Under det gångna året har Spotify gått från att utmålas som en revolution till att bli en del av musikekonomins status quo. Det betyder å ena sidan att vi slipper den nätnationalistiska yran om svenska hjälteföretag som ska lösa andra problem. Å andra sidan har även kritiken mot den orättvisa fördelningen av pengar mattats av nästan helt.
Igår skrev trots allt DN om hur Spotifys intäkter fördelas. De fyra skivbolagensgiganterna Universal, EMI, Sony och Warner – som nästan gratis kom över en stor del av aktierna i Spotify – är strålande nöjda. För dem har tjänsten i år gått mot att bli deras enskilt största inkomstkälla. Små och medelstora skivbolag har däremot knappt alls märkt av några ökade ersättningar från Spotify, trots att företagets omsättning har flerdubblats.
Detta gäller inte bara den lejonpart av utbetalningarna som stannar hos skivbolagen, utan även den mindre andel som betalas ut till artisterna fördelas olika beroende på vilket bolag artisten har kontrakt med. Kontrakt med ett storbolag kan ge upp till sex gånger mer pengar per spelad låt, enligt uppgifter i DN.
En svensk artistpromotor som jobbar med såväl alternativa artister som storbolagsartister ser med egna ögon skillnaden i ersättningar.
–?Det är uppenbart att en Sonyartist får bättre avtal. Sony är ju med och äger Spotify. Tillsammans kan de fyra stora konkurrera ut de mindre bolagen. I dag uppmanas artister att skriva kontrakt med majorbolagen, då får de en bättre deal.
Spotify vill inte kommentera på vilket sätt deras avtal med skivbolagen skiljer sig.
Däremot har Nya Affärer fått en kommentar från Spotify:
Spotify slår ifrån sig kritiken och menar att bolaget istället bygger en modell som stöttar en industri som varit hårt utsatt för illegal nedladdning.
“Vi har byggt upp en passionerad publik, där en stor majoritet tidigare laddade ner illegalt och därför inte genererade intäkter till branschen. I dag är vi den största digitala inkomstkällan i Sverige”, säger Sofie Grant, pressansvarig på Spotify till Nya Affärer.
Man försöker reducera frågan till att handla om maximala intäkter till “branschen” för att till varje pris undvika diskussion om den massiva omfördelning som man sysslar med inom denna bransch. Inte bara från mindre skivbolag till större, utan framför allt från artister till skivbolag. Jämför med ersättningarna för radio, där artister (Sami) och skivbolag (Ifpi) alltid har fått precis lika mycket. Denna ordning, ett slags musikens Saltsjöbadsavtal, har nu rivits upp och ersatts med naken exploatering.
Klart att Spotify vill lägga locket på. Företaget vinner på att behålla sin image som det pigga IT-företaget som kom och “löste” den jobbiga frågan om fildelning. Det vore förödande för dem att framstå som en front för ett oligopol av fyra skivbolag, vilket de i praktiken har blivit.
Skivbolagens organisation Ifpi är numera tyst. De föredrar att kommunicera via sina två fronter Nepotia och Musiksverige. Förstnämnda publicerar en kort notis som ignorerar uppgifterna om den ojämna fördelningen, så att det åter ska framstå som en simpel fråga om att maximera intäkterna för “branschen”.
Musiksverige ser sig tvungna att formulera sig lite mer omsorgsfullt, eftersom deras uppdrag är att även representera de artister och låtskrivare som blir blåsta. Deras bloggpost går ut på att det behövs större konkurrens mellan olika tjänster och att det är bra om “branschens olika företrädare” kan “diskutera förutsättningarna” för detta.
Ingenting tyder dock på att UniversalSonyWarnerEMI skulle ha något intresse av att släppa fram konkurrenter till Spotify, särskilt inte konkurrenter som inte diskriminerar artister utanför storbolagen. Och utan godkännande från oligopolet är det omöjligt att konkurrera med Spotify.
Musiksverige visar kanske god vilja, men om detta inte kombineras med uppriktighet blir den goda viljan till blå dunster.
Vi vet vad de vill invända. Att något alltid är bättre än inget. Även om Spotify inte ger några nämnvärda pengar till artister så ger de åtminstone jättelika summor till fyra stora skivbolag och vem vet, om de bara tillåts att växa, om bara politikerna svartlistar nätplatser, så kanske Spotify kan växa sig så stort att det någon gång i framtiden kan sippra ner lite pengar till en och annan artist.
Låt oss inte gå på den. Vi som tycker att fri fildelning är någonting positivt har aldrig påstått att fildelning skulle vara “lösningen”. Fildelning existerar, det är ett existerande faktum i musikvärlden precis som gitarrförstärkare, tretakt och treklanger. Dessa och andra musikfenomen är varken lösningar eller problem, men kan på olika sätt samverka med varandra. Ett ofantligt problem är att skickliga musiker av olika slag, människor som på olika sätt bidrar till en levande musikkultur, nästan alltid har svårt att försörja sig. Detta problem går inte att koppla loss från stora politiska och ekonomiska frågor. Varken fildelning eller Spotify kan lösa det.
Spotify har däremot otaliga gånger framställts som Lösningen, inte bara av skivbolagen. Kom ihåg hur skribenter som Andres Lokko och Linda Skugge höjde företaget till skyarna just när de höll på att lansera sin tjänst. Kom ihåg hur politiker som Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Leif Pagrotsky fått frågor om fildelning och svarat med att de anser att alla eventuella problem bör lösas av Spotify. Det är framför allt dessa som nu borde utfrågas på nytt.
56 kommentarer ↓
Inte mycket att kommentera här inte. =)
För mig är ett stort problem med Spotify “artistaggregatorerna” – vill jag ha upp min egen musik där måste jag gå genom någon av dem. Det finns ett tiotal olika med olika villkor, men hittills har alla samma problem: De kräver “exclusive rights” – ensamrätt – på digital distribution av låtarna jag laddar upp. Det rimmar illa med min önskan att tillhandahålla min musik för gratis nedladdning på min hemsida, och begränsar mina möjligheter att använda min egen musik i t.ex. YouTube-klipp.
Många av aggregatorerna tar t.o.m. en “uppladdningsavgift”. Det är naturligtvis helt bakvänt, även om felet i grunden ligger hos Spotify som tvingar fram behovet av dessa tjänster (som ju måste finansieras).
Kort sagt: Jag tänker inte ge bort någon ensamrätt eller betala för att Spotify ska kunna tjäna pengar på min musik.
Två riktiga kanoninlägg på en dag, jag är imponerad!
Klockrent.
Saknar en sak, även om du har stora band knutna till något av dom 4, är det inte säkert att artiserna vill lägga upp sig på spotify. Hitills har jag bara funnit 2 band som Metallica och Ac/Dc som jag är sort fan av, inte finns på spoten.
Sedan är spotifys reklam missvissande, när dom säger att “all världs musik” finns tillgänglig. Som Rasmus nämt i tidigare poster finns inte en del elctro musik, eller annan lite underground musik.
Har roat mig med att söka på band på spoten jag lyssnar på hittat: DIO(metal), Insane clown posse(rap), Ultima Thule (viking rock), Mucc (japansk rock), Rally(radio), Seasick steve (blues), svartsot(dansk folk/viking metal),Old mans child(black metal), NWA (rap), Narnia (Metal), Roland cedermark (Dragspel), Flamingokvintetten(dansband), TYR( färö metal), Asta kask(svensk punk), Welle: erdball(synth), Peter tosh(reagge), Smokey robinson(soul),
En annan intressant detalj är ju Universals inblandning i Groovesharks (Spotifykonkurrent) take down från App Store i somras…
http://www.billboard.biz/bbbiz/content_display/industry/e3i724a018466b8941181f372784614637f
http://webcache.googleusercontent.com/search?oe=UTF-8&hl=en&q=cache:taCBvEP5X2wJ:www.billboard.biz/bbbiz/content_display/industry/e3i724a018466b8941181f372784614637f
Rasmus skriver;
“Vi som tycker att fri fildelning är någonting positivt har aldrig påstått att fildelning skulle vara “lösningen””
Håller väl inte med där. Jag tror inte jag är ensam om att otaliga gånger ha fått höra att fildelning jämnar ut spelplanen (från exempelvis Oskar Schwarz, piratpartiet, m fl), gör det möjligt för vem som helst att blir hörd och att det framförallt gynnar distribution av kulturen.
På LärDigFildela.Nu (en sajt som faktiskt ger dig goda komplimanger på sin länkarsida “copyriot är en akademiskt djup blogg skriven av Rasmus Fleischer”) kan man läsa om följande fördelar med fildelning
“Digital distribution är överlägset gamla former och kan med minimala kostnader distribuera enorma mängder kultur. Fildelning leder med andra ord till att folk blir lyckligaare och världen därmed blir bättre.” och “The Pirate Bay – Det bästa som hänt kulturen sedan Johannes Gutenberg uppfann tryckpressen” (http://www.lardigfildela.nu/lankar.htm)
Spotify påstår sig att inom ett avgränsat område försöka lägga grunden för ett distributionssystem (som heller inte utesluter andra distributionssystem) som inte lämnar musiker helt lottlösa (Spotify är dessutom själva väldigt blygsamma i hur de beskriver vad de åstadkommit hittils).
Pro-fildelarna påstår sig förbättra världen och göra människor lyckligare. Viss skillnad i övertygelse om den egna viktigheten kan skönjas.
Rasmus skriver: “Fildelning existerar, det är ett existerande faktum i musikvärlden precis som gitarrförstärkare, tretakt och treklanger.”
Som sagt, många ser fildelning som långt mer laddat än att det bara råkar vara ett existerande faktum. Spotify påstås enligt dig vara Lösningen (jag har mest hört det från rädda politker som vill fly svåra frågor) medan fildelningen på många ställen hyllas som Frälsningen. Du pratar om Spotifår. Men jag har aldrig sett dig nämna något om Fildelarfår. För en Kulturspridare kan ju inte vara ett Fildelarfår, väl?
Kan inte fildelning vara något positivt utan att det samtidigt skulle vara lösning på folks ekonomiska problem?
Det verkar ju som inte Spotify heller löser detta utan istället skyfflar pengar i händerna på ett fåtal stora aktörer samtidigt som de genom sin närvaro kan sägas minska utbudet genom att framstå som det enda eller mest naturliga alternativet för musiklyssnare.
Folk brukar inte bry sig om att artisterna inte får ett jota när de köper begagnade plattor, det viktiga är att man ger pengar till någon, som en slags ritual.
Själva handlingen att betala verkar vara det som ger en känsla av att det hela gått rätt till.
Samma inrotade reflex utnyttjar spotify.
Delning av digitala information utan restriktioner är en utmärkt lösning på distributionsproblemet, för det som kan distribueras på detta sätt.
Problemet om folks försörjning tycker jag vi löer genom att bygga maskiner som kan jobba åt oss och sedan ger alla medborgarlön och en replokal.
Problemet med vanehandlingen att betala tycker jag vi löser genom att de som lider av detta som ett slags kroniskt ticks helt enkelt fildelar på för fulla muggar och sedan sätter in en slant till mig för vad sak de laddar upp eller ner, oavsett innehåll.
På så vis räddar, eller bevarar, vi ett stycke arkaiskt samvete till framtidens meme-museum…
:)
Jack: Jag är medveten om att det finns de debattglada som häver ur sig att fildelning i sig, nästan per automatik, gör kulturen bättre. Även detta håller jag för fåraktigt. Sajten som du nämner har jag emellertid aldrig hört talas om tidigare, så försök inte koppla mig till den bara för att de länkar mig.
Jag hör inte till dem som kallar fildelare för “kulturspridare”. Visserligen är de det, men jag ser inget egenvärde i att sprida kultur.
“Att tala om kultur har alltid varit kulturvidrigt.” (Adorno & Horkheimer)
Du skriver att Spotify själva är mer blygsamma; detta stämmer, just för att deras PR-strategi har varit att överlåta till andra att lovorda tjänsten. Däribland journalister och politiker. Slutpoängen i mitt inlägg ovan är att det vore klädsamt om dessa Spotify-apologeter (och inte bara företagets egna företrädare) avkrävdes svar på om de fortfarande anser Spotify vara Lösningen.
För ja, det har sagts otaliga gånger att Spotify är Lösningen. Men under 2010 har denna retoriska figur tonats ner, som jag skriver i inläggets första meningar. Nu blir Spotify något som man inte ens diskuterar.
de 10€/mån som nu går till spotify skulle jag hellre fördela via flattr till de artister jag lyssnat till. flattr skulle på sätt och vis bli skivbolagen 2.0. men hellre flattr än spotify.
Vad är det för nötter som skriver på den här bloggen?
“de 10€/mån som nu går till spotify skulle jag hellre fördela via flattr till de artister jag lyssnat till”
Om jag går och köper mjölk på ICA skulle jag vilja att alla pengar gick till bonden som producerat mjölken, eller allra helst kossan som mjölken kommer i från!
Men verkligheten är att en del av mina pengar går till ICA-handlaren, en del till ICAs reklambyrå, en del till transportföretaget, en del till staten i form av moms, en del till TV-företagen som visar ARLAs reklamfilmer osv osv.
Det är väl inget konstigt att de pengar som betalas in till Spotify dels måste täcka deras egna kostnader för att driva och utveckla tjänsten, samt kostnader till skivbolagen (stora och små) som äger musiken som spelas i deras tjänst samt till organisationer som STIM som ersätter låtskrivare.
Ett annat exempel,
Du har en kompis som är jättebra på att göra musik men är helt pank. Du köper synthar och annan musikutrustning till honom för 150 000. Han gör fantastiska låtar!
Eftersom du vill hjälpa din kompis betalar du även ett distributionsföretag som gör att hans låtar kommer ut i olika musiktjänster
Tyvärr är det ingen som hittar hans musik på Spotify eller iTunes, och han har inte råd att få ut sin musik på skiva.
Eftersom du tror på din kompis så spelar du in en reklamfilm och köper du tv-reklamplats i TV4 och MTG för din kompis album. Du betalar dessutom för att producera 10 000 album och säljer in dem till Åhlens och Bengans.
Scenario #1.
Din kompis låtar blir hits och han blir miljonär, tycker du att du förtjänar en del av det han tjänar?
#2. Din kompis musik floppar totalt och pressen sågar honom. Endast 300 ex av albumet säljs och du ligger ute med en miljon i kostnader. Kommer du kräva din kompis på några pengar för det han har lagt ut?
Nutz Bolt: som man bäddar får man ligga, vad är för ton du tar dig mot andra kommentarer? Känns inte vidare trevligt och inbjudande till diskussion.
Ang Flattr så tror jag att det som menades var att pengarna skulle delas efter hur mycket en låt/artist spelats, inte baserat på vilket avtal/skivbolag en viss artist ligger på. För olika avtal/ersättningar för olika artister blir väldigt konstigt i ditt mjökexempel, som helt faller platt till marken.
Nutz Bolt: Tänk lite utanför lådan hörru!
hej nutz bolt. eller hur att det låter absurt att ta en liter mjölk från butiken, slänga en höbal framför kossan på åkern och gå vidare med en känsla av att ha gjort rätt för sig?
lite liknande vore det ifall man kunde lyssna på spotify premium gratis och sen enligt eget förgottfinnande belöna de artister man tyckt om att lyssna till. men det är inte riktigt samma sak och min tanke var inte heller att kombinera spotify och flattr. (like that’s gonna happen..)
spotify eller ej, det vore kul om man kunde flattr:a artister man tycker om, oberoende vilka sammanhang som ger upphov till den impulsen/avsikten. kanske ligger det provokativa i att, som du verkar ge exempel på, att man ser artisten som en självständig aktör och inte som en del av ett ekosystem som i sin helhet borde belönas?
om man vill köra med liknelser kan man dra parallellen till bordeller. en person är beredd att köpa sex. det erbjuds i en bordell: den prostituerade och husets “ägare” lever i symbios, ingendera är självständig. den ena erbjudet sexet, den andra möjligheten till det (rum, avskiljdhet). sex behöver äga rum. musik behöver äga rum. men det finns andra rum än bordellhuset och spotify. här är ingredienserna till komplicerade relationer. som till exempel att det eventuellt ger en artist 6 gånger mer pengar per spelad låt på spotify om denne har kontrakt med oligopolet.
visst är det lite komplicerat. för att återkomma till ditt exempel med “kompisarna” som – får jag väl anta – ingår _avtal_ om hur pengar skall fördelas sinsemellan, så är det väl troligt att det ingår en överenskommelse om att förtjänster från musiken skall fördelas på ett visst sätt. och att en artist parallellt skulle ta emot flattr-pengar blir då som att spela med dubbla kortpackar.
Det påminner lite om Tidsams roll för tidskrifter, något som det varit rätt tyst om senaste åren. Kanske har det förändrats. Här en artikeln från 2004:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/tidsam-vill-strypa-de-mindre-forlagen_182626.svd
Peppe: Men Spotify funkar ju så, ersättning utgår baserat på hur många lyssningar du eller din artist har på Spotify. Det är möjligt att det skiljer någon procent hit och dit mellan olika bolag men det är inte konstigare än att Arla och MIlko har olika avtal med ICA. Det är inte så att en artist per automatik får en massa pengar bara för att de är signade på ett större skivbolag.
Med det sagt så har det ALLTID funnits fördelar med att bli signad på ett av de stora skivbolagen, eftersom de äger en så stor del av de inspelade innehållet som finns på marknaden så är det självklart att de har bättre relationer med radio, tv, press etc etc men också återförsäljare av musik (både fysiskt och digitalt).
Alltså, artister som är signade på storbolagen får många fördelar genom att deras musik blir upplockade på radio, de får synkar i tv-reklamer, de får spela på galor etc etc. Det är därför de skriver på avtal där skivbolagen tar en del av intäkten, så som det har varit i alla tider. Spotify har inte förändrat någonting när det kommer till just den här aspekten av musikbranschen.
Om det är någon som på allvar tror att Lady Gaga bara har tjänat 1000kr på Spotify så känns det som en väldigt lång uppförsbacke att ens börja att förstå hur det funkar.
MEN – det är ingen här som vet hur mycket Lady Gaga har tjänat! Varenda gång någon lyssnar på Gaga så tickar det pengar till
1. STIM (ersättning som går till de som skrivit låtarna, bland annat henne själv men också t ex RedOne som ju förtjänar en del av pengarna eftersom han gjort alla hits). För traditionell skivförsäljning brukar andelen som går till stim ligga på under 10% – alltså är det väldigt skevt att de flesta artiklar som behandlar ämnet bara pratar om STIM-ersättningen och inte den STORA delen pengar som går till musikbranschen.
2. Pengar till Lady Gagas skivbolag. Av alla pengar som skivbolaget tjänar på Lady Gaga så utgår en royalty-ersättning till artisten. Jag tror inte att någon i det här forumet, i alla fall inte jag har någon aning om vad Lady Gaga har för procentsats på royalty i sitt skivbolagsavtal.
glömde.
3. Pengar till Spotify som ju utvecklar och driver musiktjänsten Spotify som är en snackis i hela världen. Det är helt naturligt att de tar en del av det jag betalar för mitt Spotify Premium, precis som att Åhlens tar en del av kakan om jag går och köper en CD.
Thomas:
“spotify eller ej, det vore kul om man kunde flattr:a artister man tycker om, oberoende vilka sammanhang som ger upphov till den impulsen/avsikten. kanske ligger det provokativa i att, som du verkar ge exempel på, att man ser artisten som en självständig aktör och inte som en del av ett ekosystem som i sin helhet borde belönas?”
Håller med, jag tror varken skivbolagen eller Spotify har något emot att det skulle gå och flattr:a artister man gillar (jag inte vad Flattr är -men det låter ju bra).
Men precis som du säger är det ju inte bara en självständiga aktören som t ex artisten eller han som spelar bas i en av artistens låtar som ska belönas, utan också tjejen som jobbar promo åt bandet och betalar deras taxi-resor och fixar intervjuer i Nyhetsmorgon, killen som sitter på Spotifys kundservice o förklarar hur man ska göra för att lyssna på deras musik, skivbolaget som betalat ett jätteförskott för att bandet ska kunna sitta i studion i ett år i stället för att ha ett vanligt jobb samt alla andra inspelningskostnader, produktion av fysiska skivor etc.
Den stora skillnaden med Spotify och streamingtjänster jämfört med hur musikbranschen såg ut för 10-15 år sen är att nu lyssnar vi på fler olika artister. I en vanlig skivbutik finns kanske 500-1000 plattor, på Spotify finns miljontals låtar. Alltså blir det fler som får dela på pengarna. Till och med den lilla hemstudio-meckaren i Bålsta som gjort 2 havltrötta technolåtar får hundra spänn varje månad, vilket han ju aldrig hade fått för 15 år sen.
Dock att folk som motiverar ekonomiska relationer med formuleringen “det är naturligt” har diskvalificerat sig själva.
Nutz: Visst att antalet spelningar på Spotify spelar roll, men “den mindre andel som betalas ut till artisterna fördelas olika beroende på vilket bolag artisten har kontrakt med. Kontrakt med ett storbolag kan ge upp till sex gånger mer pengar per spelad låt, enligt uppgifter i DN.”
Så en kossa ska få sex ggr mer hö för samma liter mjölk som en annan kossa?
[…] Rasmus Fleischer skriver på Copyriot.se om Nya Affärers avslöjande om skivbolagen som hotar att lämna Spotify. Läs mer här. […]
[…] Fleischer, killen som producerar små avhandlingar i samma tempo som jag hinner läsa dem, gör en bra kommentar till DNs artikel om Spotify. Han menar att Spotifys hjältegloria hamnat på sned: Klart att […]
[…] Spotify: den stora lösningen som blev den stora blåsningen […]
Nutz Bolt: Sälja mjölk som liknelse för att sälja musik? Se där en retroflashback av 90-talets debattklimat. Det finns ju inga som helst likheter mellan att sälja mjölk, som alla får göra som har en ko, och att sälja Lady Gaga, som bara hennes skivbolag får göra.
Du behövde nog bända rätt hårt för att ens få in den metaforen i hjärnan. Att det ligger i Lady Gagas intresse att sälja sin musik till så många som möjligt torde vara uppenbart. Likaså att det ligger i skivbolagets intresse att inte göra det.
[…] Spotify-lista här. […]
[…] Spotify-lista här. […]
Kan hända att jag är fördomsfull men jag gissar att väldigt många av de betalande spotify-användarna skulle sluta betala om de mindre bolagen tog sitt pick och pack och lämnade tjänsten. Det skulle jag göra t.ex. De får gå samman, ställa utlimatum och kräva vettiga avtal helt enkelt.
[…] fildelning är att fördela pengar från radio och andra lagliga tjänster. Det är redan känt att lagliga tjänster som Spotify inte gör ett dugg i praktiken för att försörja artisterna. Inte heller Stim eller andra […]
[…] 20 http://copyriot.se/2010/12/10/spotify-den-stora-losningen-som-blev-den-stora-blasningen/ […]
[…] Kanske liknande Spotify: den stora lösningen som blev den stora blåsningen […]