Det har visst råkat gå ett halvår sedan Molekyler anlände i min brevlåda. Men inte bara har Copyriot lovat att skriva om alla fanzines som skickas in, utan även att se försening som en dygd.
Orsaken till fördröjningen är heller inte att Molekyler förblivit oläst – tvärtom, jag var genast tvungen att kasta mig över numret på grund av en sällsam synkronicitet. Ett av alla de populärkulturella uttryck som här avhandlas i essäform är nämligen Arkiv X och nu föll det sig så att Molekyler föll ner i min brevlåda samma majdag som jag skulle sammanstråla med några bekanta för att låta oss just denna närapå bortglömda serie. “Det fina är att inget klaras ut i slutet” läste jag på vägen dit i essän som rubricerats “Spekulativ nostalgi i Clinton-administrationens bakvatten”. Sedan blev Molekyler kvarliggande i min ryggsäck tills pappret nästan helt hade skavts sönder.
Molekyler är i princip en fanzinevariant på bloggen Brytburken som bland annat skriver om samtidspoesi, hiphop, cyberpunk, marxism och stadsplanering. Framträdande figurer är Hunter S. Thompson och William S. Burroughs. Mindre framträdande är kvinnorna, med urbanteoretikern Jane Jacobs som kanske enda undantag. Hoppen mellan olika tänkare och kulturyttringar sker inte bara ledigt utan är utstuderat sömlösa på ett tilltalande vis.
Med detta sagt behöver det nog inte tilläggas att Molekyler är varmt rekommenderad läsning för många av Copyriots läsare, förutom då för alla som redan läser Brytburken. Dessa vet också redan om att en skrivare är ett bra hjälpmedel för att läsa längre bloggposter.
Samtidigt kan det kännas lite trist att Molekyler inte framstår som någonting mer än en utskrift. Utöver det snygga omslaget fylls sida upp och sida ner av bokstäver i Helvetica. Vågar man hoppas att andra numret av Molekyler – som enligt uppgift ska vara på gång – går utöver detta genom att arbeta med typografi och/eller illustrationer?
Första numret av Molekyler kan laddas ner eller köpas på ett par lokaler i Malmö.
31 kommentarer ↓
Vilken adress skickar man zines till? Du kan mejla om du inte vill offentliggöra det här.
Typsnittsintresseklubben noterar att det åtminstone i PDF:en inte är Helvetica, utan en remix kallad Arial.
Nästa nummer kommer se 300% snyggare ut, minst.
Det bör även tilläggas att Molekyler har fler än en författare. De allra skarpaste formuleringarna kommer från hjärnan bakom den sorgligt avstannade bloggen enbris.wordpress.com.
brytburken: Ahaaa. Det fattade inte jag. En bris-bloggen har jag alltid uppskattat hemskt mycket.
Att det inte uppfattades tar vi som en stor komplimang!
Kommentera