Nutida Musik, nominerade till Årets kulturtidskrift 2010, har just utkommit med ett nytt nummer om alternativa kanaler för musik. Bland annat skriver Anja Enerud från NMFHU om kassettkultur.
Själv medverkar jag med en essä om hur digitala gränssnitt stöper all musik i samma form, en form som är anpassad efter rockparadigmet men funkar mindre bra för en del annan musik.. Det kretsar kring iTunes, Spotify, ID3-standarden och annat. Möjligen finns där något som kan intressera såväl musiker som mjukvaruutvecklare. “Spårets autonomi” lyder rubriken och om du klickar här kan du läsa en scannad pdf.
25 kommentarer ↓
Visst skrev du om det i manifestet också? Bra, hur som helst.
Intressant. Apropå ID3v2 används ju nu ofta Vorbis Comment, av t ex FLAC. Torrentsajten what.cd använder ju taggar, fast med vissa regler som gör att de blir mer genre-fokuserade än t ex last.fms.
Jag har all min musik taggad med patologisk noggrannhet, vilket kanske är huvudskälet till att jag aldrig använt Spotify i någon större utsträckning. Jag har bland annat sett till att all musik är taggad med språk, så att jag t ex kan välja att spela all fransk pop.
För detta krävs en välkonstruerad uppspelningsmjukvara, som jag funnit i Quod Libet, där jag kan skriva exempelvis “&(genre = |(Pop, Yé-yé, Schlager), language = fra)” för att få fram just all fransk pop.
Quod Libet har också en intern tagg som heter “people” som listar alla fält som innehåller någon grupp eller person, t ex composer, remixer, producer, osv.
Kommentera