Jag ställde en fråga om bokmomsen och fick svar från Mikael von Knorring som hänvisade till relevanta ställen i offentliga utredningar.
Svaret är att kulturutredningen (SOU 2009:16, s. 206, 210n52) har begått en rejäl blunder när de uppskattar att värdet av momssubventionen till 75 miljoner kronor per år. Detta motsägs nämligen av en en rad andra dokument som uppger att staten varje år avstår miljardbelopp till bok- och tidskriftsbranschen genom att bevilja sänkt moms.
Bokpriskommissionens slutrapport (SOU 2005:12, s. 113) talade om cirka en miljard kronor per år. Sedan dess har siffror även redovisats av Finansdepartementet i anslutning till de årliga budgetpropositionerna. Även om jag inte är tvärsäker på hur de ska tolkas, tog jag mig tiden att sammanföra dessa siffror i en tabell:
| (miljarder kronor) | brutto | netto |
| 2004 | 2,32 | 1,71 |
| 2005 | 2,55 | 1,84 |
| 2006 | 2,71 | 1,95 |
| 2007 | 2,11 | 1,52 |
| 2008 | 2,29 | 1,65 |
| 2009 | 2,47 / 1,49 | 1,78 / 1,50 |
| 2010 | 1,50 | 1,60 |
Finansdepartementets “Redovisning av skatteutgifter” från 2005, 2008 och 2010. Siffrorna i fetstil avser 2010 års skrivelse. De är en bra bit lägre och uppger också motstridiga resultat för 2009. Jag antar att det beror på olika sätt att räkna men har inte hunnit utröna saken. Jag kan också erkänna att det inte står helt klart för mig vad brutto och netto innebär just i en statlig redovisning av uteblivna skatteintäkter. De av bloggens läsare som är nationalekonomer, eller kanske rentav jobbar inom förvaltningen, får hemskt gärna bringa klarhet i detta.
Ändå kvarstår faktumet att det rör sig om miljardbelopp som sedan 2002 går till att subventionera böcker och tidskrifter. Lägsta aktuella siffran ligger på 1,5 miljard, alltså 1500 miljoner kronor. Jämför detta med Kulturrådets litteraturstöd som omfattar cirka 90 miljoner kronor per år, plus stödet till kulturtidskrifter.
Carl-Michael Edenborg berättade att han upplevt sig som den enda personen i Sveriges förlagsvärld som tog ställning mot den sänkta bokmomsen. Hans linje var (och är) att om så stora stöd ska betalas ut, måste det fördelas med ett tydligt kulturpolitiskt ansvar. Alltså inte som en allmän momssubvention som urskillningslöst gynnar allt från bröllopstidningar till encyklopedier, utan mer i linje med hur det existerande litteraturstödet fördelas. Det är en intressant och kontroversiell tanke.
Kontroversiell åtminstone på den politiska högersidan, där riktade kulturstöd ofta uppfattas som statlig klåfingrighet. Undantag från momsreglerna, däremot, uppfattas av någon anledning inte som att staten styr kulturproduktionen. Skatterna sänks ju, de höjs inte. Men om det inte vore för en rad riktade undantag vore det svårt att tänka sig hur Sverige skulle kunna upprätthålla en allmän momssats på 25 %, vilket i internationell jämförelse är närmast groteskt mycket.
Sänkt moms framstår som den perfekta formen av kulturpolitiska stöd. Från vänster till höger rådde enighet i riksdagen om att sänkt bokmoms var en utomordentlig idé. Först efterhand börjar det visa sig hur svåra gränsdragningar som krävs. Myndigheterna slipper visserligen att välja mellan bra och dåliga böcker, bortsett då från det relativt marginella litteraturstöd som Kulturrådet delar ut. Men i stället innebär den allmänna momssubventionen att myndigheterna måste avgöra vad en bok kan vara – vilket är precis lika mycket styrning av kulturen, vare sig man vill erkänna det eller inte.
30 kommentarer ↓
Grymt bra grävt!
Men, vad menas med “…dokument som uppger på att staten…”? Just det där stycket blev en aning svårt att förstå.
Det är ett återkommande problem att det inte specificeras vilka faktorer det är som nettoberäknas i siffror från regeringen. Skillnaden är ju rejält stor i det gamla beräkningssättet.
Det enda jag kan komma på på rak arm är att det offentliga köper in en hel del böcker, och att det gör att bruttosiffran blir en överskattning av den verkliga offentliga kostnaden. Men det är väl knappast en tredjedel/fjärdel av böckerna som köps av det offentliga?
Att de två metoderna ger så olika bruttosiffror pekar ju mot att den gamla metoden hade en konstig bruttoberäkning, som sedan justerades. Att den nya nettoberäkningen är högre än bruttokostnaden känns också svårt att förklara. Enda sättet att komma vidare är nog att kontakta departementet direkt.
Jag föreslår samma moms på allt, inte då 25%, så behöver man inet fundera så mycket på vad som är en “kulturell avra”, en tjänst, “mat”, resor etc etc.
Björn Felten: Ett “på” för mycket slank in. Nu rättat.
PeterM: Rimligt, i princip. Men då får man inse att många av de subventioner som idag görs genom skilda momssatser måste göras på andra sätt, om man inte accepterar att t.ex. klimatet för många slags kulturverksamhet ska försämras radikalt (vilket ytterst få accepterar).
Kommentera