“Piratrörelsen” har aldrig funnits

Jag blev ombedd av SVT Debatt att skriva någonting om “piratrörelsen”. Det blev en rätt lång text till vilken jag tänkte mig rubriken “Piratrörelsen har aldrig funnits”. Redaktionen valde att vässa till “Piratrörelsen var en bluff”, vilket kanske vid första anblicken kan låta lite väl KLF-artat. Nåväl, här följer hela texten med lite länkar.

///

Piratrörelsen är död“, konstaterade Sam Sundberg i ett reportage på Svenska Dagbladets kultursida härom dagen. “Piratrörelsen lever“, kontrade en mängd piratpartistiska bloggar. Själv begriper jag mig inte på diskussionen. För jag har aldrig uppfattat att det funnits någon “piratrörelse” – trots att jag själv brukar anses som en av dess grundare, eftersom jag var en av dem som drog igång Piratbyrån sommaren 2003.

Vi identifierade oss aldrig som “pirater”. Valet av namn kom sig av att Antipiratbyrån redan fanns. Genom att klippa bort negationen visade vi vem som var den aktiva parten i den konflikt om fildelning som började segla upp. Tilltaget fungerade långt över förväntan. Vi inbjöds genast till teve och radio för att debattera mot film- och skivbolagens lobby, vilket sporrade vår egen nyfikenhet och fick Piratbyrån att bli någonting mycket mer långvarigt än den kampanj vi först hade tänkt oss. Folk i Piratbyråns krets ägnade sig även åt praktiska experiment med nya tekniker för fildelning, varav ett fick namnet “The Pirate Bay” och sedermera växte till någonting enormt.

Nu i efterhand slås jag av ett faktum som ingen av oss ens reflekterade över. Piratbyråns hemsida lades upp på nätet bara några veckor innan premiären för Hollywoods storsatsning “Pirates of the Caribbean: Svarta pärlans förbannelse“. Filmen markerade starten för en våg av piratmode. Under större delen av nollnolltalet var dödskallar med korslagda ben det första man såg om man gick in i en H&M-butik. Ofta var det även det första man såg när man slog upp en nyhetstidning. För hur skulle man annars visualisera någonting så flyktigt som internetkommunikation?

Jag minns när tidningen Fokus hade intervjuat mig för ett långt och välskrivet reportage om striderna kring fildelning. Efteråt ringde bildredaktören och försökte övertala mig att bli fotograferad med lapp för ögonlapp, “som en riktig pirat”, vilket jag givetvis vägrade. När sedan reportaget publicerades (i augusti 2007) skrev Fokus chefredaktör en inledning om hur “piraterna” borde “skärpa sig” och sluta kalla sig för pirater. Exemplet visar hur journalister var de som mest av alla, mer än några aktivister, lyfte fram piratsymboliken.

Med hjälp av Googlesökningar, Wikipediahistorik och pressarkiv har jag kartlagt när det började talas om en “piratrörelse”. Svaret är tydligt: sommaren 2006, veckorna efter polisens tillslag mot The Pirate Bay. Då började anhängare till Piratpartiet att referera till sig själva som delar av en bredare “rörelse”. Ännu erkändes dock inte rörelsens existens av nyhetsjournalisterna. Det skulle dröja ytterligare två och ett halvt år innan “piratrörelsen” blev ett mainstream-begrepp.

Från januari 2009 kryllar det av nyhetsartiklar som hänvisar till “piratrörelsen”. Orsaken är utan tvivel lanseringen av reportageboken “Piraterna” – skriven av just Sam Sundberg, tillsammans med Anders Rydell. Boken förklarar omsorgsfullt skillnaderna mellan Piratbyrån, Piratpartiet och The Pirate Bay, men marknadsfördes som en bok om “piratrörelsen”.

Kort sagt: Sam Sundberg hade själv stor del i att skapa den “rörelse” som han nu, inför nästa instans av rättegången, väljer att dödförklara.

Piratbyrån lades ner i somras. Tidningsrubrikerna skrev att “Piratbyrån lägger ner sin verksamhet”, men mer träffande är att verksamheten lade ner Piratbyrån. Aktiviteten har sedan länge fortsatt i andra forum, från personliga bloggar via lösa nätverk som Telecomix och organisationer som Juliagruppen, på debattsidor och seminarier, hackerspace och fristående kulturhus, universitet och konstinstitutioner – för att bara nämna några sammanhang där vi som startade Piratbyrån idag är aktiva. Christopher Kullenberg beskriver framväxten av denna aktivism i sin nya bok Det nätpolitiska manifestet, där piratbegreppet talande nog är helt frånvarande.

Redan för flera år sedan kungjorde Piratbyrån att det inte längre är relevant att debattera “för” eller “mot” fildelning. Snarare var fildelningsfrågan en konservöppnare som tillät allt fler att engagera sig i frågor om nätets framtid, makten över protokollen, möjligheterna att kommunicera utan att först fråga företag om lov. Men också en aktivism som kan kallas kulturpolitisk, där man inte bara ifrågasätter upphovsrättens etablerade idé om en liten klass av “kreatörer” utan också engagerar sig för fysiska rum som en förutsättning för oberoende kultur. En tidig företrädare för denna kulturpolitiska aktivism var Piratbion, verksam i bland annat Stockholm och Berlin. Piratbyrån samarbetade mycket närmare med Piratbion än med Piratpartiet, men ändå har Piratbion aldrig räknats till “piratrörelsen”.

Visst finns det saker som förenar alla de nämnda grupperingarna vars namn börjar på P, exempelvis kritiken av hur upphovsrätten tillämpas. Men upphovsrättskritik är inte längre en angelägenhet enbart för “pirater”, utan förekommer idag flitigt såväl inom den bredare kulturdebatten som i en rad politiska partier.

Piratpartiet, å sin sida, har allt mer kommit att betona rätten till personlig integritet, vilket vi i Piratbyrån aldrig brydde oss nämnvärt om. Vår utgångspunkt var aldrig universella rättigheter, utan vårt eget liv där nätets gemenskaper är en integrerad del – vår “nätvaro” för att låna ett begrepp från Det nätpolitiska manifestet.

Efter att Piratpartiet misslyckats i riksdagsvalet är det mycket möjligt att partiets medlemmar går skilda vägar. Vissa kanske satsar på praktisk nätpolitik och hacktivism, andra väljer att fortsätta arbeta på en parlamentarisk väg, i Piratpartiet eller andra partier. Jag ser inget fel i sådan splittring. Tvärtom ligger det helt i linje med hur vi alltid jobbade i Piratbyrån.

“Piratrörelsen” var mest av allt ett modebegrepp, vars popularitetskurva följde utbudet av barnkläder med dödskallar på. Dagens nätpolitik är fylld av rörelse och allianser, utan att för den skull vara en enda “piratrörelse”. Vi har för länge sedan lämnat Karibien.

///

Eftersom jag redan har hunnit få några frågor med anledning av texten, kan jag snabbt förtydliga ett par saker: Nej, jag är inte mot all kategorisering. Även i den här debattartikeln sätter jag artikel på sammanhang jag själv är eller var del av. Vad jag vänder mig mot är hur “piratrörelsen” används som samlingsbegrepp för Piratbyrån, The Pirate Bay och Piratpartiet (men tydligen inte Piratbion). Termen är nämligen både för smal, för bred och för ful.
För smal, eftersom den utesluter en massa befryndade strömningar och personer som aldrig har identifierat sig med p-ordet. För bred, eftersom den klumpar samman grupper som delvis har djupt skilda perspektiv och får det att framstå som att alla sluter upp bakom Piratpartiets program, trots att exempelvis Piratbyrån trots att vi aldrig utgick från “rätten till privatliv”. För ful, för ögonlappsestetiken har för länge sedan överexploaterats av Disney och H&M.
Jag menar heller inte att vi borde hitta ett alternativt begrepp för att benämna exakt samma “rörelse”. Vi kan tala om nätpolitisk aktivism för ett fritt internet. Vi kan också tala om kulturpolitisk aktivism. Om hacktivism. Om allmänningar. Om kopimi. Om hur dessa saker kan överlappa med varandra och befrukta varandra utan att de någonsin kan reduceras till en rörelse, utan att det upphäver en massa andra politiska skiljelinjer som begreppet “piratrörelsen” tenderade att släta över.

18 kommentarer ↓

#1 Sin Trenton on 28 September 2010 at 5:42 pm

Etiketter…
Är inte det här samma debatt vi “gamlingar” hade om punken, en gång i tiden?
“Punken är död! New Age.. sorry, jag menar, New Wave är grejjen! Punken är död, fast den rör på sig… Lite i alla fall. Fast det kanske bara var Gurra… Eller Alonzo”

Halvskämt åsido, media vill alltför ofta ha enkla, löpsedelsbara förklaringsmodeller och etiketter. Verkligheten blir enklare så. Fråga Åkesson.

Problemet — ur det perspektivet — är väl att det som kännetecknat frihetliga/anarkistiska/et al yttringar är att de är dynamiska, spretiga och brukar vägra att låta sig klassificeras (med tanke på tidigare referens, se bl a ‘oasenpunk’, ‘proggpunk’, ‘oipunk’, ‘glampunk’, ‘fyllepunk’, ‘anarkistpunk’, ‘crasspunk’).
De byter inte bara skepnad, utan utvecklas, avvecklas, omvecklas, splittrar upp, återförenas, i någon slags Panta Rhei-modell, som utgör frihetliga yttringars (sorry, vägrar använda uttrycket ‘rörelser’) innersta väsen.

När jag tänker efter, har vi frihetliga radikala nog haft problem med taxonomin sedan typ trettiotalet, eller liknande…

#2 Amelia Andersdotter on 28 September 2010 at 6:35 pm

Eller så missförstår Sam Sundberg vad “rörelse” innebär. Piratpartiet behöver inte följa Piratbyrån eller tvärtom. Både ålar och valar simmar söderut utan att ha samma ambitioner, och det viktiga lär vara rörelseriktningen(?). Piratbyrån fick också en (omedveten?) stämpel bara av att debattera med Antipiratbyrån eftersom de senare var så uppenbart politiskt aktiva på lokal, regional och global nivå (blää… “argumentera aldrig med idioter, de drar ned dig på sin nivå”. töntigt).

Rörelser innebär en massa personer: Kullenbergs nätpolitiska manifest behöver följare för att vara värt någonting, i alla fall som politiskt påtryckningsmedel (det gäller för övrigt också ekonomiska intressen – det finns ganska många sådana och de rör sig väl i ungefär samma riktning). Att diskutera piratrörelsen just nu är ganska bekvämt eftersom begreppet är myntat redan. Visst kan vi försöka bilda en massa smårörelser också, men det är värdefullt för varje liten rörelse att kunna hävda delaktighet i en större rörelse eller debatt. Kanske “den nätpolitiska rörelsen” eller “rörelsen för internets framtid” (men det låter för mig väldigt organisererat, med styrelser och bokslut i slutete av verksamhetsåret, osv).

Jag har en kompis som sa att det är så många som inte verkar förstå det, men censurerande regimer, ITU, Stockholmsprogrammet, upphovsrätten, barnskyddsdirektiven, internetoperatörer: internets existens är hotat nu, på riktigt. Vi kommer inte ha kvar något internet alls om några år ifall den politiska rörelseriktningen inte förändras. Vi kan försöka bilda mesh networks kring våra hackerspaces, men det kommer ta oss evigheter att bygga alternativa backbones (och pengar, massa pengar).

Jag tror inte att en kulturpolitisk fokus nödvändigtvis kommer att lösa all de problemen, men en förändrad kulturpolitisk debatt (med eller utan piratbion) kommer i alla fall att ta bort alla elaka internetdödares största alibi just nu. Då är det kanske bra att utge sig för att vara en allmän rörelse.

#3 Christopher Kullenberg on 28 September 2010 at 8:28 pm

Instämmer med Amelia: Valar och ålar – simmande ibland sida vid sida, ibland förbi varandra. Havet är djupt och golfströmmen blir allt varmare!

#4 rasmus on 28 September 2010 at 9:09 pm

Väl uttryckt (alla tre här ovan, men kanske särskilt val/ål-liknelsen)!

#5 anders bananders on 28 September 2010 at 9:40 pm

Man kan väl dra paralleller med tidigare rörelser. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen. De består alla av en mängd små och stora organisationer, palamentariska och utomparlamentariska, sansade och galna, kortlivade och långlivade. Ibland håller de med varandra, ibland strider de inbördes.

På samma sätt är det med piratrörelsen. Jag tror att folk utifrån uppfattar det som att alla som på ett eller annat sätt är engagerade i nätpolitiska frågor ingår. Sen kan vi på insidan ha andra vinklar, se skillnader där andra ser likheter osv, men det handlar (som vanligt) om vem som har makten och rätten att definiera.

#6 Hilton Friedman on 29 September 2010 at 7:21 am

Håller med Anders. Tycker definitivt man kan tala om en “piratrörelse” utan att för den sakens skull sätta likhetstecken mellan alla som ingår.

Men flera grupper har drivit priratfrågor ideologiskt.

#7 Johan Andersson on 29 September 2010 at 8:04 am

Rasmus: Jag visste det! Du är ingen nätpirat! Bra att du skriver om tillspettsningen av rubriken på SVT debatt. Bra skriven artikel. Vidare helt rätt att driva med Antipiratbyrån genom att använda ordet piratbyrån!!!!!!!!!
Sin Trenton: invecklas kanske skulle läggas till, men intressant perspektiv om dynamiska yttringar.
Amelia Andersdotter: Fantasktisk liknelse med valar och ålar. Viktig debatt och hoppas du får vara EMP.
anders bananders: Välskrivet och intressant om rörelseperspektiv och formulerings makt.
Hilton Friedman: Och en liten medhållare men det får ju plats.
Mig själv: Kanske lite väl att kommentera inlägget och kommentarerna men jag gillar debatter om dessa ämnen. Tycker det är väldigt att Rasmus skriver om att rubriken ändrades av SVTs redaktion och inte han.

#8 Sam on 29 September 2010 at 10:02 am

Förvisso känner jag mig medskyldig till att begreppet “piratrörelsen” blivit så etablerat. Ur journalistiskt perspektiv har det dock varit väldigt användbart, och jag tycker inte att det är något konstigt med att samla olika fenomen under ett dylikt begrepp för att benämna, tja, någonting i stil med en världsunik, upphovsrättskritisk strömning som tog debatten med Antipiratbyrån et consortes. Att man talar om Arbetarrörelsen, och att det är ett användbart begrepp, betyder ju inte att man inte ser någon skillnad på SAP och VPK.

För att det ska vara relevant att tala om en rörelse vill jag just se en rad olika grupper som på något sätt rör sig i en gemensam riktning, även om de är inbördes olika. Som PB, TPB och PP. När det nu bara finns ett piratparti kvar – som alltmer söker nya spår – så är det bara att begrava “piratrörelsen”, och på så sätt göra det kära begreppet användbart en sista gång. Sagt och gjort ;)

#9 DanceK on 29 September 2010 at 10:23 am

Jag vill ifrågasätta värdet av att aktivt skapa, definiera och döda etiketter. Så fort en etikett har hamnat i ordboken är den fixerad och riskerar att bli irrelevant (som tidigare kommentatorer verkar överens om). Visserligen kan det hjälpa historiska studier (“år 2005 var ‘piratrörelsen’ en lös samling av aktivster som… osv”), men det känns naturligare att passivt låta etikettens betydelse ändras med tiden, tills den “självdör”.

#10 Leif berinder Ershag on 29 September 2010 at 11:34 am

Jag tror att bakgrunden till att piratpartiet började prata om rörelse var två saker, dels det rent taktiska i att buntas ihop med smarta personer i Piratbyrån och dels för att knyta till sig personer som inte ville engagera sig i ett parti.

#11 Rasmus (en annan) on 29 September 2010 at 8:24 pm

Bra sagt! Och det gäller även alla i kommentarerna, ovanligt koncentrat av tankar som gör att man kan se ett skeende tydligt och klart.

Kommer att tänka på slutorden i Frank Millers serieroman om Batman. Där Batman just har iscensatt sin egen begravning och gått under jord.

“…vi har många år på oss – så många som vi behöver…

år – för att träna, lära och planera…

…här i denna oändliga grotta långt från askan av en brottsbekämpare som hade överlevt sig själv…
det är här den grundas – armén -som ska skapa meningen i en värld som plågas av värre saker än banditer och mördare…

det kommer att bli ett gott liv…”

#12 Vermon on 30 September 2010 at 2:25 am

Rörelse är i fysik lägesändring av en kropp. Beskrivningen av läge som funktion av tid är kinematik, en gren av klassisk mekanik. Grundbegrepp är position, hastighet och acceleration, som i två och tre dimensioner beskrivs med vektorer.

#13 Kakan on 30 September 2010 at 11:14 am

Man undrar ju hur Piratförlaget känner sig, mitt i denna begreppsförvirring. De kan inte ha det lätt …

#14 Magnus on 30 September 2010 at 12:40 pm

@Sam: Där kom det, igen, paralellerna med den förra stora samhällsomvandlingen grundad i disruptiv teknik, den industriella revolutionen. Ja, paralellerna är säkerligen fler än vi inser till den “revolution” vi lever i idag.

Arbetarröralsen, Marx idéer osv. var sprungna utifrån de problem som den industriella revolutionen hade med sig då på den tiden. Ibland riktigt rejäla problem som folk dog av, vissa av “problemlösningarna” hade också samma effekt. I sverige resulterade det i två politiska partier, Socialdemokratiska arbetarpartiet och Sveriges socialdemokratiska parti (senare VPK och idag V).

Piratpartiet är det första partiet sprunget ur de brytningar som dagens disruptiva teknik grundat. Jag har nyligt bidragit med några utläggningar kring disruptiv teknik, samhällsomdaning och paraleller till det förra skiftet i kommentarerna på Oscar Swartz blogg. Jag tror du kan finna det tänkvärt. Jag tror också att grundorsaken till S sämsta val i mannaminne står att finna i samma sak, den industriella revolutionen tog defenitivt slut någon gång efter kriget och nu börjar även det postidustriella samhället lida mot sitt slut när en ny era spirar med sin revolution. S har ännu inte kunnat omsätta de tidigare värderingarna till detta.

#15 gusten on 30 September 2010 at 5:58 pm

Mycket snygg liknelse Amelia gör, hatten av!

#16 COPYRIOT | Rörelsefrågan, igen on 1 October 2010 at 2:36 pm

[…] Kanske liknande “Piratrörelsen” har aldrig funnits […]

#17 Felten Fabulerar » Blog Archive » Piratpartiet borde inte finnas on 2 October 2010 at 6:58 am

[…] denna sin åsikt just i dessa dagar, då bland annat en av de som drog igång Piratbyrån år 2003, Rasmus Fleischer, förklarar att det aldrig ens har existerat någon […]

#18 Internets rörelser | Intensifier on 2 October 2010 at 1:14 pm

[…] det pågått en mycket intressant diskussion om “piratrörelsens” eventuella existens; om den har funnits, hur den har funnits, och på vilket sätt vi kan gå vidare. Den har förts på […]

Kommentera