Min artikel om “flygplatssamhället” i senaste Brand har uppskattats av åtminstone några läsare, inte bara i Sverige utan även i grannländerna. Den citeras utförligt av Mikael Brunila i finlandssvenska Ny Tid och har även översatts till danska. Fördanskningsmaskinen blev visserligen genast hackad men “Lufthavnssamfundet” finns kvar i Googles cache.
Jag gillar tanken att den danska versionen kommer upp på nätet före det svenska originalet, men jag kommer som utlovat att scanna in och lägga upp min artikel, tillsammans med de andra två texterna i Brands minitema om transporter. Har bara inte gjort det ännu.
Däremot har jag scannat in en annan artikel om flygfrågor som publicerades ungefär samtidigt i tidningen Konstnären. Under rubriken “En globetrotters död” skriver jag om samtidskonstens beroende av flygtransporter och hur det hänger samman med konstobjektets avmaterialisering. Jag ger exempel på konstnärer som i sin konst kritiserat detta flygande och ställer frågan om vad det innebär för konsten att flygresor förr eller senare kommer att bli radikalt dyrare än vad de är idag. Kommentarer till texten mottages hemskt gärna.
Här finns den inscannade tidningssidan [jpg, 800 kb] som ser lite skevt ihoplappad ut eftersom tidningen var för stor för att få plats i min scanner.
![Här finns den inscannade tidningssidan [jpg, 800 kb]](http://rasmusfleischer.se/bilder/samtidskonstens_flygberoende.jpg){kind=link}
30 kommentarer ↓
… og vi er lidt for slappe til at fodre maskinen med gamle RSS-arkiverede indlæg :{ Coming up, smart med googles cache i mellemtiden.
Jag gillar verkligen reflexionen kring flygmarknad och biennaler. Dock vill jag nog komplettera med ett antal faktorer: 1. Flera internationella institutioner låter konstnärer regelbundet välja mellan att flygas in ELLER arvode. 2. Den ‘etnografiska vändningen’ inom konsten har skapat enkla recept för att konstnärens i den relationella estetikens namn ska interagera med verkligt folk på plats. 3. framväxten under 90- och 00-talen av nationsspecifika nätverksorganisationer som Iaspis i Sverige, Frame i Finland och OCA i Norge (många fler har precis börjat etableras) och glokala kulturinstitut som Cervantes, Goethe och många fler.
Därtill kan läggas konstnärsrollens professionalisering där nätverkande i en global marknadsstruktur är mer viktig än ett tjockt CV.
Robert Stasinski: Tack för dina tillägg, särskilt begreppet “den etnografiska vändningen” som väl beskriver det jag försökte fiska lite efter men inte riktigt lyckades formulera i artikeln.
Kommentera