Cybernetiken vann valet

Cybernetiken vann valet, igen. För att undvika missförstånd måste först klargöras att detta inte betyder att “nätet” vann eller att robotarna vann utan någonting mycket, mycket tristare. Valets vinnare var styrningskonsten, den självförverkligande teorin om självreglerande system: cybernetiken.

“Valrörelsen”, detta ord som vi alla lärde oss att använda utan en blinkning, kom att beteckna en slags generalexercis i systemadministration. Med detta menar jag inte att samtliga partier ägnar sig åt att bevara en rådande samhällsordning, även om detta i flera bemärkelser är sant. Jag syftar i stället på valrörelsesystemet som ett eget system med endast vaga kopplingar till vad som kommer efter valdagen och med absolut noll kopplingar till den mandatperiod som inleds 2014. Det har hela tiden varit underförstått ordet “vinnare” betecknar de individer som vid ett visst styre kan föränta sig en något större privatekonomi under de närmaste fyra åren.

Valrörelsen görs till ett system genom kontinuerlig återkoppling, vilket förutsätter ett oupphörligt mätande.

Cybernetik fungerar, eller började först fungera, genom en oerhörd insats för att göra världen cybernetisk genom en enorm datainsamling, genom utplacerande av sensorer, genom mätningar och undersökningar samt kontollinstrument för att kunna styra om världens flöden cybernetiskt.

Opinionsmätningar är förutsättningen för att göra valrörelsen till ett system att styra. Vi har i år inte bara bombarderats med statistiska undersökningar om vad folk planerar att rösta på. En rad undersökningar har också gjorts av vad folk tror att andra kommer att rösta på. Till nästa valrörelse kan vi se fram mot undersökningar om vad folk tror att andra tror att flertalet kommer att rösta på.
Ändå är de publicerade väljarbarometrarna bara en liten del. Partierna beställer även undersökningar för internt bruk. “Väljarkåren” blir till ett system genom varje mätbar aspekt mäts. Vilka ord man tycker känns viktigast, vilken partiledare som är snyggast klädd, vem som gjorde bäst ifrån sig på teve, vem man starkast identifierar i rollen som en stark internationell ledare. Informationen används för att kontinuerligt justera återkopplingar syftande till att förstärka eller försvaga avlästa tendenser.

På intet sätt skulle detta förändras att förbjuda opinionsmätningar veckorna före ett val, som man gjort i flera andra länder. Först och främst för att förbjudet inte gäller mätningarna i sig, utan bara att de görs offentliga. Partierna fortsätter att göra mätningar för internt bruk och tajma sina “utspel” i enlighet med dess resultat. Dessutom har de möjligheten att låta dessa interna mätningar “läcka”. Vi kanske även måste förbjuda Wikileaks under veckorna innan ett val? Fast det behövs nog inte, så länge det finns utländska undersökningsföretag och utländska massmedier som inte berörs av svensk lag. Det vore ytterst konstigt om svensk press inte fick referera till vad som redan publicerats utomlands.

Cybernetiken, sägs det ibland, överskrider åtskillnaden mellan information och energi. För att beteckna denna syntes har den samtidspolitiska svenskan etablerat av ett enstavigt ord: jobb.

Avslutningsvis vill jag citera två tweets:

Jag hoppas vi får en ny regering, full av öppna konflikter och spänningar, och som drivs av passion i stället för teknokratiska ideer (arbetslinjen).
Jag är förbannat trött på det civiliserade samtalets, enighetens självändamåls och arbetslinjens lobotomering av politiken.

9 kommentarer ↓

#1 Kalle P on 19 September 2010 at 9:07 am

Håller helt med – hade just tänkt sätta mig ned och knappra ihop något liknande…

#2 Kalle on 19 September 2010 at 9:52 am

Det är frågan alltså. Det är ju en sak att partierna lusläser opinionen som om deras eviga frälsning hängde på det, en annan hur mycket det faktiskt hjälper dem. Teknologiska investeringar följer inte sällan lagen om avtagande avkastning.

#3 monki on 19 September 2010 at 10:35 am

Föreslår du acceleration eller sabotage som lösning?

#4 rasmus on 19 September 2010 at 11:13 am

Det är frågan som jag hoppas återkomma till. Preliminärt svar: Både och.

#5 chrisk on 19 September 2010 at 12:59 pm

Japp. Men, det är inte bara valundersökningarna som är cybernetiska, utan även valet som sådant.

Det finns en hel del skrivet om detta i mitt avhandlingsarkiv. Bland annat tankarna om att helt ersätta riktiga val med ständiga opinonsundersökningar på tidigt nittonhundratal.

Sociologien (obs stavn.) är kanske den cybernetik som gått längst i sina strävanden efter att kunna reglera normsystemet, förutspå det och åtgärda det.

Helt i linje med cybernetiskt tänkande kan vi alltså skapa differentierade system som överlappar varandra. Val->valundersökningar->sociologie->psykologi.

#6 steelneck on 19 September 2010 at 2:30 pm

Jag skulle vilja se statistik över antalet människor som ber opinionsinstituten dra åt helvete, eller liknande. Jag tror att en sådan statistik kan vara tänkvärd sedd över många år och flera val. Bara att spekulera i vad en sådan statistik egentligen mäter för underliggande strömningar i samhället väcker en rad tankegångar.

#7 Kalle P on 19 September 2010 at 5:04 pm

ChrisK: Ja, sociologie=psykologie, och ju förr vi börjar jobba utifrån detta, desto mindre försprång får ondingarna. Det är detta som är civilsociologins främsta utmaning idag.

#8 benny on 21 September 2010 at 1:26 am

Ibland men inte alltid har romanen en del att säga om saken. Under den här rörelsen blev det tex tvunget att läsa om Klas Östergrens Gangsters.

#9 Mumfi on 22 September 2010 at 8:31 pm

Nu är detta kanske lite off topic…

Men, det är, typ, detta jag alltis misstänkt vara FRAs egentliga uppgift. Vad skulle man annars ha det till? Man kan inte fånga terrorister, man kan inte spåra brottslingar, man kan inte skapa sociogram av sådana man skulle kunna ha ett intresse att skapa dem kring.

Återstår då egentligen bara att läsa av trender och förfina timingen på sina utspel. Lagen är nästan skriven så att det syftet framgår.

Kommentera