Trots att Jackie Jakubowskis essä om konspirationsteorier upptog nästan ett uppslag i gårdagens DN Kultur så rymde den föga. Texten är en anmälan av ett par böcker, i huvudsak David Aaronovitch‘ Voodoo histories. The role of the conspiracy theory in shaping modern history. Därifrån refereras några förklaringsmodeller till varför det är så attraktivt att leta supersubjekt bakom all världshistoria, väl kända från tidigare forskning i ämnet. Därifrån lånar även Jackie Jakubowski sin slutkläm, vars idioti överstiger alla gränser:
“Konspirationer är inte farliga”, skriver David Aaronovitch, “det är konspirationsteorierna som är farliga”.
Med andra ord: inga konspirationer är av ondo, men alla konspirationsteorier är det. Enda motivet till att kläcka ur sig någonting så korkat torde vara viljan att negera den lika korkade inställningen hos utpräglade konspiracister: att inga konspirationsteorier är av ondo, men alla konspirationer är det.
Ska det vara så svårt att hålla huvudet kallt? På ett logiskt plan är det tämligen enkelt: vissa konspirationer och vissa konspirationsteorier är av ondo, medan andra är av godo eller fullständigt harmlösa. Detta under förutsättning att “konspiration” definieras utan onödigt värderande och dramatiserande. En konspiration är en hemlig sammansvärjning som medvetet arbetar för att uppnå ett visst mål (varav följer att en konspiration som är känd innan målet har uppnåts per definition är misslyckad). Målet kan vara allt från att etablera en världsregering till att mörda en viss president, eller någonting mer ockult och mindre realistiskt.
En konspirationsteori är en teori om existensen av en viss konspiration, i motsats till teorier som förklarar samma historiska händelse som antingen en persons verk eller som resultatet av primärt icke-subjektiva faktorer, oavsett om dessa förstås som slump, struktur, smitta, självorganisering eller någonting annat. Ingen ifrågasätter att någon slags konspiration var i farten den 11 september 2001. Frågan som blivit så inflammerad är snarare om den amerikanska statsapparaten i någon mån skulle ha varit delaktig i konspirationen. Vad gäller Olof Palme och Ivar Kreuger står däremot konspirationsteorier mot andra teorier, ensam mördare respektive självmord.
Den som a priori förkastar konspirationsteorier i dessa fall är en usel teoretiker och den som dessutom undantagslöst stämplar dem som “farliga” förtjänar faktisk att betraktas med misstänksamhet. Precis detsamma gäller för den som a priori förutsätter en (viss) konspiration som förklaring utifrån något slags cui bono-logik.
Fast man kan ju alltid definiera om begreppen efter eget tycke, vilket Jackubowski ger exempel på:
David Aaronovitch har en saklig definition på vad som kännetecknar en konspirationsteori: “Det är ett onödigt antagande om att det finns en avsiktlig, genomtänkt orsak till en händelse, när det i själva verket finns andra, enklare förklaringar, som dessutom är mer troliga.”
Viljan till enkelhet förefaller influerad av Ockhams rakkniv, men i just det här fallet löddrar rakskummet över och skymmer det som skulle klarläggas. Inom klassisk naturvetenskaplig bevisföring kan ett antagande ofta avfärdas som “onödigt”, men samma resonemang blir dubiöst inom politiken. Onödigt för vem, måste man då fråga sig. Är det onödigt att ställa upp hypotesen att den som mördade Olof Palme hade ett genomtänkt syfte, bara för att det är “enklare” att anta att Christer Pettersson råkade flippa?
Hänvisningen till “mer troliga” förklaringar får Aaronovitch’ definition av konspirationsteori att svaja betänkligt. Mer troliga för vem? För en person med tillgång till alla de hemligstämplade arkiv, som ju ofta figurerar i dessa sammanhang, eller för mannen på gatan? Många gånger när arkiv har öppnats så har det framkommit uppgifter som fått konspirationsteorier att bekräftas eller åtminstone framstå som mer troliga. Därmed upphör teorierna plötsligt att vara konspirationsteorier, enligt Aaronovitch’ underliga kriterium.
Att använda begreppen så som Aaronovitch och Jakubowski riskerar att utmynna i en ytterst problematisk relativism. Om man påstår att alla konspirationsteorier är farliga är steget inte långt till att alla konspirationsteorier är lika farliga. Skälet till att det är farliga är att de är konspirationsteorier. Att spekulera i att en säkerhetstjänst varit inblandad i ett terrordåd blir lika suspekt som att spekulera i att en oerhörd judisk sammansvärjning ligger bakom såväl kapitalism som kommunism. Om sedan den första spekulationen mot förmodan visar sig stämma, då blir det aningen svårare att motivera varför antisemitiska konspirationsteorier är farliga. Själva frågan om antisemitismen och dess strukturella drag hamnar i skymundan – så även i Jakubowskis DN-uppslag.
Men för att vara lite mer positiv är det ändå skönt att för en gångs skull läsa en artikel om konspiracism som inte slänger sig med det urlöjliga begreppet “foliehatt” och som framför allt inte raljerar om månlandningar, en fråga som är fullständigt irrelevant för 2010 års konspiracister.
Jackie Jakubowskis essä handlar inte om Wikileaks, även om Wikileaks nämns i ingressen. Essän tar bara avstamp i ett exempel som är ganska marginellt men förvisso talande för den konspiracistiska världsbilden: teorin om att Wikileaks är en konspiration, iscensatt av USA och/eller Israel, för att dölja en annan och mycket större konspiration.
Efter första stycket nämns inte Wikileaks fler gånger och det ska understrykas att Jackie Jakubowski inte så mycket som antyder en värdering i fråga om Wikileaks. Ändå var det lätt att inse att flertalet av dem som skulle kommentera essän på nätet skulle utgå från att den handlar om Wikileaks, för de allra flesta läser inte längre än till ingressen.
Mycket riktigt. Längst upp i kommentarsfältet på DN hittar vi en som tolkar artikelns budskap så här: “Alla som tycker Wikileaks gör rätt /…/ är antisemiter.” En så brutal vrångtolkning kan bara baseras på att Jackie Jakubowski är jude. Vilket paradexempel på antisemitiskt ressentiment! I stället för att uttrycka ett direkt hat mot judar, fantiserar personen ihop en falsk anklagelse om antisemitism, vars avsändare råkar vara jude.
54 kommentarer ↓
Utan att ta kommentarfältherren ifråga i försvar, så går det ju att tänka sig att kommentaren mer triggas av att Jakubowski är ökänd för att föra liknande resonemnag, snarare än själva hans ursprung.
Ursäkta att jag påpekar en petitess, men “role” i boknamnet blev till “rolex”. Jag blev lite besviken när jag klickade vidare, för jag tyckte det lät mer spännande om jag skall vara ärlig.
Pelle Persson: Hah! Faktum är att jag kopierade bokens titel direkt från DN, och där står “Rolex” – gissningsvis har MS Word “hjälpt” Jakubowski att skriva ett varumärke. Jag korrigerade versalen (versaler i engelskspråkiga titlar, detta otyg!) men missade x:et. Skoj resultat, fast jag korrigerar det nu.
Jag tycker inte ens att det räcker att prata om begreppet “konspirationsteorier” i en så vid mening. Man behöver göra skillnad mellan konstruerad verklighet och faktiska händelser för att diskussionen ska vara intressant.
Rena fantasier som den judiska världskonspirationen, att USA har levande rymdvarelser som de experimenterar på eller att världen styrs i hemlighet av ett nätverk av reptiler som är utklädda till människor… Om vi kallar dem “konspirationsteorier” så vidgas begreppet så mycket att allt vi kallar för konspirationsteori blir ointressant att prata om. I tur och ordning är dessa uppdiktade saker som tar avstamp i tur och ordning hat, önskan om att inte vara ensam och David Ickes vilja att tjäna pengar.
Teorier om morden på Kennedy och Palme, 9/11 och andra världspolitiska händelser är däremot en helt annan femma. Ja, i många fall tar de sig uttryck i lika orimliga fantasier, men om vi bortser från de mest skruvade så är det i slutändan ändå en vilja att lyfta på locket till en faktisk händelse som driver teoretikerna.
Och med tanke på hur många helt osannolika plots som uppdagats genom historien så är det högst relevant att diskutera vad nationalstater, säkerhetstjänster och organisationer/företag kan göra för att uppnå sina syften.
Därför tycker jag det blir fel att ge samma ord till sagor som skapats i ett syfte och sökandet efter “sanning” kring en händelse som helt tvivellöst har inträffat.
Billy R: Instämmer till fullo. Samtidigt handlar väl det intressanta här just om övergångarna mellan de två skilda fenomen du ställer upp. Inte om vad det ena eller andra är, utan om hur en teori om en faktisk händelse blir till en fantasi om en global sammansvärjning.
En konspiration som fallit lite i glömska är den som fascisten och konspirationsdåren Julius Evola lägger fram i Gli uomini e le rovine från 1953. Det finns en stor konspiration slår Evola fast, men det är INTE judarna som ligger bakom. Protokollen (som han själv skrev förordet till en upplaga av) är falska, helt enkelt eftersom de som står bakom Konspirationen aldrig skulle vara så klantiga att de släppte ut dem till allmänt beskådande.
Istället har “de” använt judarna som en front och hittat på Protokollen – och indirekt bidragit till judarnas öde under andra världskriget.
Konspirationsdårar hittar alltid förklaringar.
Jag kom på efter postningen att det finns ytterligare en kategori: Det var mycket surr om medicinen mot influensan förra året, vad den verkliga anledningen till WHO masskeppade den var. De konspirationsteorierna tar avstamp i en faktisk händelse (influensan) men söker inte roten till varför viruset sprids, utan försöker tweaka in konsekvensen av viruset, d.v.s. rekommendationerna om vaccinering, i en större NWO/mind control-kontext. Så förutom fantasier uppdiktade i ett syfte och sökandet efter “sanningen” bakom en händelse finns mellanläget där man tar en händelse och sätter in den i ett påhittat sammanhang (eller finner en påhittad koppling till annan verklig händelse).
Billy: En intressant aspekt på sanningssökandet eller vad man ska kalla det, verkar vara att bevisade konspirationer aldrig är lika intressanta. Det handlar inte bara om att det vore tråkigt om Palme blev mördad på samma vis som Chrille P:s första mordoffer, genom att Chrille agerar i affekt på öppen gata. Lika mycket om att i och för sig uppseendeväckande konspirationer som bevisats inte längre är intressanta för konspiratörerna.
Att israelisk säkerhetstjänst de facto kidnappar och mördar människor runtom i världen och har gjort det sedan 70-talet kan aldrig vara lika intressant som att de skulle ligga bakom Wikileaks eller sprängde WTC.
För övrigt är det intressant att JJ i sin iver att vifta bort allt konspiratoriskt kring 9-11 struntar i att ta upp den mest troliga konspirationsteorin – att man kände till planerna på en attack men struntade i dem.
För övrigt undrar jag lite hur alla som var livrädda för svininfluensavaccinet egentligen hanterade att det i stort sett var ofarligt. Sysslar de med något slags dubbeltänk som i 1984?
Rasmus: Japp, den övergången är väldigt relevant, inte minst för att det är i den som konspirationsteorin tappat allt anseende, oavsett vad den har för rimlighet. Om någon menar att de sett män med walkie-talkies i Gamla Stan innan Palme-mordet så är det lätt för en motståndare att säga “äh, konspirationsteorier” och därmed avväpna påståendet helt och hållet, eftersom alla som lyssnar direkt kommer tänka på de som tror att reptiler som styr världen.
Jag skulle verkligen vilja ha en mer konstruktiv diskussion kring motiv och syften som döljer sig bakom händelser, men så fort man lyfter frågan så stämplas man som någon som tror att det finns a man behind the curtain i allt som sker.
Daniel: Det är ju knappast bara Jakubowski som ignorerar teorin om att någon instans av amerikansk säkerhetstjänst kan ha känt till att attacken planerats men valde att låta den ske – en teori även känd som LIHOP (Let It Happen On Purpose). Till följd av den polariserade stämningen kring allt som luktar “konspirationsteorier” har LIHOP-teorin helt överskuggats av MIHOP (Made It Happen On Purpose). Bloggade f.ö. om detta år 2006 och även förra året.
Daniel och Rasmus: Och ska man ta den grejen och destillera ner den till en objektiv, smågrå vinkel utan sensationer så kan man ju säga såhär: Om man kände till attacken innan och inte agerade på den så finns ju oavsett om det var avsiktligt eller bara nonchalans ett intresse, kanske inte för oss men för den amerikanska skattebetalaren, att man identifierar varför det inte agerades så att eventuella systemfel kan justeras. Problemet är att den som börjar gräva i en sådan fråga direkt får “foliehatt”-epitetet.
Se även: Lars Danielssons minne och tsunamibanden. Det inträffade är ett symptom på något och det vore intressant att veta mer. Därmed inte sagt att Danielsson förespråkar världsregering och befolkningsreduceringsprogram. Men det är ofta där diskussionen landar.
Bilderberggruppen är ett annat klassiskt exempel. Det är självklart att det är intressant att granska vad som pågår där. Därmed inte sagt att de drar upp 30-årsplaner för att förslava befolkningen. Mellanläget är omöjliggjort.
För att ta ned det på en ännu närmare och personligare nivå så att inte folk känner sig hotade psykologiskt. Om dina vänner kuckilurar på något practical joke de tänkt utsätta dig för på din födelsedag, då konspirerar de. Om du eller någon annan anar vad de har i görningen så uttalas en konspirationsteori när det berättas om aningarna för någon.
Gråzonerna tappas helt bort, antingen är wikileaks himmel eller helvete, antingen genuint eller icensatt. Någonstans missas att det närmast vore tjänstefel av diverse organisationer att inte utnyttja sådant som ett genuint wikileaks om det passar deras syften, syften som både kan vara nattsvarta eller vita som snö, dessutom i sig med en hel gråskala däremellan.
En teori är en tanke, en hypotes. Att avfärda en tanke, föra den är en tanke.. ja, inte lär man någonsin bli intelligentare av det.
Åhh, mer. Bilderberggruppen näms ofta i dessa sammanhang. Många gör då misstaget att antingen skylla saker på gruppen som sådan eller motsatt försvara det, ofta som ren system justification. Men det är som att skylla något på döda ting, rejält hårddraget som att min bil blev bucklig när stolpen körde på mig. Tanken går så här: Om Avlidens kommunalråd badar bastu i Pettersons bastu med några företagere och andra beslutsfattare varje fredag ute i Döträsk och folk retar sig senare på de politiska besluten i kommunen, då blir ofta Bilderberg-teorierna som om det var Pettersons bastu det är fel på, inte vänskapskorruptionen som uppstått.
Primo: Jag kommer att tänka på en notis i Scientific Americain i maj som var hårt vinklad och därför väckte mycket vrede i kommentarsfältet, från olika håll, och egentligen feluppfattat. Länkad ovan.
Man hade jämfört en grupp med diagnosen Asperger med en “normalstörd” grupp, uppdelad i ateister och troende. Man hade sedan frågat ut dem om deras liv och hur de såg på olika händelser. Kort hade de med Asperger sällan några teleologiska förklaringar, dvs de såg inga dolda avsikter i att de blivit sjuka, träffat någon speciell etc. De “normalstörda” ateister kunde se möjligheten med sådana teleologiska förklaringar, men avvisade dem på intellektuell väg som orimliga. De religiösa använde i stor utsträckning okritiskt sådana förklaringar om en bakomliggande mening och avsikt.
OM man skall dra ut det här, så skulle en förkärlek för konspirationsteorier, dvs teleologiska förklaringsmodeller av historiens brus, antyda en mera schizoid läggning. Har andelen med schizofreni ökat, månne?
Pro secundo: Ernest Hemingway ansågs länge ha lidit av paranoia mot slutet av sitt liv, eftersom han menade sig vara förföljd av CIA. Många år senare uppdagades en tjock FBI-akt om honom, där hans paranoia visade sig välgrundad i verkligheten.
Pro tertio: Jakubowski torde, efter sin uppväxt i Polen, kulturellt vara mera en produkt av, och en symbol för, “Homo Sovieticus” än för någon konstruerad “judiskhet”. Eftersom faktiskt en inte obetydlig andel av sionister har en “soviet connection”, tycks många israelkritiker blanda ihop begreppen. I ett andra steg till och med, efter att redan dessförinnan ha blandat ihop begreppen “sionist” och “jude”, bägge minst sagt mångfacetterade. Men sionist och “Homo sovieticus” är två skilda saker. Att jag finner Jakubowski vara en osympatisk makttänkande människa falsifierar inte sionismen. Det finns det iofs annat som gör, menar jag i alla fall. Men det har inte med JJ:s person att göra.
Oj, länken till Scientific American då.
“Har andelen med schizofreni ökat, månne?”
Självklart, sedan De började flourera dricksvattnet! :P
Vad säger ni om detta då?
http://www.dni.gov/nic/PDF_2025/2025_Global_Governance.pdf
Eller det här?
http://www.justgetthere.us/blog/archives/33-Conspiracy-Theories-That-Turned-Out-To-Be-True,-What-Every-Person-Should-Know.html
http://www.justgetthere.us/blog/archives/Medvedev-Unveils-World-Currency-Coin-At-G8.html
http://www.infowars.com/un-chief-we-will-impose-global-governance/
Ja, det måste ju bara vara schizofrena människor som talar om sånt här… det kan ju omöjligt vara sant.
Rasmus, läste just denna artikel av Pepe Escobar på Asia Times som analyserar lite kring Wikileaks och konspirationsteorier Cracks in the wilderness of mirrors. Redan rubriken ger en liten vink om nivån på det hela. Vad sägs om detta citat där han gör en liknelse:
If the conspiracy is an electronic network – let’s say, the Matrix – what he wants is to strike at its cognitive ability by debasing the quality of the information.
Here intervenes another crucial element. The ability of the conspiracy to deceive everyone through massive propaganda is equivalent to the conspiracy’s penchant for deceiving itself through its own propaganda. (vilken formulering!)
That’s how we get to the Assange strategy of deploying a tsunami of leaks as a key actor/vector in the informational landscape. And that takes us to another crucial point: it doesn’t matter whether these leaks are new, gossip or wishful thinking (as long as they are authentic). The – very ambitious – mother idea is to undermine the system of information and thus “force the computer to crash”, making the conspiracy turn against itself in self-defense.
Det där är rätt tänkvärt..
To conspire means “to join in a secret agreement to do an unlawful or wrongful act or to use such means to accomplish a lawful end.”
Enligt den definitionen är alltså ‘snälla’ sammanslutningar inte konspirationer.. typ conspiracy för good är en självmotsägelse :-(
re ronström: Konspirationer är onda bara om lagen är god, vilket den knappast är överallt och alltid. Olaglighetskriteriet har att göra med att konspirationer är dolda, verkade de för legitima mål, behövde de inte döljas. (Det finns givetvis rörelser som verkar för olagliga mål med öppna metoder, kampen för rösträtt i Sverige eller Gandhis kamp för ett fritt Indien, men de är alltså inte konspirationer.)
För att ta två väldokumenterade konspirationer som (antagligen) ligger tillräckligt långt tillbaka i tiden för att inte väcka konspiracismen: Gustaf IIIs statskupp respektive mordet på honom. Komplotten att mörda Gustaf III, år 1792 motiverades av olagliga krig och att han gjort sig till envåldshärskare. Gustaf IIIs egen statskupp, 1772, motiverades av ständernas och rådets kombination av handlingsförlamning och korruption (plus ett antal misslyckade krig). Var frihetstidens adelsvälde självklart värt att begråta eller var Gustaf III det? Svaret beror på politiska värderingar.
Ett tredje exempel är 20-juliattentatet mot Hitler. Målet var självklart illegitimt i Tyskland 1944, det byggde på en överenskommelse mellan relativt centralt placerade militärer (och i utkanten en del borgerliga politiker i “inre exil”, diplomater, näringslivsföreträdare m.fl.) och syftade till total omläggning av den tyska politiken.
Jo det har du ju rätt i.
“verkade de för legitima mål, behövde de inte döljas”
man kan ju tänka sig att man döljer legitima mål som affärshemligheter mm. Eller bara för att det är kul :-)
Kan köpa att avslöjande av affärshemligheter är en gråzon, eftersom affärshemligheter i de flesta fall inte är rättsligt skyddade och i de fall de är skyddade bara är det privaträttsligt.
[…] Konspirationsrelativism […]
“Paradexempel” på antisemitism?
Jakubowski skriver ju om Wikileaks:
“Det är ingen oskyldig tankelek. Konspirationsteorier bär alltid med sig en politisk agenda”. Sen lyfter han fram en helt marginell teori som går ut på att “bakom hela konstruktionen ligger … ja, vad annars: Israel och dess underrättelsetjänst Mosad” bara för att kunna antyda en koppling till judar, för att till sist signera artikeln som “chefredaktör för Judisk Krönika”. Helt uppenbart försöker han antyda att kritiken mot Wikileaks beror på antisemitism. Ingen tvekan om det.
Dessutom är kritiken mot Wikileaks befogad. Det finns goda grunder att ifrågasätta mediabilden av Wikileaks som idealistiska “oberoende sanningssägare” och rebeller som jagas av USA i hela världen men som dom aldrig får fast, typ. Sajtens bristande öppenhet och dess val av samarbetspartners och censorer (=världens största etablissemangsmedier, i Sverige SVT och Schibsted) tyder ju på motsatsen.
Det bevisar ju inte någon “global judisk konspiration” direkt, men valet att låta till makten lojala medier censurera innehållet i varje land tog effektivt död på möjligheten att en gång för alla bevisa motsatsen.
[…] visar implicit på en makalöst korkad konspirationsrelativism: alla konspirationsteorier är dåliga. För att sansa oss lite, låt oss titta på en definition […]
Om alla konspirationsteorier är nys kan man ju undra över mordet på Gustav III. Var Anckarström i själva verket bara en ensam galning?
[…] ett gäng som kallar sig “Tankesmedjan Mänsklighet“. De har (eller är) en blogg, inriktad på konspirationsteorier kring 9/11 och Bilderbergklubben. De kan kort sagt räknas till den s.k. Sanningsrörelsen, som jag […]
Kommentera