En fotnot hos Wendy Brown påminde mig om en barock detalj från nollnolltalet som jag bara hade ett svagt minne av: “terrorbörsen“, som den kallades i Sverige. Jag citerar hela fotnoten som skrevs år 2003:
Ett förslag från Pentagon, som slutligen stoppades av senatens försvarutskott, gick ut på att sätta igång online-handel med prognoser om terroristattacker. Syftet med planen var att “förbättra möjligheten att förutse och förhindra vissa händelser genom att använda sig av den öppna marknadens expertis i stället för att förlita sig på myndigheter”. Enligt Försvarsdepartementet är marknaden “mycket effektiv, duglig och snabb när det fäller att samla in utspridd, till och med hemlig information” (citerad i BBC den 29 juli, 2003). Planen innehöll också ett förslag om att bilda en terminsmarknad, där handlarna skulle tjäna pengar om den terroristhandling som de satsat på verkligen inträffade. Förutom det smaklösa i förslaget hade tydligen Pentagons militärteknologiska avdelning Darpa, som stod bakom projektet, inte tagit med i beräkningen något som senatens demokratiska ledare Tom Daschle påpekade, nämligen att “programmet skulle kunna ge människor incitament att faktiskt utföra terroristattacker”. Chefen för riskanalys på Englandsbaserade EIU (Economist Intelligence Unit), Merli Baroudi, som försåg projektet med data, försvarade planen med argumentet att den syftade till att “samla in kunskap om människor på ett kostnadseffektivt sätt”. Många ekonomer, politiska rådgivare och politiska “experter” instämde och projektet försvarades i en rad artiklar på debattsidan i New York Times dagarna efter att det avbröts.
“Policy Analysis Market” hette projektet, som även försvarades av Anders Sandberg på Eudoxa. Han skrev bland annat:
The goal was never to predict individual terrorist attacks, but rather public geopolitical trends in the area like “Will the chances for disruption in Saudi Arabia increase or decrease if USA moves their troops out?” or “How will the price of oil be influenced by a Palestinian state?”
Fast enligt uppgifter i pressen var ett eventuellt mord på Yassir Arafat en av de händelser som initiativtagarna först lyfte fram som möjligt spekulationsobjekt. Detta ska dock ha tagits bort när projektet började få oönskad uppmärksamhet. En tidig hemsida för Policy Analysis Market finns arkiverad på Cryptome och det finns även de som vill återuppliva idén. Däremot verkar (ännu) ingen i Sverige ha framkastat idén om att marknadskrafterna skulle kunna ersätta FRA:s skattefinansierade signalspaning.
29 kommentarer ↓
Intressant förslag jag aldrig hört talas om tidigare. Tack för inlägget!
Oavsett om det vore “allmänna geopolitiska trender” eller enskilda händelser det skulle röra sig om torde det klart varit möjligt för en ekonomiskt stark aktör att påverka utfallet: exempelvis skulle (för att ta Palestinas påverkan på oljepriset) ett ledande oljeföretag helt sonika kunnat “förutspå” att existensen av staten Palestina skulle sänka oljepriserna, och sedan faktiskt själva sänkt dem och hämtat ut pengar för sin korrekta “förutsägelse”. Epic fail vore det.
Trots massavlyssning av FRA, trotscensur av politiska webbplatser, skulle samhället kunna se betydligt värre ut, alltså. Den tanken är något… trösterik?
Nja, informationsmarknader har visat sig vara förvånansvärt robusta mot manipulationer. Som Robin Hanson beskrev det: det finns “vargar” på marknaden som vill tjäna pengar genom att göra korrekta gissningar, och så finns det “får” som inte vill tjäna pengar men vinkla sannolikheter. Fåren stoppar in pengar när de manipulerar, men vargarna tar pengarna och återställer därmed oddsen. Mycket handlar om att marknaden måste ha tillräcklig likviditet – om det bara är ett par spelare blir det inte särskilt stabilt eller effektivt. I Amerikanska presidentvalet var det just någon som försökte vinkla förutsägelserna om McCains chanser att bli vald i Iowa Electronic Market, och det gick ungefär som väntat.
Det finns såklart mer tekniska artiklar och analyser av metodens robusthet, och jag såg just att en bok verkar ha getts ut som samlar literaturen. Just hur man hanterar moral hazard är något som folk i “branschen” verkar ta på allvar.
Värt att notera att efter “terrorbörsens” politiska implosion vägrar amerikanska säkerhets- och militär-myndigheter att ha att göra med metoden. En anställd på IARPA förklarade för mig att jag inte fick nämna för hans kollegor att jag ens *kände* professor Hanson! Metoden används dock på olika företag i ökande grad.
Ett problem med metoden är att om den fungerar får man förutsägelser som inte är baserade på vad som är önskat, politiskt korrekt eller bra för institutionen som sköter den. Många organisationer är mer intresserade av att fungera internt än att få reda på “sanningen”.
Kommentera