 TB som idag kostar 700 kr skulle stiga till 900 kr, på ett ungefär. Om de nya avgifterna blir av – vilket är långt ifrån säkert.
Copyswede får det visserligen att låta som ett faktum men är själva medvetna om att denna manöver görs på tunn is. Annars hade de gjort den för länge sedan. Lagen har varit i kraft sedan 2005 och nästan lika länge har Copyswede krävt att politikerna ska utvidga den för att de ska kunna ta ut avgifter på fler sorters lagringsmedier.
Senaste utspelet gjordes i somras och gällde framförallt mobiltelefoner men även usb-minnen och externa hårddiskar.
Copyswede tjatade på regeringen om att få till en lagändring som skulle möjliggöra dessa nya avgifter, men fick inget gehör från Justitiedepartementet. Till slut tog tålamodet slut och Copyswede kungjorde att de tänkte kräva ut nya avgifter utan att lagen ändrats. Fast bara på usb-minnen och externa hårddiskar – riktigt hela vägen vågade man inte gå utan lagändring.
Allt detta möjliggörs av av att Upphovsrättslagens § 26 k-m är tänkt att vara “teknikneutral”, det vill säga luddig. Avgiften får tas ut på “anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk”. Vad betyder det att en pryl är särskilt ägnad för att kopiera vissa saker? Det är gåtan. Ja, redan verbet “ägnad” är gåtfullt i sig.
Formuleringen skrevs in i lagen 1999. Då var det ytterst få som lagrade musik på hårddisk. Däremot började allt fler “bränna av” musik-cd och inte minst skedde en omfattande kopiering från cd till kassett eller minidisc, som många av oss hade i våra bärbara musikspelare. Dessa lagringsmedier uppfattades därför som “särskilt ägnade” för privat kopiering och senare kunde mp3-spelarna läggas till listan eftersom deras användning var uppenbar.
Från hösten 2001 började Apple att kränga ut en massa varianter på mp3-spelaren iPod. Dessa sålde bra och de hade i många fall stora hårddiskar, vilket betydde stora pengar till Copyswede, som det gick väldigt bra för under dessa år. Kurvan över intäkter till Copyswede pekade spikrakt uppåt för att kulminera år 2007 – händelsevis samma år som Apple lanserade sin iPhone, som bland annat var en musikspelare men inte kunde beläggas med avgift.
Efter år 2007 har intäkterna till Copyswede sjunkit. Vilken del Apple har i detta är svårt att avgöra, men oavsett vilket är det lätt att förstå frustrationen. Detta är bakgrunden till att Copyswede nu vill utvidga sitt beskattningsunderlag.
Till listan över prylar som är “särskilt ägnade” för privatkopiering lägger Copyswede nu även externa hårddiskar. Däremot anses inte interna diskar vara det. Mystiskt! För övrigt är det knappast självklart vari skillnaden består mellan en “intern” och en “extern” hårddisk, så länge de befinner sig på en butikshylla. Intern eller extern i förhållande till vad? Varenda teknikvaruhus säljer jämte de “interna” hårddiskarna även små kabinett som låter dessa användas som externa usb-enheter. Ett potentiellt sätt att kringgå de nya avgifter som Copyswede föreslagit.
Gränsdragningen intern/extern kan kallas för rena flummet, men Copyswede föredrar att kalla den för “teknikneutralitet”. De skriver:
Det finns en teknikneutralitet i systemet som möjliggör att nya produkter kan föras in i ersättningsordningen i den takt som de når marknaden och används för privatkopiering.
Detta förklarar dock inte varför Copyswede väljer att utkräva avgifter på hårddiskar nu, år 2011, och inte redan år 2005. De kan väl inte mena att det är först nu som folk börjat använda hårddiskarna till laglig privatkopiering? Det förklarar heller inte varför Copyswede avstår från att utkräva avgifter på mobiltelefoner, trots att de egentligen anser sig ha rätt till det. Enda förklaringen är, som sagt, att de vet att de har svagt stöd för sitt krav. Men de försöker ändå, för de är smått desperata.
Som det ser ut nu kommer Copyswede att från den 1 april skicka ut en massa fakturor till elektronikföretag. Antingen betalar de, eller så dras de till domstol. Till vems fördel domstolen beslutar är omöjligt att spekulera i. Copyswede kan säkert skicka fram några av Sveriges bästa jurister på upphovsrätt, men frågan är om ens dessa kan förklara varför en “extern” hårddisk skulle vara mer “ägnad” till laglig kopiering av “verk” än vad en “intern” hårddisk är.
De organiserade motparterna till Copyswede är ElektronikBranschen och Inspelningsmediainstitutet som båda administreras av Branschkansliet. Dessa har aviserat ett rådslag den 27 januari om hur de ska ställa sig till Copyswedes nya anspråk. Utifrån deras tidigare tolkningar av lagen ter det sig osannolikt att de skulle ge med sig, men det kan inte helt uteslutas att de till varje pris vill undvika en rättsprocess.
Men även om en branschorganisation skulle sluta ett avtal med Copyswede, betyder det inte att de nya avgifterna är lag. Det finns fortfarande utrymme för uppstickare (fast kanske inte just Jens of Sweden då) att hävda sin rätt.
Jag som studerat 1980-talets misslyckade kassettskatt kan inte låta bli att associera till hur vissa försäljare kringgick den. Eftersom kassettskatten bara gällde för tomma band, såldes kassetterna i stället förinspelade med fågelsång. Motsvarande trix kan utan tvivel göras med hårddiskar och usb-minnen. De kan säljas med en bootningsbar Linux-installation förinstallerad. Den som vill kan förstås radera den för att få plats med mer warez. Men det är svårt att tänka sig att Copyswede skulle kunna få ett domslut i rätten på att en usb-pinne med fri mjukvara på är “särskilt ägnad” för att raderas och fyllas med lagligt privatkopierade filer.
Den sortens rättsfall ser jag fram emot, för de skulle sätta fingret på pudelns kärna: svårigheten att dra en gräns mellan produktion och konsumtion i ett nätverk av universella maskiner. Däremot betackar jag mig för dem som kritiserar Copyswede från den bittra konsumentens position, eller drar plumpa och missvisande paralleller. Sånt behövs inte. Det räcker gott och väl med en saklig diskussion om Copyswede och vad hela detta system är tänkt att uppnå.
74 kommentarer ↓
#telekompaketet
00:23 < xor> “internal in relation to what” :D
00:23 < xor> internal to my house.
00:23 < rsms> ALL disks are internal, in relation to internets
00:24 < xor> “dear Sir. if you intend to stay offline with the computer thats going to host this hard drive, you need to pay a tax. we have this copyright tax that backfired and became the anti-offline taxation.”
Det gåtfulla verbet “ägnad” förekommer väl även i beskrivningen av vilken utrustning man måste betala TV-licens för. Huruvida en dator är “ägnad” att användas till att titta på SVT är en lika luddig fråga som huruvida en hårddisk är “ägnad” att lagra upphovsrättsligt skyddad musik …
“Anti-offline taxation” FTW
Jag tycker det är intressant att “ägnad” lika med “lämpa sig för” tolkas foliehattigt som “kommer att” användas för av Copyswede. Historiedeterminism. Ordet “torde”, som något större grad av säkerhet blir överflödigt i svenska språket.
“Datalagringsdirektivet är ägnat att återinföra DDR.” Tolka hur ni vill.
Förlåt för ett sidospår, men jag har aldrig hört talas om att det såldes band med fågelsång istället för blanka. Försvann det kanske innan 90-talet, eller var det bara något som min lokala radiohandlare inte tog in? Hade de då kvar inspelningstaggen när de såldes?
Kanel Krans: Givetvis försvann fågelsångsbanden när kassettskatten avskaffades, vilket skedde år 1992.
Avgiftsbeläggs även http://www.bayercontourusb.se/ ?
Hej Rasmus,
Tack för ett intressant blogginlägg om Copyswede och om privatkopieringsersättning. Jag vet förstås att du följt oss under en tid och att vi inte är överens om allt vad gäller Copyswedes verksamhet. Desto mer tillfredställande att hos dig få möjlighet att lämna en kommentar på ett inlägg med saklig inriktning, då det mesta av det som uttrycks om våra frågor i främst sociala medier i just dessa dagar inte är mycket till seriös diskussion.
Till att börja med vill jag förtydliga att Copyswede förstås löpande vill inkludera nya, relevanta produkter i systemet för privatkopieringsersättning. Privatkopieringsersättningen syftar ju till att kompensera för privatkopiering, oavsett vilket medium den sker i. Att nya produkter tar tid att införliva med systemet har, som du påpekar, egentligen inte med lagen att göra. Lagen finns och tillämpas genom det teknikneutrala system vi har. Som du också vet har vi fått ökat lagstöd genom den dom i EU-domstolen som i november slog fast att det räcker att en produkt kan användas för privatkopiering för att den ska kunna omfattas av systemet.
Anledningarna bakom att det kan ta tid att få in produkter i systemet är flera. Det handlar främst om att vi inte fått gehör från elektronikbranschen för en diskussion kring dessa produkter. Som du säkert redan vet, har branschen rätt att förhandla om nedsättning av ersättningsnivån på vissa i lagen angivna grunder, till exempel annan användning än privatkopiering.
Den typen av förhandlingar kan i sig ta tid. Men när branschen är ovillig, står det helt stilla. Copyswede har, trots att vi inte är tvungna, en tradition av att låta branschen komma till tals tidigt i processen, så att systemet får fungera som det är tänkt. Det krävs alltså att båda parter tar ansvar. Därför tar det tid och därför kommer olika produkter in i systemet vid olika tidpunkter.
I december tog vi förnyad kontakt med importörer och tillverkare och meddelade att vi från 1 april kommer att inkludera USB-minnen och externa hårddiskar i redovisningen till Copyswede. Det går alltså inte ut fakturor, utan de nya produkterna redovisas på samma sätt som importörerna och tillverkarna redan redovisar befintliga produkter.
Elektronikbranschen har, som du också beskriver, på sin webbplats annonserat att man kallar till möte om de nya redovisningskraven. Vi välkomnar förstås förhandling om de aktuella produkterna trots att redovisningskraven nu redan gått iväg. En rättslig process ligger inte i någon av parternas intresse.
Du har möjligen sett allt detta redan, men här kommer några intressanta länkar om privatkopieringsersättningen:
http://www.kulturskaparna.com/nyheter/privatkopieringsersattningen-hanger-med-den-tekniska-utvecklingen/
http://www.copyswede.se/privatkopiering/
http://www.regeringen.se/sb/d/6143/a/55365
Hälsningar
Mattias,
Copyswede
Jag ser inget plumpt och/eller missvisande i det paralella scenario du länkar till.
Mvh
/J-O
Jan-Olof Flink: Allegorin till bilindustrin som görs på Futuriteter är missvisande eftersom det påstås vara “precis vad som händer” på det immaterialrättsliga området just nu.
Där beskrivs en skattehöjning som beslutats av regeringen, som “kommer att gå rakt in i statskassan” och vars syfte är att “göra det mindre attraktivt” (att privatkopiera). Inget av detta stämmer överens med den privata beskattningsrätt som Copyswede utövar. Därtill tycker jag för egen del att bilmetaforen är den plumpaste metafor för kopiering som går att tänka sig.
Mattias Åkerlind: Stort tack för att du tog dig tid att kommentera. Allra helst skulle jag förstås gärna ha sett att du berörde de nya dilemman som jag tog upp i bloggposten, t.ex. distinktionen intern/extern och vad man gör med usb-pinnar som säljs med förinstallerad programvara. Men jag förstår att Copyswede inte vill uttala sig offentligt om sådant, eftersom det skulle kunna skada er position i de förhandlingar med branschorganisationer som eventuellt pågår. Jag kan bara beklaga detta hemlighetsmakeri. I det långa loppet tror jag också att systemet som sådant förlorar på det. “En rättslig process ligger inte i någon av parternas intresse”, skriver du, men jag vill insistera på att Copyswede bedriver en verksamhet av stor kulturpolisk tyngd och som därför inte kan reduceras till summan av ett antal parter utan är av allmänintresse.
De rent administrativa formerna för hur Copyswede upptar avgifterna har jag inte tittat närmare på. Dessvärre blir jag inte mycket klokare av detta. Du skriver, som representant för Copyswede, “att vi från 1 april kommer att inkludera USB-minnen och externa hårddiskar i redovisningen till Copyswede”. Det låter som att Copyswede ska redovisa någonting till Copyswede, vilket jag inte tror att du menar. Snarare måste det väl handla om att ni förväntar er att vissa företag ska redovisa dessa produkter?
Men usb-minnen säljs av fler än renodlade elektronikimportörer. De delas ut gratis i reklamsyfte, med eller utan inlagd information. Hur ska ni göra med sådana?
Och hur tänker ni er egentligen att hantera usb-minnen med Linux på? Gnutiken säljer redan “Ubuntu-on-a-stick” och skulle nog bli glada för att redan nu få ett besked om huruvida en faktura från Copyswede är att vänta.
[…] hos Rasmus Fleischer om Copyswedes planer på att skicka ut fakturor till elektronikföretag för att kräva in avgifter på lagringsmedia av […]
Har Copyswede någon juridisk särställning? Jag har för mig att lagen bara talar i allmänna ordalag om organisationer som företräder artister.
Kan inte några artister låta TPB företräda dem, och därmed ge TPB en del av kakan?
Skickade följande till Justitiedepartementet:
Meddelande: Copyswede har meddelat att man fr o m 1 april även kommer inkludera USB-minnen och “externa” hårddiskar i privatkopieringsersättningen. Detta tycker jag är helt fel av en mängd olika orsaker:
1) Film- och musikbranchen har genomfört omfattande kopieringsskydd (exempelvis DRM) sedan lagen infördes vilket gjort att allt färre personer har möjlighet att kopiera för enskilt bruk.
2) Det finns ingen skillnad mellan en hårddisk som är avsedd för externt eller internt bruk. Hårddiskar och USB-minnen är inte “anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk” som det står i lagtexten. De används nästan uteslutande för att lagra program och data.
3) Fler och fler personer använder numera “steramingtjänster” för att se på film och musik, detta gör att underlaget för denna avgift borde försvinna.
4) Staten kommer bara förlora momsintäkter eftersom följden blir en ökad direktimport.
Anders Troberg: Läs § 26m i upphovsrättslagen. “Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området…”
Utan att specifikt nämna Copyswede gör lagen klart att det bara får finnas en organisation, så att utmana Copyswedes monopol är omöjligt. (Såvitt jag förstår infördes detta lagtekniska trix första gången 1960 då närstående rättigheter infördes och man ville undvika ett scenario där Sveriges Radio behövde hantera flera olika artistorganisationer.)
Johan Ekblad: Departementet kommer att tacka dig snällt men upplysa om att det är domstolarnas uppgift, inte departementets, att tolka lagen.
Rasmus kan du reda ut det här?
copyswede vs telia
“När SVT säger upp avtalet med copyswede för vidaresändning av SVTplay, till bl.a Telias digitalboxar, varför stämmer inte copyswede SVT?
Som det fungerat hittills i den här branschen har det alltid varit programbolagen som säkrat rättigheterna, Men här har SVT valt att gå ifrån den modellen.”
kjell: Nej, jag är inte särskilt intresserad av tv-frågor och har varken tid eller lust att gräva i det där. Men red gärna ut saken själv!
Bra inlägg! Och kul med svar och saklig diskussion!
Som genomsnittlig musikhögskolestudent köper jag hårdvara till att ta upp, kopiera och distribuera musik för många tusen varje år, och som yrkesverksam musiker handlar det givetvis om tio-hundratusentals kronor (det går åt typ 3-4 500GB-diskar om året hemma, och ett tiotal 16GB-minnen, plus ZOOM-inspelare m.m.). Om de är särskilt ägnade eller inte struntar vi i, det är iaf det vi avänder dem till. Problemet är bara att vi tar upp och framställer vår egen musik. Detta gäller givetvis Copyswedes verksamhet generellt, men aktualiseras nu eftersom vi använt just externa hårddiskar och USB-minnen och inte bränt skivor på ett bra tag. Jag blir frustrerad över den konkurrensfördel som ges till godtyckligt utvalda genom att jag måste betala dem pengar för att kunna bedriva mina studier och min verksamhet som musiker.
Om man dessutom tittar på t.ex. loop-pedaler, så är dessa utan tvekan “anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp” och jag använder dem “för framställning av exemplar av [mina] verk för privat [och offentligt] bruk”, och något annat än detta används de inte heller till. Särskilt ägnade således.
Även andra liknande musikinstrument passar in på detta. Och om man tittar på mixerbord/digitalportor som kan spara till (intern) hårddisk?
Jag skulle givetvis vilja se ett förstatligande av copyswede (eller ännu hellre ett avskaffande följt av en generell skattehöjning) där pengarna kan fördelas genom t.ex. kulturrådet eller nystartade musikplattformen att fördelas till musikverksamhet.
Detta kanske är något för musikhögskolans studentkår att driva…
väntar även med spänning på att copyswede svarar på rasmus intressanta frågor!
rasmus: Nej hade inte tänkt att de skulle tolka lagen, snarare inse att den är otidsenlig och avskaffa den.
Vet du hur copyswede fördelar pengarna de får in från olika avgifter? Skulle jag kunna kontakta dem och be om ersättning för den lagliga kopieringen av fotografier som jag har upphovsrätt på från min interna hårddisk till min externa?
På 90-talet innan USB2.0 fanns så tog man ju med vanliga interna diskar till polarna och kopplade in internt, antingen i en fri ide-kontakt eller i den som cdromen normalt satt i. Det räckte ofta med att plocka av sidoplåten och låta disken ligga utanför tex ovanpå ett cd-fodral.
Ang. externa hårddiskkabinett så kostar ju de en slant idag, men det har nog mest att göra med att marknaden är liten. Kan de pressas till ett pris signifikant under 160sek+moms? Framtida förändringar av prisläge och/eller copyswedes avgift kan ju göra frågan mer intressant.
Andreas: det finns massor med konverterare mellan sata och usb under 160kr. T.ex http://www.dustinhome.se/pd_5010492402.aspx
Jag inser just att det inte var det som kallas privatkopiering jag tänkte på när jag skrev ovanstående (inlägg 20). Är det rimligt att undra varför de media som beskattas inom ramen för p(riv)atkopiering också är de som är mest lämpliga att använda för p(ir)atkopiering?
Jag tänkte först externt = portabelt och därmed på piratkopiering. Vad gäller den privata kopieringen blir ju uppdelningen internt/externt ännu mer absurd. Hur de ska hantera NAS:ar som både är datorer och “extern lagring” samtidigt blir ju också intressant.
[…] mycket läsvärt och informativt inlägg från Rasmus Fleischer rätade dock ut frågetecknena. Copyswede har helt enkelt struntat i förhandlingarna med […]
[…] Rasmus Fleischer upplyser om oss att organisationen Copyswede från och med 1 april (inte aprilskämt så vitt jag förstår) kommer att försöka ta ut “kopieringsskatt” på hårddiskar och USB-minnen. En extrakostnad för konsumenten på 20-200 kronor. Skatten är en slags motsvarighet till den kopieringsavgift som idag tas ut på tex DVD- och CD-skivor. Fleischer tror inte de kommer att lyckas men det är i slutändan domstolarna som avgör. Som tacksam ägare av ett flertal hårddiskar och USB-minnen (och gärna vill ha fler) är det en intressant upplysning. […]
Ursäkta en gammal man som inte förstår.
Varför ska “ersättningen för privatkopiering” överhuvud taget tas ut? Den avser väl om jag säkerhetskopierar min lagligen inköpta DVD eller lagrar en film ifrån TV. Dessa distributörer har ju redan betalats av mig som DVD-köpare eller licensbetalare. Vore det inte lämpligare att förhandla med distributörerna av innehåll än att beskatta lagringsmedia?
Det vore mera logiskt och rättvist, men skulle innebära en starkare förhandlingspart – bitvis kanske samma part som man företräder. Bättre då att ta betalt två gånger för samma sak.
Det känns som en konstlad betalningsform med alldeles för godtyckliga regler. Om man inte lagrar upphovrättsskyddat material på sina hårddiskar så ska man betala lik förbannat.
Men det kanske ska ses som plåster på såren för förmodat uteblivna intäkter till följd av förmodad illegal kopiering?
Avgiften ter sig otidsenlig, orättvis, orimlig och osmaklig. Att de orkar hålla på med dessa juridiska hårklyverier skulle vara obegripligt om man inte betänker att det handlar om en hel del pengar. En organisation som Copyswede har inget existensberättigande om det inte vore för att krama ur den sista kronan ur teknikutvecklingen. Men det sker till priset av en teknikfientlighet och stagnation på hela området av copyright, upphovsrätt, ny teknik och mediadistribution.
Kan ingen få våra lagstiftare att förstå hur sjuk denna sak i grunden är?
Att ersättningarna sjunkit sedan 2007 är förvisso sant, men då ska man också ha i åtanke att 2007 var ett exceptionellt rekordår för Copyswede och inte, som Copyswede vill göra gällande, representativt för vilken nivå intäkterna normalt har legat.
Såg just att du redan hade uppmärksammat det i inlägget du länkade till. My bad.
Jag tror att syftet med den s.k. privatkopieringsersättningen var att kompensera upphovsmän för den kopiering för privat bruk (“privatkopiering”) som är tillåten enligt 12 § URL: “Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.”
Eftersom det heter privatkopieringsersättning kan man tycka att ifrågavarande lagrum, 26 k § URL, i någon mån borde innehålla en avgränsning att ersättningen avser privatkopiering. Men så är det inte.
Lagtexten är kortfattad. Ersättningen gäller “framställning av exemplar av verk för privat bruk”. Ingen skillnad görs på vad för slags framställning av exemplar (=kopiering) det handlar om. Kopiering av hollywoodfilmer likställs med kopiering av linuxdistributioner. Kopiering som kopiering.
Copyswede talar gärna om privatkopieringsersättning. Men sett till lagtextens faktiska utformning handlar det snarare om en allmän kopieringsavgift. Det spelar ingen roll om det som kopieras är privata semesterbilder eller Per Gessles senaste. Copyswede har laglig rätt till ersättning för all slags kopiering.
Hur ansluter man sig till Copyswede? jag vill banne mig ha ersättning för alla dessa jävlar som kopierar mina powerpoint bilder till sina USB stickor =P
Copyswedes desperata utspel är upprörande men de måste ju leva men den otidsenliga lagtexten också. Jag tror att egna bilder, linuxdistar m.m. inte kan räknas som “verk” som kan ligga till grund för krav på ersättning.
Bokhyllor borde bli nästa objekt att lägga avgift på då man använder dessa till stor utsträckning att förvara upphovsrättsskyddade verk av olika slag.
Om det nu ska vara “teknikneutralt” varför bara usb-minne och inte flash-minneskort? De är väl också “anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk”
katta: Jag antar att Copyswede låter bli minneskorten för att inte bråka med fotograferna. Det kan hävdas att minneskort är ännu mer ägnade att använda i kameror.
Skulle det inte vara bättre att bara begränsa sig till originalet, inte inte alla tänkbara (och otänkbara) sätt att ha en privatkopia på? Då skulle alla som har sitt fotoarkiv på externa diska slippa undan att sponsra artister genom att tvingas betala för att lagra sina egna bilder. Och då bara på de original av verk som är producerade av de som tillhör på ett enner annat sätt Copyswede?
Undrar om förslaget för externa hårddiskar är interface-neutralt. I så fall borde tillverkarna förse externa hårddiskar med ethernet-interface och inbyggd NAS-mjukvara.
[…] Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas? […]
[…] Länkar FRF Copyswede Upphovsrätt §12 Rätt till särskild ersättning §26 Scaber Nestor Få känner till dold upphovsrättsavgift Privatkopieringersättning COPYRIOT […]
[…] Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas? […]
Kan inte någon juridikkunnig titta på lagtexten?
Jag läste för en tid sedan grundläggande juridik och redan då sade min lärare att lagen skall vara tydlig och exakt och att inga luddiga definitioner får finnas, detta för att undvika just sådana här idiotier.
En fråga (seriös): finns det Copyswede-avgift på kopieringspapper?
[…] Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas? […]
Vad ska göras åt de med fotografiskt minne eller totalt gehör?? finns mycket pirat material där!
ähhh… låt dom lägga på lite… så har vi betalt all nedladdning sen…
[…] Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas? […]
kommer väl bara börja säljas fler sådana här:
http://cgi.ebay.com/USB-2-0-Serial-ATA-eSATA-SATA-Adapter-Converter-/390253358117?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item5adce9ac25#ht_3590wt_1002
ust-sata adapter 3$ ink frakt (ca 20 kr)
[…] har redan skrivits massor om Copyswede och det av personer som är betydligt mer kvalificerade och insatta än jag i […]
Copyswede´s rätt att ta ut avgifter överhuvudtaget är det som borde ifrågasättas, inte någon enskild avgift.
http://mapel.se/2011/08/18/Pelli/politik/copyswede-ett-brott-mot-de-manskliga-rattigheterna
CopySwede
är ett organ för upphovsmakare för nöje film musik
Men oavsett om de finns lagar de stödjer sig på så är det ren sker stöld av pengar Copyswede sysslar med
Då jag gör en säkerhetsbackup på mina foton eller mina datorer betalar jag kopierings ersättning till ex Madonna.
De är lagviserad stöld av privatpersoners pengar.
Jag kopierar INTE musik Jag Kopierar inte filmer
Copyswede håller också på med att införa skatt på interna hårdiskar..
Detta betyder att generellt att Då du köper din dator betalar du Artisters inköp av privata Boing 747 det innebär att du betalar för artisters lyxliv undertiden du har svårt att få pengarna att räcka till El Hyra och mat.
Avskaffa lagar som legaliserar stöld!!
[…] Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas? […]
Kommentera