Svajig Linander

En till sak om dagens utspel för lagstiftad internetcensur från Johan Axhamn/Nepotia som just publicerat rapporten “Mellanhandsansvar på internet”.

Såvitt jag kan se har bara en enda rikspolitiker kommenterat saken, nämligen Johan Linander som är Centerpartiets rättspolitiske talesperson. Detta kan man tolka på flera sätt. Man kan tycka det tyder på lågt nätpolitiskt engagemang inom etablerade partier. Man kan tycka det är skönt att inte fler än en har tagit utspelet på allvar. Man kan glädjas åt att Johan Linander positionerar sig som kritisk mot censurförslaget. Eller så kan man oroas över att hans respons signalerar en liten glidning mot större acceptans för censur.

Tyvärr kan jag inte hjälpa att luta åt det senare hållet. Jag oroas av Johan Linanders svar. Oavsett om det är avsiktligt eller inte så väcker det alltför starka minnen av hur det lät i debatten om Ipred.
Då florerade viss Ipred-kritik av mindre välgrundat slag. Invändningen löd ungefär att “internetoperatörerna ska inte övervaka sina kunder“. Man upprepade hur hemskt det skulle vara om t.ex. Telia skulle läsa ens e-post eller kontrollera vad man fildelar, som om detta var vad Ipred gick ut på. Därpå kunde Ipred-förespråkarna lugnt upplysa om att så inte alls skulle bli fallet. Inga internetoperatörer skulle övervaka någon. Rättighetshavarna skulle själva hålla koll på vad som fildelades och därefter få ut uppgifterna. Därmed kunde det rentav låta – åtminstone för sämre pålästa politiker – som om frågan var löst i någonting som liknade en kompromiss.

Jag får lite vibbar av detta när jag läser Johan Linanders respons på censurkraven. Först konstaterar han helt korrekt att upphovsrättsindustrin härmed utmanar principen om mere conduit, även känd som budbärarimmunitet – att nätoperatörer inte ska ha ansvar för informationen de skickar, precis som inte posten har det. Sedan skriver Johan Linander:

Skulle internetleverantörerna göras ansvariga för innehållet så tvingas de att bli övervakare och sortera Internet. Vill vi det? Inte jag i vart fall. Skulle jag vilja att min Internetleverantör kontrollerar vad jag lägger ut här på min blogg och att de skulle ha ansvar för vad jag skriver? Det skulle vara en mycket olämplig väg att gå

Detta låter ju i sig helt vettigt, men mot bakgrund av turerna i Ipred-debatten borde varningsklockorna ringa. För ingenstans skriver Johan Axhamn att internetoperatörer själva ska åläggas att hålla koll på vad som läggs upp på deras webbhotell. Förvisso skriver han om “uppsiktsplikt”, men med detta menar han en plikt “att reagera på påståenden om förekomst av visst oönskat material”. Enklare uttryckt: ingen har föreslagit att internetoperatörerna ska utöva kontroll, däremot att de ska kunna tvingas att blockera vissa nätadresser om så begärs av s.k. “berörda intressen” (upphovsrättsindustrin).

Varför invänder då Johan Linander mot en detalj som inte ens finns med i censurförslaget, i stället för att kommentera den större bilden – vad innebär det att införa lagstadgad censur av webbsidor?
Ingenting hjälper censurförespråkarna så som motargument av detta slag. Precis som i Ipred-debatten kan de då lugnt intyga att internetoperatörerna minsann inte ska övervaka vad som sker på nätet. Så var missförståndet undanröjt och Johan Linander kanske rentav kan presentera det som en seger när han trycker på ja-knappen för att tvinga internetoperatörerna inte att övervaka nätet, men censurera det.

11 kommentarer ↓

#1 avadeaux on 17 November 2010 at 8:26 am

Utan uppsåt att förminska budskapet i Copyriots inlägg vill jag ta upp en annan glidning som blir tydlig här: betydelsen av ordet censur. Sista meningen, som ställer övervakning mot censur, demonstrerar att censur är avsett att betyda att man förbjuder eller avlägsnar någon information. Enligt ordböckerna innebär censur definitionsmässigt förhandsgranskning. Att censurera utan att övervaka är alltså omöjligt i det här fallet. Censur innebär inte heller nödvändigtvis att någonting avlägsnas, bara att det granskas.

Det är en helt rimlig ståndpunkt att hävda att ordet censur i praktisk användning sedan länge flyttat sig från att beteckna själva förhandsgranskningen till att beteckna avlägsnandet av information, till och med oavsett om det sker vid förhandsgranskning eller i efterhand. Men det är som sagt inte vad som står i ordböckerna (ännu). Därmed öppnar man på samma sätt som Linander för motargument som ”förklarar” att det här inte alls är fråga om censur.

Språkligt pedanteri, kanske. Jag försöker oftast låta bli att anmärka på när man använder censur så här, men eftersom Copyriot inte så sällan handlar om detaljer i språket tänker jag att ett påpekande kan vara på sin plats.

#2 rasmus on 17 November 2010 at 9:34 am

avadeaux: Det är helt sant att “censur” är ett knepigt begrepp i sammanhanget. Därför använde jag inte ens ordet i mitt huvudinlägg där jag i stället beskrev det som en fråga om att “svartlista nätplatser”, vilket ju är mer korrekt.

#3 Money talks, speciellt när man köper censur | Anna Troberg on 17 November 2010 at 9:56 am

[…] de största hoten mot vår integritet. Det finns nämligen ingen enskild aktör som så effektivt driver på ett integritetskränkande övervakningssamhälle som den upphovsrättsindustri som Axhamn och […]

#4 Jonas B. on 17 November 2010 at 11:21 am

Linander tycks ha dubbla lojaliteter. Det är allt för tydligt efter hans insats för IPRED som han gick i polemik mot men till slut ändå var för och kom att kalla “en rimlig kompromiss”.

#5 Johan Linander on 17 November 2010 at 1:11 pm

Rasmus, om du undrar vad jag menar får du gärna mejla mig eller skriva en kommentar på min blogg. Att skriva ett helt inlägg om felaktiga spekulationer om vad jag kanske möjligtvis skulle ha menat känns inte seriöst.

Det är fullt möjligt att jag övertolkade Axhamns förslag. Jag har inte läst hela rapporten, har helt enkelt inte haft tid, utan enbart artikeln och den tolkade jag som att Axhamn öppnar upp för att ge Internetleverantörerna en kontrollplikt.

Men jag kan lugna Rasmus och alla andra med att jag inte vill ha någon uppsiktsplikt heller.

Jag ogillar skarpt när du lägger argument i min mun som jag inte har använt. Dessutom borde du om någon veta att jag och Centerpartiet inte ville införa den frivilliga delen av Ipred. Men i den kompromiss (ja, det behövs kompromisser när man samarbetar med andra) som gjordes så godtogs Ipred medan vi fick genom att Renforsutredningens förslag om avstängning från Internet skulle kastas i papperskorgen.

Kan inte heller sluta fundera på varför den enda som uppenbarligen intresserar sig och markerar sin ställning för mere conduit ska attackeras. Övriga 348 ledamöter gör alltså ett bättre jobb i frågan?

#6 rasmus on 17 November 2010 at 1:53 pm

Johan Linander: Det är möjligt att jag borde ha hittat på en fyndig rubrik utan ditt namn i, för ena halvan av inlägget handlar inte om dig specifikt utan om en slags vändning i debatten som nu återkommer.
Jag har heller inte hävdat att du avsiktligt vill spela bort korten, eller någon sådant. Bara att ditt sätt att argumentera är kontraproduktivt om man vill motverka svartlistning och tvångsfiltrering.

Faktum kvarstår – du kritiserar ingenstans i bloggposten själva tanken på att lagstadga om en svart lista över nätadresser med “oönskat material” som ska blockeras för alla i Sverige. Det förefaller rätt konstigt att inte ta ställning till den saken om man ändå skriver en bloggpost om det aktuella utspelet.

#7 frekar06 on 17 November 2010 at 1:56 pm

Rasmus. För en gång skull håller jag inte med dig. Jag tycker Linander är glasklar i sin uppfattning. Han skriver bland annat: “Det skulle vara en mycket olämplig väg att gå, det skulle bli en strypsnara runt hela Internet.” Det kan knappast bli tydligare än så! /Frekar06

#8 rasmus on 17 November 2010 at 2:04 pm

frekar06: Frågan är vad som skulle bli “en strypsnara runt hela Internet”. Linander skriver detta i meningen innan: “att min Internetleverantör kontrollerar vad jag lägger ut här på min blogg”. Vilket har föga med saken att göra.
Ingen, inte ens Axhamn/Nepotia, har påstått att internetoperatörerna borde utföra sådan kontroll.

Enda anledningen jag kan se till att fäktas mot ett skenförslag är att sedan kunna rösta ja till det verkliga förslaget om svartlistning och kunna säga att det åtminstone inte blev värre. Jag påstår inte att Linander gör detta medvetet. Men hans argumentation förvirrar frågeställningen, som är om vi ska svartlista nätsajter – inte om internetoperatörer ska hålla koll på vad som postas på bloggar.

#9 Magnus on 17 November 2010 at 11:39 pm

Politiker. Du talar om sådana Rasmus, men glömmer troligen bort i sammanhanget att de flesta sådana sätter karriären i första rummet. De flesta skulle utan omsvep rösta för ett införande av både lagstadgad tortyr, dödsstraff och regelrätt censur om situation var sådan att de bedömde det vara bäst för karriären, så att de även fortsättningsvis får stilla sitt begär att sitta med vid bordet. Argumentationen som sedan kommuniceras utåt väljs utifrån detta för att blidka eventuell opinion.

#10 Freddie on 18 November 2010 at 1:07 pm

Klarsynt inlägg om hur korten ofta blandas bort i debatten. Jag blir också glad av att Johan Linander tar sig tiden att bemöta det och förtydliga sin egen ståndpunkt.

#11 Nona Fanny on 26 February 2015 at 11:27 pm

with the gentle, luxurious piercing.

Kommentera