Frihet på tyska: om ett nytt parti och dess idéer

Förra inlägget handlade om tyska Piratenpartei och vi stannar kvar i Tysklands partiväsende, som nyligen begåvats med ännu ett tillskott på yttre högerflanken.

Die Freiheit” kallar sig det nya partiet, vars överordade prioritet är kampen mot islam samt stoppad invandring. Annars framhäver de en strikt liberal profil i många principfrågor. På sin Facebook-sida skriver Die Freiheit in sig i en specifik liberal tradition, som “fan” av bland andra Ludwig von Mises, Friedrich Hayek och Murray Rothbard, plus Ron Paul. Fast den omedelbara förebilden är helt klart holländaren Geert Wilders, vars besök i Berlin fungerade som något av ett upptaktsmöte till grundandet av Die Freiheit.

Två av tre partigrundare, René Stadtkewitz och Marc Doll var tills nyligen aktiva CDU-politiker i Berlin. Den tredje heter Stefan “Aaron” Koenig och har suttit i förbundsstyrelsen för Piratenpartei, men blev snabbt impopulär bland övriga piratpartister för ett år sedan på grund av en bloggpost där han lovordade folkomröstningen i Schweiz just beslutat att förbjuda minareter.
Han föreslog även att det tyska piratpartiet skulle anta ett “piratmanifest” med ställningtagande för fler folkomröstningar enligt schweizisk förebild och mot “utbredningen av totalitära ideologier på religiös grund” (läs: islam). Efter att detta avvisats såg han till att begära utträde ur Piratenpartei innan kraven på uteslutning hann komma upp på bordet.

Stefan Koenig har redan hunnit hamna bråk i sitt nya parti, mindre än en månad efter dess grundande. Principprogrammet som antagits anser han vara alltför “socialistiskt”. Ett exempel är familjepolitiken där Die Freiheit – förutom ett kategoriskt förbud mot aborter – förespråkar generöst vårdnadsbidrag samt att vårdinrättningar och liknande service under en dag per vecka ska tvingas att prioritera barnfamiljer, helst även de som drivs i privat regi.
Sådant hamnar dock helt i skuggan av kampen mot islam och mot muslimer, där den liberala retoriken sätts i bruk på speciellt sätt. Die Freiheit bekänner sig å ena sidan till “judisk-kristna rötter”, å andra sidan till arvet från Upplysningen och då särskilt åtskillnaden mellan religion och politik. Ständigt hävdas vikten av denna åtskillnad samt att islam överskrider denna genom att vara “inte bara en religion, utan framför allt även en politisk ideologi”. Således kan Die Freiheit bekänna sig till religionsfrihetens principer samtidigt som de manar till kamp mot islam. De kräver att staten ska granska alla islamiska föreningar så att de inte “missbrukar religionsfriheten för att genomföra politiska målsättningar”.
Samtidigt tar Die Freiheit redan bland sina första punkter ställning “mot det smygande införandet av en övervakningsstat, som allt starkare kontrollerar medborgarna genom internetspärrar och tvångsdatalagring”. Detta kan framstå som paradoxalt. Vi är vana vid ett slags likhetstecken mellan dem som varnar för (islamisk) terrorism och dem som kräver mer övervakning. Fast det är klart att högerpopulister kan vända på steken och säga att om vi bara tar bort muslimerna kan vi även ta bort övervakningen.

Ytterligare en figur som fanns med kring grundandet av Die Freiheit heter Mia Herm men är mest känd som
Dee Ex – en av få rappare i den tyska extremhögerns musikscen, med låtar som “Rosa – Roter Schweinehund”. Hon var tänkt att leda partiets ungdomsförbund “Generation Zukunft”, men rök genast ihop med Stefan Koenig. Mia Herm anklagade honom inte bara för att lida av “nazifobi” utan även för att vara Mossad-agent. Strax därefter åkte hon ut ur partiet efter att partiledaren René Stadtkewitz förklarat att Die Freiheit är ett parti som tvärtom vill framstå som Israelvänner.
Partiets grundare syns gärna tillsammans med israeliska flaggor, så även förre piratpartisten Stefan Koenig. Detta gör hans svar till Mia Herm desto mer intressant: “Dessvärre känner jag inte till Talmud, Torah, Mossad etc. Jag är fritänkare, inte jude.” Från ingenstans drar han in Talmud i en diskussion som handlade om Israel. Så gör i stort sett bara antisemiter. Särskilt populärt är det bland de väckelsekristna dårar som kombinerar en vurm för Israel med en latent antisemitism, där Talmud får representera en ockult och satanisk sida av judendomen, de onda judar som måste straffas för att de vägrar erkänna Jesus och bli goda “judisk-kristna”. Stefan Koenig toppar sedan med att antyda en motsättning mellan att vara fritänkare och att vara jude. Fräscht. Och ganska talande för vad som kan ligga till grund för den framväxande antiislamiska ultrahöger som så gärna talar sig varm för Israel.

28 kommentarer ↓

#1 Pelle Persson on 23 November 2010 at 9:58 am

En parentes tämligen orelaterad till din poäng: Personligen ser jag en motsättning mellan att vara fritänkare och att vara religiös, och menar det faktiskt lovvärt att påpeka detta. Jag anser att vi som är av det sekulära och verkligt frihetliga slaget bör föra eller i vart fall stödja en kamp mot i huvudsak de abrahamitiska religionerna. Naturligtvis med respektfull upplysning och argumentation, och inte den arroganta och intoleranta politik Europas nya främlingsfientliga partier för.

Jag kände bara att jag ville säga detta eftersom jag tycker mig uppleva en trend i min omgivning (starkare efter valet) där motstånd mot framförallt islam och judendomen hos många slentrianmässigt anses höra ihop med främlingsfientlighet och rasism. Vissa människor kan till och med ta en för en sverigedemokrat.

#2 rasmus on 23 November 2010 at 10:27 am

Pelle Persson: Fast att vara jude behöver inte nödvändigtvis innebära att vara religiös.
Jag får känslan av att begreppet “religion” i samtida svensk debatt oftast används på ett distinkt kristet, för att inte säga lutheranskt, sätt. Detta gäller inte minst övertygade ateister som i sin religionskritik på ett paradoxalt sätt tycks kunna befästa det kristna.

#3 Dennis on 23 November 2010 at 11:00 am

Är de någonstans i närheten av tidskriften Junge Freiheit? Det tycks mig som att de har ungefär samma framtoning, men min tyska är rätt kass.

Kopplingen till Mises, Hayek och Rothbard är väl möjligtvis ensidig i detta fallet, men jag är ändå inte särskilt överraskad eftersom det finns invandringsmotståndare under flaggen Paleo-Libertarianer. Dessa brukar hänvisa till Mises och Rothbard. Som i Hans-Hermann Hoppes fall, en P-L som gladeligen lät sig intervjuas av just Junge Freiheit.

#4 rasmus on 23 November 2010 at 11:16 am

Dennis: Jag har läst en del av vad Junge Freiheit skriver om Die Freiheit och får ändå intrycket av distans.
Till stor del tror jag det handlar om geopolitik som i sin tur bottnar i historia och revanschism. Junge Freiheit-folket kan kort sagt inte omfamna ett parti som poserar med Israels och USA:s flagga.

Detta med tyska paleo-konservativa/paleo-libertarianer och dess förkärlek för den österrikiska skolans ekonomer är intressant. Jag får intrycket av att “libertarianism” i Tyskland betyder någonting ganska annorlunda än i Sverige. Hans-Hermann Hoppe har jag stött på ett par gånger och fascinerats över att han trots allt är gammal lärjunge till Jürgen Habermas. Men jag skulle gärna läsa på mer om allt det där, åtminstone om det finns någonting skrivet i lite mer akademiskt tonläge.

#5 Widar Nord on 23 November 2010 at 1:11 pm

Undrar hur partiet får ihop intellektuella och frihetliga Ron Paul med Geert “förbjud koranen” Wilders. Känns som sionisterna i Tyskland behöver läsa lite Paul Gottfried, Pat Buchanan etc innan de skojar ihop ett renommésnyltande låtsasparti som inte ens delar grundvärderingarna. Luktar SD här. Förstår grabbarna ens vad österrikiska skolan är för något?

#6 Petter Ericson on 23 November 2010 at 1:53 pm

Det finns otaliga personer som tycker om att blanda ihop judisk (religiös), judisk(etnicitet), judisk(kultur) och Israel(nation), inte alla av antisemitiska skäl.

Den tydligaste gruppen som gör sammanblandningen av andra än antisemitiska skäl är olika Israel-fans som därigenom kan anklaga samtliga som kritiserar Israelska statens agerande för just antisemitism.

En annan grupp är Israelska politiker som tydligt kräver att Israel ska vara en judisk stat, och/eller att alla judar ska bo i Israel.

Vad gäller övervakning får jag intrycket att Die Freiheit vill ha mindre generell övervakning, men desto mer specifik övervakning (av muslimer/araber i det här fallet). Är du vit, östasiat eller etnisk jude är du fri från misstanke, men araber (och afrikaner av alla sorter?) ska för bövelen passa sig. Eller något.

Religionsfrihetstalet baserar sig (skulle jag tro) i en reformistisk/puritansk tanke om att alla ska få vara med i vilken (kristen) församling man vill. Judar tolereras, på sin höjd, och eventuella andra religioner skys som pesten.

Jag skulle tro att paleo-libertarianernas förkärlek för österrikiska skolan kommer av att de där hittar enkla svar på svåra frågor.

#7 Jonas B. on 23 November 2010 at 1:58 pm

Märkligt hur det konsekvent är de som skriker högst om frihet som alltid är de som vill förbjuda aborter, sexuella läggningar och selektera människor per religiös tillhörighet. Kan det vara så att bristen på problematisering är kännetecknande, och även orsak till de ställningstaganden som åtminstone på ytan kan tyckas paradoxala?

#8 skagedal on 23 November 2010 at 3:17 pm

Tack för att dina utblickar i politiska rörelser ute i Europa! Man blir så less på Sverige.

Mycket intressant det här med kombinationen libertarianism (?) och främlingshat. Jag kom att tänka på bloggen “Hayek-Institutet Sverige”, som säger sig vara för fri invandring i princip (likt Liberala Partiet, som bloggen stöder), men så länge vi fortfarande har en välfärdsstat så applåderar den Sverigedemokraternas framgång.

#9 Viktualiebrodern on 23 November 2010 at 6:43 pm

Lite märkligt att nämna Rothbard bland idolerna och samtidigt säga sig vara Israelvänner. Rothbard, själv av judisk härkomst, var öppet negativ till sionismen i allmänhet och staten Israel i synnerhet, till exempel med formuleringarna

“Just because all sides share in the ultimate State-
guilt, does NOT mean that all sides are equally guilty.”.

“The fact that Palestine was not a virgin land, but
already occupied by an Arab peasantry, meant nothing to the ideologues of Zionism.”

Länkad hans essä skriven efter sexdagarskriget 1967.

#10 Stefan on 24 November 2010 at 1:07 am

“Fast det är klart att högerpopulister kan vända på steken och säga att om vi bara tar bort muslimerna kan vi även ta bort övervakningen.”

Det är precis vad jag sagt hela tiden. Orsakskedjan ser ut enligt följande: Islamisering (runt om i världen, inte främst i västvärlden) > Terrorism > Antiterrorism > Inskränkningar av liberala rättigheter (i västvärlden). Terrorism och antiterrorism är två sidor av samma mynt och den stora utmaningen för riktiga liberaler måste bli att bekämpa båda delar samtidigt, vilket är paradoxalt men viktigt. Är det bara jag som är lika trött på vänstern, som blundar för orsakerna, som jag är trött på högern, som blundar för konsekvenserna av det nya övervakningssamhället?

#11 rasmus on 24 November 2010 at 11:20 am

Stefan: Nu ska jag göra ett försök att förstå din orsakskedja. Den börjar med “islamisering”. Finns det en definition av detta begrepp? Som jag har förstått det används det mest av just antiislamiska högerpopulister. För dem kan “islamisering” rentav inkludera sådant som att skolor erbjuder mat utan fläsk. Man inkluderar också olika former av dubiös kulturrelativism, t.ex. spridda förslag på att låta muslimers äktenskap lyda under en annan äktenskapslagstiftning baserad på sharia. Genom att föra in dessa saker under begreppet “islamisering” ges bilden av en massiv rörelse vars slutpunkt antyds vara att alla människor i Europa tvingas konvertera till islam varpå ett nytt kalifat upprättas. “Islamisering” handlar alltså i denna bemärkelse dels om att icke-muslimer i någon mening anpassar sig efter muslimer, dels att de konverterar till islam. Finns det förslag på någon mer vederhäftig definition så är jag nyfiken.

Annars brukar man oftare höra, inte minst från självutnämnda terrorismexperter, att det är muslimers “radikalisering” som är första steget mot terrorism. Detta antyder någonting delvis annat än “islamisering”. En mer intern än extern process. “Radikalisering” som begrepp antyder förvisso att terrorismen finns immanent i islam bara man går “till roten” med sin tro, även om dessa terrorismexperter brukar intyga att de allra flesta muslimerna inte sympatiserar med terrorism.

#12 Daniel on 24 November 2010 at 11:30 am

“Islamisering (runt om i världen, inte främst i västvärlden) > Terrorism > Antiterrorism > Inskränkningar av liberala rättigheter (i västvärlden).”

Eller:

Amerikanska bomber och militär ockupation av muslimska länder och israelisk ockupation av Palestina > Islamisering (runt om i världen, inte främst i västvärlden) > Terrorism > Antiterrorism > Inskränkningar av liberala rättigheter (i västvärlden).

Plus: Strukturellt förtryck av människor från muslimska länder i europeiska betongförorter > fler som lyssnar på de radikalaste skäggen i källarmoskéerna > radikalisering > Inskränkningar av liberala rättigheter och ännu mer strukturellt förtryck av människor från muslimska länder.

Det går INTE att diskutera “islamisering” utan att diskutera västvärldens militära aggression mot muslimska länder och exkluderingen av människor från muslimska länder i framför allt Europa.

#13 avadeaux on 24 November 2010 at 11:36 am

Radikaliseringen inom islam (det är väl tämligen okontroversiellt att den finns i någon mån, även om den långt ifrån omfattar hela den muslimska kulturen) har ju vidare också någon eller några orsaker. En faktor (som väl också är tämligen okontroversiell) är att den drivits på av västvärldens maktspel om landningsplatser för attackflyg i mellanöstern. Exempelvis blev Talibanerna starka med stöd av USA för att de bekämpade Sovjetunionen. Afghanistankriget på 1980-talet är även därutöver en viktig orsak i sammanhanget, och det i sin tur hade någon orsak.

#14 Daniel on 24 November 2010 at 11:41 am

avadeux: Talibanerna är inte det enda exemplet där man stött islamistiska rörelser i hopp om att de ska bekämpa konkurrerande socialistiska rörelser. Även Hamas sågs som ett bättre alternativ än PFLP när de växte fram, man såg hellre Khomeini vid makten i Iran än kommunisterna, osv.

#15 rasmus on 24 November 2010 at 12:27 pm

Begreppet “radikalisering” synes mig högst tveksamt i sammanhanget, då det antyder att islam skulle vara ett endimensionellt fenomen där de två polerna utgörs av “moderata” (liberala) muslimer och “radikala” (islamofascistiska).

Ja, jag tycker däremot att ett begrepp som “islamofascism” kan ha berättigande när det gäller de islamistiska rörelser som bär fascistiska drag. Det är inte konstigare än att man i historiska sammanhang talar om t.ex. “austrofascism” för en viss slags österrikisk fascism.

Till denna islamofascism måste man utan tvivel räkna Usama bin-Ladin (som ideolog, alldeles oavsett hans inblandning i terroraktiviteter) men även Sayyid Qutb som var den viktigaste ideologen för Muslimska brödraskapet (varur Hamas bildades).
Dessa rörelser gått framåt under det senaste kvartsseklet, vilket precis som Daniel påpekar i hög grad handlar om staters taktiska val att stödja dessa fascister som motvikt till kommunistiska rörelser. Jag antar att det är på strömningar av dessa slag som Avadeaux syftar med sin enligt mig olyckliga formulering om “radikalisering”.

#16 Daniel on 24 November 2010 at 12:38 pm

Det jag menar med radikalisering är att människor som definierar sig som muslimer i högre grad formar en identitet som medlemmar i radikala islamistiska rörelser, eller får större sympatier för ett radikalt islamistiskt budskap.

En motsvarande radikalisering av kristna skulle vara att fler sympatiserade med eller identifierade sig som medlemmar i den radikala anti-abortrörelsen (främst i USA då, där de utför terrordåd), en motsvarande radikalisering av judar skulle vara nyrekrytering och ökat stöd till högerextrema grupper som Jewish Defense League.

#17 rasmus on 24 November 2010 at 12:56 pm

Daniel: Religiös “radikalisering” kan ske i flera olika riktningar, oavsett om de som radikaliserade är kristna, judar, muslimer eller någonting annat.
Exempel på kristna radikaliseringar genom historien kan vara 1500-talets tyska bondeuppror, 1970-talets latinamerikanska befrielseteologi eller, som du nämner, den högerkristna radikaliseringen i USA med bl.a. terrordåd mot abortkliniker.
På motsvarande vis finns gott om exempel på judiska radikaliseringar åt såväl höger som vänster.

#18 Daniel on 24 November 2010 at 1:13 pm

Oj. Ja det var ju en annorlunda definition förstås. Men kan ett bondeuppror verkligen ses som en följd av radikal kristen ideologi? Man ska ju förlåta sina fiender och lyda överheten?

#19 avadeaux on 24 November 2010 at 1:43 pm

Aspekterna av “radikaliseringen” (jag tog ordet från Rasmus kommentar och har ingen egen åsikt om ifall själva ordet är en lämplig beteckning på det vi eventuellt talar om) som jag tänker på som intressanta är en mer dogmatisk hållning till läran så som man uppfattar den, och en minskad acceptans för att någon lever i strid med läran. Samt i förlängningen de vålds- och auktoritära tendenser det lett till. Orsaken till “radikaliseringen” tänker jag ligger i en stärkt identifikation, som förstås normalt kommer sig av att man känner att någonting är hotat, i kombination med stöd till de “radikala” elementen.

Som jämförelse: Danmarks nationalkänsla grundmurades när en stor del av dess territorium övergick till Tyskland 1864. Hade någon supermakt varit intresserad av att stärka Danmarks ställning mot Tyskland då, och därför stött aggressiva danska nationalister med vapen etc., då hade det antagligen på samma sett lett till en “radikalisering” av den danska identifikationen med nationen. Eftersom det inte skedde blev den stärkta nationalismen istället inåtvänd, och yttrade sig som flaggor i julgranen etc.

Fascism? Det har jag en ännu vagare uppfattning om vad det egentligen ska betyda än radikalism (även efter utläggningarna om det här på Copyriot), så det begreppet undviker jag personligen gärna. Den ursprungliga fascismen innan en massa besvikna italienska officerare gick med i och påverkade partiet efter första världskriget var väl t.ex. något ganska annorlunda än det vi idag uppfattar den som.

#20 Daniel on 24 November 2010 at 1:54 pm

“en mer dogmatisk hållning till läran så som man uppfattar den, och en minskad acceptans för att någon lever i strid med läran. Samt i förlängningen de vålds- och auktoritära tendenser det lett till. ”

Precis. Samma här. Inte att spetsa knektar på högafflar, även om man gör det i den heliga jungfruns namn.

Beträffande fascism så får man nog acceptera att begreppet i dag inte står för samma sak som det gjorde för de italienska fd syndikalister som bildade de första kampgrupperna. Det skulle bli för petigt om det inte gick att kalla exempelvis Jobbik för fascister, bara för att de första svartskjortorna inte var entydigt reaktionära.

#21 Marcus on 24 November 2010 at 2:07 pm

Radikalisering är inte en övning i hermeneutik.

Man hamnar i stora problem med verkligheten om man bara förstår radikalismen som en viss tolkning av en ideologi, och en viss benägenhet att försvara den mer eller mindre dogmatiskt. Oavsett om det är en vantolkning eller något slags (påstådd) bokstavstrohet eller bara en tolkning bland flera möjliga som har valts. Att nå fram till denna tolkning, att formulera den, att försvara den inte minst – på ett militant eller mer ödmjukt sätt – och så vidare; allt detta kräver arbete och sammansättandet av mängder av mänskliga och icke-mänskliga objekt. Radikalisering är något mycket konkret, ett radikalt sammansättande av objekt. Det är lokalt. Det är där och då. Det kan aldrig reduceras till text eller ett förhållande till text.

#22 avadeaux on 24 November 2010 at 2:44 pm

Marcus: Jag kan inte se att man kan hamna “i stora problem med verkligheten” genom att använda ordet radikalisering på ett visst sätt. Det enda man hamnar i stora problem med är diskussioner med personer som använder det till att betyda något annat.

#23 Viktualiebrodern on 24 November 2010 at 2:56 pm

Radikalisering, islamism…

Som Marx skriver i förordet till Louis Bonapartes adertonte Brumaire: “Traditionen från alla döda släktled trycker som en mara på de levandes hjärna.”… “…just i sådana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gångna tiders andar att komma till sin hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna.”

Islamismen är bara ett lån från gamla döda släktled av namn, kampparoller och kostymering för att uppföra nya tablåer.

#24 Marcus on 24 November 2010 at 3:06 pm

avadeaux: All begreppsanvändning är politik och en kamp med och om verkligheten (som även de med annan användning av begrepp är en del av). Men det är metadiskussion.

#25 rasmus on 24 November 2010 at 3:56 pm

Ang. 1500-talets tyska bondeuppror (som möjligt exempel på “kristen radikalisering”) så vill jag gärna understryka att de inte var entydigt “goda”. Det förekom en myriad av uppror och bland dessa fanns säkerligen de som i viss mån ville förfölja judar, “turkar” och feltänkande.
Precis som att de latinamerikanska befrielseteologerna inte ska glorifieras utan också rymmer ett ganska läskigt abortmotstånd.

Marcus har rätt i att radikalism aldrig handlar om förhållandet till en text. Det gör däremot fundamentalism, som bara existerar inom läror som grundar sig på en text. (Därför är det tveksamt om man kan tala om “katolska fundamentalister” på samma sätt som man kan tala om judiska, islamiska eller lutheranska.)

#26 Widar Nord on 24 November 2010 at 7:59 pm

“Jag skulle tro att paleo-libertarianernas förkärlek för österrikiska skolan kommer av att de där hittar enkla svar på svåra frågor.”

Kan du utveckla det där? Keynesianism är väl den “enkla lösningen” av de två?

#27 mary eng on 24 November 2010 at 8:46 pm

islamophobie mit wide range tak. undso then saab grenades for both sides in israel palestine krig. so sweden, blood flows. more wikileaks on friday. ready? this is very difficult rasmus. I feel you helping elucidate the many hatreds perniciously lying in the permissible linguistics. islamist is the bbc way to conflate ideology with humans. I trust my poor understanding lies in trust against so much hate and war.

#28 Kemal on 24 November 2010 at 9:32 pm

På din beskrivning låter die Freiheit som klockrena kemalister – i alla fall i teorin :)

En sekulär nationalstat byggd på positivism, rationalism och upplysningen.

Kommentera