Många inlägg som nämner Wikileaks just nu. Helt rätt känns det inte. Det kan likna en osynt hög grad av synk med det ämne som just nu sysselsätter alla andra. Men detta inlägg handlar knappast om Wikileaks. Snarare är Wikileaks den storm som har virvlar upp diverse underliga saker som vi här kan ta itu med. Här en liten pusselbit till den pågående undersökningen av vad en bok kan vara.
Som bekant kastade Amazon ut Wikileaks från sina servrar förra veckan, på grund av att Wikileaks sprider den amerikanska diplomatposten. Därför väckte det viss uppmärksamhet när det visade sig att Amazons bokhandel sålde samma diplomatpost paketerad som e-bok för läsplattan Kindle. Eller?
Nu har e-boken försvunnit ur utbudet – troligtvis på initiativ av författaren, som utgivit e-boken på eget förlag. Först hann nämligen Amazon försvara sin försäljing av boken, med dessa ord:
This book contains commentary and analysis regarding recent WikiLeaks disclosures, not the original material disclosed via the WikiLeaks website
Karakteristiken bekräftas av nyhetsbyrån AP som beskriver e-bokens innehåll som en samling citat ur den lilla mängd diplomatpost som redan släppts av Wikileaks, kombinerat med citat från massmedia uttalanden av politiker rörande läckan. Ingenting tyder på att ett enda ord i boken är skrivet av den man som står angiven som dess författare, Heinz Duthel.
Heinz Duthel är en mycket speciell typ av författare – mänsklig eller inte. Låt oss ta en titt på hans minst sagt digra produktion. De 89 titlarna som säljs på Bokus.com ger en bra överblick över den makalösa bredden av. Ändå är detta inte ens en tiondel av hans samlade författarskap. Inte mindre än 396 böcker har Heinz Duthel skrivit, enligt bibliografin på Amazon – alla på eget förlag och de flesta endast utgivna som e-bok.
Författarskapet inkluderar ett oräknerligt antal biografier över så olika personer som Kant och Hegel, Proudhon och Marx, Gandhi och Hitler, Dalí och Picasso, Willy Brandt och Jacques Chirac, Ayaan Hirsi Ali och Julian Assange, fotbollsspelaren Zinedine Zidane och barnskådespelerskan Miley Cyrus. Böcker om Frankfurtskolan, om anarkism och om buddhism. En lång rad titlar med nyandlig inriktning: numerologi, tidsresor, återfödelse, apokalyptik. Böcker om alla de vanliga konspirationerna – bilderbergare, trilateraler och Gladio – samt en encyklopedi över världens alla säkerhetstjänster.
Därtill har den makalöse Heinz Duthel författat en hel rad böcker på temat Thailand: instruktioner i thailändsk massage och naturmedicin, guider till landets alla hotell och bordeller, samt tips om hur män ska göra för att gifta sig med en thailändsk kvinna. Men säg det som denne författare inte skrivit om. Produktionen rymmer även läroböcker i att spela olika musikinstrument, bygga webbsidor i WordPress, hitta porr på nätet och placera riskkapital.
Mångkonstnär vore en grov underdrift om en författare som Heinz Duthel. Vad han står för ryms heller inte inom begrepp som “renässansman”. Och se vad han hunnit med i sitt liv! Född år 1950 i Nürnberg och uppvuxen på barnhem, som han lämnade för att skriva in sig i den franska Främlingslegionen. Senare blev han diplomat, bland annat verksam som Västtysklands konsul i Uganda – bara för att sadla om till journalist. Mellan åren 1995–2000 var Heinz Duthel “redaktör för den största engelskspråkiga dagstidningen på internet”. Som tårtan på moset är han dessutom akademisk filosof. Endast en bild står att finna på detta tyska universalgeni:
Bland de hundratals e-böckerna av Heinz Duthel som säljs på Amazon finns det vissa som inte listas med någon försäljningsstatistik, kanske för att de inte har sålts en enda gång. Andra av hans e-böcker har klättrat på topplistorna i sina respektive kategorier. History and philosophy of science ligger exempelvis en bra bit före Aristoteles Etiken på topplistan över sålda e-böcker i kategorin filosofisk referenslitteratur. Detta trots att den saknar innehållsbeskrivning.
Nyfikenheten stiger. Vad rymmer alla dessa e-böcker? Amazon låter oss inte förhandskika, men dessbättre finns Heinz Duthel på varje tänkbart hörn av internet, så även på Google Books som erbjuder förhanstitt i knappt hundra av hans böcker. History and philosophy of science inleds med en definition av filosofin som disciplin som även återfinns på en webbsida för studentuppgifter men som av dispositionen att döma snarast är en äldre version av Wikipedias artikel om filosofi. Och så fortsätter det – ett collage av artiklar från Wikipedia och annat som går att söka upp på webben. När jag googlar en fras ur Heinz Duthels vetenskapsfilosofiska epos hittar jag en inlämningsuppgift i en kurs i “filosofi för nybörjare” som i sin helhet integrerats i e-boken. En e-bok som alltså vissa Amazon-kunder har betalat $30.94 för att få till sin läsplatta.
Vem eller vad är då “Heinz Duthel”? Knappast ett 60-årigt universalgeni som blickar ut genom fönstret med en cigg i handen. Alldeles uppenbart är Heinz Duthel delvis en robotskapelse, producerad av algoritmer som automatiskt söker upp texter på webben, paketerar dem som e-böcker och lägger ut dem i utbudet bland annat på Amazon. När e-böckernas produktbeskrivning innehåller det karakteristisk wikipedianska “(citation needed)” är det uppenbart att de inte har lagts upp manuell. Samtidigt finns det några Heinz Duthel-“böcker” som tyder på ett aningen större inslag av mänskligt arbete. Ett exempel är titeln Deutschland hat sich abgeschafft! som anspelar på den i Tyskland ofantligt omdiskuterade Deutschland schafft sich ab men utger sig för att gå ännu längre i sitt rasistiska budskap: “Thilo Sarrazin ging weit, aber nicht weit genug”. Till skillnad från vissa andra Heinz Duthel-böcker är det i detta fall tydligt att en människa har bidragit till att formulera innehållsbeskrivningen. Vad boken innehåller är oklart, men minst en person (som också har köpt Frankfurter Allgemeine) har betalt $13.79 för att få ladda sin läsplatta med Deutschland hat sich abgeschafft!
Bankkontot där dessa pengar hamnar är antagligen svårt att spåra till någon enskild individ. De som uppfunnit “Heinz Duthel” har med största säkerhet uppfinnit en lång rad andra fejkförfattare. En viss fingervisning ges av Heinz Duthels drygt 900 följeslagare på Twitter, bland vilka flertalet antagligen inte alls är människor utan har registrerats av robotar i ett gigantiskt nätverk för sökmotoroptimering. Bland annat följs han av en viss Tanja Friedrich som också utger sig för att vara författare. Att hennes bok består av texter från Wikipedia tar inte många sekunder att konstatera.
Efter att ha insett detta kommer en liten svindel farande. Hur många fejkförfattare finns det därute? Hur många placeboböcker (vissa med ISBN-nummer!) har de lyckats trycka in i nätbokhandlarnas databaser? Hur lång tid ska det gå innan situationen blir ohållbar? Och hur ska robotförfattarna tacklas av dem vars kataloger riskerar att drunkna i brus? Förr eller senare kommer Amazon m.fl. att tvingas höja sina trösklar för vad som tas in – men de kommer knappast att anse sig ha råd med manuell granskning av alla e-böcker som folk vill sälja hos dem. Risken är stor kan bli att det blir svårare att nå ut för de “riktiga” författare som utger sig på eget förlag. Sannolikt kommer Amazon och andra distributörer av e-böcker se sig tvungna att installera automatiska system för plagiatkontroll, men vi i universitetsvärlden som har erfarenhet av Urkund hur bristfälliga dessa är. Att sätta ett tröskelvärde för hur mycket citat som ska få finnas i böcker är nästintill omöjligt – åtminstone om man vill tillåta böcker som till stor del består av citat (från t.ex. Wikileaks diplomatpost eller Aristoteles etik) med tillagda kommentarer.
Eftersom det handlar om plagiat kommer vissa att reflexmässigt se upphovsrätt som lösning. Det leder också fel. Förvisso kan nog samtliga Heinz Duthels böcker räknas som brott mot upphovsrätten. Amazon kan slänga ut honom, men de som står bakom fejkförfattaren lär återkomma med förfinade redskap. Att sälja böcker vars innehåll består av text från Wikipedia är bara ett intrång i upphovsrätten om inte licensen anges, vilket ju är lätt fixat.
Såvitt jag förstår har detta fenomen dykt upp i stor skala först nu under 2010. Vart det leder ska bli mycket intressant. Klart är att robotförfattarna kommer att ha inflytande på vad vad vi i framtiden kommer att mena med “en bok”.
53 kommentarer ↓
Make chaos, not war.
Det finns ju en uppsjö av “wikipedia-böcker” sedan ett tag tillbaka. Både i tryckt (pod naturligtvis) och digital form. Både bokus ach adlibris är ju nedlusade av dem, som exempel kan nämnas “förlaget” Books LLC (
http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Books%20Llc ), eller “författaren” Frederic P Miller ( http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Frederic%20P%20Miller ). Den (även om människan Frederic P Miller troligtvis inte existerar) sistnämnda ska dock ha en eloge för att det ofta tydligt framgår att böckerna består av wikipedia artiklar.
Ett jäkla oskick är det, och tyvärr kommer nog problemet att öka i omfattning.
Mycket intressant! Kul och viktigt du håller koll på läget!
Kan någon översätta artikeln till engelska eller tyska, så att det kan spridas ännu vidare?
För att se problemets utveckling så kan man titta här: http://en.wikipedia.org/wiki/User:PrimeHunter/Alphascript_Publishing_sells_free_articles_as_expensive_books
“An Amazon.com book search on June 9, 2009 gives 1009 (August 6 gives 1859, October 1 gives 3978, September 20, 2010 gives 64,890) “books” from Alphascript Publishing,”
Alphascript Publishing är ett av de förlagsnamn som används för de ovannämnda Frederic P Miller-böckerna. En sökning på bokus på Frederic P Miller ger idag över 70 000 träffar. Söker man på Vdm Publishing House, ett annat av de “förlag” som ger ut dessa böcker så får man idag över 100 000 träffar på bokus!
Daniel: Ja, jag noterade bl.a. Books LLC och tänkte nämna dem i ett uppföljande inlägg.
Man vinner föga på att beklaga sig över att det är ett oskick. De stora aktörerna kommer att hitta motåtgärder. Frågan är hur många barn som åker med barnvattnet ut.
LLC verkar till och med erbjuda “reviderade” utgåvor online – dvs., wikipedialänkar – för köpare och prenumeranter. tydligen har tidigare kunder klagat bland annat på att alla illustrationer saknas liksom att ord och symboler från knepigare teckensystem fallit bort. alfascript och betascript ger ut liknande papperskopior. de har redan börjat spamma sönder exempelvis adlibrissökningar på mer udda ämnen, och när jag tittade på libris för ett tag sen framgick det att svenska universitetsbibliotek köpt in överraskande många titlar av den här typen. om biblioteken fortsätter automatisera/lägga ut sina inköpslistor och slutar kontrollera titlarna skulle säkert sådana inköp kunna öka än mer.
Är inte detta ett utmärkt exempel på en helt normal facett av remixkulturen, där remixer inte BARA består av konstnärligt innehållsrika remier utan även av diverse hel och halv-automatiska collage, en del med kommersiella inslag, och en del till och med varande rent bondfångeri?
har sett bland amerikanska bloggar att amazon också har svarat kunder som är missnöjda med att de fått hem wikiartiklar för några hundra spänn, eller att deras sökningar saboterats, att amazon strävar efter att göra så många böcker som möjligt tillgängliga för kundkretsen etc.. ännu ett argument för nyttan av urval och uteslutning även om, som du säger, nya problem uppstår i samma stund som selektionen också automatiseras..
Mikael: Jo, det kan man säga. Men frågan (som jag skriver i slutet av inlägget) är vilken respons det provocerar fram. Detta skapar ett överflöd och på något sätt måste ett urval göras. I värsta fall blir hela remixkulturen det barn som kastas ut med barnvattnet.
Frågan kan också formuleras så här: Hur bidrar robotarna till att omförhandla maktbalansen i den litterära offentligheten? Kommer det gå att upprätthålla en sund maktdelning mellan olika aktörer (författare, förlag, distributörer, bibliotek, etc.)? Vilka är de bästa och värsta scenarion som vi kan föreställa oss om utvecklingen eskalerar?
Väldigt intressant post. Har dock lite funderingar kring skillnader/likheter mellan böcker i public domain och denna typ av spökskrivande.
1. Gäller det andra regler hos Amazon för att publicera en kindle-bok som du själv är författare till och en kindle-bok från en sedan länge död författare?
2. Då det hela tiden blir lättare att skapa e-böcker, kommer vi att även se massregistreringar av olika versioner av klassiska böcker, eller är Project Gutenberg tillräckligt känt för att det generellt är svårt att sälja e-böcker i public domain?
När nyheten om detta nu rullar ut, märker man att svenska rikstidningar kopierar ett och samma TT-telegram och återpublicerar tillsammans med egna annonser. Vad skiljer deras verksamhet från Duthels?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Wikipedia_i_media#Bibliotek_k.C3.B6per_in_tryckt_gratismaterial
Sydsvenskan har nu tagit upp det, http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1324887/Bibliotek-koper-in-tryckt-gratismaterial.html , liksom Metro. http://www.metro.se/se/article/tt/2010/12/11/wikipediabocker/ Bara jag som får känslan att en betydande del av Sveriges journalistkår får uppslag till artiklar av Copyriot?
Det intressanta med länkarna från Calandella ovan är ju framförallt att *biblioteken* köper in dem. Intressant med denna koppling mellan dina blogginlägg om bibliotekens urval och wikipediaplagiering…
underbart! :D :D :D
Det här gjorde min söndag!
Blir Heinz Duthel den nya Luther Blissett? :D
Vilket fantastiskt bra inlägg, tack. Mycket intressant. Bra disponering i texten. Först tänkte jag, “oj jag måste köpa en bok av honom”, men sen kastas allt på upp och ned när det visar sig att det är robotböcker.
[…] att lägga till eller korrigera. Det finns till och med sådana som tar hela sjok av wikipedia och trycker i bokform. Så ja, modifiering är […]
[…] Universalgeniet Heinz Duthel gör kaos med marknaden för e-böcker […]
Ser att cdon säljer wikipedia böcker från LLC som handlar om Skrewdriver och Legion 88. Dessutom distribuerar både CDON och spotify Skrewdriver skivor med låtar som borde klassas som hets mot folkgrupp (så som white power och when the boats come in (nigger nigger)). Spotify har i gömt sig bakom distributörerna och hävdat att det är deras ansvar. Tror inte riktigt de har koll på vem som kan dömas för spridande av hets mot folkgrupp om detta skulle prövas rättsligt. De som distribuerar skivorna till CDON (http://members.cdbaby.com/) har hävdat att de vet att skivorna är rasistiska men i yttrandefrihetens namn valt att distribuera dem samt skänka pengarna till antirasistisk verksamhet. Tro det den som vill…
[…] Universalgeniet Heinz Duthel gör kaos med marknaden för e-böcker […]
[…] av rörliga bilder växer eller när vem som helst — eller en programmerad robot — kan serieproducera “böcker” utifrån […]
http://www.amazon.com/gp/bestsellers/digital-text/157461011/ref=pd_ts_pg_3?ie=UTF8&pg=3
You use links to sell books on amazon.com for commission.
[…] kopierar. Oavsett om vi är människor, hundar, övervakningskameror, bokrobotar eller atombomber kopierar vi. Jag vågar bryta mot Humes lag och påstå att eftersom alla subjekt […]
[…] skapat nya möjligheter för robotlänkare. Jag ser klara paralleller till det Rasmus Fleischer skrivit om robotböcker där både nätbokhandlarnas sökmotorer och bibliotekens kataloger fylls med mer […]
[…] lovade, robotbibliotekarier. Jag kan själv inte förstå varför Fleischer, som skrivit så mycket kritik av robotförfattarna inte själv lanserar termen. När han skriver om tjänsterna som tar fram färdiga listor över […]
Jag konstaterade nu att inte bara har Heinz Duthel fortfarande hundratals titlar på Amazon, han tycks också ha gett sig in i musikbranschen, med albumet Election Music som innehåller låttitlar som Knäred, Björkhagen mellersta och Möllevången-Folkets Park. Vad är detta, automatgenererad synthmusik? Låter inte omöjligt, men det skulle också kunna vara någon verklig hobbyrumsmusiker som lagt sig till med namnet Heinz Duthel, han finns på Spotify också.
Kommentera