Musikbloggare diskuterar läckandets etik

Non-Swedish readers: Sorry for writing the introductory and ending comment in a language that you don’t understand, even if Google Translate might actually be understandable. The main body of this post, however, consists in quotings in the English language. Feel free to comment in any language you want.

Under tisdagen pågick en intensiv etikdiskussion mellan en handfull popmusikbloggare, främst i USA. Det skedde på Twitter, där diskussioner är ganska knepiga att spåra i efterhand. Man får liksom läsa baklänges. Medan jag ändå fastnade i att gräva fram meningsväxlingar kunde jag inte låta bli att sammanställa dem i en mer läsbar form. Dessutom förstod jag gradvis vad saken rent konkret gällde, så att jag nu även kan bjuda på en inledande resumé.

Panda Bear kallar sig en av medlemmarna i Animal Collective. Han har tidigare släppt tre soloalbum och kommer med sitt fjärde inom någon månad. Två av spåren är avsedda att släppas som vinylsingel nästa måndag You can count on me, Alsatian Darn) läckte nyss ut på nätet. Jag vet inte hur läckan gick till, men gissar att de två mp3-filerna först fanns på slutna ftp:er, sedan sipprade ut till halvslutna torrenttrackers som What.cd, varefter någon eller några valde att lägga upp dem på webben. Detta innebar att musikbloggar kunde länka till en direkt lyssningsmöjlighet, samt i förlängningen att den mycket välbesökta musiksajten Pitchfork kunde andrahandlänka till bloggarna. Vilket också skedde, inom en mycket kort tidsrymd.

Panda Bears-spåren lades upp på We all want some (WAWS), varefter Pitchfork länkade dit, vilket för övrigt svenska Rodeo gjorde. Men det tog inte många timmar innan Will Oliver på WAVS tog bort länken och uttryckte sin ånger över att ha postat den, enligt egen uppgift efter att ha kontaktats av Domino Records. Hur som helst så finns filerna fortfarande tillgängliga bland annat på Soundcloud och vissa musikbloggar fortsätter att länka dit.

/ / /

Så till själva meningsväxlingen. Ouvertyr:

is it worse to be deservedly irrelevant or undeservedly overrelevant?

is it worse to be an active asshole or a passive asshole?

Så frågade sig i fredags handlingens protagonist, Connor McGlynn från musikbloggen I guess I’m floating, utan att det egentligen handlade om detta specifika fall. Men kring honom cirklar sedan den Twitter-enaktare där spridda inpass görs även av Lisa Ehlin (Rodeo), Craig Jenkins, Mallory Pickard och Taylor Johnston. Det hela börjar tidigt på tisdagen då två Panda Bear-låtarna redan har länkats från någon musikblogg, utan att Pitchfork ännu har uppmärksammat saken.

Connor McGlynn:
wondering why the twitter isn’t blowin up like world trade over the new leaked panda bear tracks.
i wonder if pitchfork will abandon their moral values today and post the panda bear leak for “mad hits”.
since he’s putting out pretty much every song on Tomboy as a single before the album, is this what blogs are gonna do every time?
where do you draw the line? they already gave away the first two tracks, and we’ve come to expect and be ok with a free promo track or two.
but when these panda bear 7″s will continue to come out in adv of Tomboy and the songs continue to leak… c’mon, bloggers, know your role.

Profetian blev alltså sannspådd – Pitchfork länkade till WAVS där det räckte med ett klick för att höra de två spåren.

Connor McGlynn:
@pitchforkmedia ugh you fuckers you had to do it. lame ass selling out your God for ad money.
@ryanpitchfork what’s the pitchfork policy on posting leaks, man? seriously? because you used to avoid it but now you do it all the time. i’m not trying to bait you, i just think you guys have lowered your ethical standards by allowing that shit for hits

Lisa Ehlin:
If it’s good, it’s good, no? Think the album almost becomes secondary to the constant hunt for new music. So I think yes.

Connor McGlynn:
depends on pitchfork’s involvement and if they are willing to undermine an artist they love for “mad hits”

Lisa Ehlin:
Sometimes I just think it’s all there but in reverse. You hear it, love it, then buy the album. Undermining which artists?

Connor McGlynn:
that’s fine for smaller artists that you might not have listened to if not for the blog that showed you the songs.
but Panda Bear doesn’t need bloggers and P4k giving away every friggin song on his upcoming album.

Taylor Johnston:
I think it’s more about p4k’s need to be at the forefront of the conversation. it’s like it didn’t happen unless they cover it.

Connor McGlynn:
my concern is that Panda Bear is going to release all Tomboy songs single by single over time. so they will all leak and no one will care.
does no one else see how that’s prolly going to lead to this stupid scenario every single time? and bloggers / p4k don’t care about that?
it’s one thing if an album leaks and one or two songs are used as promo singles.
have you ever seen pitchfork go like “hey guys, the entire Deerhunter album just leaked, hear/download it here *link* !”
of course not. that’s what’s going on with this panda bear track leaks. it’s the same thing, exactly the same

Taylor Johnston:
true, I think they’d rather sell out an artist then appear to be “out of the loop”.

Connor McGlynn:
that’s like the saddest thing in the indie music world i’ve ever heard

Craig Jenkins:
Panda’s a dunce if he’s going to release the whole album as singles, given the events surrounding these last two attempts.

Connor McGlynn:
ridic that panda needs to change his plan cuz the sites that exist cuz of artists like him prevent him from being the artist he wants to be

Mallory Pickard:
It’s hard to gauge the long-term effects of encouraging leaks, but I think we can all admit it discourages artists.
It’s the leaks that have to be stopped at the end of the day. The masses will never have this debate.

Craig Jenkins:
Blogosphere rules, ethical or not, dictate that when something leaks, you damn well better have your story posted.

Connor McGlynn:
that’s assuming what matters most in the culture about which we’re blogging is US instead of the music that supports us

Craig Jenkins:
Sad, sorry state, but music blogging in 2010 is a quest for relevance as much as it is a discussion of music.

Connor McGlynn:
but it’s never been about bloggers, so why now? we’re just dudes that help other dudes discover new music.
our job is to discover new music, not give away music from established musicians who don’t need our help.
there are two types of blogs: tastemakers and trendriders. and some do both.
you either create buzz by writing about new bands, or respond to buzz by writing about (and giving away music for) already hyped bands.
why anyone follows more than one of the latter sites is beyond me. if you love music, you should seek out new bands/sounds.
and if you run a music site with no intention of discovering and sharing new music, wtf is the point?
and let’s be clear, “new music” does not mean the latest newly leaked track from an established artist.

ps. I know it’s a bit hypocritical that an andrew bird track is the lead-in on IGIF. it was out of my hands. new shiz coming soon.
to be fair, IGIF has done this sort of thing before, but as we’ve grown we’ve recognized the problems in it

/ / /

Ingenstans handlar det om huruvida det skulle vara moraliskt fel att skaffa sig gratis tillgång till läckta mp3:or om man kan det. Tvärtom förefaller det för dessa musikelitister självklart att man på ett individuellt plan håller sig uppdaterad med det allra senast tillgängliga, oavsett hur man kommer över det. Inte heller handlar diskussionen om att det skulle vara fel att kopiera musikfilerna. Det handlar inte om upphovsrätt och inte om pressetik, men om en slags hederskodex som i dessa musikbloggares universum står över både upphovsrätt och pressetik. Agerandet av jurister och publicister är inte intressant för dem.
Att musiken efter att den släppts officiellt kommer att bli tillgänglig i fildelningsnätverk hålls för minst lika självklart som att den kommer att recenseras av tidningar. Frågan här gäller ingen av de sakerna, utan vad som händer i tidsrymden mellan läckan och släppet, i det här fallet en vecka. Hur fungerar då konnässörernas ekosystem? Utgångspunkten tycks vara att det inte finns en allmängiltig moral, utan etiska regler som måste vara töjbara beroende på vilken grad av offentlighet en kanal har. Att läcka musik diskuteras inte som en abstrakt fråga om rätt eller fel utifrån artistens “rättighet”, utan utifrån frågan om hur ny musik ska kunna leta sig fram till en gradvis större publik. Idealet är intimitet och tillit. Det intressantaste uttalandet i sammanhanget är: “The masses will never have this debate.”