Mitt kapitel ur boken “Framtiden är nu”

Framtiden är nu! Kultursverige 2040, antologin som jag tidigare flaggat för här, är nu ute. Steg för steg publiceras bokens kapitel på webben och nu har turen kommit till mitt bidrag, som handlar om hur kulturen äger rum i staden.
“Stadsplanering” har satts som en rubrik, fast snarare handlar det om samspelet mellan stadsplanering, kulturpolitik och digitala medier. Det vore hemskt trevligt att få ta del av andras tankar kring textens innehåll.

Bokkapitlen publiceras på sajten Scribd och förlaget har valt att inte möjliggöra nedladdning i pdf-format utan bara läsning i webbläsaren. Det står dem fritt, men själv skulle jag gärna sprida min text lite friare. Därför försökte jag leta efter något slags verktyg för att rippa dokument från Scribd, vilket i teorin borde vara en enkel sak, dock utan framgång. Tips mottages tacksamt!

9 kommentarer ↓

#1 Kungabloggen on 29 November 2010 at 1:46 pm

Hmmm.
En intressant och trevlig frågeställning. Kan tyvärr inte hjälpa till med frågeställningen, men är också mycket intresserad av svaret. Kanske är det skitlätt? Det skulle vara både trevligt och bra :)

#2 Malte on 29 November 2010 at 3:13 pm

Varsågod, här är artikeln på PDF.

Det är ganska lätt egentligen, så länge gränsnittet möjliggör integrerad print (i Scribd längst upp i vänstra hörn).

—> Se till att alla sider är med (här 1-8) och tryck “print”
—> På MAC kommer ett nytt fönster upp, säg OK
—> Ännu ett nytt fönster som frågar vart du blir skriva ut i från, men det skulle gärna finnas en “PDF”-knap också, som du bara trycker på och simsalabim har du en PDF.

#3 Anders Andersson on 29 November 2010 at 8:26 pm

För att sammanfatta: “Vi har ju ingen lokal!” :-)

Polariseringen mellan den kulturella “samvarons” ytterligheter, det individuella lyssnandet på en MP3-spelare kontra en konsert för 20.000 samtidiga åhörare missar alla möjligheter till kulturellt medverkande, där majoriteten av de närvarande inte bara passivt tar del av något alster utan även aktivt tar del i dess tillkomst eller framförande. Den som på bussen nynnar med i musiken i sina egna lurar uppfattas bara som störande av övriga passagerare, och det kollektiva sorlet från den mångtusenhövdade publiken på arenan måste överröstas av kilowatthögtalare som omöjliggör all annan kommunikation än den som dirigeras från ljudteknikernas manöverbord. En effektiv deltagarkultur i det fysiska rummet förutsätter de mellanstorlekar på lokaler som du efterlyser.

När jag bevistar diverse föredrag som ordnas i lokaler av mer jordnära storlek brukar en oproportionerligt stor del av tiden gå åt till att dona med den tekniska utrustningen, såsom trådlösa mikrofoner som antingen inte fungerar eller som de närvarande inte begriper hur man använder (“jag talar högt, så behöver jag ingen mikrofon” säger någon som missat att ljudanläggningen även är kopplad till både bandspelare och hörslinga). Idéer till standardisering? Vad behöver finnas i en “lokal”, och hur hjälper vi människor att använda det utan anvisningar från evenemangsarrangören (som därigenom tilldelas den otacksamma rollen som flaskhals)?

#4 Stefan on 29 November 2010 at 8:54 pm

Utanförskap
Är vi så rädda för utanförskap att vi hellre går på konsert och låtsas inte känna utanförskapet än att vara hemma på sina egna villkor och acceptara utanförskapet?

#5 rasmus on 29 November 2010 at 11:07 pm

Stefan: Att musiken måste äga rum handlar alls inte bara om konserter, utan lika mycket om replokaler och undervisningslokaler. Och mitt resonemang handlar alls inte bara om musik utan lika mycket om t.ex. bibliotek och muséer. Fast att bojkotta biblioteken till förmån för Adlibris samt läsa konstbloggar på nätet i stället för att besöka utställningar, det är måhända också ett sätt att “acceptera utanförskapet”.

#6 rasmus on 30 November 2010 at 9:04 am

Malte: Det där var ju en smidig lösning – hade missat att utskriftsmöjligheten fanns (misstänker att även den kan stängas av).
MEN tyvärr blir den resulterande PDF:en, såvitt jag kan se, bildbaserad. Det går inte att söka eller markera text, vilket är en allvarlig brist. Eftersom det går att söka och markera på Scribd-sidan, så går det att rippa till PDF även utan att använda OCR. Frågan är bara om verktygen finns och hur svårt det annars är att göra dem.

#7 Malte on 30 November 2010 at 3:53 pm

@rasmus: Ja, det är sant. Den verkar bli bildbaserad. Skulle vara trevligt att hitta en sida som faktisk samlade resurser och tutorials till att öppna låsta format, liksom jaywalcks snygga guide till “lånade” epub-filer.

Ett liknande gränssnitt som stänger in textfiler likt Scribd och tvingar dig läsa dem i ett enda miljö är “Flipper”. Danska förlaget Gyldendal använder det t.ex: http://flipper.gyldendal.dk/9788776757489.book

Flipper är extremt dåligt att läsa text i, särskild det här eviga zooma in och ut gör att man inte pallar läsa mer än en sida. Jag har inte än kunnat greja hur en åtminstonne skulle kunna göra en (bildbaserad) PDF ur Flipper, men en riktig textformerad konvertering skulle vara ännu bättre så klart. Jag gillar även det här med att ha en massa PDFs arkiverade på min dator, även om jag inte har läst dem, då går det att söka ord i dem, det blir en mer begränsad men fortfarande utforskande informationssökning.

#8 Tobias N on 1 December 2010 at 7:44 am

Bättre länk för läsning på skärmen: http://www.scribd.com/full/44288500?access_key=key-14t21km8oluli6lhyse4

#9 COPYRIOT | Kultursverige 2040: prognoser för konstarter on 5 December 2010 at 7:44 pm

[…] Mitt kapitel ur boken “Framtiden är nu” […]

Kommentera