Antologin Efter The Pirate Bay blev ett ytterst lyckat tidsdokument (med undantag för den sneda könsfördelningen, som jag påpekade i förhand). Inom kort utkommer en annan antologi som jag också medverkar i: Framtiden är nu, utgiven av Tobias Nielséns förlag Volante.
Ämnet kan sägas vara kulturpolitik och en del av skribenterna är samma som i den nyss nämnda antologin om nätpolitik, men fler till antalet. Könsfördelningen är tyvärr inte så hemskt mycket bättre: 23 män och 8 kvinnor. Varje skribent ansvarar för ett kapitel som avhandlar ett specifikt ämne från en lista som innehåller såväl de olika konstarterna som bredare utblickar över sådant som geografi, utbildning och public service. Mitt ämne är stadsplanering, med utgångspunkt i de digitala mediernas överflöd. Särskilt riktar jag kritik mot satsningarna på jättearenor.
Jag har ännu inte läst de övriga kapitlena, förutom det som Annina Rabe skriver om biblioteken, vilket är fullständigt briljant.
Upptäckte just att omslaget till Framtiden är nu toppas av ordet “postdigital”. Ett begrepp som jag definierar precis i början av min essä om stadsplanering:
Kulturen måste äga rum. Så går det att sammanfatta den insikt som jag vill beteckna som postdigital, vars utgångspunkt är det oupphörliga samspelet mellan digital information och rumslig interaktion.
28 kommentarer ↓
apropå arenor och gentrifiering kolla dokumentären Stadium Status… rolig och tänkvärd… ett hett tips…
Annorlunda utryckt skulle jag kunna menna att Rasmus Fleischer mennar att kulturen måste hända och anser att kultur blir intressant när den händer och speicellt i fysiska rum gör detta händande mer intressant.
Själv så vill jag fråga mig varför det är så viktigt att “Kulturen måste äga rum”? Att kultur händer, hände, har hänt och kommer att hända är inget jag för nekar men är det nödvändigt att så sker i fysiska rum? Nu vet jag om argumentet kring analoga högtalare som har åberopats i denna blogg och i boken Det postdigitala manifestet.
Vidare så kan man ju se kultur i vidare menning och den även kan va och innefattar då saker som odlingskultur och matkultur. Då med detta synsätt kanske kultur är viktigt för att många människor ska kunna leva samtidigt på vår jord. Vidare kan man då ställa den annorlunda och kontroversiella frågan är mänskligheten och mänsklig kultur så viktigt?
Ställer ovanstående fråga även om det kan uppfattas som provocerande. Även om jag vill att mänskligheten ska fortsätta att finnas så går det fortfarande att fråga sig: Är detta nödvändigt?
Ja, missa inte Rasmus oerhört läsvärda och viktiga text. Det finns även andra som tillför stoff till det som egentligen borde utgöra den kulturpolitiska diskussionen.
Det blir ett annat omslag dock, med några av de teman som boken inkluderar. Kanske lite tråkigare val, men tydligare. Se här:
http://www.volante.se/framtiden
Ja, kultur måste äga rum, eftersom kultur händer i samspel med mottagaren, som är bunden till sin kropp, som är oreducerbart rumslig.
Även när jag går omkring och lyssnar på musik med mp3-spelare och hörlurar gör jag anspråk på att min kulturupplevelse ska äga rum, bl.a. genom att motsätta mig andra ägandeanspråk på rummet där jag är – grannens boombox, allmänt buller, att någon försöker inleda en konversation med mig (ett försök att få kenversationen att äga rum, icke att förväxla med att konversatören äger), etc.
[…] är triggande och ligger i linje med övrigt som jag sysslat med senaste halvåret, bland annat den kommande antologin Framtiden är nu. Kultursverige 2040. Vad vi vet, vad vi tror, vad vi vill. Konferensen i […]
Kommentera