Fördröjningens fenomenologi

Någonting tidsligt förenar lågenergibelysningen, googlandet och zappandet på en digital teve. Först trycker du på en knapp, sedan måste du vänta i en halv till en hel sekund, därefter utför tekniken den begärda förändringen. Innan lampan tänds, sökresultaten presenteras eller kanalen byts har en tidsrymd passerats som ofta är precis tillräckligt lång för att medvetandet ska hinna upp handlandet.

Glödlamporna håller gradvis på att förbjudas. De ersätts av s.k. lågenergilampor som i grunden är lysrör och förutsätter sålunda att kvicksilveratomer joniseras innan ljuset börjar lysa, vilket inte sker alldeles ögonblickligen. Vissa lampor uppges ta så kort tid som 0,3 sekunder, vilket Wikipedia påstår vara “a virtually instant start”. Jag håller inte med. För mig är tidsskillnaden mellan glödlampa och lysrör fortfarande högst närvarande i vardagen.
Hemma har jag, såvitt jag kan minnas, bara en gammal glödlampa kvar i bruk. Jag måste erkänna att det ger mig en särskild tillfredsställelse att trycka ner dess strömbrytare och i samma ögonblick mötas av ljus, vilket inga lågenergilampor klarar av. Det är ingen stor grej, men jag noterar den dagligen.

Googlingen opererar i en liknande tidsrymd. Även om många sökningar tar kortare tid än en halv sekund för Google att utföra, tillkommer tiden för webbläsaren att ladda sidan. Vissa gånger hinner medvetandet reflektera över sökningen innan resultaten har presenterats, andra gånger inte. Efter att Google Instant infördes noterade jag att googlingsupplevelsen förändrades på min ena, långsammare dator, trots att jag stängde av funktionen. Jag vet inte om det verkligen går långsammare eller om resultatsidan bara laddas i annan ordning, men det känns långsammare, om så bara för att medvetandet griper in i högre utsträckning än tidigare.

Antagligen kommer jag successivt att vänja mig vid detta, precis som jag kommer att vänja mig vid lågenergilampor. Medvetandet kommer då inte längre att gripa i handlandet lika fort utan kan ägna sig åt viktigare saker.

Däremot kommer jag nog inte att vänja mig vid digital-teve, eftersom jag nästan aldrig använder sådana mottagare (eller kollar på teve alls, för den delen). Senast var på ett hotell för ett par veckor sedan när jag försökte zappa runt och åter upplevde frustrationer över att varje gång behöva vänta på att maskinen ska lyckas byta från en kanal till nästa. För mig framstår detta som rent ut sagt primitivt, jämfört med de analoga teveapparaterna där jag vant mig vid att trycket på fjärrkontrollen i stort sett omedelbart resulterar i byte av kanal.

Analog teknik är ju i många fall snabbare än digital. Kanske inte i bemärkelsen av att “spara tid”. Om vi har ett mål som ska uppfyllas går detta ofta snabbare med digitala hjälpmedel – inte sällan oändligt mycket snabbare. Men tiden är fortfarande fylld av en massa små glapp mellan kropp och maskin, glapp som den analoga tekniken ofta lyckas fylla genom att kräva små mekaniska arbetsinsatser. Jämför skillnaden mellan att slå upp ett ord i en uppslagsbok och att googla fram det på Wikipedia. Det senare går onekligen snabbare, men rymmer ett litet moment av väntan. Bläddrandet i uppslagsboken är däremot ingen väntan utan idog kroppslig aktivitet.
Eller betänk rörelsen att flytta grammofonens nål till skivan eller att slå numren på en snurrtelefon. Notera också hur många grammofoner och telefoner under 1980-talet hade hunnit automatiseras ytterligare så att vi bara behövde trycka på en knapp och vänta i sisådär en halv till en hel sekund. Det rör sig alltså inte om någon absolut åtskillnad mellan analogt och digitalt, utan också om medvetna val fattade av designers. Att bytet av ljuskällor har infört liknande tidsglapp i vardagen får för sin del räknas som en slump. Men sammantaget framträder ett fenomen som borde föranleda fenomenologiska analyser.

Man kan att förstå tidsglappet som uttryck för en tilltagande distans mellan oss och vår värld. Som en förlust av en tidigare omedelbarhet. Men man kan också tänka det i termer av att maskinfetischismen i någon mening bryts. Vi tvingas reflektera över det faktum att glödlampans tändande eller tevekanalernas zappande inte är en förlängning av vår egen kropp, vilket kanske är en bra sak. Vilket av perspektiven vi väljer kan få konsekvenser för hur vi väljer att designa ny mjuk- och hårdvara. Fast att reducera det till en fråga om två hårdragna alternativ är förstås helt fel. Det borde finnas betydligt mer sofistikerade sätt att teoretisera hur vi upplever dessa tidsglapp, även om jag inte kan minnas att jag har stött på några.

Jag tror att det verkligt signifikanta är att alla de exempel som tagits upp här – lågenergilampan, Google, digitalteve – befinner sig just på medvetandets tidsliga tröskel. Neuroforskaren Benjamin Libet gjorde ett viktigt experiment på 1960-talet då han kunde belägga att medvetandet är senkommet. Nigel Thrift sammanfattar:

He was able to show decisively that an action is set in motion before we decide to perform it: the ‘average readiness potential’ is about 0.8 seconds, although cases as long as 1.5 seconds have been recorded. In other words, ‘consciousness takes a relatively long time to build, and any experience of it being instantaneous must be a backdated illusion’ (McCrone, 1999, p. 131).

Filosofer som Nigel Thrift och Brian Massumi har på senare år gjort det mycket lyckade draget att koppla Libets experiment till Spinozas affektteori. Affekt är det som händer i glappet, innan medvetandet kommer in och återprojicerar sin fantasi om en tanke skild från handlandet. Vad händer då med oss om vi fortsätter att i allt högre grad omge oss med teknik som ständigt låter oss vänta precis så mycket att medvetandet hinner inkallas, utan att det egentligen var nödvändigt?

25 kommentarer ↓

#1 Daniel on 11 October 2010 at 5:55 am

“betänk rörelsen att flytta grammofonens nål till skivan eller att slå numren på en snurrtelefon.”

Och alla 90-talister som läser detta ba: “nål? Snurrtelefon?”

Förutsättningen för att kunna göra de här iakttagelserna är till rätt stor del att vi minns äldre teknik. Man kan säkert bli frustrerad på digital-tv:ns olidliga tröghet ändå, men om man inte levt ett halvt liv med analogzappande blir skillnaden mindre påtaglig.

Kanske är vi bara grumpy old men. Jag har i all fall bunkrat glödlampor så jag klarar mig.

Något vi faktiskt kan enas med 90-talisterna om, i alla fall vi som bor i Sthlm, är frustrationen över dörrarna i nyare tunnelbanevagnar. Skillnaden upplevs ju ständigt eftersom de gamla fortfarande är i drift.

#2 Pontus on 11 October 2010 at 7:14 am

Jag hör till dem som aldrig kommer att vänja mig vid lågenergilamporna, delvis på grund av fördröjningen men mest ljustemperaturen. Men det finns ett alternativ. Halogenlampor! Ikea har sådana på 70W i klassisk glödlampsform. Rekommenderas varmt.

#3 Johannes on 11 October 2010 at 7:22 am

Köp diodlampor. Tänds direkt, håller längre och har högre verkningsgrad

#4 Jonas B. on 11 October 2010 at 7:55 am

Det finns lysrörslampor med fungerande snabbstart. Jag har provat några och köpt Osram Superstar (numera Osram Dulux Superstar tycks det). De startar mycket snabbt, ljusstyrkan ökar sedan något men det är inget man stör sig på.

Se till att köpa tillräckligt starka. Tillverkarna har en egen skala i “motsvarar glödlampswatt” som är missvisande.

Halongenlampor har dålig verkningsgrad, och än så länge har diodlampor inte heller någon vidare även om de senare stadigt blir bättre.

#5 anders bananders on 11 October 2010 at 8:00 am

Jag köpte fyra (absurt dyra) diodlampor för att testa. Tre är redan sönder, långt långt före utlovad livslängd.

#6 Christopher Kullenberg on 11 October 2010 at 8:43 am

Diodlamporna är grymt snabba, men man måste akta sig för vissa modeller. Beställde mina från hong-kong, mest för att det känns trevligt att vara från framtiden. :D

#7 M on 11 October 2010 at 9:37 am

Dessa iaktagelser eggar mig oerhört. Men, det finaste exempel på fördröjning är för mig “moderna” spisar med keramikhäll och “touch-knappar”.

Jag tvingas hålla fingret ytan och åbäket rör sig ungefär 1 nivå på en halv sekund. Att flytta till nivå sex tar sisådär 3 sekunder. Att flytta till nivå 12 från nivå 1 tar 6 sekunder. Japp, det går nämligen inte att “gå baklänges”.
På en spis med mekaniska rattar tar det precis lika lång tid hur många nivåer jag än ska färdas. Eller som du säger, så känns det iaf, jag gör ju något under tiden.

Allt detta kan låta trivialt. Gillar man att laga mat och har 2-3 kastruller på spisen som man skiftar värmen upp och ned på är det faktiskt något som avsevärt försämrar matlagningsupplevelsen. Tur att jag har rattar nu.

#8 fred on 11 October 2010 at 9:52 am

“Jämför skillnaden mellan att slå upp ett ord i en uppslagsbok och att googla fram det på Wikipedia. Det senare går onekligen snabbare, men rymmer ett litet moment av väntan. Bläddrandet i uppslagsboken är däremot ingen väntan utan idog kroppslig aktivitet.”

Jag kopplar till löpsedeln “facebook ger barn adhd” som metro hade härom året. Den brittiske forskaren menade att vi vande oss vid att få direkt respons på internet, vilket inte finns i verkligheten. Jag tänker, i linje med vad du skriver ovan, att det är precis tvärtom. Verkligheten ger oss adhd! Hur ska jag orka vänta på svar i en chatt när jag kan prata med någon live?! Ett klart problem som jag önskar jag kunde medicinera bort så att jag skulle orka med internetlivet.. :)

#9 Marcus Andersson on 11 October 2010 at 10:18 am

En grundregel för oss webbutvecklare är att gränsen för vad som upplevs som omedelbart går vid 0.1 sekund. Håller man sig under den så upplever användaren det som att den interagerar direkt med objektet/sidan.

Jakob Nielsen förklarar mer:
http://www.useit.com/alertbox/timeframes.html

#10 Marcus on 11 October 2010 at 10:18 am

Tycker att @fred vidrör något intressant här.

Låt oss hacka glappet, eller designa för det: Strömbrytarna i ett lågenergihem bör kanske inte vara så binära. Tänk er istället en spak eller ett vred som måste dras eller vridas hela vägen eller ett helt varv på ungefär den tid det tar för en lampa att börja ge sken.

#11 Marcus on 11 October 2010 at 10:22 am

Och det gäller naturligtvis även webbdesign och liknande: Om inte glappet kan undvikas – designa för det.

#12 gsi on 11 October 2010 at 10:25 am

“Glödlamporna håller gradvis på att förbjudas. ”

I Polen har man kommit på ett sätt att gå runt förbudet. Man bara skriver på förpackningen att glödlampor ej är för hushållsbruk. Tydligen förbjuder inte direktivet användning av glödlampor inom verkstäder, industri och dylikt.

#13 Lars Aronsson on 11 October 2010 at 3:48 pm

Rekommenderad läsning är “Märk världen” av Tor Nörretranders.

#14 rasmus on 11 October 2010 at 5:55 pm

Lars Aronsson: Japp, han var nog den som populariserade Libets experiment särskilt för en nordisk publik och på sällsynt medryckande sätt. Har tipsat om den boken förr och gör det gärna igen.

#15 Simon on 11 October 2010 at 6:09 pm

Det finns annars ett fenomen på nätet som tycks gå åt andra hållet. The “online disinhibition effect” som handlar om varför man är grövre i mun på Internet, och det som brukar framhållas är bland annat att man just *inte* får omedelbar återkoppling på internet, och därför tar i lite extra när man pratar. http://www-usr.rider.edu/~suler/psycyber/disinhibit.html

#16 David Jansson on 11 October 2010 at 6:25 pm

Jag har en skrivbordslampa med LED i. Köpte den på Myrorna, så jag blev lite förvånad över att det var riktigt trevlig ljustemperatur på den när jag tände den. Hade förväntat mig att behöva byta lampan mot en ny på grund av det, men icke. :)

Märket var Tao. (Gillar att det går att släcka den och ta ut den för att kolla sådant direkt utan att bränna sig.)

#17 Johannes on 11 October 2010 at 8:47 pm

Nu var det här egentligen inte direkt ett inlägg om glödlampor och dess ersättare men jag måste ändå bemöta Jonas B och anders bananders.

Skulle verkningsgraden vara dålig på dioder? Philips 7W diodlampa motsvarar en glödlampa på 40W eller lågenergi på 9W.

Om ledlamporna gick sönder allt för snabbt skulle jag reklamera dem. De flesta som säljer diodlampor har inte gjort det tillräckligt länge för att någon lampa ska ha nått den utlovade hållbarhetstiden.

De dioder jag har lyser utan problem…

#18 Jonas B. on 12 October 2010 at 9:35 am

Johannes: Nu är det vanskligt att hitta specifikationer på nätet eftersom det kan vara glädjevärden, men Philips MasterLED om det är den du talar om ligger på 30 lm/W (ljusstyrka per tillförd eleffekt).

Det är knappt bättre än en vanlig glödlampa som ligger på runt 20 lm/W. Ett bra lysrör kommer upp i 100 lm/W. Lysdioder är väldigt energieffektiva när man kör dem vid optimal (mycket låg) effekt men blir snabbt ineffektiva när man krämar på lite vilket behövs för hemmabelysning. Utveckligen går dock snabbt så i framtiden lär de bli att räkna med.

Enligt wikipedia är de mest effektiva lamporna de gula natriumlamporna vi har längs motorvägarna. De kan nå nästan 200 lm/W vilket är i närheten av vad en teoreisk svartkropp når i det aktuella spetrat.

#19 Viktualiebrodern on 12 October 2010 at 3:57 pm

Tänk väntan på att dörrarna skall öppnas på de nya jämfört med de gamla T-banevagnarna i Stockholm. En väntan i de nya vagnarna som inte bara är längre utan också olika lång från gång till gång.

Visst är den tiden medvetandegörande. Men jag vet inte om det är så bra att bli medveten på det sättet. Vad Spinoza tyckte var bra, sub specie aeternitatis, är inte nödvändigtvis vad andra klarar av att tycka.

#20 Viktualiebrodern on 12 October 2010 at 4:15 pm

Jag ser att Daniel redan skrivit om tunnelbanedörarrna.

Ett annat exempel: Gasspisar! Teknikens ståndpunkt när det gäller tillagning av mat i hemmet. Ingen risk att du bränner vid något, för du lämnar helt enkelt inte spisen.

#21 Jonas on 12 October 2010 at 6:37 pm

Touch-skärmen på nya smartfoner. Också en simulering av en analog knapptryckning. Fördröjningen märks framför allt när man måste “väcka” en skärm som gått över i energisparläge, man måste stänga av en skärmsläckare enbart för att exv trycka in en sifferknapp.

#22 Snabbhet är allt i gränssnitt | Digital delaktighet – projektblogg on 14 October 2010 at 8:34 am

[…] Någon som också reflekterat över vardagsteknikens fördröjningar är doktoranden Rasmus Fleischer i bloggposten fördröjningens fenomenologi. […]

#23 Magnus on 19 October 2010 at 7:33 pm

Den dag det börjar tillverkas analoga datorer, är den dag som även jag blir luddit och rädd för utvecklingen…

#24 Ericsson främjar diskriminerande internet | MMN-o | Blog on 19 January 2012 at 1:01 pm

[…] Lösningen till vad Ericsson målar upp i dokumentet är förstås egentligen en bra cache. Strömmande video och data för “content providers” är sällan eller aldrig i behov av att vara live – och faktum är att inget på internet är omedelbart förmedlat. Allt är fördröjt. […]

#25 salemakeupqi on 27 December 2015 at 7:06 pm

mac make up forever, mac wholesale makeup uk, macs cosmetics,

Kommentera