Bibliotekens urval måste bli mer transparent

Under veckan uppmärksammade SVT:s Kulturnyheterna att Stockholms stadsbibliotek har överlåtit större delen av sina inköpsval till Adlibris, som kontrolleras av huvudägaren Bonniers. Sextio procent av bibliotekets inköp väljs ut av fyra personer på Adlibris, som rankar nyutkomna böcker efter förväntad kommersiell framgång, baserat på recensioner och författarens kändisskap. Bibliotekschefen förklarar att det alls inte finns någon risk för litterär likriktning eftersom bibliotekarierna nu får mer tid över åt att välja ut återstående fyrtio procent – men en intervjuad bibliotekarie menar att denna tid sedan länge ätits upp av neddragningar. Bibliotekariernas tid går till att hålla öppet, inte åt att sålla i bokfloden.

Redan i våras rapporterade Svensk Bokhandel att biblioteken i Stockholm och Malmö “outsourcat” inköp till Adlibris. Martin Hafström på Stockholms stadsbibliotek uttalade då en högst anmärkningsvärd syn på litteratur: “Det är inte konstigare än om vi skulle behöva mjölk och säga till någon: Skicka hit mjölken!”
Göteborgs bibliotek står däremot fast vid principen att låta egna bibliotekarierna välja böcker. Hittills har varje lokalt bibliotek stått för sitt eget urval men efter årsskiftet verkar det som att urvalet centraliseras till Stadsbiblioteket vid Götaplatsen, för att spara pengar.

Även om det inte var någon direkt nyhet, ledde Kulturnyheternas inslag till upprörda känslor hos många som värnar den smalare litteraturen. Även hos mig. Anna-Stina Takala, bloggande utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm, verkar inte helt tillfreds med debatten. Enligt henne är det “ett enormt pedagogiskt problem att förklara fenomenet profilköp” – vilket kan låta lite som att om bara allmänheten skulle få saken förklarad för sig skulle de sluta ha synpunkter och allt vore frid och fröjd. Visserligen nämner hon att problematiken inte bara är pedagogisk utan även ideologisk: “Ska biblioteken ha den litteratur som efterfrågas mest, dvs de senaste Läckberg, Guillou, Marklund m fl, eller inte?” En fruktansvärt tillspetsad fråga! Det är fullt möjligt att hävda att biblioteken bör köpa in populära deckare och av principskäl behålla urvalet inom sina egna dörrar – även om det kräver fler anställda och större resurser!

Däremote instämmer jag helhjärtat med Anna-Stina Takala i att större transparens behövs. Biblioteken borde förklara tydligt på sina hemsidor vilka principer som gäller för både inköp och utgallring. Då hade även förra årets debatt om gallring på Malmö stadsbibliotek kunnat leda längre. Jag föreslog då i Sydsvenskan att biblioteken borde använda sina webbsidor till att lägga upp listor över böcker på väg att gallras.
Bland vissa bibliotekarier upplevs det emellertid som ett hot mot den egna kompetensen att låta allmänheten ha synpunkter. Detta är väldigt trist och tyder på en slags teknokratisk inställning. Om bibliotekarierna såg sitt eget urvalsarbete som en konstnärlig verksamhet, jämförbar med curatorerna på en konsthall, skulle de knappast protestera mot att det förekom olika uppfattningar om vilket slags urval som är bäst.
Olika uppfattningar om bibliotekspolitik är inte ett pedagogiskt problem som måste informeras bort. Tvärtom är det en tillgång. Precis som biblioteken uppmuntrar allmänhetens litteraturintresse (i vilket ingår att ta ställning både för och mot olika slags litteratur) borde de uppmuntra snarare än avvärja ett gryende bibliotekspolitiskt engagemang (i vilket ingår att ta ställning både för och mot olika sätt att driva bibliotek). Transparens är ett första nödvändigt steg.

Copyriot återkommer inom kort till frågan om bibliotekens s.k. profilinköp.

Uppdatering: Se även Tobias Willstedt på BiS-bloggen.

20 kommentarer ↓

#1 Birdseed on 12 November 2010 at 5:40 pm

Ännu ett steg – liksom Göteborgs – mot bibliotekens likriktning. Kommersialism eller inte är ingen stor grej för mig i sammanhanget, men att låta filialbiliotek utvecklas till olika platser med olika innehåll och känsla är alldeles, alldeles för nerprioriterat. Till och med förbjudet i vissa kommuner!

#2 Henrik on 12 November 2010 at 9:39 pm

Hur mycket extraresurser behövs egentligen för att köpa in populära svenska deckare? Det kan ju rimligtvis inte vara mycket mer än 10-15 minuters arbetstid per vecka för en person.

#3 Siska on 13 November 2010 at 12:01 am

Hej,
ett missförstånd i din text. Medieanslaget i Göteborg centraliseras inte för att spara pengar. Tvärtom. Så här ligger det till i gbg:
1.kommunen är indelad i stadsdelar.
2.stadsdelarna styr själva över sina bibliotek
3.under finanskrisen tog medieanslaget från visa bibliotek för att fylla luckor i budget till den lagstadgade verksamheten (försörjningsstöd m.m.).
Detta skedde t.ex. i Angered som i princip inte har kunnat köpa in böcker alls senaste åren.
för att komma ifrån detta, alltså att stadsdelarna tar av bibliotekens medieanslag för att fylla andra luckor, kom sossarna med förslaget inför valet att alla mediepengar ska gå via stadsbiblioteket. Det politiska beslutet att centralisera medieanslaget är alltså inte av sparskäl utan tvärtom! Det är för att alla människor i Göteborg ska få rätt till nya böcker på sina bibliotek.

Sen tror jag att majoriteten av bibliotekarierna ser på sina inköp så som du förordar. Eventuella profilinköp är beslut som tas på chefs- och politikernivå och som bibliotekarien på golvet inte har så mycket att säga till om.

För min delkan jag se vissa vinster med profilinköp när det gäller dom böcker vi vet att det blir kö på (och det är inte bara deckare). Förhoppningsvis skulle det minska arbetsbelastning på en yrkesgrupp som redan går på knäna och många skulle få större möjlighet att lägga tid på den övriga litteraturen, den smala litteraturen, lyrik, genrelitteraturen och kanske skulle barnbibliotekarien hinna läsa de nya barnböckerna när hon/han inte behöver lägga tid på själva orderhanteringen.

/bibliotekarie i Göteborg som uttrycker sig här som privatperson

#4 rasmus on 13 November 2010 at 2:22 am

Stort tack för din kompletterande information, Siska! Hoppas på fler bibliotekarier som vill berätta “från golvet”.

#5 Andreas Björsten on 13 November 2010 at 10:51 am

Hej,
helt ärligt förstår jag inte riktigt det här upplägget med “profilköp”. Böckerna klassificeras i fem grupper från A-F, där A står för förväntade storsäljare och F för den riktigt smala formen av litteratur. Men hur många köps in från varje grupp? Ser fördelningen annorlunda ut sedan AdLibris tog över större delen av inköpen? Hur mycket “smal” litteratur ska biblioteken förhållandevis ha? Jag tycker personligen det är väldigt konstigt om biblioteken i huvudsak köper in från grupp A, för de böckerna finns ju på närmaste stormarknad och bensinstation?

#6 Andreas Björsten on 13 November 2010 at 10:52 am

Hej,
helt ärligt förstår jag inte riktigt det här upplägget med “profilköp”. Böckerna klassificeras i fem grupper från A-F, där A står för förväntade storsäljare och F för den riktigt smala formen av litteratur. Men hur många köps in från varje grupp? Ser fördelningen annorlunda ut sedan AdLibris tog över större delen av inköpen? Hur mycket “smal” litteratur ska biblioteken förhållandevis ha? Jag tycker personligen det är väldigt konstigt om biblioteken i huvudsak köper in från grupp A, för de böckerna finns ju på närmaste stormarknad och bensinstation.

#7 Jajaja on 13 November 2010 at 12:20 pm

Jag skulle också vilja få besked från bibliotekarier hur det kan vara så tidskrävande att beställa Läckberg m fl? Det är ju ingen hemlighet i de flesta fall vilka böcker som blir storsäljare och efterfrågade. Möjligen är det värre med ett mellanskikt av halvpopulära böcker. Men just i det skiktet kunde det kanske vara viktigt med en mer aktiv inköpspolitik där bibliotekarier försöker främja vad de upplever som kvalitet. På 80-talet var problemet det omvända. Författare som Stephen King skulle köpas i så liten utsträckning som möjligt, eftersom de var populära och ansågs vara skräp av bibliotekarier som aldrig läst böckerna. Denna sållning krävde hjälp från mellanhänder (Btj). Nu används åter mellanhänder (Bonniers) men i motsatt syfte: att köpa så mycket av det bokbranschen vill ha ut som möjligt. Tidsandan svänger. Om detta nu är praktiskt och resursbesparande, kanske kunde man göra det på en 20% Bonniers / 80% biblioteks-basis åtminstone? Det låter anständigare åtminstone.

#8 Siska on 13 November 2010 at 4:49 pm

Hur tidskrävande är det att köpa in Läckbergs senaste:

Per bibliotek, kanske 5 minuter? Då ingår
-Att lägga ordern
-Att lägga in ordern i biblioteksdatasystemet
-Att ta emot ordern

I Exemplet Göteborg finns det 26 bibliotek.
26 * 5 minuter=130 minuter. Säg att alla bibliotek i Gbg köper in varsitt ex av 25 skönlitterära bästsäljare varje månad
25 * 130 minuter = 3250 minuter = 54 timmar

Alltså sparas det ganska mycket tid på att köpa in varsitt ex till de olika biblioteken av de 25 mest populära böckerna per månad.

Men, och det här är det viktigaste, att vissa inköp centraliseras gör inte att bibliotekariernas bevakning av utgivningen ska minska, det är inte syftet! Den tid som frigörs kan kanske läggas på att bevaka den smalare utgivningen som är mer tidskrävande att hålla koll på.

F.ö.
“Jag tycker personligen det är väldigt konstigt om biblioteken i huvudsak köper in från grupp A, för de böckerna finns ju på närmaste stormarknad och bensinstation.”
Det gör nog inte biblioteken. Det de flesta bibliotek lägger mest pengar på är barnböcker. Brukar stå för kanske 40 % av mediaanslaget (här höftar jag). Dessutom, är det så att de som vill läsa Läckbergs senaste ska vända sig till macken eller stormarknaden? Betyder det att biblioteket främst ska serva de med lite “finare” litterär smak? Betyder det att den som inte har så mycket pengar helt enkelt bara ska ha viss litteratur att välja på? Lite obehagligt resonemang om man drar det till sin spets.

/bibliotekarie som återigen uttrycker sig som privatperson.

#9 Anna-Stina Takala on 14 November 2010 at 5:15 pm

Många av oss verkar överens om att det är bra om biblioteken arbetar mer transparent när det handlar om mediepolicys, vilket handlar om bl a inköp och gallring. Jag tror som sagt att biblioteken har allt att vinna på det.

Jag tror inte att fenomenet profilinköp är ett pedagogiskt problem främst, där blev det kanske lite olyckligt. Problemet är som jag ser det just transparensen. Problemet är när chefer ska stå i efterhand och förklara sig i tv och inte lyckas förmedla bibliotekets policy på ett rättvisande sätt.

Jag har själv aldrig haft någon synpunkt på huruvida en viss procent av bibliotekens medieanslag ska användas för profilinköp eller ej. Det jag själv tycker är att biblioteken bör ha det breda utbudet, de populära titlarna, men har ett särskilt ansvar för att tillgängliggöra smalare litteratur av hög kvalitet. Det kan t ex handla om litteratur från andra kulturer eller litteratur som av andra skäl tar längre tid att hitta fram till. Eller litteratur i andra format än inbundet papper.

#10 rasmus on 14 November 2010 at 5:50 pm

Tack för alla kommentarer! Hoppas att vi kan fortsätta rota i det här ämnet tillsammans. Fler inlägg kommer här på Copyriot.

Andreas Björsten nämnde en klassificering i fem grupper från A-F. Det låter intressant, finns det mer information om detta? På tal om transparens, liksom.

#11 COPYRIOT | Vad gör biblioteket den dag då en topplistebok inte är okej att ta in? on 14 November 2010 at 6:54 pm

[…] Kanske liknande Bibliotekens urval måste bli mer transparent […]

#12 Johanna on 14 November 2010 at 11:07 pm

Ett till bibliotekarieperspektiv
http://bit.ly/9fJ2pZ

#13 Andreas Björsten on 17 November 2010 at 12:39 am

Till Siska; jag har aldrig påstått att biblioteken inte ska köpa in också bästsäljarna, jag anser nog att där ska finnas både “bred” och “smal” litteratur och alla andra varianter. Frågan gällde proportionerna. Jag står för det jag skrev, att jag tycker det blir fel om man i huvudsak prioriterar kategori A, den typ av böcker som ju faktiskt finns lättillgängliga till ett ganska billigt pris på närmaste livsmedelsaffär eller Pressbyrå, eller vilka exempel man nu vill ta. Alltså de senaste deckarna, vissa “breda” romaner och likaså biografier. Om det finns någon otrevlig tendens i det jag skrev så tycker jag nog att det är du som läser in den.

Frågorna är fortfarande obesvarade kring kategoriindelningen A-F. Vilka böcker utses till bästsäljare i kategori A? Här borde det vara relativt enkelt att besvara, troligen helt enkelt de som säljs bäst, det har ju AdLibris koll på. Men hur rangordnar de bland övriga kategorier? De skriver ju inte recensioner, ändå ska de på något sätt välja ut också de smala böckerna till biblioteken för deras profilinköp av sådan litteratur, eller har jag missförstått något.

Här finns mer grundinformation om AdLibris och kategorierna:
http://www.svb.se/nyheter/adlibris-betygs%C3%A4tter-b%C3%B6cker-%C3%A5t-biblioteken

#14 Siska on 17 November 2010 at 9:05 am

Det de flesta folkbibliotek prioriterar när det gäller inköp är barnböcker

Jag kan tyvärr inte besvara din fråga eftersom jag inte har någon erfarenhet av profilinköp från adlibris. Vill du ha svar tror jag det bästa är att du kontaktar adlibris.

#15 rasmus on 17 November 2010 at 9:19 am

Men vi kan väl ändå vara överens om att Adlibris klassificering av böcker A-F är av allmänintresse, för fler än Andreas Björsten, precis som bibliotekens urval i allmänhet är det?
Då tycker jag inte att det räcker att som Siska be Andreas att kontakta Adlibris. För vi inser alla att de inte kommer att lämna ut någonting som de anser vara innehållet i en betaltjänst och därmed en affärshemlighet. Här måste det sättas viss press inifrån biblioteksvärlden om vi ska uppnå den transparens som vi alla i teorin verkar omhulda.

Det kanske är för mycket att hoppas att Adlibris ska lägga ut aktuella klassificeringar på sin hemsida. Men det minsta man kunde begära för att möjliggöra fortsatt diskussion är att vi får se de kompletta listorna för en gången månad. Skön-, fack- och barnlitteratur, från A-F. Sen kan vi börja snacka. Någon som inte tycker att det är ett rimligt krav?

#16 Siska on 17 November 2010 at 4:42 pm

Självklart är det ett rimligt krav! Jag försökte bara påpeka att jag inte kan hjälpa till med det eftersom vi i GBG inte har profilinköp från Adlibris. Jag är inte representant för hela biblioteksvärlden utan försökte bara delta i den här diskussionen för att visa på hur det fungerar i realiteten på vissa bibliotek.

#17 Det som dödar bibliotekarier « BiblioBuster on 18 November 2010 at 3:18 pm

[…] grund av alla fortsatta diskussioner kring Stockholms stadsbiblioteks profilköp. På Facebook, Copyriot, BIS-bloggen, Bokbazarbloggen, och säkert fler ställen. Att bli angripen och ifrågasatt kan […]

#18 COPYRIOT | Mer om bibliotek som urval on 6 December 2010 at 12:27 pm

[…] Bibliotekens urval måste bli mer transparent […]

#19 COPYRIOT | Om ännu en robotförfattare, populär på biblioteken on 4 March 2011 at 9:02 am

[…] Bibliotekens urval måste bli mer transparent […]

#20 Om «Liste nr. 1″ og biblioteket – og om feller man kan gå i | Biblioteket tar saka on 24 March 2014 at 3:50 pm

[…] man da ikke har satt bort medievalget, et fenomen vi dessverre har hatt lite debatt om hos oss, men desto mer i Sverige). Men ei bok må jo kunne skaffes når den først er gitt ut, og NB får sine seks […]

Kommentera