Telefunken Paroll 500. Vem lagar min radio?

Detta, kära vänner, är vad jag kallar en radio:

Jag vet inte exakt vilket år som den tillverkades, denna FM-mottagare av märket Telefunken Paroll 500. Gissningsvis i början av 1970-talet. Paroll-serien tycks ha varit särskilt avsedd för export till Sverige.
Tre knappar var som gjort för de tre radiokanaler som existerade i Sverige: P1, P2, P3. Ännu idag är dessa tre de enda som existerar för mig. Men om man någon gång vill berika sin köksvardag med lite slumpmässighet finns där den fjärde tuning-knappen som låter en träda in i närradions förunderliga värld, även om närradio nog knappast hade införts när den här maskinen lämnade fabriksportarna i Hannover (eller någon annan västtysk industristad.

Min mormor och morfar, Ulla och Casimir Lindhe, hade en radiomottagare i varje rum. Även på toaletten. Just den här stod i köket. Nu står den i mitt kök. Men där hann den inte tjäna särskilt länge innan den en dag bara gav ifrån sig brus.
Kanske har mottagaren fastnat på någon av FM-bandets mellanfrekvenser. Jag vet inte. Tyvärr är min kunskap om radiomottagare pinsamt låg. Jag gissar dock att det inte är jättesvårt att laga, ens för en lekman med lödkolv. Det känns mer som en fråga om tid än en fråga om pengar. Risken är stor att min radio i slutändan kommer att förbli ett olagat bidrag till sopberget, medan jag köper en ny köksradio.

“Vi vill lämna köp-och-släng-samhället”, skriver Miljöpartiets valmanifest. “Det ska vara lönsamt att reparera när något är trasigt.” Lösningen är enligt Miljöpartiet att sänka momsen på tjänster. Men jag är lite tveksam.

Visserligen är jag ingen större vän av moms. Regressiv beskattning är orättvist och jag beundrar vänsterpartierna i Japan, som sedan länge driver kravet på att all moms ska sänkas till noll procent. Med ett mycket stort mått av god vilja så kanske en sänkning av tjänstemomsen till tio procent kan betraktas som ett steg i sådan riktning.

Jodå, sänkt tjänstemoms kan säkert också stimulera till att vissa dyrare maskiner repareras i stället för att slängas. Men nu snackar vi om en futtig köksradio. Om jag bara vill kunna lyssna på radio i köket kan jag köpa en modernare sak för några hundralappar. Förhoppningsvis håller den i åtminstone ett par år. Sen kan jag köpa ett år. Det lär vara mer “ekonomiskt rationellt” för mig att göra så än att lämna in min gamla Telefunken på verkstad – även om jag helt skulle slippa moms.

Om vi verkligen vill ersätta köp-och-släng-samhället med en kultur av att laga trasiga saker, då duger det inte med en övertro på marknadsutbyten. Väldigt många lagningar är för små för att det ska vara meningsfullt att “skapa jobb”, även om man är så pervers att man anser jobbskapande vara ett självändamål. Många lagningar är också såpass osäkra – man vet inte om det kommer funka eller inte – att ett marknadsutbyte blir krångligt.
Vad som däremot fungerar är vardaglig fixarförmåga och vänskaplig tillit. Sådan skapas inte genom sänkt moms, utan förutsätter först och främst tid. Därför vore sänkt arbetstid en mycket starkare stimulans.
Inte bara ger sänkt arbetstid mer tid för utbyte av småtjänster mellan vänner. Vi får också mer tid att utveckla våra egna kompetenser. Vissa kan lära sig sy bättre. Andra lär sig löda i radiotransistorer. För att inte tala om hur många fler som kan lära sig programmeringsspråk och bidra till fria mjukvaruprojekt. Eller få tid att göra musik. Kanske även odla mat i trädgården.

Att ifrågasätta 40-timmarsveckan anses dock ytterst suspekt, så vi sätter punkt där (bara för att snart återkomma med en hel bloggserie om arbetssamhället). Just nu drömmer jag inte om politiska beslut av ena eller andra slaget. Jag drömmer om att min köksradio, min Telefunken Paroll 500, ska börja fungera igen.
Och kom inte och säg “internetradio”. För mig är det inte ett alternativ. Enda gångerna som jag lyssnar på P1, P2 eller P3 i flera timmar är när jag har en genuint analog mottagere till hands. Just det lyssnandet är ofta vad jag vill ha. Jag vill inte välja från en meny av hundratals specialprogram, utan öppna en dörr mellan slumpen och köket.
En slump som samtidigt är synkroniserad med alla andra som lyssnar på Sveriges Radio i realtid. Riktig realtid, inte simulerad realtid vilket är vad digitala överföringar ger. Analog kommunikation är snabbare än digital. När kommunikationen störs vill ha höra störningen som ett brus, inte som en upphackning eller fördröjning av flödet. Om min uppkoppling till internet av någon anledning skulle brytas, vill jag fortfarande ha tillgång till radion.

Och det ska fan inte vara någon “retromodell”, vilket vår tids radiobutiker svämmar över av. Det ska inte vara en modell där man måste scanna hela FM-bandet, förbi en massa skitkanaler, för att komma till P1, P2 och P3. Vad jag vill ha är en enkel jävla köksradio. Tre knappar. En för varje kanal. Allra helst en Telefunken. Min mormors radio, min morfars radio. Min radio.

27 kommentarer ↓

#1 Gisela Fleischer on 15 September 2010 at 5:53 pm

Fantastisk radio det där! Saknar också knappar. Vill inte höra förbannade Skånepartiets skit när jag tunar!

#2 Kristofer Pettersson on 15 September 2010 at 6:09 pm

Brutalt bra skrivet.

#3 Henrik on 15 September 2010 at 6:21 pm

Om slit och släng ska bli gårdagens modell räcker det nog inte bara med tid och kunskap, utan det lär behövas lite produktionsomläggning därtill. Din mormors gamla radio kan man nog laga med en lödkolv och lite know-how, men försök detsamma med vilken som helst high-tech produkt från 2010 och du lär få det lite svårare.

#4 rasmus on 15 September 2010 at 6:24 pm

Henrik: Tänk kläder, i så fall. Kan själv erkänna att jag slängt många byxor bara för att jag inte orkat/hunnit lappa dem i skrevet.
Eller tänkt – som jag också nämnde ovan – fri mjukvara. Även där handlar det ofta om att lappa (“patcha”). Det säger sig själv att frihet från arbete är en förutsättning för många mjukvaruprojekt.

#5 Ava Avane Dawn on 15 September 2010 at 7:30 pm

På vilket sätt är regressiv beskattning orättvis? Och på vilket sätt är moms regressiv skatt?

En bok jag tycker verkar intressant utifrån din framtida bloggserie är denna:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9140671372

#6 Emmali Jansson on 15 September 2010 at 7:55 pm

Fast Miljöpartiet driver ju inte bara sänkt moms inom tjänstesektorn, utan _även_ kortare arbetstid. Se punkt 18 i valmanifestet. http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=205238

/emmali

#7 rasmus on 15 September 2010 at 7:56 pm

Ava Avane Dawn: Bloggserien jag just flaggade för börjar med att ta sin utgångspunkt i just den boken, som jag just har läst klart.

Att moms är regressiv beskattning är ett vedertaget faktum.
En regressiv skatt innebär att låginkomsttagare i förhållande till sin inkomst får se en större andel av sin inkomst gå till skatt.
Om staten väljer mellan att ta in en miljard via höjd inkomstskatt eller via höjd moms, så kan man ytterst förenklat säga att det förra minskar klyftorna medan det senare ökar dem (så länge vi bara ser till första gradens effekter, that is).

#8 rasmus on 15 September 2010 at 8:02 pm

Emmali Jansson: Jag vet. Länkade dessutom till en text av Carl Schlyter (mp) i inlägget ovan. Fast jag finner det lite överdrivet att påstå att Miljöpartiet som parti driver frågan om kortare arbetstid. Det är jävligt tyst, kort sagt. Precis som från Vänsterpartiet. Tydligen är det inte opportunt att prata om under pågående “valrörelse”.

#9 Jonas B. on 15 September 2010 at 8:22 pm

En familjemedlem har nära nog identiska krav på sin köksradio som du. Tydligen var det väldigt svårt att hitta en med hårda knappar för förvalda radiostationer. Men tydligen finns de ändå, en dag stod en Philips där och skvalade P1. Slutet gott.

#10 PN on 15 September 2010 at 8:27 pm

För kanske tio år sedan (eller mer) fanns det en eller ett par små stereo/radioaffärer på Sveavägen ungefär mitt emot Handels som sålde gamla förstärkare, skivspelare, radioapparater, etc. Där kunde man även lämna in saker på lagning. Antar att de gubbarna gick i pension och ingen ville ta över verksamheten.

Finns det verkligen inga sådana eldsjälar kvar någonstans i någon förort? Skulle själv gärna vilja veta. Har ett fint gammalt 70-talskassettdäck från Tandberg på vinden, trasigt. Försökte lämna in det på lagning i en hifiaffär i stan – de skrattade åt mig.

Om du har vägarna förbi Tokyo nån gång kan du med säkerhet hitta en ny Telefunkenradio. Det finns massor av små butiker i Akihabara med omnejd – typ hål i väggen – som säljer gammal elektronik. Hittade till exempel två stycken monorörförstärkare från Telefunken. De var så bestialiskt coola att jag fick tårar i ögonen. Eller så var det priset på runt 75000 kr styck som fick mig att gråta. Blev inget köp.

#11 Erik Johansson on 15 September 2010 at 10:26 pm

Hi tech saker går att laga, TFT skärmar som går sönder har oftast bara en/flera trasiga kondensatorer, så du löder bara om 5 st så fungerar den där platta HD tvn från soprummet.

#12 chrisk on 15 September 2010 at 11:00 pm

Rundradio är helt överlägset alla former av streaming. Internet är paketswitchat, och för MASSkommunikation är feta enkelriktaden antenner att föredra, inte internet.

Just FM är inte min grej. Däremot lyssnen jag ofta till VHF-bandet då jag är till sjöss. Väderrapporterna på Ålands hav ska tas in via stationerna i östsverige och fastalandet i Finland.

Internet har gett oss poddkast, inte radio.

Släng inte din Telefunken. Ta med den till random hackerspace så kommer multimetern och lödkolven fram snabbare än man surfar till sr.se

#13 lo on 15 September 2010 at 11:30 pm

Henrik : Produkter har visserligen blivit mer hi-tech, men så har också färdiga komponenter. IC-kretsar kan det mesta nuförtiden. Att sätta ihop elektriska apparater med hjälp av dessa kräver ganska få skills. Hobby-ingenjörsskap blir som att bygga med klossar. Gamla grejjer kan bilda nya. Att löda loss generella ic-kretsar från trasiga apparater gör att de kan komma till pass om och om igen. jämför med rasmus resonemang om att patcha kod och lappa ihop jeans.

#14 Håkan on 15 September 2010 at 11:33 pm

Vet inte varför, men semifreudianska (eller är det pseudo?) felskrivningar som dessa tilltalar mig: “Om jag bara vill kunna lyssna på radio i köket kan jag köpa en modernare sak för några hundralappar. Förhoppningsvis håller den i åtminstone ett par år. Sen kan jag köpa ett år.”

Ang inlägget kan jag inte annat än hålla med om allt du skriver, tokbra textat. Ser fram emot seriepostningarna om arbetssamhället. Ang laga eller lägga några hundralappar på en ny radio (i retrostil eller inte) och rationalitet kan man väl konstatera att om du lyckas hitta någon radiohandlare som vill laga den lär du ju få punga ut mer än vad “gemene man” (ber om ursäkt för det, men i brist på bättre just nu) skulle anse rimligt, även om det mycket väl kan bli ungefär lika dyrt som en ny radioapparat.

#15 gsi on 16 September 2010 at 12:54 am

“Detta, kära vänner, är vad jag kallar en radio:”

Du, ta den där plastlådan och stick med den i närmaste trädkrona. En radio kallar man en betydligt större låda, gjord av trä, med _elektronrör_ inuti. Hör man ljudet från en sådan 50 år gammal radio så börjar man gråta, så fint låter det.

#16 Lars Aronsson on 16 September 2010 at 1:33 am

Din radio är från början av 80-talet, inte 70-talet. Den är konstruerad för att konsumeras. Själva elektroniken håller nog, det som går sönder är de rörliga plastdelarna (knappar och reglage) och de är en integrerad del av höljet, gjort för att bli billigt att sälja och hålla lagom länge, inte för att repareras. Men ta ett enklare exempel: Om dina kläder skulle vara gjorda för att hålla och repareras, skulle de ha betydligt enklare konstruktion och färre sömmar. Du kanske skulle välja kilt i ställlet för byxor om du skulle sy och reparera dem själv (kilten har inget skrev som slits), och du skulle se ut som en vandrande gotländsk medeltidsvecka. Men prispressade H&M-kläder är inte gjorda för att lagas. Dina gamla konsumtionsprylar kan du alltså inte ta med dig in i ditt drömda gröna vågensamhälle, lika lite som du kan tillämpa öppen källkodsmetoder på dina gamla Microsoft-program.

#17 jesus on 16 September 2010 at 5:39 am

Fantastiskt, den radion har vi i ett lite annorlunda utseende med scannings knappen uppe på Den ska nu uppgraderas från “målarradio” till ett bättre liv

#18 rasmus on 16 September 2010 at 8:07 am

Lars Aronsson: Lagning behöver inte betyda att någonting återställs till “ursprungsskick”. Fråga bara Otto von Busch. Att återanvända i stället för att slänga kan lika gärna handla om att sätta samman komponenter från olika maskiner, eller olika plagg, till någonting delvis nytt.
För övrigt är det inte alls så märkligt som du försöker hävda att sätta en jävla lapp i skrevet på ett par byxor som köpts på H&M. Det går, punkt.

#19 piller on 16 September 2010 at 8:47 am

kan någon bygga en köksradio utan knappar, som bara spelar p1 men automagiskt slår över till klingan under kristna timmen på söndagar, och som omöjliggör för min hustru att någonsin byta kanal, och som inte ser gräslig ut, så betalar jag gärna en större peng.

#20 Anders on 16 September 2010 at 8:59 am

Håller med på alla punkter. En liten tröst kanske man kan finna i att övning ger färdighet. Desto mer vi lagar själva, desto bättre och snabbare går det.

Om du på allvar vill göra ett försök att laga radion så är du välkommen till nästa Mending Maniacs träff 20/9. [http://mendingmaniacs.blogspot.com/]

#21 avadeaux on 16 September 2010 at 9:20 am

Istället för att ifrågasätta 40-timmarsveckan och, som något parti väl gör, förespråka 6h arbetsdag, tror jag på att utöka dygnet till 32 timmar. Det har flera fördelar: både 8 och 32 är tvåpotenser, vilket passar bra in i it-samhället. Genom att förlänga dygnet minskar man också den andel av den totala tiden som går år till tandborstning, pendling etc. Men kanske framför allt förutsätter det att jordrotationen saktas in, vilket vore ett attraktivt hi-tech-projekt. Säkert skulle det kunna användas för att överföra mängder av offentliga medel till privata händer, vilket skulle minska behovet av de osympatiska kolonialkrig som idag är vad man i västvärlden använder för det ändamålet.

För övrigt arbetar jag numera på andra sidan Øresund, och här är arbetstiden 37h per vecka inklusive tid för frokost (lunch).

#22 COPYRIOT | Arbetssamhället, del 1: Fyrtio heliga timmar on 16 September 2010 at 9:45 am

[…] ← Telefunken Paroll 500. Vem lagar min radio? […]

#23 anders bananders on 16 September 2010 at 10:03 am

Min farmor och farfar hade en likadan radio. Det står kvar på landet.

#24 Bubbles on 18 September 2010 at 6:04 pm

varför inte du skicka den till museet? lol skojar bara inte ihåg

#25 Johan Ronström on 19 September 2010 at 12:30 am

Nån på sparvnästet i hemliga trädgården kan säkert undersöka den. Amatörradio-skills känns som en typisk grej som borde finnas på hackerspaces.

#26 Jan Wiklund on 19 September 2010 at 9:56 am

Om du bor i Stockholm föreslår jag Brödermans radio på Folkungagatan! De älskar gamla apparater och kommer att reparera radion nästan gratis för dig, för glädjen att få pyssla med vad dom kallar riktiga prylar.

#27 Mats Björk on 15 November 2010 at 7:49 am

Hej! Gissar att en transistor i “början” av kedjan (närmast antennen) har pajat, om den brusar men inte tar in någon station. Utan kopplingsschema är dagens elektronik svår att leta fel i, men sådant brukar folk kasta eller förlägga.

Kommentera