Skevheten: Kashmir vs. Gaza

Lyssnar på P1. Lysande Asienkorrespondenten Nils Horner gör ett reportage från indiska delen av Kashmir. Senaste tre månaderna har över 100 civila dödats i konflikten. Motståndet mot de regeringstrupperna har nu tagits över av stenkastande ungdomar. Det talas om en intifada.

Slående likheter finns mellan Kashmir och Västbanken/Gaza, även utöver det allra mest uppenbara att de som tar till gatsten är muslimer som upplever att de lever i ett fängelse. En annan parallell är hur Indien respektive Israel föredrar att framställa Pakistan respektive Iran som fienden. Även om dessa staters stöd till vissa parter i de bägge konflikterna är ett faktum, används det för att osynliggöra alla andra skäl som människor har för att resa sig. Det militära samarbetet mellan Indien och Israel är väl utvecklat. Direkta kopplingar finns också mellan den militaristiska ultrahögern i Israel och i Indien.

Givetvis finns det även betydande skillnader. Mina kunskaper är inte tillräckliga för att börja räkna upp dem. Men jag vågar säga att den allra största skillnaden mellan Kashmir och Västbanken/Gaza är graden av engagemang från omvärlden. Nästan ingen bryr sig, kort sagt, om Kashmir. Inte i den muslimska världen, inte i den västerländska vänstern och verkligen inte inom s.k. sociala medier.

Medan jag lyssnade på P1:s reportage kastade jag in några sökningar för att hitta andra vinklar på konflikten. Vad tycker ofta de så flitiga alltingtyckarna? Jag sökte först bland de hemskt många RSS-flöden som jag har samlade i Google Reader. Sedan sökte jag på Knuff.se, på Google och Twitter. Sökningarna kammade i stort sett noll, om vi räknar bort de rena hänvisningar till tidningsartiklar som gjorts bara för att kamma hem returlänkar.
Ett undantag var en blogg av en svensk militärobservatör i Kashmir. Men inte en enda av alla de bloggar som tidigare i år skrivit otaliga kommentarer om läget i Gaza verkar ha något att säga om Kashmir. Detta är inte sagt för att misstänkliggöra någon enskild dem, eller för att tona ner vikten av att solidarisera sig med de som lever i Gaza. Men i den större bilden framträder en väldigt obekväm skevhet. Precis som om man jämför palestinierna med tamilerna.

Om man påpekar den här skevheten vill vissa som brinner för palestiniernas sak genast gå i försvar. Det är begripligt, även om det inte borde vara nödvändigt. Ibland får man då höra det argumentet som ungefär lyder: “Israel har så mycket starkare vänner i Sverige än vad Indien eller Sri Lanka har.” Ofta nämns Fredrick Federley som ett exempel.
Problemet med sådant är dels att Mellanöstern då reduceras till ett inrikespolitiskt slagträ. Handlade det inte om solidaritet? Men framför allt för att inställningen är idealistisk. Om man resonerar så, vill man bara se till åsikter. Ja, det är fler i Sveriges politiska ankdamm som uttrycker ett vansinnigt stöd till allt vad Israels armé företar sig. Men det finns antagligen fler svenska vapen i Kashmir. Sverige säljer vapen både till Indien och till Pakistan. Vapen som dödar civila ungdomar som bara har stenar i händerna. Materiella vapen.

För säkerhets skull upprepar jag gärna: Detta syftar inte till att misstänkliggöra engagemanget för palestinierna. Däremot vill jag gärna höra idéer om hur det kan komma sig att Kashmir-konflikten är helt frånvarande i s.k. sociala medier i allmänhet och bland politiska bloggar i synnerhet.

17 kommentarer ↓

#1 San on 22 September 2010 at 11:22 am

Västvärlden känner ett betydligt större ansvar för Israel än vad de gör för Indien, judendomen har under sekler varit en del av västerlandet. Likaså har kontakterna med den muslimska världen varit betydligt tätare än med Indien. Liknande konflikter med muslimska utbrytare finns även i Kina och de får än mindre uppmärksamhet.

Dessutom är det en helt annorlunda situation, Palestinierna är statslösa, det är man inte i Kashmir.

#2 San on 22 September 2010 at 11:23 am

Eftersom jag är indier så kan jag inte undvika att ge min syn på Kashmir konflikten först. Indiska Kashmir (det finns även en Pakistansk del) har en 67% majoritet av muslimer, medans resten är hinduer, buddister och kristna.

När den indiska republiken bildades så skulle den vara sekulär, vilket Jinnah motsatte sig, han ville bilda en muslimsk stat med en muslimsk majoritet. Det hela ledde till att vi självständigheten bröt sig de muslimskt dominerade delarna ut sig och bildade en Islamisk stat, Pakistan, medans Indien för blev sekulärt. Religiösa minoriteter i Pakistan flyttade till Indien i historiens största folkomflyttning, som dessutom kostade över en miljon livet.

Eftersom den religiösa majoritetn i Kashmir inte var lika stor som i övriga delar så var dess status oklar (vad som hände rent miltärt med anfall från ena eller andra sidan lämnar jag utanför) men Indien hävdar att Indien är sekulärt med 180 miljoner muslimer och att det inte spelar någon roll att det är en muslimsk majoritet i delstaten. Pakistan hävdar å sin sida att det bör vara deras eftersom det är en muslimsk majoritet.

Det bör tilläggas att om Indien släpper Kashmir (vilket aldrig kommer att hända) så innebär det alltså en ny folk omflyttning)

#3 Gunnar on 22 September 2010 at 12:52 pm

Jag tror du har helt rätt, Rasmus, och Tariq Ali har skrivit en hel del om detta, bl.a. i LRB och New Statesman. Det finns ett oerhört viktigt undantag, dock, och det är förstås Pakistan, där Kashmirkonflikten är en av de huvudsakliga motorerna som driver konflikten eller icke-konflikten (välj själv) mellan radikalislam och militärstaten.

#4 Ron on 22 September 2010 at 12:54 pm

Det kan ju bero på att västvärlden (USA egentligen, Europa följer ju bara lydigt efter) inte tagit ställning om huruvida Indien eller Pakistan är fienden.

Chomsky snackar lite om det här:
http://www.youtube.com/watch?v=xChncym4qKs

#5 Karim on 22 September 2010 at 1:14 pm

The Economist har en artikel om situationen i Kashmir, och har följt utvecklingen där ganska väl.

http://www.economist.com/node/17049161

#6 Ron on 22 September 2010 at 1:27 pm

Dessutom: Israel/Palestina handlar inte främst om solidaritet. Jag skulle kunna säga att jag känner solidaritet med alla: kongoleser, thailändare och folk i New Orleans ghetto — men ingen skulle bli gladare eller hjälpt av en sådan sak. Man bör avhålla sig från tomma gester.
Jag kan bara tala för mig själv, då jag inte är aktiv i någon organiserad form. Mitt engagemang i Israel/Palestina är reaktivt: Om Federley skänker pengar till IDF, om Cecilia Uddén pratar goja i radio eller Amos Oz rapar luftiga fraser blir jag irriterad.
Konflikten är egentligen löst: Lagen är glasklar och FN är i stort sett överens. Återstår bara att få USA och Israel med sig på tåget. Men hoppet om det är litet.

#7 Henrik on 22 September 2010 at 2:28 pm

San: Att kalla Indien sekulärt är i sanning att ta sig friheter med historiska fakta. Den hinduiska extremism som format Indien sen frigörandes från det brittiska imperiet (för att inte tala om Ghandi själv) är inte ett dugg mer sekulär än Pakistans islamism.

#8 San on 22 September 2010 at 2:43 pm

Henrik:

På vilket sätt om jag får fråga? Indien har en sekulär konstituition, det har inget att göra med att det finns djupt religiösa människor i Indien precis som i USA. Indien har t.o.m. gått längre än i USA med sekularismen (vilket man iofs kan kritisera) eftersom family law tillåter olika religiösa grupper ha sina egna lagar gällande gifermål och arvsrätt.

På vilket sätt har hinduisk extremism format Indien? Indiens förra president var muslim, Indiens nuvarande premiärminister är Sikh och ledaren för Indiens största parti är kristen. Så ingen europe ska lära Indien vad sekularism eller pluralism är för något.

#9 Henrik on 22 September 2010 at 3:54 pm

Manmohan Singh är den första icke-hunduiska premiärministern i Indien (OK att Nehru inte var speciellt religiös). Sen vet du nog väl att Indiens president snarare motsvarar Sveriges talman än vad vi normalt tänker på när vi pratar om presidenter.

Snyggt försök att utmåla mig som kolonist i khaki och djungelhjälm förresten.

#10 San on 22 September 2010 at 4:14 pm

Henrik,

Ja Manmohan Singh är det förste icke-hinduiske PM i Indien och det är ett bevis på att Indien inte är sekulärt? Jag vet mycket väl att Presidenten inte har mycket formell makt (även om han kan avsätta regeringen) det är likväl en hög position som innehades av religiös minoritet.

Att hävda att det finns religiös extremism, diskriminering och anti-sekulära krafter i Indien är inte absurt. Att hävda att Indien är lika hinduiskt som Pakistan är islamiskt är absurt.

Vadå snyggt försök? Jag kan göra det igen.

Det finns i praktiken endast två sekulära och pluralistiska länder i världen, USA och Indien.

#11 David SF on 22 September 2010 at 5:05 pm

San skrev direkt ungefär vad jag tänkte: “Västvärlden känner ett betydligt större ansvar för Israel än vad de gör för Indien, judendomen har under sekler varit en del av västerlandet.”

Jag tror att Europeer blir mer illa till mods av vad Israel gör, därför att vi ser det som något av en del av Europa. Hur kolonialistiskt det än är så gör det att vi ställer högre moraliska krav på Israel, och USA av samma anledning, än på t ex ett afrikanskt eller asiatiskt land. Åtminstone gäller det den svenska vänstern.

Kulturell närhet gör vänstern mer kritisk, och högern mindre kritisk. (Men bland båda grupperna finns nog ungefär samma kolonialistiska, eurocentriska, synsätt i grunden…)

#12 Harry on 22 September 2010 at 8:07 pm

Det är väl så att Israel-Palestina är mer etablerad. Det finns en lång tradition av aktivism och opinionsbildning. Och sen är inte indierna judar.

#13 Mrhama on 23 September 2010 at 3:02 am

Israel är en del av medelhavet och är den ostligaste delen av den europeiska västvärlden. Det och att vi har få flyktingar från indiska kaschmir kan vara några anledningar till att vi inte blir berörda. Trots att bloggosfären bjuder på mångfald så sakans det ofta ett djup och tyvärr nischning fortfarande vilket kan skapa dessa vakuum. Det är nog för dåligt intresse kring internationella konflikter för att det ska bildas ett nätverk som täcker upp olika konflikter som exempelvis dem runt Pakistan. Vi borde dock bry oss mer då Pakistan är en kärnvapennation som är trängd på flera kanter och numera har problem i flodområdena.

Vi är alla färgade av våra fördomar och personlighetsdrag och det är inget vi kommer ifrån.

#14 Erik on 23 September 2010 at 1:12 pm

Nu vet jag inte hur det ser ut i Kashmir men vänsterns relation till Palestina har ju en viss grund i att motståndet mot ockupationen drivits av kommunister, i alla fall delvis. Kontakterna på 1960- & fram till 1990-talet gick ju först och främst mellan västerländska vänsterradikaler och PFLP. På samma sätt blev ju Sydafrika viktigt i och med ANC för den västerländska vänstern och det kan nog vara, förvisso en av många, skiljelinjer mellan synen på solidaritet med olika folk.

Vi har ju andra exempel som ofta hamnar i skuggan, t ex Västsahara, i förhållande till Palestina.

#15 Philip on 25 September 2010 at 11:18 pm

I brittisk press, t.ex. the Guardian, förekommer konflikten i Kashmir betydligt oftare än i svensk media. Det beror givetvis på att Indien och Pakistan (båda samväldesländer) tar mycket större plats i den brittiska världsbilden än i den svenska.

#16 rasmus on 26 September 2010 at 5:08 am

Philip: Samt att (relaterat till samväldet och kolonialhistorien) många fler brittiska medborgare härstammar från Indien och/eller Pakistan.

#17 Job on 28 September 2010 at 8:37 pm

För den svenska vänsterns engagemang tror jag det som Erik tar upp i #14 är avgörande. Även om så knappast är fallet numera så har motståndsrörelsen i Palestina bedrivits i stor utsträckning av socialistiska, sekulära, rörelser som t ex PFLP och PPP. Vänsterpartiet betraktar PPP som ett systerparti t ex. Detsamma kan inte sägas om Kashmir, där kampen i den mån den är organiserad (jag vet inte?) är organiserad i islamiska/islamistiska organisationer (antar jag).

Jag skulle dessutom vilja påstå att Kashmir-konflikten inte är lika tydligt polariserad i rätt och fel. För mig framstår det som rätt uppenbart att den palestina befrielsekampen är berättigad, å andra sidan håller ju uppenbarligen t ex Federley inte alls med.

Kommentera