Litterär spartanism

Bland mina “lånade” e-böcker från stadsbiblioteket hamnade även Tomas Nydahls Långsamhetens nej. När jag hastighet skummar igenom essäerna på skärmen så blir läsningen i sig till en paradox som överskuggar de ord som läses.
En del av texterna har redan publicerats i Axess och jag är inte mera imponerad nu. Tomas Nydahls kritik av snabbhet, ytlighet och “infoholism” är en kritik som sällan tar fasta på människors reella möjligheter att uppnå den där långsamheten och som därför med lätthet låter sig återerövras som småborgerlig konsumism i form av slow food och liknande symboliska oaser. Ändå önskar jag att jag kunde ta texten på något större allvar, men det blir svårt att göra på en skärm.

Visserligen kan inget förlag någonsin förhindra att dess böcker kan bli digitaliserade och skärmlästa – sådant vore farligt att inbilla sig – men just i det här fallet är det svårt att begripa varför Helena von HofstenTusculum förlag aktivt bemödat sig om att få ut Långsamhetens nej som e-bok. Om det nu inte är just för att demonstrera det absurda i hur långsamhetens nej skär sig mot snabbhetens ja. Annars vore det väl med tanke på textens innehåll rimligare att gå i rakt motsatt riktning och ge ut boken osprättad. Slow reading.
Osprättade böcker skulle även kunna fylla en funktion inom spänningsgenrerna såsom hinder för läsarens frestelse att tjuvkika på hur det går senare i boken. Dessutom är det enligt uppgift fortfarande billigare, om än marginellt, att utge böcker utan att skära upp arken.

Det var ett tag sedan man hörde om utgivning av osprättade böcker. Tills alldeles nyligen, då akademiledamoten Lotta Lotass utgav sin nya roman Sparta på eget förlag i en upplaga begränsad till 300 osprättade exemplar. Antalet motiverades med att “det är ungefär så många läsare jag har (enligt tidigare förlagsstatistik)”, men 300 var också antalet spartaner i slaget vid Thermopyle.

20 kommentarer ↓

#1 kjell on 26 November 2010 at 7:20 am

Rasmus
Det finns ett annat sätt och leva, än att sitta “framför datorn” och inbilla sig “att man är mitt i”, kom ihåg; ditt nav är någon annans fälg. Lotass´utgivning är helt rätt, efter hennes förutsättningar.

#2 Mathias on 26 November 2010 at 8:09 am

Atlas Litterära Tillägg kom ju ut som osprättad, iaf. det första numret, minns inte om de fortsatte med det.

Jag gillar osprättade böcker, och jag tror det kommer att komma en våg av sådana utgåvor om nåt år. Vintage-böcker, som på 1900-talet, liksom.

#3 rasmus on 26 November 2010 at 8:18 am

Kjell: Av tonen i din kommentar låter det som att du kommenterar en helt annat bloggpost än ovanstående. Vad jag skriver är just att Lotass’ utgivning förefaller både rätt och intressant, till skillnad från Nydahl i e-boksversionen.
Din antydan om att jag inte skulle känna till något annat liv än “framför datorn” är ofin. Vem fan är du?

Mathias: Usch, nämn inte ordet “vintage”. För mig har det konnotationer av konstlad, ytlig gammaldagshet. Då föredrar jag att tänka att alla böcker är osprättade från början, tidigare i tryckprocessen.

#4 Gunnar on 26 November 2010 at 8:56 am

“Flaggig” är för övrigt en antisterm för en slarvigt sprättad sida i en bok… Min debutroman 1980 var osprättad. Och har i många fall så förblivit.

#5 rasmus on 26 November 2010 at 9:17 am

Gunnar: Du kanske inte beräknade upplagan utifrån lika grundliga marknadsundersökningar som Lotta Lotass.

#6 Åsa on 26 November 2010 at 9:43 am

Ellerströms ger ut en del osprättade böcker än, i alla fall Till skuggornas lov av Junichiro Tanizaki som jag har, och jag tror fler i den serien. Och ja, det blir en annan sorts upplevelse att sprätta upp boken för att kunna läsa den.

#7 Jacob on 26 November 2010 at 11:23 am

Köpte nyligen en bok som visade sig vara osprättad, jag blev lite förvånad. Vid närmare titt var den utgiven på just Ellerströms.

#8 Simon on 26 November 2010 at 1:36 pm

Utan att veta något om “Långsamhetens nej” (och därmed riskerar missförstå dig) så låter din kritik lite som när folk kritiserar kommunister för att leva inom kapitalismen (“du är ju emot storföretag, varför handlar du av dem då?!” / “du är ju emot snabbhetssamhället, varför använder du dig då av det?”). Grejen är väl att Nydahl, precis som de flesta andra författare (utom möjligen Lotass då) vill nå ut med sin text till så många som möjligt och inte vill stanna bland de redan frälsta, utan måste använda sig av de medium alla andra använder, typ internet, för att lyckas övervinna några fler. Att sprida sina tankar istället för att leva i en egen liten bubbla, eller i Nydahls fall att kanske få andra att leva i små egna bubblor genom att gå ut ur sin egen, får man väl anta är syftet med e-boken.

#9 rasmus on 26 November 2010 at 1:38 pm

Simon: Jag kritiserar ju inte Nydahls bok över huvud taget, däremot förlagets e-boksutgåva och i förlängningen idén om boken som blott en neutral behållare till ett innehåll. Smarta förlag tänker längre än så. De strävar efter samspel mellan form och innehåll.

#10 Erik on 26 November 2010 at 1:49 pm

Håller med föregående talare. Förstår inte riktigt hur Rasmus tänkt, det finns väl ingen som är i så stort behov av mer medvetet och ickeimpulsivt förhållningssätt till internet och dator än de som spenderar sin tid där, det mest passande är förstås att möta texten i just denna miljö eftersom det är vår konsumtion av och sätt att vara i denna miljö som vad jag förstår kritiseras av Nydahl.

#11 kjell on 26 November 2010 at 1:53 pm

Rasmus
Det verkar vara fler som “ej förstått” vad du menar i bloggposten. Svordomen mot mig är inte vacker.

#12 Marcus on 26 November 2010 at 3:00 pm

Ett anspråkslöst förslag: Kan inte du, Rasmus, skicka hem den här bloggposten i form av svåruppvikt origami i ett med packtejp förseglat kuvert till de som uppenbarligen inte klarar av att läsa tillräckligt långsamt på skärm för att förstå en enkel text?

#13 rasmus on 26 November 2010 at 4:15 pm

Marcus: Huvudet på spiken!

#14 Kjelle on 26 November 2010 at 5:08 pm

Jaha, minsann. Nu hotar Rasmus att slå spikar i mitt huvud också. Inte vackert!

#15 Erik on 26 November 2010 at 5:36 pm

Talet i artikeln om att ge ut boken osprättad är förstås ironiskt menat, det framställer Nydahl som någon som råder oss att gå längre tillbaka än den osprättade boken när så inte är fallet. Därigenom överdrivs Nydahls konservativa uppmaning, men Ramsus slår in öppna dörrar och är helt i linje med majoritetens/gruppens instiktiva avståndstagande inför en bok titulerad Långsamhetens nej (parafras på A. Olssons Ekelöfs Nej?). Det är självklart att en de flesta bara ser gammalpatriarkal mossighet i en sådan titel, eller överhuvudtaget i idén om att dra ner på den (nya)mediekonsumtionen. Att artikeln ovan inte antyder en negativ inställning till boken är alltså fel. (rasmus on 26 November 2010 at 1:38 pm
Simon: Jag kritiserar ju inte Nydahls bok över huvud taget,)
Rasmus, om du har tid vore det mkt intressant att få veta vad du menar med att boken inte tar fasta på “människors reella möjligheter att uppnå den där långsamheten”. Hur menar du att en medvetet “spartansk” konsumtion av nya medier inte är realistisk, att en mindre uppkopplad livsstil inte skulle ge ett långsammare eller djupare livstempo för att vi förstört förutsättningarna för något sådant? eller för att en sådan person skulle få försaka karriär, vänner, riskera att bli utfryst av den större gruppen coh stämplas som primitivistisk galning etc.?

#16 rasmus on 26 November 2010 at 5:59 pm

Erik: Tråkigt att du läser in ironi som jag inte avsett. Det fanns absolut ingenting ironiskt i mitt förslag om att fler böcker kanske borde ges ut osprättade. Om du läser vad jag skriver här, eller vad jag tidigare skrivit om Nydahls skriverier i Axess, så handlar min invändning inte om “mossighet”. Snarare om att hans analys är idealistisk och individualistisk, inte ser till människors reella livssituation, deras möjligheter att undfly den jäkt han fördömer. Kritik av sådant slag kan väldigt lätt bli till ännu en konsumtionsvara (slow food, etc.).

Du frågar mig vidare varför jag menar “att en medvetet ‘spartansk’ konsumtion av nya medier inte är realistisk”. Eftersom jag inte har hävdat detta, kan jag knappast svara.
Tidigare har jag däremot skrivit under rubriken “Offline är en gradfråga“, vilket möjligtvis kan vara relaterat till det du frågar om.

#17 Erik on 26 November 2010 at 6:09 pm

Fint, det var klargörande, ska läsa på ytterligare…

#18 kjell on 26 November 2010 at 6:46 pm

Rasmus
..du frågar vem jag är… antagligen din fälg.
Den här bloggposten visar på att du har varit otydlig, är det så svårt att ta till sig?

#19 Erik on 26 November 2010 at 10:15 pm

kjell, låt bli att använda mina kommentarer som ammunition i din lilla, förbittrade, hatosande och irrationella smutskastning och personangrepps kampanj!

#20 Simon on 27 November 2010 at 12:23 am

Jag menade inte att du kritiserade innehållet i Nydahls bok och min mening var inte att försvara den (jag har, som sagt, inte läst den), om du tolkade mig så var det jag som var slarvig. Däremot uppfattade jag ditt inlägg som en kritik mot att Nydahl (eller hans förlag) publicerade boken som en e-bok trots att innehållet, såvitt jag förstår det, förespråkar ett avståndstagande från internet och snabbheten det medför. För mig känns detta mest som billig retorik som är roligt för, i det här fallet, Nydahls “motståndare”, men egentligen inte säger någonting om själva innehållet. Man kan väl säga att jag i min kommentar menade att jag hade föredragit en kritik av själva boken snarare än av hur den publicerades.

Däremot måste jag erkänna att jag missade din kritik mot böcker som en neutral behållare, något jag kan förstå och delvis hålla med om nu vid en andra läsning. Jag skulle också gärna se fler osprättade böcker (och e-böcker, och alla andra möjliga sorters böcker), utan ironi.

Jag betackar mig för övrigt också mot kjells användande av mina kommentarer som slagträ. Vi ses imorgon, 10.00 sharp.

Kommentera