Tidskriften Internationella Studier, som ges ut av Utrikespolitiska institutet, bad mig skriva en artikel om vilka internationella nätpolitiska utmaningar som väntar Sveriges nästa regering. Jag skrev mest om Acta, men även en del om Island som stundande “yttrandefrihetsparadis”. Andra frågor fanns det inte utrymme att gå på djupet i, men jag hoppas ändå att min genomgång kan vara till nytta för någon.
Nu har numret utkommit på papper, i formen av en mindre pocketbok. Här finns min artikel som inscannad pdf.
Bland övriga texter i Internationella Studier 3/2010 fanns tre som jag läste med särskilt intresse. Sven Gunnar Simonsen skriver om hur Bosnien sakta upplöses som statsbildning till följd av agerandet från de styrande i landets ena “entitet”, Republika Srpska, men även påskyndas av de politiska framgångarna för den bosniakiske mediemogulen Fahrudin Radon?i?.
Zonen just söder om Sahara kallas Sahel och om vad som händer i dess västra hälft, “där gränserna är porösa”, skriver förre ambassadören Agneta Bohman. Norr om Sahara ligger ett antal stabilare statsbildningar – Tunisien, Algeriet, Libyen, Egypten – som alla styrs av åldrade män. Aron Lund skriver intressant om vad som kan ske när det är dags för tronföljd. Även om tawrith el-sulta (ärvd makt) tills nyligen var tabu i arabvärldens republiker, märks nu en klar tendens till “monarkisering”. Något som i stabilitetens namn verkar accepteras även av ledarna i EU och USA.
29 kommentarer ↓
Några lösa reflektioner, igen…
Egypten är ingen stabil statsbildning. De är helt och fullständigt beroende av massiv och subventionerad import av vete. Den dag den bubblan spricker, då spricker Egypten.
Frågan är om Egypten, som ärftlig republik, ens överlever nästa tronskifte. Mubarak senior borta, faller det samman.
Libyen är intressantare, med Saif al-Islami Ghaddafi som möjlig Gorbatjov/Juan Carlos och reformator.
Apropå ärftlig republik, så har ju den republikanska föreningen i Sverige fått allting om bakfoten. En monarki kan mycket väl vara ett valkungadöme, och en republik mycket väl vara ärftlig.
Nä, att kalla Egypten för stabil statsbildning var nog att ta i. Vad jag syftade på var att Egypten åtminstone är en statsbildning med någorlunda kontroll över sitt eget territorium och sina gränser, på ett sätt som inte t.ex. Mauretanien har.
Mycket bra sammanfattning av Acta.
Det står förresten att du är författare till bloggen Copycat. Är det en felskrivning av Copyriot?
Ja, det var nog en av de underligare felskrivningar som jag stött på under åren.
li6ADv yslexphglthh
Kommentera