(Detta är mest en uppföljning på det tidigare inlägget om köttets objektivitet.)
Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida smäller till med en ofrivillig parodi på liberalismen. Ett politiskt förslag om att skolmatsalarna i Stockholm ska servera vegetarisk mat en dag per vecka innebär, menar han, att “tvinga barn”.
Och tvång är ju nästan som våld, det måste man förstås vara emot. Klart att barnen ska få äta vad de vill. Varje skolmatsal måste erbjuda godis – både sött, salt och surt! Eller hur, Claes Arvidsson? Att inte servera godis innebär ju att man tvingar barnen att äta nyttig mat istället.
Gustav Almestad säger allt som behöver sägas:
Men även om man då fullständigt skiter i både djurrätt och klimat: att “tvinga barn”? Gimme a fucking break. Barn tvingas alltid att äta saker, kött eller inte. Barn är the original crying while eating!
Under den dumliberala fernissan lurar någonting annat. För enkelhet skull kan vi kalla det för kristendom, även om den sedan länge har sekulariserats. Jag tror rentav att många troende är bättre på att förhålla sig kritiskt till den. Detta handlar alltså inte om individuella trosbekännelser. Men icke desto mindre kan köttets objektivitet endast förstås mot en teologisk klangbotten.
Sedan ungefär 2000 år har de kristna odlat en oerhört stark identitet som “allätare”. Närmare bestämt sedan Paulus skrev i sitt första brev till församlingen i Korinth:
Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
Ty “jorden är Herrens, och allt vad därpå är”. /…/
Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
Här återfinns en viktig rot till den samtida misstänksamheten mot vegetarisk föda. Att välja bort kött ur sin kost är att göra sig till någonting annat än allätare – i likhet med de judar och muslimer som inte erkänner Kristus. Att inte äta kött är att tillhöra de andra.
Så trots att de flesta kristna i världshistorien har saknar kött på bordet betydligt fler dagar i veckan än en, framstår det idag som suspekt att fatta ett politiskt beslut om en köttfri dag. Någonstans på djupet lurar tanken om en konspiration av otrogna som vill lura in våra barn på avgudadyrkan. Även om Claes Arvidsson kanske inte skulle uttrycka sig just så.
51 kommentarer ↓
*avgudadyrkar en guldfärgad morot*
Nu strawmanar ju du liberalismen igen… Det är ju aldrig liberalism att varje barn har rätt att serveras den mat de behagar. Killen är inte liberal, han är köttreligiös. Det är väl värt att kritisera och det borde väl gå utan att nämna l-ordet.
Theo: Jag påstod inte att Claes Arvidssons inställning är den typiskt liberala, utan att han utförde “en ofrivillig parodi på liberalismen” i sitt hojtande om tvång. Även andra ideologier kan (och bör) parodiseras.
Måste slänga in den värdefulla information som Maria Ljungdahl just gav på Twitter:
“Ja, i Korinthierbrevet upphäver Paulus vad de judekristna beslutar i Apostlagärningarna 15. Se även Petrus dröm i Apg 10.“
Det mesta Arvidsson skriver är ofrivillig parodi. Jag tror inte jag har sett något av honom som inte antingen förlöjligar (överdrivna eller feltolkade) uttalanden från oppositionen, eller lovordar (lika överdrivna eller feltolkade) uttalanden från regeringen. Han är rätt tröttsam t.o.m om man jämför med Gudmundsson eller Linder.
Det finns ytterligare en aspekt av det, den svenska antikatolicismen. I katolsk tradition finns fastan på fredagar då man inte skall äta kött utan fisk eller vegetariskt. Att äta kött varje dag blir alltså också en protestantisk trosbekännelse.
köttfri fredag är ju en fin gammal kristen fastesed.
Kuriosa: http://en.wikipedia.org/wiki/Seventh-day_Adventist_Church#Health_and_diet
Klart som fan att ungar ska ha rätt att käka kött varje dag om de eller deras föräldrar vill det. Att tvinga ungar att äta en sämre diet är inte bara fel, det är korkat. En diet som består primärt av kött, fett och innehåller mindre kolhydrater är nyttigare än en som består av mycket kolhydrater. Att äta mat som höjer blodsockerhalten avsevärt konstant är korkat. Blodsockret ska inte gå upp och ner som en jojo. Det är svårt för folk som inte äter kött att få i sig tillräckligt energi som inte består av kolhydrater vilket gör att vegetarianer äter fel.
Skolan borde uppmuntra barn och föräldrar att äta mer kött och mindre kolhydrater men de borde inte tvinga på folk en speciell diet.
Om jag inte missminner mig så är det Paulus-citatet polemiskt inriktat mot ett gäng “sekterister” i den messianska rörelsen, “kyrkan”, som trodde att deras kosthållning skulle ha inverkan på slutets tid, P menade att så inte var fallet. Slutet är nära; ät vad du vill tills tiden har fullbordats. Gärningar och lag har ändå inte längre någon förlösande verkan. Vad spelar kosthållning för roll för apokalyptiker som ändå kommanderar församlingarna att vara “utom sig”?
Daniel borde innan han uttalar sig om lågkolhydrat-och-köttdietens förträfflighet läsa denna studie:
http://www.annals.org/content/153/5/289.abstract
“Inte tvinga barnen!” är en mycket vanlig mem mot vegomat, ofta med köttnationalistiska undertoner. Vår jordbruksminister har en återkommande schtick:
“vi ska inte straffbeskatta barnens köttbullar, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.” Här t ex
http://svt.se/2.106391/1.1083992/kottindustrin_den_storsta_miljoboven
Vi hade några sådana dagar i skolan:
Pannkakor på torsdagar med ärtsoppa
Potatisbullar med lingonsylt
grönsakssoppa
Har de verkligen slutat med detta i skolan? Då kan de väl sluta gnälla?
Vad gäller tvånget, så är barn alltid tvingade. Du har ingen rätt att hävda dig. Därav att barn gnäller.
Jag hade några mindre släktingar som sov över en natt och vid frukost så ville de ha mackor. Jag fixade några rejäla mackor bestående av fullkorn, med majonäs, senap, lufttorkad skinka, sallad och tomater, och med pickles vid sidan av. En tittade misstänkt på det, och mitt enda svar var “ät inte om du inte vill, jag tänker inte gnälla på dig, men det är vad jag har och du vet var kylen finns”. De åt både glatt och mycket.
Deras föräldrar smällde av när de fick reda på det, för båda hade totalvägrat både lufttorkad skinka, majonäs, senap och sallad tidigare.
Av detta vill jag mena, att det inte spelar någon jäkla roll ifall det är vegetariskt eller kött. Själv diggar jag kött, för västerländsk vegetarisk mat suger arsle. Skolorna får servera mat, sen får väl ungarna välja själva ifall de vill äta den, eller överleva dagen på knäckebröd, om de känner för det.
[…] förkastligt, likt allt annat åsamkande av smärta hos kännande varelser, såsom ätande av kött från djur. Men när det gäller köttätande står Miljöpartiet inte alls lika mycket på djurens sida. […]
http://www.vildasnan.se/?page_id=32
Kors i Kapernaums köttbodar! Här finns ett och annat missförstånd som bör utredas.
För det första angående Paulustexten : För den breda befolkningsmajoriteten i en grekisk-romersk stad (som Korinth) under första århundradet var färskt kött ett sällsynt inslag i dieten. De huvudsakliga chansen att få sig en läckerbit till livs var att hålla sig framme i samband med de stora kultfesterna i stadens kultkalender. Den grekiska polyteismens kultfester var, förutom allt annat, också gigantiska grillpartaj, där folk lät sig väl smaka av köttet från offerdjuren – det kunde i samband med de större kultfesterna handla om att slakta tjogtals eller rent av hundratals oxar; kött som inte konsumerades omedelbart i direkt anslutning till festen kunde ofta levereras till försäljning i stadens slakteribodar. Bakgrunden till den fråga som Paulus diskuterar i 1 Kor är alltså, att nästan allt kött man kunde få tag på härstammade från djur som vigts till offer åt en eller annan gud i den grekiska religionens pantheon. Det handlade alltså om “avgudaoffermat” och den fråga som medlemmarna av församlingen i Korinth brottades med gällde om köttätandet var liktydigt med att delta i den polyteistiska kulten. Somliga tyckte uppenbarligen si, andra tyckte så och känslorna var upprörda. Det svar som Paulus ger är ganska salomoniskt och kongenialt med hans övergripande syfte, nämligen att förhindra att den unga församlingen spränger sig själv i luften av upphettade åsiktsskillnader: Om de du ska dela måltiden med inte har några problem med köttet – ät då och låt er väl smaka! Men om någon i matlaget är bekymrad – låt bli, käka nå´t annat. Eller med andra ord : ta hänsyn till varandras känslor.
För det andra om föreställningen att köttätande varje dag skulle vara en protestantisk trosbekännelse med udden riktad mot den katolska fastan :
Jag visste verkligen inte att det fanns kyl och frys på 1500-talet! Tillgången på kyl och frys både i hemmet och i livsmedelsbutikerna är den oavvisliga förutsättningen för en diet, där man kan äta färskt kött när man behagar – vilket i min historiebok inte finns förrän ett gott stycke in på 1900-talet.
Så, nej Paulus uttalar sig inte alls om köttätande i allmänhet och, nej, man kan inte trolla fram trosbekännande kylskåp ur tomma luften.
Det är alltid roligt när folk försöker förklara bibeln som om den beskrev verkliga händelser.
[…] per se, utan att den utgör den kulturella grundvalen i Sverige sedan 900+ år tillbaka. Att inte äta kött är att tillhöra de andra, att avvika från kollektivet, att inte vara (kultur)kristen. Det är ju det religiösa […]
Henrik: Just Paulus brev är sannolikt autentiska. De är alltså fråga om kyrkopolitiska inlägg och inga legendsamlingar.
Parentes: skillnaden mellan filologi och teologi enligt W Benjamin, det förra rör texten. Det senare verkligheten.
@ Henrik
Försöker jag “förklara bibeln som om den beskrev verkliga händelser”? Nä, ursäkta, men det är nog dina egna halvfundamentalistiska hjärnvindlingar som ägnar sig åt beskrivandet…
Den kristna bibeln är inte en bok, utan ett omfattande bibliotek med en lång och snårig tillkomsthistoria – och den gode Paulus hade för övrigt inte en susning om, att han skrev någonting “i Bibeln”. Han skrev brev till kristna församlingar som han varit med om att grunda och adresserade olika typer av problem – oftast högst konkreta problem, specifika för den grupp han för tillfället vänder sig till.
Vad det hela handlar om, är att bibeltexter kan studeras på samma sätt som alla andra typer av historiska dokument (ja, de kan läsas på andra sätt också, gubevars…), vilket för övrigt inte beror av vilken genre den aktuella texten tillhör. Dokumentet är ett stycke historisk verklighet även om texten inte har anspråk på att berätta OM någon specifik historisk verklighet. Att de paulinska breven kan studeras som historiska dokument är så sett inte märkligare än att studera Hesiodos Theogoni, Pindaros poesi eller Peder Swarts krönika om Gustav Vasa som historiska dokument.
Borde inte en bibelvetare som Anders känna till att sammansättningen av det första korinthierbrevet som avhandlas här är rätt omdiskuterad i akademiska kretsar?
Ja man blir mörkrädd när man tänker på att det fortfarande finns folk som förfasar sig över att folk inte äter kött.
Att en konsumtion utan kött inte skulle vara nyttig är direkt skrattretande.
Själv älskar jag kött men det finns massor av god vegetarisk mat.
Det är bara bra att det finns vegetariska alternativ i skolan, ännu bättre om det fanns veganska alternativ.
och att få tvinga barn att äta mat är verkligen inget nytt, ena månaden vägrar de grönsaker och andra månaden vägrar de kött.
Det enda man ska tänka på är att man ska ta det lugnt med sojaprodukter på små barn, de kan faktiskt bli allergiska.
“Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.”
Tack tack!
*Slänger lite mat i komposten*
@ Henrik
Jo, jag är väl medveten om att det inte finns en enda aspekt av en enda nt-text som inte är eller har varit kontroversiell i något visst avseende i något visst sammanhang – men det finns gränser för hur mycket man kan ta upp i en enkel bloggkommentar.
Vad gäller den konkreta frågan, så är mig veterlig sammansättningen av ANDRA korinthierbrevet långt mer kontroversiell än det FÖRSTA. Det är ganska lätt att få intrycket, att 2 Kor. inte är en enhetlig text, därför att tonläget ändras så dramatiskt från kap. 9 till kap. 10. Den kontroversiella frågan gäller nog inte om 2 Kor. är sammansatt av flera texter utan hur många olika brev det kan handla om – två? eller så många som fyra eller fem?
Men även när det gäller 1 Kor. finns det förstås passager, som tycks underliga och kan ifrågasätta textens enhet. Det mest uppenbara gäller de beryktade verserna 1 Kor. 14: 34-35, där kvinnor befalls att tiga i församlingen. Hur går det ihop med 1 Kor. 11: 3-16, där Paulus diskuterar inte OM kvinnor bör tala i församlingen, utan HUR de bör uppträda NÄR de gör det? En lösning på problemet vore att anta, att Paulus drabbades av akut schizofreni. En annan, långt troligare i mina ögon, är att någon senare skrivare gör en marginalanteckning i ett manuskript och fyller i vad Paulus “borde ha sagt”, närmare bestämt en fras som är ett ganska uppenbart eko av ett av pastoralbreven (1 Timotheos 2:11-15).
Så visst finns det klurigheter även när det gäller sammansättningen av 1 Kor., men jag kan inte se vad det har för relevans när det gäller utgångspunkten för denna diskussion, nämligen Rasmus tolkning av den långa argumenteringen om köttätande, som omfattar hela 1 Kor. 8-10, alltså tre hela kapitel. I den frågan kan jag bara upprepa min ursprungliga ståndpunkt :
a) Paulus diskussion gäller inte alls köttätande i allmänhet, utan offerkött.
b) För att fatta varför detta blev en så brännande fråga måste man dels känna till villkoren för att alls få fatt på kött i en antik stad som Korinth, dels få upp ögonen för att församlingen i Korinth präglades av spänningar mellan fattiga och mer välbeställda medlemmar.
c) När det gäller frågan vad Paulus resonemang mynnar ut i, så har Rasmus helt och hållet fel när han antyder att det skulle vara en uppmaning att bara gå på och glufsa kött. Paulus hade mer än en tanke i huvudet och argumenteringen går något förenklat ut på, att det i och för sig inte är farligt att äta offerkött (du kommer inte att bli sjuk eller besatt av demoner), men om de du ska dela måltiden med är bekymrade – låt bli i så fall.
Självklart finns en mängd annat som kunde sägas i frågan, men den här kommentaren är redan mer än tillräckligt lång.
Anders: Jag har inte påstått att Paulus haft intentionen att uppmana folk att “glufsa kött”. Däremot att de kristna – dvs. Paulus efterföljare – har identifierat sig som “allätare” (särskilt grisätare) som en markering gentemot judar och muslimer. Såvitt jag förstår har de också använt Paulus brev för att rättfärdiga detta, vilket inte betyder att de gjorde “rätt” tolkning (en fråga som jag är föga intresserad av).
[…] fram mellan träden under svampjakten nästa år? Nej, de som anser sig sitta på den köttsligt objektiva sanningen om älgstammens ”hållbarhet” är snarare […]
Kommentera