Diagram: klasskampen samt kampen mellan skönheten och nyttan

Nyligen noterades vissa lustigheter i hur Googles maskinöversättning hanterar begrepp som “underklass”.

Nu prövar vi (likt alla) ett annat verktyg, Google Ngram Viewer, som visualiserar hur populära vissa ord varit i litteraturen vid olika historiska tidpunkter. Vi ställer proletariat mot bourgeoisie, helt i enlighet med historiesynen hos en ortodox marxism.
Vad lär oss då Google om hur klasskampen förlupit sedan revolutionsåret 1848? Jo, kolla här:

Bourgeoisien (blå) leder över proletariatet (röd) under hela 1800-talet. Men sedan händer något. Låt oss zooma in 1900-talets första halva.

Proletariatet rusar förbi bourgeoisien redan omkring 1905 och behåller så ledningen även efter att striden intensifieras i och med ryska revolutionen. Klasstriderna når en kulmen strax före andra världskrigets utbrott och dalar ytterligare efter krigsslutet – men hela tiden behåller proletariatet sin knappa ledning.

Först under 1900-talets andra halva kastas styrkeförhållandena om:

Åren 1955–1965 råder nästan jämt lopp – därefter tar bourgeoisien initiativet. Allt snack om proletära landvinningar omkring det mytomspunna 1968 är om inte lögn, så ingenting mot den borgerliga offensiv som då tar sin början.

Under 1970-talet når båda klasserna sin maximala styrka. Därefter dalar deras styrka, utan att bourgeoisiens övertag någonsin rubbas.

Nä, jag tror inte att historien är en fotbollsmatch mellan två klasser. Inte heller att ordfrekvenser i böcker som Google har indexerat är en rimlig mätare på ekonomiska styrkeförhållanden. Förstås inte. Men diagram som dessa kan ändå vara talande, på ett eller annat sätt. Och det finns andra söktermer som säger desto mer.

Edenborg tipsade om kampen mellan skönheten och nyttan, 1800–2000. Alltså mellan de bäggen orden “beautiful” och “useful”.

Här är det svårt att inte ryckas med av historiens vågformer. Skönheten dominerar på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Ganska exakt vid krigsslutet 1945 sker dock ett skifte och nyttan tar överhanden.

Eftersom detta är begrepp som är omöjliga att ställa i relation till varandra utan att samtidigt tänka på Immanuel Kant och Adam Smith, så gör vi bäst i att även zooma in det sena 1700-talet.

Vilken dramatik! Under 1790-talet händer det grejer, efter att Immanuel Kant fått ur sig sin tredje kritik som bland annat definierade det konstsköna i relation till det ändamålsenliga. Närmare bestämt uppfann han estetiken som ett avgränsat fält där nyttan inte skulle styra, vilket gav nyttan (och industrialiseringen) fri lejd inom livets alla andra delar.
Nyttans framryckning var närmast ofattbar. Efter bara ett par decennier hade nyttan kommit ifatt skönheten och tycktes hota att lägga den under sig, likt Napoleon tycktes på väg att lägga Europa under sig. Under 1810-talets första år, det vill säga.
Sedan återställdes ordningen i ytterligare ett sekel. Visserligen föll inte nyttan så som Napoleon föll, men dess betydelse inledde en lika lång som långsam nedgång. Skönheten, å andra sidan, upplevde en oerhörd tillväxt – givetvis till tonerna av Ludwig van Beethoven.