Arbetssamhället, del 1: Fyrtio heliga timmar

Förra inlägget handlade om min gamla radio men slank in på frågan om arbetstid. Hur långa arbetsdagar berövar oss tiden att själva laga sånt som är trasigt (kläder såväl som elektronik), att koda, att odla, att spela. Och när tiden inte finns, trots att intresse finns, så utvecklas inte våra förmågor. Vi tvingas i stället att köpa nya produkter eller möjligtvis tjänster, vilket “skapar jobb” och tvingar oss själva att jobba ännu mer för att ha råd.
Detta är arbetslinjens utopi. Den är rakt igenom pervers. Arbetslnjen – i den totalitära betydelse som begreppet idag har fått – gör det till ett självändamål att nyttiga sysslor utförs som avlönat arbete. Inte för att lönearbete skulle vara rationellt, som medel för att uppnå någonting särskilt. Lönearbete är rationaliteten, den rationalitet som drar upp gränserna för valrörelsen 2010.

Carl Schlyter (mp) skriver i senaste numret av Arena:

Om vi tagit ut hälften av den produktivitetsökning som ägt rum sedan 1980 i form av arbetstidsförkortning så hade vi i dag varit nere i 32 timmars arbetsvecka. Men i stället för att de partier som har kortare arbetstid i sina partiprogram tar strid för detta ligger de lågt och vågar inte längre driva frågan. Det är dags att detta dödläge bryts denna valrörelse. De som är emot kortare arbetstid hävdar att det inte går att finansiera välfärden då, men samtidigt föreslår de aldrig 45-timmarsvecka. Det är som om själva siffran 40 är helig.

Ja, det är sannerligen suspekt att ingen föreslår förlängd normalarbetstid. Utom då i form av höjd pensionsålder, tidigare skolstart, försvårande av livet för studenter och underlättande av livet för dem som jobbar övertid – alltsammans olika sätt att öka totalarbetstiden. Men ingen vill höja siffran 40, som står fastslagen i Arbetstidslag (1982:673), 5 §. Och de som vill sänka den talar tyst.

Samtidigt är det väl lika bra att vi inte stirrar oss blinda på normalarbetstiden, för den betyder inte allt. Att bara ändra den behöver inte leda till bestående resultat. Se hur det gick i Frankrike och betänk hur lite normalarbetstid betyder för alla oss som i någon mån är utlämnade att arbeta i egen firma.
På samma sätt är det ett misstag att föra fram medborgarlön/grundinkomst som universalmedel mot arbetshetsen. Detta är vanligt inte minst bland radikala kretsar i Finland och Italien. Invändningarna mot en sådan modell är många och tankeväckande så vi återkommer dit, men först senare i den bloggserie som härmed inleds.

Arbetssamhället är namnet på en ny bok av sociologen Roland Paulsen. Om den finns mycket att säga, så det blir en rad bloggposter med utgångspunkt där. Både rena referat, vidare associationer och vissa kritiska anmärkningar. Men bloggserien om arbetssamhället är inte tänkt att stanna där, utan fortsätter sedan i ännu rätt oklara riktningar. Vi håller nog på ett tag.

21 kommentarer ↓

#1 Anders Elfström on 16 September 2010 at 10:30 am

Det här ska bli intressant! Jag tycker frågeställningen hänger ihop med idén om medborgarlön, eller snarare, medborgarlön som idé funkar inte ihop med arbetslinjen som den har utformats hittills…

#2 fred on 16 September 2010 at 10:31 am

Stor pepp :) på ämnet! Har just pratat ihop mig med några i linköping om läsecirkel på paulsens bok, det verkar som om vi drar igång 28 sept (om någon linköpingsbo läser detta). Jag blir rätt taggad att själv hänga på denna bloggserie – vore fantastiskt om denna konkreta fråga kunde bli hälften så bloggad om som det stundande upproret blev (och av lika vettiga människor)!

#3 Jesper on 16 September 2010 at 11:57 am

Åh, detta kommer bli sjukt bra. Har gått och väntat på detta :)

#4 Arbetssamhället 1: Demokrati eller…? « Tusen pekpinnar on 16 September 2010 at 12:14 pm

[…] 16, 2010 tags: allmännigar, arbetssamhället, kommunisering, roland paulsen av tusenpekpinnar Copyriot påbörjar en mycket efterlängtad bloggserie på temat ”Arbetssamhället” med att fråga sig varför […]

#5 Mats Henricson on 16 September 2010 at 12:30 pm

Härligt att någon driver denna fråga!

#6 monki on 16 September 2010 at 12:37 pm

Såg denna film från 1932 av Brecht om dåtidens tyska arbetslinje. Mycket bra, verkar finnas tillgänglig på nätet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuhle_Wampe

#7 Johan on 16 September 2010 at 12:46 pm

Ser fram emot denna serie. Det skulle vara intressant om du kunde ta upp eventuella länkar till protestantismen och kristendomens inflytande på arbetets helgd i allmänhet.

#8 Leo on 16 September 2010 at 12:53 pm

Vilken kul följetong. Ser med spänning fram emot fortsättningen.

#9 Erik on 16 September 2010 at 12:55 pm

Fantastiskt bra initiativ! Ser fram emot att läsa framtida bloggposter. Jag skulle gärna se att någon tog upp och bemötte invändningarna mot förkortad arbetstid också. Det har exempelvis sagts mig att när man frågar fackföreningar om de vill ha mer i lön eller kortare arbetstid så blir svaret mer i lön. Men det finns säkerligen många fler invändningar mot att sänka arbetstiden. Ta gärna upp och diskutera dem!

Jag skulle också vilja vara med i en studiecirkel om Arbetssamhället. Men jag bor tyvärr i Uppsala….

#10 Paul on 16 September 2010 at 3:01 pm

Lite reklam i egen sak: i min kommande avhandling “Om tidens värde” kritiserar jag arbetslinjen och synen på 40-timmars veckan som antropologisk konstant. Jag granskar även relationen mellan tidsknapphet och vardagslivets miljöbelastning. Den finns att ladda ner i fulltext här: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:342854

Ser fram emot en kritisk diskussion av arbetsideologin på detta ställe! /Paul

#11 Mikael on 16 September 2010 at 3:37 pm

Grundinkomsten ses knappast som ett universalmedel bland radikala i Finland. Istället utgör den ett av flera krav som siktar på att minska tiden vi måste arbeta genom att öka möjligheten till självvalorisering. Billigt/gratis boende, lagstadgad rättighet till att ockupera tomma hus, avgiftsfri kollektivtrafik, minimilön, offentliga tjänster, öppna universitet… Kraven varierar förstås beroende på vem som ställer dem och när. De ställs också nästan utan undantag i sammanhang där man gör anspråk på självvalorisering och självreduktion här och nu: under husockupationsrörelsen 2007-2009, under universitetsprotesterna och -ockupationerna 2008-2009, i bredare sammanhang av maskning, plankning, snatteri (så som EuroMayDay och prekariatkampanjen 2005-2007) och så vidare.

#12 steelneck on 16 September 2010 at 4:17 pm

Varje gång arbetstiden och 40-timmarsveckan diskuteras så brukar jag påpeka att gruvarbete under jord har varit reglerat till 35-timmars vecka ända sedan 1969. För skiftgående öppnar det också för en del intressant skiftformer utan att spräcka EUs arbetstidsregler, som tex. att arbeta drygt 9 timmar per dag i en vecka och därmed jobbat in hela den nästföljande, alltså jobba varannan vecka. Med semestern inräknad innebär det att de jobbar 19 veckor om året och tar ut 400K om året och detta i en globalt konkurrensutsatt industri som hävdar sig mycket väl på världsmarknaden.

#13 Harry on 16 September 2010 at 4:26 pm

Hääääärligt ämne, bra analys. Blev väldigt glad att se lite skrivas om detta och ser fram emot att följa hela serien :)

#14 Nik on 17 September 2010 at 8:59 am

Kul! Ser också fram emot detta

#15 audun on 17 September 2010 at 2:31 pm

I Danmark så har vel fagforeningene og sosialdemokratene faktisk tatt til orde for å øke arbeidstiden på grunn av “finanskrisen” eller noe.

#16 Anders on 18 September 2010 at 11:16 am

Steelneck: Intressant, tack för det, var nytt för mig :-)

#17 Malte Roed on 18 September 2010 at 2:45 pm

Det är sant som audun säger: I Danmark drivs en kampanj för förlängd arbetstid av, jag skojar inte, socialdemokraterna och “socialistisk folkeparti”. De stora fakföreningar är även med. Det bryter med en lång historia inom arbetarrörelsen för att förkorta arbetstiden. Å andra sidan, nu kanske det blir mer klart, att (S), (SF) och de stora fakföreningar inte vill frigöra människor från arbete, men i stället frigöra dem “som arbetare”.

Kampanjen heter Fair Løsning.

#18 Eva on 2 November 2010 at 3:58 pm

Vad hände med debatten?

#19 COPYRIOT | Arbetssamhället, del 2: Om dagligvaruhandeln on 16 March 2011 at 1:16 pm

[…] Arbetssamhället, del 1: Fyrtio heliga timmar […]

#20 Ulf Nilsson on 4 May 2011 at 10:57 am

Min svärfar berättade att han har börjat tänka mycket och ser saken och ting på ett annat sätt än tidigare.
Jag frågade vad han tror det beror på? Svaret var ganska självklar –Jag har mer tid nu… Tidigare så slukade arbetet mycket av tiden och alla måsten som fanns, nästan som en kapprustning.

Så arbetet var en tidslukande, själadödande maskin men samtidigt en viktig inkomstkälla. Ja! Svarade han. Det var bara att bita ihop.

Man kan se en paradox i detta:
Köplusten skapar produkter/tjänster – produkter/tjänster skapar arbete – arbete efterfrågar arbetare – arbetaren har köplust – till början igen.

Det är svårt för företagaren att få ihop alla siffror.
Större efterfrågan kräver mer resurser i form av personal och material medans mindre efterfrågan ger motsatt önskan. Men då är det inte lika lätt avskaffa personal och inventarier m.m.
Lagar och förordningar försvårar detta både på gott och ont. Samtidigt kräver aktieägarna större avkastning för att inte svika företagaren samt andra krav.
Då löser man detta genom att utfärda varsel och kräver mer eller mindre övertid på personalen. De flesta anammar denna varning då vi alla har kostnader, däribland köplusten.

#21 COPYRIOT | Arbetssamhället, del 5: Arbetar vi mer? Arbetar vi mindre? on 4 November 2011 at 9:46 am

[…] Arbetssamhället, del 1: Fyrtio heliga timmar […]

Kommentera