Social fostran för hållbar livsstil

Idag gratulerar vi Dagens Nyheter för att de lyckats följa upp den famösa vindsvåningen med ännu ett stort WTF!? – denna gång i samarbete med Stockholmsmoderaterna. “Press på boende om sund livsstil” lyder rubriken på artikeln om “Norra Djurgårdsstaden“, vilken inleds så här:

Sopsortera. Äta rätt. Åka kollektivt eller cykla. Handla miljömärkt. Motionera. Ingå i en bilpool. Umgås med grannarna. /…/
De som flyttar in måste, enligt Stockholms stad, fås att förstå och engagera sig.
– Någon hypotetisk individ skulle kunna strunta i det här, men människor fungerar inte så, säger borgarrådet Joakim Larsson (M)
/…/
De som bosätter sig där ska med hjälp av Boskola, områdesambassadörer, nätverk och olika aktiviteter fås att bli en del av miljöprofilen. /…/
Folkhälsa och motion är en del av den hållbara livsstilen.

Så man förbinder sig att motionera om man väljer att flytta till den nya stadsdelen? Nja. Riktigt så stod det nog inte i den plan som kommunfullmäktige nyligen antog. Samtliga partier var i grunden med på noterna.
Det är utmärkt att DN uppmärksammar detta. Vad som får det hela att likna ett skämt är snarare att tidningsuppslaget domineras av fyra stora bilder på en person som kallas “miljömedvetna Ulla”. Ännu så länge är det oklart om hon är en verkligt existerande människa eller en sån där United Minds-profil. Hennes roll i artikeln är att i två talstreck förklara att hon mycket väl skulle kunna tänka sig att flytta till “en modern eko-city-by med social fostran”.

Miljömedvetna Ulla framställs i DN som en exemplarisk medborgare. De fyra bilderna förefaller representera fyra kardinaldygder:
1. Ulla “springer sex gånger i veckan och är orolig för en planerad förtätning“.
2. Ulla handlar ekologiskt.
3. Ulla åker inte bara kollektivt – hon har även en bil som går på biogas.
4. Ulla sorterar sina sopor.

Okej. Det är vansinnigt komiskt – även om vi kanske har helt olika skäl att skratta, precis som med vindsvåningen. Samtidigt är det lite synd om den där Ulla, om hon existerar på riktigt. Om man inte är van vid att träffa en tidningsfotograf är det lätt att ställa upp på lite vad som helst. Hon kanske inte alls hade väntat sig att hängas ut som mönstermedborgare och representant för Samhällsplanering 2.0. Så hädanefter lämnar vi henne ifred och återgår till kommunpolitiken.

Stockholms kommunfullmäktige antog 11 oktober ett miljöprogram för Norra Djurgårdsstaden [pdf, 14 MB]. Såvitt jag som hastigast kan se råder ingen större oenighet mellan partierna, bortsett från vissa detaljer. En icke oviktig detalj är antalet parkeringsplatser.
Enligt den borgerliga majoritetens beslut ska man “bara” bygga 0,5 parkeringsplats per lägenhet. Detta får socialdemokraterna att gå i taket. Trafiknämndens vice ordförande Jan Valeskog (S) säger till DN att det är “nästan löjeväckande att förbjuda bilar. Folk ska naturligtvis få leva ett normalt liv om de vill”. Vi noterar vad sossar menar med normalitet. Som barnförälder utan körkort blir jag förbannad på att sossesvinen använder oss som slagträ i sina krav på att bygga fast Stockholm i evigt bilberoende.

Vänsterpartiet krävde tvärtom en minskning av antalet parkeringsplatser till 0,3 per lägenhet, samt att bra kollektivtrafik måste rulla redan vid inflyttning. Allt detta är utmärkt, liksom förslaget att minst hälften av alla lägenheter bör vara hyresrätter. Men vad spelar det för roll när Vänsterpartiet samtidigt passar på att slänga in detta huvudlösa kravet: “Minst 100 lägenheter bör vara el- och IT-sanerade så att också personer särskilt känsliga för elektromagnetiska fält kan bo i lägenheterna.”
Frågetecknen hopar sig. Vad vill Vänsterpartiet uppnå? Locka till sig de elallergiska väljare som redan lämnat Miljöpartiet till förmån för partiet Enhet? Framför allt: Känner de till vad elektromagnetiska fält är?

Låt oss dock inte fastna i pikanta detaljer. Det är betydligt viktigare att granska de formuleringar som Stockholms kommunpolitiker faktiskt varit eniga om, det vill säga nästan hela miljöprogrammet för Norra Djurgårdsstaden. Särskilt intressant är kapitel 11, “Hållbara livsstilar”.

För att hållbara livsstilar ska upplevas som attraktiva behöver de leda till en hög livskvalitet. Därför är gemenskapsfunktioner som ökar den sociala hållbarheten i området av stor vikt. Offentliga liksom privata utemiljöer är mötesplatser som behöver utformas med goda kvaliteter och rymma olika sociala funktioner. Inom fastigheten behöver finnas gemensamhetslokaler och mötesplatser för att möta olika typer av behov och intressen hos boende och föreningsliv, exempelvis lokaler med storkök för festligheter och samvaro. Här kan boende och verksamma komma samman för att diskutera gemensamma angelägenheter och utveckla hållbara livsstilar.
Även folkhälsa, motion och spontanidrott är en del av den hållbara livsstilen och behöver ges goda förutsättningar i området.

Allt detta är visserligen vagt, men i grunden förnuftigt. Att planera nya stadsdelar med hänsyn till möjligheterna för frivilliga gemenskapers möten förtjänar enbart beröm. Det är någonting helt annat än den vision om påtvingade gemenskap som Dagens Nyheter helt okritiskt målar upp.
Däremot bör man ifrågasätta varför allt från föreningslokaler till fotbollsplaner, plus “virtuella mötesplatser” samt “en tummelplats för kultur och sociala möten”, ska tryckas in i konceptet “hållbar livsstil”. Vad betyder det? Om ingen någonsin ifrågasätter innebörden i begreppen hållbarhet och livsstil bör båda två betraktas som djupt suspekta begrepp.

Vi måste fråga oss vad som ska hålla. Det kan knappast vara livsstilen i sig, för enligt bl.a. socialdemokrater och centerpartister är ju privatbilism en livsstil. Och nej, det är inte möjligt att upprätthålla privatbilism på dagens nivåer med biobränslen i tankarna om vi även ska få mat på bordet.
Nej, det säger sig självt att det är något annat som ska hålla. Bara då kan en “hållbar livsstil” fungera som social markör som skiljer ut vissa människors “livsstil” som mer “hållbar” än andras. Så har miljö än en gång blivit en konsumtionsprodukt. För det ligger ju i begreppet “livsstil” att bara vissa människor delar den. Ingen skulle komma på idén att kalla tandborstning eller kontokort för livsstilsmarkörer, även om de en gång i tiden kanske var det.

Avslutningsvis vill jag bara upprepa i vad @macdeleuzian twittrade:

Jo, påbjuden motion och umgänge är vidrigt, men även ATT sopsortering, antibilism etc görs till en livsstil.
Att äta kött, välja bil, köpa nytt etc är också en livsstil.
Jag tycker att miljökrav på boende är utmärkt. Det är normbrott, inte normerande.

18 kommentarer ↓

#1 Job on 9 November 2010 at 12:04 pm

Jag gråter över mitt parti (ang. Vänsterpartiet och elallergiker).

Jag tycker att det här med gemensamhetslokaler med storkök är intressant. Det är vanligt med kvarterslokaler och dylikt som bokas ungefär som en tvättstuga. Där jag bor har vi dock två stora gemensamma rum som alltid är öppna för alla som bor i huset – de går inte att boka. De är också inredda, d v s de är inte helt kala som kvarterslokalen från min barndom. Dessa två faktorer tror jag är kritiska för att dessa gemensamma rum inte bara skall bli lättillgängliga lokaler för ungens födelsedagsfest, utan faktiskt rum för nya sociala möten.

Att vi också har söndagsfika varje söndag 19:30 sedan typ 100 år tillbaka är också en faktor, kan tänkas.

#2 Daniel on 9 November 2010 at 12:20 pm

Gemenskap med grannar… *rys*

#3 Karl on 9 November 2010 at 12:37 pm

Ordet “boskola” säger så mycket. Jag tänker t ex på att “bo” och “leva” är samma ord i många språk.

#4 Isak Kupersmidt on 9 November 2010 at 2:11 pm

Bra inlägg. Tänkte skriva ett själv, men insåg att det redan fanns tillräckligt många bra inlägg om artikeln.

Om du vill ha snyggare bilder finns de DN:s hemsida på http://www.dn.se/sthlm/miljomedvetna-ulla-skulle-garna-flytta-1.1204897.

#5 wingates on 9 November 2010 at 3:53 pm

Tycker inte om att du förlöjligar människor som gör något. Det låter som ett sätt för dig att undvika att göra samma uppoffringar. Kan ha fel, men arrogans ryker väldigt och man känner doften på lång väg.

#6 manen on 9 November 2010 at 4:10 pm

@wingates: är väl snarare artikeln i sig som förtjänas att förlöjligas? och det är väl vad Rasmus har gjort här?

#7 rasmus on 9 November 2010 at 4:26 pm

wingates, manen: Inlägget ovan förlöjligar varken “människor som gör något” (även om jag inte riktigt förstår vilka som i detta sammanhang skulle åsyftas) eller artikeln i sig (även om jag i förbifarten kritiserar hur okritisk den är).
Detta handlar inte om förlöjligande. Vad det utmynnar i är en kritik av hur begreppet “hållbar livsstil” vidgas till att betyda lite allt möjligt och en efterlysning av en diskussion om både “hållbarhet” och “livsstil”.

#8 Micke vK on 9 November 2010 at 5:20 pm

Formeln “Minst 100 lägenheter bör vara X-sanerade” låter som början på en lång, fin lista… Annat var det på den vetenskapliga socialismens tid!

För övrigt är parkeringsplatserna verkligen skrot. Är det nån segregering jag skulle kunna tänka mig så är det att kunna flytta till ett område där det inte går att parkera.

#9 Harald on 9 November 2010 at 10:10 pm

Rasmus:
Du har inte något att invända mot kommunens implicita önskan om stadsdelsinvånarnas övervakning av varandra? En stor fördel med att bo urbant är att man slipper byns kvävande sociala kontroll.

#10 rasmus on 9 November 2010 at 10:53 pm

Harald: Klart jag har, men jag hittade inget konkret att gå på i dokumenten som jag ganska hastigt tittade på. Till skillnad från vissa andra så vill jag inte utgå från att allt som DN skriver verkligen stämmer, även om jag mycket väl kan tro att sådan övervakning anses eftersträvansvärt av de drivande politikerna i det här fallet.

#11 Cornelius on 10 November 2010 at 11:30 am

Låter som 70-talet all over again, faktiskt. Skolade mönstermedborgare och hjärntvättade ekopsykopater som ska fostras att kasta sten på bilar. De ska gå i “boskola” och gemensamt, okritiskt, nicka i takt till de senaste rönen från Myndigheten.

Varje fredag på det bilfria torget bränns de familjer som inte levt efter påbuden upp på bål. Efteråt bjuds det på vegetarisk korvgrillning (över askorna, då) och barnens uppförandeböcker stämplas. Stjärna i kanten till det barn som hjälpte till att tutta på under de dödsdömda.

Dra.
Åt.
Helvete.

/Cornelius.

#12 Fia on 10 November 2010 at 11:49 am

Har läst DN artikeln och OM jag nu väljer att tro på det journalistiska språkbruket och presentationen i artikeln, då får jag kalla kårar (och obehagliga påminnelser från höger till vänster om såväl fascistiska metoder som Sovjetväldens “inskolning” av sina medborgare). Stilen, sättet politikerna här väljer att få oss att välja en hållbar livstil är skrämmande -tycker jag. Själv arbetar jag inom s.k. “miljöranchen” sedan 20 år tillbaka, men aldrig har sett eller mött en sådan -för mig oacceptabel- metod att “övertyga” folk eller särskilja folk i en fungerande demokrati.
Tack och lov, det finns andra medel att belysa frågan, medel som inte tvingar eller fördömer eller inskränker på människornas fria vilja och valmöjligheter.

Men nu till det som Rasmus efterfrågar, nämnligen en diskussion om både “hållbarhet” och “livsstil”.
Dessa begrepp diskuteras flitigt på bloggen Ecoprofile.se; klicka gärna på länkar som “Samhälle och Ekonomi” eller “Konsumtion och livstil” eller “grundsyn på hållbarhet”, mm. Om infon där känns lite för spretigt (bloggen har några år på nacken) och man kanske hoppar in i mer specialiserade teman och diskussioner, då finns det en hög med grundlitteratur i ämnet. (Begreppet “hållbarhet” i miljösammanhang – som är frågan här- finns sedan 1987 och sedan dess har brukats och missbrukats av många!). Idéhistoriskt kanske böckerna (på svenska) skrina av Bengt Hubendick, Göran Sundqvist eller Sverker Sörlin är värda en djupare titt…eller kanske läroboken om “hållbar utveckling” av Gunnar Sundqvist, mm?
Det finns så enormt mycket material att man drunknar…så jag vet inte, Rasmus, på vilken nivå vill du debattera detta?
Hållbar livsstil (dessa två begrepp ihop alltså) är inte något “djupt suspekt” om man vet någorlunda vad man talar om. För detta (och för en djupare diskussion) behövs en del “bakgrundskunskap”, eller har jag missförstått din efterfråga?

Vad skall “hålla” i längden? Kanske naturresurserna, biologiska mångfalden, luftkvalitén, hälsan, mm, mm? Kanske vår egen ras existens (i ett längre tidsperspektiv)?
Hur vi lever och förvaltar såväl fysiska resurser som tid och kultur, osv. är kanske just det som kallas för “livsstil” här och nu? Det är i alla fall mycket mer än konsumtion i rent ekonomiska termer.

“Hållbar livsstil” är kanske mycket mer än bara en “social markör” trots att kanske 2010 och ett antal år framåt kommer folk att etikettera det så? Vad vet jag…

Du själv skriver:
“…Ingen skulle komma på idén att kalla tandborstning eller kontokort för livsstilsmarkörer, även om de en gång i tiden kanske var det.”

Helt rätt. Tandborstning eller kontokort VAR sociala- eller livsstilsmarkörer och inte så länge sedan.

Jag kan bara hoppas att dagens situation med behov av att markera vad som är “hållbar livsstil” och …”som skiljer ut vissa människors “livsstil” som mer “hållbar” än andras” blir en såpass självklarhet i en rätt nära framtid som dagens tandborstning för oss alla idag.

#13 rasmus on 10 November 2010 at 12:52 pm

Fia: “Hållbar utveckling” är djupt suspekt när man tydligen inkluderar även medborgarnas motionerande i det. Då är det ju något helt annat än det begrepp som mycket riktigt funnits sedan sent 1980-tal och som också bör ifrågasättas (jag vill lägga Alf Hornborg till din lista på namn).

#14 Hållbar stadsdel – hållbar stad | Kremlurer on 10 November 2010 at 3:16 pm

[…] visar det sig att beslutet inte är så tvingande som man kan få bilden av genom DNs artikel. Som Copyriot skrivit om handlar det till stor del om att bygga stadsdelen så att gemenskaper och föreningar […]

#15 Fia on 12 November 2010 at 12:36 pm

Rasmus, oavsett hur svårdefinierbart begreppet “hållbar utveckling” egentligen är, en sak är väldigt klar sedan 80-talet, nämligen att begreppet inkluderar i stort sätt 3 gigantiska och intimt sammanflätade områden: ekonomi, ekologi och social utveckling oavsett vilka regimer styr i jordens länder. Under det sociala begreppet särskilt fokus läggs just på människors hälsa. Under begreppet “människors hälsa” kan man självfallet prioritera väldigt många områden (t.ex. från malariabekämpning i de länder detta är aktuellt till diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar i de länder dessa är såpass omfattande idag att de även kallas för “folksjukdomar”. Bl. a länder i västvärlden dit Sverige hör till). Oavsett om gemene man tycker om att motionera eller ej, signalera från ALLA i hela världen som jobbar med sjukvård eller hälsovård, från forskning till vanlig primärvård är tydligt: motion är EN mycket viktig metod eller förebyggande åtgärd mot dessa folksjukdomar.
Om du eller vem som helst flätar nu tillbaka resonemanget från motion till “hållbar utveckling” eller “hållbar livstil” jaaaa…det är faktiskt rätt enkelt att se linjen, eller hur? Ingenting är “djupt suspekt” i detta.
Men sättet hur DN artikeln presenterar projektet i Norra Djurgårdsstaden (eller det politiska arrogansen bakom detta -om nu verkligen är på det sättet som artikeln beskriver) är mycket märkligt. Detta skulle jag i alla fall kalla för “djupt suspekt”.

#16 rasmus on 12 November 2010 at 12:40 pm

Fia: Jag tycker fortfarande att hållbarhetsbegreppet är om inte “djupt suspekt” så allt annat än självklart. Det hållbarhetsparadigm som utvecklades på 1980-talet är fortfarande i akut behov av skärskådande. Hänvisar ännu en gång till Hornborg, som är en av få i Sverige som på allvar gör detta.

#17 COPYRIOT | Fallstudie 3 i realliberalism: Livsstil on 16 November 2010 at 2:19 am

[…] Kanske liknande Social fostran för hållbar livsstil […]

#18 Anders on 25 November 2010 at 12:39 am

Bra skrivet på det stora hela Rasmus!

Jag tycker man kan se detta som en intruktionsvideo, “såhär brukar du din 3-miljonerkronorsinvestering rätt”.

Ingen jävel skulle väl invända emot att det ingår körlektioner för den som aldrig kört en sportbil för 3 miljoner förut, i syfte att den skall klara av det och få ut den fulla nyttan av sitt köp. Det vore ju illa för tillverkaren också om kunden var missnöjd för att den inte plockade ut den fulla potentialen ur sitt sportbilsköp. PÅ samma sätt är det för en stadsplanering som syftar till någon form av större Hållbarhet än stadsbyggandet lyckats med hitintills.

För ingen kan väl på fullt allvar tro att det är hållbart med vare sig 2,0 eller 1,0 eller ens 0,5 parkeringsplatser per bostad? Vare sig ekonomiskt, social, eller ekologiskt sett.

F.ö. håller jag helt med – Hornborg är djupt rekomenderad läsning i sammanhanget! Utvidgat är även tidsgeografin av värde (Torsten Hägerstrand, Bodil Jönsson)

Kommentera