Moms i allmänhet, bokmoms i synnerhet – jag finner det så oerhört intressant! Nu sitter jag och försöker få rätsida på den stora kulturpolitiska reform som trädde i kraft den 1 januari 2002 och som älskas av politiker från vänster till höger.
Då infördes en särskilt låg moms, 6 % i stället för sedvanliga 25 %, på böcker och tidskrifter. Syftet var att öka läsandet. Huruvida det uppnåddes är omtvistat, men fler böcker (särskilt pocketböcker) säljs nu än tidigare. Förslaget hade lagts fram av 1995 års kulturutredning och Förläggareföreningen hade drivit en intensiv kampanj.
Min inställning till bokmomsen är ren nyfikenhet – inte antipati, väl att märka. Vad jag finner så rysligt spännande är detta med hur man kan avgränsa böcker och tidskrifter från andra typer av publikationer och dokument. Jag tänker mig att denna gränsdragning var betydligt lättare för tio år sedan, när reformen förbereddes, än vad den är idag.
En annan aspekt jag finner intressant är varför det är så lätt att vinna politiskt gehör för en sänkt moms som kulturpolitiskt redskap, jämfört med hur kontroversiellt det är att föreslå direkta stöd till olika kulturformer. Kanske för att man inte uppfattar att lägre moms innebär statlig styrning.
Bokmomsen förefaller ha blivit något av ett kulturpolitiskt föredöme, där exempelvis Folkpartiet har drivit kravet på sänkt gallerimoms. Detta skulle väcka den spännande frågan om hur man skiljer ett konstgalleri från en butik som bara säljer fina saker – ett exempel som klargör att det visst handlar om statlig styrd uppmuntran till utvald kultur, även om styrningen utförs med grövre upplösning.
Det handlar om rätt stora pengar. Hur stora blir jag dock lite osäker på. Vänsterpartiets rapport om “digitala bibliotek” (2009) uppger: “sa?nkningen av bokmomsen kostar omkring 1 miljard om a?ret i uteblivna inta?kter”. Jag skulle hemskt gärna se en källa till denna siffra (ping, Mikael), för den tycks motsägas av förra årets kulturutredning (SOU 2009:16) som skriver:
subventionen uppskattas till ett va?rde av ca 75 miljoner kronor, dvs. mer a?n dubbelt sa? mycket som ja?mfo?rt med produktionssto?det och distributionssto?det inom ramen fo?r litteratursto?det. /…/
Bokpriskommissionen bera?knade 2005 va?rdet av den a?rliga subventionen till 75 miljoner kr.
En miljard kronor eller 75 miljoner? Ganska mycket pengar, oavsett vilket.
31 kommentarer ↓
Bra fråga! Det visar sig att den nedsatta momsen på “Böcker, tidskrifter m.m.” beräknas kosta 1,6 mdr kronor år 2010.
Skr. 2009/10:195, s 24
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/143861
Kulturutredningen verkar helt enkelt ha fel om bokmomskommissionen. Den senare uppger den vanliga uppskattningen om 1 mdr kronor i uteblivna intäkter, med hänvisning till regeringen. Jag hittar inte siffran 75 miljoner alls där.
SOU 2005:12, s 113
http://www.sweden.gov.se/sb/d/108/a/39485
Om man räknar på en miljard i “uteblivna skatteintäckter”, och antar att en bok kostar ungefär en hundring plus moms kommer man fram till sisådär 5 – 10 böcker/tidskrifter om året per person. Det kanske är rimligt (själv köper jag i alla fall klart fler böcker än så).
Då har man å andra sidan räknat “uteblivna skatteintäckter” på nästan samma sätt som antipiratlobbyn räknar “uteblivna försäljningsintäckter”. Poängen med den sänkta momsen var ju att vi skulle läsa mer, och då kompenserar ju det i viss mån för att det blir mindre momsintäckter per bok. I så fall skulle det ju innebära fler jobb i förlagsbranchen också, vilket också ger skatteintäckter.
Rasmus Kaj: Nja, ditt resonemang förutsätter ju att vi nu köper böcker för pengar vi annars hade sparat på hög. Det är nog ett rimligare antagande att bokförsäljningen sker på bekostnad av annan konsumtion.
Extra intressant blir det nu när tex musikgrupper som The Ark som gav ut sin skiva “In full regalia” som ett tidningsmagasin, bland annat för att få lägre moms.
Biobiljetter har också 6% moms.
Kan krasst konstatera att jag nog läser betydligt mer böcker nu än jag gjorde på 90-talet, och att det knappast har något med böckernas priser att göra (med möjligt undantag för studietiden då det var en prestation att få pengarna att räcka ens till kurslitteraturen, som dessutom i regel lyckades med konststycket att vara dödligt trist trots att jag var intresserad av ämnena).
Det har snarare med att göra att det är så enkelt att surfa in på en nätbokhandel och beställa de mer eller mindre obskyra böcker som intresserar mig, och få hem dem i brevlådan.
De böcker som inte är tillräckligt mainstream måste i en mer fysisk bokhandel specialbeställas, vilket typiskt tarvar två besök från min sida…
[…] Kanske liknande En fråga om bokmomsen […]
Kommentera