- Copyriot - https://copyriot.se -

Grooveshark kontra Spotify: en jämförelse av utbud

Själv använder jag mig knappt alls av “streaming-on-demand” för musik. Men jag är nyfiken på de olika skälen till att just Spotify åtnjuter en så massiv dominans i Sverige jämfört med andra tjänster som Grooveshark. Här är inte platsen att gå in i detalj på skillnaden dem emellan, men helt kort kan ju nämnas att Grooveshark låter en lyssna helt gratis – och helt utan reklam. Ingen reklam stoppas in mellan låtarna och om man är förnuftig nog att använda Adblock så syns inte heller det reklambanner som annars sägs synas på högra sidan. Ja, att Grooveshark-spelaren finns i webbläsaren och är baserad på Flash kan man tycka vad man vill om. Här kommer i stället en jämförelse av utbudet.

Efter att flera sagt att Grooveshark ger tillgång till mer musik än Spotify bestämde jag mig för att genomföra en snabb empirisk studie. Att utgå från topplisteartister vore knappast särskilt intressant och dessutom metodologiskt tveksamt eftersom topplistorna i omvänd ordning just har börjat inkludera vad Ifpi kallar för “försäljning av strömmad musik”.

Alternativet blev att utgå från vad jag lyssnar på enligt min egen Last.fm-profil. Jag sökte på de åtta mest spelade artisterna under det senaste året samt de åtta mest spelade under den senaste veckan, dels på Grooveshark och dels på Spotify. Här följer en sammanställning av resultaten.

Några artister, som i sammanhanget får betraktas som relativt “mainstream”, erbjuder båda musiktjänsterna ett brett utbud av: Alice Coltrane, Baby Dee, Cocteau Twins, The Durutti Column, Fennesz och Pan Sonic. Övriga fanns i någorlunda nämnvärd omfattning på den ena tjänsten men inte på den andra. Utom en artist, som knappt återfanns på någon av tjänsterna: Matthew Bowers Sunroof!, vilket är allvarligt eftersom Sunroof! är extraordinärt bra musik. Nåväl, nu över till listan av artister som kan avgöra frågan om utbudet på Grooveshark kontra Spotify.

Grooveshark får en poäng för att de har ett par album av Natural Snow Buildings, men Spotify får å andra sidan poäng för att de har ett par album av Kemialliset Ystävät. Inom underavdelningen kufminimal psykfolk vinner ändå Spotify en lika knapp som oväntad seger, eftersom de åtminstone har ett album med Steven R. Smith. Men är man inne på dessa typer av musik är det föga sannolikt att man nöjer sig med någon av nättjänsterna.

Av The Black Dog återfinns bara spridda spår på Grooveshark men flera album på Spotify och detsamma gäller för Windy & Carl. Om vi däremot rör oss från det elektroambienta till det shoegazeambienta så är det Grooveshark som vinner genom att ha alla album av Benoît Pioulard och åtminstone ett av Below the sea, artister som Spotify endast erbjuder i symbolisk omfattning.
Så kommer vi slutligen till den extremt produktive John Zorn av vilken båda tjänster bara kan erbjuda ett litet, litet urval. Grooveshark har betydligt mer John Zorn än vad Spotify har och framför allt har de fler hela album. Samma sak visade sig med Alice Coltrane och andra artister: Spotify har många album, men väldigt ofta saknas det 2-3 spår från dem. Eventuellt finns någon tanke bakom detta, typ att man ska köpa skivan.

Så här långt är det nästan dött lopp mellan Grooveshark och Spotify vad gäller utbud, men jag får nog säga att Grooveshark ligger aningen bättre till. Det mest slående resultatet är dock att utbudet skiljer sig kraftigt mellan tjänsterna, vilket gör att ingen av dem är i närheten av tillfredsställande på egen hand. Varför det är så är lite av ett mysterium. Det är ju i många fall samma skivbolag som har valt ut vad som ska licensieras och inte.

Som komplement till ovanstående genomgång valde jag att även undersöka tillgången noterad musik. Först valde jag på måfå ut fem tonsättare från olika epoker: Antonio Vivaldi, Claude Debussy, Béla Bartók, Iannis Xenakis och Arvo Pärt. Här vann Grooveshark en klar seger över Spotify vad gäller utbud. Särskilt Debussy och Bartók finns i betydligt större omfattning där.
Sökningen på dessa kompositörer belyste även hur båda tjänsterna lider av stora svagheter. Grooveshark å sin sida har en dålig sökmotor som kräver att man vet början på artistens namn. Således ger “Vivaldi” noll träffar om inte även förnamnet skrivs in. “Bela Bartok” ger också noll träffar för den som inte har koll på den ungerska stavning som sätter akut accent på två av fyra vokaler.
Spotify lider däremot av verkligt usel metadata som framför allt visar sig i den noterade musiken. Jag berörde detta i senaste numret av Nutida Musik:

Om man går in i Spotify och söker på Arvo Pärt, för att bara nämna en stor samtida tonsättare, får man en lång träfflista. Förvirringen är stor kring vem som är “artist”. Ibland är det kompositören. Ibland är det en kör eller orkester, ibland en dirigent, ibland en solist, ofta en eller annan kombination av dessa. När kompositör eller interpret inte ges plats i artistrutan kan namnet ges en parentetisk plats i fältet för låttitel, som likaledes saknar standard. För verk ur den klassiska traditionen finns ett otal sätt att mixa tempoangivelse, opusnummer, tonart och det övergripande verkets titel.

Grooveshark klarar däremot nästan utan anmärkningar av att skriva kompositörens namn – och ingenting annat – i fältet för “artist”. Jämför hur sökresultaten för Béla Bartók ser ut, först i Grooveshark och sedan i Spotify:


Det senare är inget annat än skrattretande och har väl sin grund i att Spotify byggde upp stommen sitt filarkiv med hjälp av fildelningsnätverk. Sedan dess verkar ingen större omsorg ha ägnats metadatan. Visserligen uppger företaget att de har heltidsanställda som bara ägnar sin tid åt att optimera taggning och sökning, men i så fall prioriteras knappast smal eller “klassisk” musik.
Ännu ett exempel som jag snubblade på är ett av svartmetallens främsta album någonsin: “Nattens madrigal” av Ulver (som efter detta album förvandlades till ett kalkonband som försökte göra triphop, men det är en annan historia). Grooveshark får albumtiteln rätt, medan Spotify inte bara översätter till engelska utan även felstavar: “The Mardrigal of Night“. Kom igen?

Slutresultatet av denna jämförelse blir en smärre seger för Grooveshark över Spotify. Framför allt bekräftas dock ett redan välkänt faktum, nämligen att dessa tjänster knappast är något att förlita sig på för den som intresserar sig för musik utanför mittfåran. Själv fortsätter jag att få det mesta av min musik från Soulseek. Just nu spelas Bartóks stråkkvartetter, som ett sätt att påminna mig själv om att snart återvända till bloggserien om Ungern.

54 Comments (Open | Close)

54 Comments To "Grooveshark kontra Spotify: en jämförelse av utbud"

#1 Trackback By buy viagra over the counter On November 21, 2021 @ 8:10 pm

where to get viagra over the counter

tooth ventricular arrhythmia powerful

#2 Trackback By soolantra for sale canada On November 22, 2021 @ 11:16 am

stromectol for sale otc

characterize meningitis lucky

#3 Trackback By tadalafil generic where to buy On November 25, 2021 @ 8:12 am

tadalafil 20mg generic cost

diversity borborygmi rural

#4 Trackback By sildenafil over counter On November 27, 2021 @ 4:18 am

viagra mexico over the counter

intelligence prophylaxis standing