Ungern åt höger, del 3: Utrensningar i akademin

Offentligheten i Ungern kryllar inte precis (längre) av vänsterintellektuella. Desto högre profil har därför filosofen Gáspár Miklós Tamás, allmänt känd under initialerna “TGM” (enligt ungerska namnordningen).

Gáspár Miklós Tamás växte upp i Rumänien och debuterade som filosof 1977 med en essä om Descartes. Detta räckte för att den rumänska regimen skulle svartlista honom som dissident, så TGM flyttade till det aningen öppnare Ungern där han undervisade i filosofi på universitetet och från 1986 även tilläts gästföreläsa i Västeuropa.
Tillsammans med andra regimkritiker grundade han det det liberala partiet (SZDSZ) i samband med att diktaturen började krackelera. Samtidigt i grannlandet Slovenien var Slavoj Žižek engagerad i motsvarande liberala parti och kandiderade rentav till presidentposten. Gáspár Miklós Tamás, å sin sida, representerade det liberala partiet i Ungerns parlament under några år i 1990-talets början.

Efter ett tiotal år lämnade dock TGM sitt parti och under 2000-talet har han rört sig vänsterut, vilket fått den ungerska högern att utse honom till ett alldeles särskilt särskilt hatobjekt.
Numera är TGM engagerad i ett nytt parti, “Gröna vänstern“, som står nära den rödgröna gruppen i EU, men vars valframgångar hittills har uteblivit. Och i takt med att fascismen rycker fram i Ungern har hatkampanjerna intensifierats. Antisemitiska sajter har publicerat bilder på en gravsten med namnet “Tamás Gáspár Miklós”. Björn Wiman noterade nyligen i en DN-kolumn:

Den judiske filosofiprofessorn Gaspar Miklos Tamas vittnar om hur han väckts av stöveltramp och ropen ”Heil Hitler, professor Tamas” utanför sin bostad.

För än så länge är TGM professor. Han är gästprofessor vid sociologiska institutionen vid Central European University men har sin ordinarie bas på Institutet för filosofisk forskning vid Ungerska vetenskapsakademien. Men högervridningen i Ungern gör sig märkbar även där.

Institutets nya chef János Boros – själv en språkfilosof av den analytiska skolan – genomförde i somras en “utvärdering” som kom fram till att 23 av 32 underlydande var “inkompetenta”, bland dessa TGM. Detta är liktydigt med att de får sparken, även om beslutet inte har formell giltighet ännu. Vetenskapsakademiens ordförande József Pálinkás underströk att utvärderingen inte gjorts på några kriterier som gav den formell status.
Ena skälet som angavs för att sparka TGM var att han saknar formell examen i något språk. Att han pratar flytande engelska, tyska och franska och publicerar sig regelbundet på alla dessa språk, samt behärskar latin och klassisk grekiska, spelar tydligen ingen roll. Det andra skälet var att de tidskrifter han publicerar sig inte räknas som “professionella” av den analytiska filosof som nu styr på institutet. Att de verkliga skälen är politiska betvivlar ingen, allra minst den den jublande högern.
János Boros utrensning är säkerligen ett klokt karriärdrag i Viktor Orbáns framväxande enpartistat. Samtidigt vittrar fascisterna blod och talar nu ännu hätskare om “judebolsjeviken” TGM. Hans försvarare utpekas som företrädare för “ett begränsat skikt i Budapest” (läs: judar) och jämförs med skadeinsekter.

Några bloggar som skrivit om utrensningarna är Principia Dialectica, Overdose och Pusztaranger. Sistnämnda – en tyskspråkig blogg som specialererar sig på nyfascismen i Ungern – tar även upp ett relaterat fall.

Paul Lendvai är en välkänd österrikisk journalist av ungersk-judisk härkomst, som nyligen publicerat en bok om demokratins sönderfall i Ungern. Tidigare i november var han inbjuden till en bokpresentation i Zürich, anordnad av schweiziska dagstidningen Tages-Anzieger. Detta fick schweiziska sektionen av “Ungrarnas världsförbund” (MVSZ) att gå i taket. Dess ledare Csaba Kenessey skickade ut ett pressmeddelande om att Paul Lendvai “sedan många år är känd för sin hets mot det ungerska folket”. Boken kallades för “ungrarfientlig” och jämfördes rentav med nazisternas behandling av judarna. En sådan bokpresentation borde inte få äga rum i Schweiz, menade ungrar-schweizarna i MVSZ. Csaba Kenessey har även varit drivande i kampanjen mot en annan bok om extremhögern i Östeuropa, till vilken Paul Lendvai skrivit ett förord. Antydningarna haglar om att Paul Lendvai är en agent för den internationella judenheten, utan rätt att uttala sig om vad som sker i Ungern.

Om någon fortfarande skulle tveka på MVSZ’ politiska hemvist, kan nämnas att de låg bakom inbjudan av amerikanska nazisten David Duke till Ungern. Nu visar det sig att Csaba Kenessey nyligen var inbjuden till en konferens på Ungerska vetenskapsakademien, där han höll ett föredrag under rubriken “Den västerländska pressens roll och inverkan i ärekränkningen av Ungern”. Detta var inte vilken konferens som helst. Öppningstalaren var ingen mindre än premiärminister Viktor Orbán.

Åter till Gáspár Miklós Tamás. På bilden ovan syns han hållandes ett tal vid en protestaktion utanför Frankrikes ambassad i Budapest mot utvisningarna av romer. Sånt är inte populärt hos den brutalt antiromska högern i Ungern.

För den som är intresserad av Gáspár Miklós Tamás intellektuella gärning finns ett flertal intervjuer på nätet. Tidskrifterna Perspektiven och Der Freitag intervjuar honom på tyska om extremhögerns frammarsch i Ungern och Östeuropa. Ett par engelskspråkiga intervjuer i Monthly Review och Mediations handlar mer om marxismens relevans idag. Angående olika marxistiska traditioner säger TGM:

Even when I was ideologically very remote from Marxism, I did not stop reading some of its literature. I was quite influenced by the early and middle work of Cornelius Castoriadis — I also knew him, an astonishing man — and Karl Korsch. Although I was personally close at one time to many people from the Lukács School, it is only now that I have read him with sustained attention. /…/
I am an avid reader of operaismo and of pre-Empire Negri, and also at the opposite end, the Wertkritik school, in my view the best heirs to Critical Theory (Hans-Georg Backhaus, Helmut Reichelt, Michael Heinrich, but also the unruly genius, Robert Kurz, and the “cult” periodicals of this tendency, Krisis, Streifzüge, Exit!) /…/
The greatest impact came, however, from Moishe Postone’s magnum opus.

Inte så konstigt, alltså, att TGM omhuldas av Principia Dialectica. Särskilt tipsar de om hans essä Telling the truth about class [pdf]. På sin blogg har de även publicerat två andra essäer: Counter-Revolution against a counter-revolution om Ungerns nya fascism samt The Uniqueness of Capitalism som diskuterar Alfred Sohn-Rethel.
För den som föredrar att titta på videointervjuer finns det lite att hämta, på såväl engelska som ungerska, på YouTube och The Pirate Bay.

Tidigare inlägg i serien om Ungerns högervridning har handlat om regeringspartiet Fidesz och premiärminister Viktor Orbán. Fler inlägg väntar vid obestämd tidpunkt.