Krisland, del 4: Yttrandefrihetsparadiset

Utrikespolitiska institutets tidskrift Internationella Studier bad mig skriva en längre artikel om vilka utrikesnätpolitiska utmaningar som väntar Sveriges nästa regeringen. Texten (som ännu inte är publicerad) lägger särskilt tonvikt på Acta-förhandlingarna. Dess sista fjärdedel går dock in på de överlappande frågorna om Islands förändrade medielagstiftning och Wikileaks materiella existens. Eftersom vi har en pågående bloggserie om utvecklingen på Island, följer här den relevanta passagen ur min artikel.

* * *

Icelandic Modern Media Initiative” (Immi) är beteckningen på ett lagpaket som enhälligt antogs av Islands parlament den 16 juni. Avsikten är att lägga grunden för en ny typ av offshore-ekonomi, men till skillnad från “skatteparadis” i Brittiska kanalen och den karabiska övärlden så tänker Island bli till världens första “yttrandefrihetsparadis”. Lagpaketet inkluderar bland annat principer om källskydd, ansvarsfrihet för nätoperatörer och garantier mot att domstolsprocesser används för att tysta obekväma röster. Både för massmedier och IT-företag gör Immi-lagarna det attraktivt att förlägga verksamhet på Island. Men att befria nätoperatörer från ansvar kan krocka med den rakt motsatta trend som uttrycks bland annat i Acta. Frågan är om detta kommer att påverka Islands förhandlingar om medlemskap i EU som inleddes dagen efter att isländska parlamentet klubbat Immi-lagarna.
Ett nästan enigt Europaparlament har dock redan uttryckt som sin åsikt att Islands långt drivna yttrandefrihetslagar måste få kvarstå. Resolutionen från 7 juli där Island välkomnas till EU fastslår i en särskilt punkt att Icelandic Modern Media Initiative är extra välkommet och kan fungera som förebiild för hela EU.
Från andra sidan Atlanten hörs dock andra tongångar. “USA måste göra klart för Island att detta inte kan tolereras”, skrev Marc Thiessen, tidigare förste talskrivare åt George W. Bush, i sin ledarkolumn i Washington Post den 3 augusti. Marc Thiessen antydde att USA rentav borde spänna militära muskler mot Island om inte Immi-lagarna dras tillbaka. Anledningen till denna upprördhet stavas Wikileaks, en sajt som publicerar hemligstämplade dokument som läckt ut och vars företrädare varit aktiva i processen som ledde till att Island införde Immi. Wikileaks har under 2010 börjat betraktas som ett hot mot USA:s nationella säkerhet efter att ha publicerat enorma mängder information om krigen i Irak och Afghanistan. Högerdebattörer som Marc Thiessen pläderar för att Wikileaks-medarbetare ska kidnappas på främmande territorium och föras till USA för rättegång. Även om detta inte sker, är det sannolikt att USA kommer trappa upp de diplomatiska påtryckningarna mot de länder varifrån Wikileaks sprider sin information: Island, Belgien och Sverige.

För hela artikeln, se kommande nummer av Internationella Studier.

Det vore intressant med kommentarer på hur Islands EU-förhandlingar kan tänkas påverka implementeringen av Immi, ännu intressantare med fakta på hur det faktiskt går med implementerandet.

Tidigare inlägg i serien:

17 kommentarer ↓

#1 manen on 6 September 2010 at 11:24 pm

hoppas nån scannar och lägger upp den som .pdf

#2 rasmus on 6 September 2010 at 11:31 pm

Jag tänker göra hela artikeln tillgänglig sen.

#3 steelneck on 7 September 2010 at 3:59 am

Fastnade för meningen “.. antydde att USA rentav borde spänna militära muskler mot Island om inte ..”

Tectonic shift brukar en del nämna det när det svänger rejält geopolitiskt. Det var inte så länge sedan som USA helt abrubt (2006) började stänga sina baser på Island, ett land som i stort sett inte har något eget försvar. 2008 blev de nordiska länderna lite skakade av Olafur Ragnar Grimsson inviterade Ryssland att nyttja den nedlagda basen i Keflavik, bla. med motiveringen att Island behöver nya vänner.. Sedan kom finanskrisen som drabbade Island långt mer än Grekland, Island skrek högt på hjälp och grannarna svarande inte, inte heller EU. Men det gjorde Ryssland. I någons blogg lade jag en kommentar om att rysarna verkar vara på väg att köpa en strategiskt placerad ö i nordatlantten på gränsen till ishavet.. Åteigen mumlade islänningarna om att de nog behöver nya vänner. Å nu i dagarna nås vi av nyheten om en privat-armé som tydligen skall tillåtas operera på Island. Ett företag, ECA Program Ltd, som sysslar med militär träning skall fylla säkerhetsluckan, bla. med 30 stycken Ryska Sukhoi-27 stridsflygplan, något som innebär långt mer kostnader än vad något utbildningsföretag, militärt eller ej, har råd med, så nu går spekulationerna om vilket land som står bakom.

Dessutom, försöker man hänga med i världpolitiken och framförallt de geopolitiska turerna som journalister aldrig skriver om, så börjar USA allt mer framstå som “the bad guy” och ryssarna som de goda som talar om öppnare gränser, frad genom frihandel och ömsesidiga beroenden osv. Tectonic Shift..

#4 steelneck on 7 September 2010 at 4:00 am

Sorry glömde länken om privatarmen på Island.

#5 rasmus on 7 September 2010 at 8:57 am

Steelneck: Det var som fan! Låter som att det rentav får bli ett kommande inlägg i min bloggserie. Ge mig gärna fler länkar om detta geopolitiska spel!

#6 Jesper on 7 September 2010 at 9:00 am

Jag har varit lite misstänksam mot hur lång hållbarhet Immi kan tänkas ha med tanke på att det är ett så litet land i en så svår ekonomisk knipa, och känt en svag skepsis mot att jubla över Island som det nya (informations-) frihetliga paradiset. Efter inläggen om Besti flokkurinn och Birgitta Jónsdóttir kändes det helt galet att sätta någon tillit till Island, och efter Steelnecks kommentar blir jag bara rädd. Fast det kan ju gå bra, visst kan det?

#7 steelneck on 7 September 2010 at 4:26 pm

Fler länkar om detta geopolitiska spel? Du måste nog vara lite mer specifik med vad du menar med “detta”. Fast det är klart, med mera precist formulerade frågor så behöver du ju inte fråga om länkar eftersom det då är enklare att skriva in dessa i valfri sökmotor och få länkar nog att drunkna i, och tolka.

Mer specifikt om Island, utöver det jag redan berättat som knappast är några hemligheter har jag inte. Det är ju detta som är problemet med saker som berör geopolitik, de allra flesta intentioner handlar om hemligheter eller är utvecklingar över lång tid som ingen direkt styr över, många människors individuella beslut och handlande som först i efterhand kan tolkas som en helhet. Geopolitiken handlar om maktspel på det riktigt höga planet, ofta med kontrollen över naturresurser, kommunikationsvägar, transporter, teknik och landarealer, luftrum osv. som brickor i spelet. Det är sällan någon kan vara så öppen i sina intentioner som en viss Adolf var i tyskland. Många kognitiva saker rörande världsbilden hos den enskilda människan spelar också in. Att titta på geopolitiken handlar ofta om att lägga pussel från skärvor av saker som bubblar upp till ytan, skärvor som kan tolkas väldigt olika av olika människor, där tolkningarna ofta säger mer om tolkaren än vad som tolkas. Geopolitiska saker sägs mycket sällan rent ut och man måste försöka tolka signaler. Ja, “signalspaning”. Olika länder, stater och deras sammanslutningar och vänskapsband ingår ofta i olika mindre uttalade maktspel där man endast kan tolka olika intentioner utifrån de signaler faktiska handlingar sänder.

Ett helt orelaterat exempel. Kineserna gick ut med pompa och ståt att nu skall de minsann skjuta upp en rymdraket, slog på stora trumman så at det var helt säkert att världen såg och lyssnade. Samtidigt, när de således helt säkert visste att de hade ögonen på sig, så sköt de från marken sönder en av sina egna gamla uttjänta kommunikationssatelliter. Något man defenitivt inte skall göra och ett tilltag man normalt verkligen inte skulle skylta med, det blev en djävla massa skrot där uppe och rymdorganisationer runt om i världen förbannade dem. I Pentagon satte de nog istället kaffet i halsen på grund av den signal detta sänder – Vi kan skjuta prick på satelliter, och träffa! – Alltså en maktdemonstration av rätt stora mått. Eller när de dök upp med tornet på en av sina ubåtar och visade flagg alldelens invid hangarfartyget Kitty Hawk vid en amerikansk övning i kinesiska sjön, bara för att därefter dyka och förvinna spårlöst – Vi sänker era hangarfartyg när vi vill – Det är nog i det perspektivet man skall se US marines långa lån av attackubåten HMS Gotland med personal och allt för katt å råtta lek i stilla havet utanför San Diego. Ett lån som dessutom förlängdes när fru Gotland liksom bara “förvann” gång på gång till jänkarnas förtret.

Vilka signaler sänder sverige? Vi har börjat upplåta vidselbasen i norrbotten för övningar med NATO-flyg, med övningar i bombfällningar osv.. Ryssarna har satt en flagga på nordpolen, under isen på havets botten som en markering. Turerna kring Island här ovan. Nord Stream och andra planer kring det gigantiska Stochman fältet, där både norrmän, tyskar och holländare är medspelare (Nej, Gasprom är inte ensamma om detta). Det sker ett utdraget storspel på högsta tänkbara nivå om barentsregionen, som sverige faktiskt är en del av i norr, framförallt då som en mineral-region givetvis också med makt över den delens transportmöjligheter. USA gav en bild av händelserna i Georgien, Ryssarna en annan. Men när europa, via OSCE och både italiensk och brittisk(!) underättelsetjänst ställde upp bakom ryssarnas version, så valde media att rapportera om den italienska grodan om en vacker och “solbränd” Obama som yttrades vid samma tillfälle, plonk. Turkarna har också börjat visa upp en ny suveränitet, eller olydighet beroende på hur man ser det. Travar rätt in i Irak trots USAs uttryckliga protest och jagar armenier, USA fick helt enkelt finna sig i det. När det small i Georgien vägrade Turkarna att släppa igenom NATO-fatyg genom bosporen som turkarna kontrollerar, trots att de själva är ett NATO-land. Vi har också sett en helt del bilder av trivsam karaktär med antingen Putin eller Medvedev tillsammans med Erdogan eller Gul och amerikanernas alternativ till ryssarnas south-stream verkar inte falla i god jord hos någon i eurasien. Vår egen Carl Bildt har ju också talat inför riksdagen om vikten att få med Turkiet i EU, med motiveringen (hotet) att de kan ha andra att vända sig till, vilket inte kan vara så mycket annat än SCO (betänk att Turkiet är ett av bara en hadfull länder i världen som är självförsörjande, de har resurser som andra behöver, därmed makt). Detta SCO har ju faktiskt fått innebörden att Ryssland och Kina faktiskt börjat samarbeta för första gången på 70 år, något som troligtvis kommer att få en oerhörd betydelse på sikt, det är ju giganter som i sammanhanget gör USA litet. Många tror ju att Kina och Sovjet var kompisar bara för att båda var kommunistiska, vilket alldrig varit fallet, de har varit som hund o katt även om de inte krigat med varandra. Indien, som under lång tid räknats som en USA-allierad är också med i SCO, Iran är dessutom en klar “hangaround”.

Lägg ihop allt detta, vad ser du? Jag börjar se en sakta framträdandes maktkarta som i mångt o mycket påminner om den som rådde före första världskriget, minus det brittiska imperiet. Eller snarare vad som hade utvecklats om det inte var för kriget och de villkor som dikterades av vinnarna (WWII ser jag bara som en konsekvens). Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt, det kan vara så att det är bra, kanske tom. naturligt när det brittiska imperiet inte längre finns. Den maktkartan kan bli ganska spänningsfri då. Men det passar ju verkligen inte in i bilden av “full spectrum dominance” som åtskilliga gånger uttalats från landet med det femkantiga militärhögkvarteret. Vi lever i spännande tider, tyvärr är det väldigt få som inser det när media bara rapporterar bekväma saker och bara törs rikta sin granskande makt och ställa obekväma frågor till de utan makt. Solbränd Obama, typ.

#8 JN on 7 September 2010 at 6:35 pm

Det brittiska imperiet pre 1VK motsvaras väl idag av USA?

Långt innan finanskrisen hörde jag förresten rykten om att den Isländska finansbubblan delvis tjänstgjorde som pengatvättomat för ryska maffian.

#9 steelneck on 7 September 2010 at 8:36 pm

@JN: Javisst. USA formades ju i mångt o mycket genom sitt frigörande från det brittiska styret och britterna har i stort bytts ut mot amerikaner. Historiskt sett deras fiende nummer ett. USAs inblandning i första världskriget kan mycket väl ha haft som outtalat delmål att stärka sin egen position som global spelare. Tyskland ledde den industriella revolutionen stort, mycket stort. Konsekvenserna blev allvarliga när maktbalanserna rubbades av tyskarnas industriella framgångar. Hela vår värld som vi känner den är formad från detta. På denna tid var det inte tal om något amerikanskt imperium med “full spectrum dominance”, det brittiska imperiumet var det som härskade, framförallt över haven. Då fanns inte de kommunikationer vi har idag, den tekniska utvecklingen hade inte nått så långt och järnvägen var ännu inte påkommen. Sjöfarten var således en grundförutsättning för ett imperium. Men allt detta var på väg att förändras genom tekniska landvinningar, som tyskland var bäst på att exploatera. Detta tål verkligen att funderas kring, hur förändras geopolitiken och maktbalanserna med dagens tekniska landvinningar? Makten har ju i alla tider flyttat med kommunikationsmöjligheterna, från Babylon till Biblos, Jerusalem, Rhodos, Rom, Malta, Lissabon fram till Nantucket och nu Norfolk/Washington och NewYork, allt i takt med tekniska landvinningar och kommunikationers utveckling. Datorkommunikation kommer att ställa saker på ända och förändra i denna långa historiska kedja ända från civilisationens vagga, lika mycket som båtbyggarkonsten, navigeringskonsten och tryckpressen, maktkamper kommer att utspelas men utgången brukar vara oundviklig sedd i bakspegeln.

Visserligen var det britterna som först experimenterade med järnväg, men det var tyskarna som tog det till stor skala. Än idag skojar turkarna om tyskarnas järnvägsbyggande angående Turkiets krokiga och slingriga järnvägar – de måste ha haft betalt per kilometer – Tyskland byggde järnväg till orienten.. och oljan, givetvis via Balkan. Tyskarna var också de första att se oljans fördelar över kolet. Nu fanns alltså en ny möjlighet för kommunikation som britterna inte hade sina fingrar i. Dessutom, till råga på allt, så började tyskarna att köra sina båtar på olja istället för kol. De blev mycket snabbare och med mycket längre aktionsradie och någon rökpelare som kunde ses på flera mils avstånd hade de inte heller. Britterna blev akterseglade på område efter område, framförallt industriellt och teknologiskt ledande till ekonomiska problem för dem och allt mera framgångar för tyskarna. Imperiets grundpelare rämnade på grund av teknisk utveckling.

Britterna började närmast i panik att konvertera sin flotta från kol till olja, och en ung Wniston Churchill som first lord of the admirality fällde orden:

“We must become the owners or at any rate the controllers at the source of at least a proportion of the oil which we require.”

Därefter följde diverse imperiella äventyr i bla. Afganistan som låg mellan imperiet och den kaspiska oljan “which we require”, ryssarna hade dessutom samma intressen som britterna.. (Afganerna har i stort inte haft fred sedan dess) och det var i denna veva som den Mackinderianska geopolitiken grundlades om kontoll över “the heartland”*, något som i lika hög grad gäller idag eftersom sjöfarten nu har ännu mindre betydelse. Spänningarna eskalerade allt mer fram till skotten i Sarajevo och helvetet bröt ut. I Versaillesfreden så gavs tyskland skulden, kartor ritades om, men krigets vinnare hade inte fattat att vinnarna fortfarande måste kunna leva tillsammans med förlorarfolket såvida ett folkmord inte skett, därför fick det tyska folket lida och hade mycket lätt för att söka syndabockar och ropa efter en stark ledare, de fick en.. Det här kan man förstås skriva en hel bok om, dessutom så måste blanda man blanda in både Ryssarna och det ottomanska imperiet, men kartritandet av de imperiella och den nye storspelaren med ännu dolda imperiella ambitioner efter versaillesfreden ser vi än idag.

*
Who rules East Europe commands the Heartland;
Who rules the Heartland commands the World-Island;
Who rules the World-Island commands the world.

Zbigniew Brzezinski har sedan länge fattat det där..

Åhh, visstja. Det finns ju en till fäsk signal som relaterar till Rasmus ämnen här på bloggen, den där stora samlingen av dokument rörande Afganistan på Wikileaks. De innehåller ju egentligen inga direkta nyheter, inga amerikanska maktahavare som pekas ut, inga höga potentaters karriärer som hotas osv. (vilket gör mig lite misstänksam), det enda nya är ju att den tidigare USA-allierade Pakistan utropas som “bad guy”. Det sänder i sig signaler, i synnerhet när man känner till att Pakistan närvarade vid ett SCO-toppmöte och fick obsevatörsstatus redan 2005 och skulle nog varit med som Musharraf öppet ville om inte Indien hade motarbetat, ett indien som ryssarna har starka relationer med. Dessutom är ju Pakistan världens enda muslimska land med kärnvapen, något som implicerar en hel del på sina ställen..

Pengatvättomat för den ryska maffian? Man skall nog vara lite försiktig med sådana rykten och hålla WuTuis hemlighet i huvudet. Alltså det som går ut på att: Om logiken är att din fiendes fiende är din vän, vad är då den största hemlighet som kan föreslås? Jo att ni bara är fiender på låtsas och i hmlighet de allra bästa vänner. En tredje part blir då ofelbart grundlurad och går ärenden de aldrig hade gjort annars. WuTuis hemlighet är enkelt att formulera, men blir omtumlande komplicerat när man funderar närmare. Vi hör lite då och då saker om den ryska maffian, men varifrån kommer detta? Att det minst sagt blev lite tokigt i ryssland under Jeltsins tid och tom. lilla sverige skickade nödhjälp, det vet vi. Men sen kom Putin som nog kan ses som en nödvändig besk medicin. I ett land med KGB, GRU, FSB och allt vad det heter, så vill jag nog inte riktigt köpa talet om en maffia som löper amok över landets gränser. Statsmakter med kontroll brukar inte sköta sina affärer så slarvigt mot omvärlden, de har ju kontroll (är det samma personer som kritiserar Putin och dennes sovjetliknande kontroll, som pratar om rysk maffia?). Det ryssland framförallt spelar på idag är handel, med sin främsta exportvara, energi, i synnerhet i form av naturgas. För min del är det helt okej och Gazprom brukar leverera punktligt även till länder som ryssland legat i konflikt med (tom. till Georgien under den krisen). Handel skall vi inte klaga på, det är så alla länder nyttjar sin makt, även fredliga, genom ömsesidiga beroenden så kan man inte bråka med varandra och vill vi sälja något till dem så kan vi inte bojkotta deras produkter.

Just efter Islands kollaps så kunde vi läsa om en hel del pajkastning mot Island kommandes från London. Britterna mer eller mindre anklagade Island för krisen, inte USA.. Vet de något vi inte vet, eller var det opinionsbildande för att folk skulle gå med på saker de annars aldrig gått med på? I en sådan miljö kan nog en hel del rykten födas, i synnerhet när Ryssland uttalade sitt stöd för Islänningarna, ett ryssland som britterna alltid varit lite på kant med ända sedan de första äventyren i Afganistan för 100 år sen. Men ryssland kan likväl ha haft fingrar med i spelet även om jag inte köper det där om maffia. Ibland har jag undrat lite på skämtblandat allvar över Rysslands bidrag till melodifestivalen 2007 – “Dont call me funny, funny, ill blow your money money” – I samarbete med kineserna har de idag onekligen den makten över dollarn och USA, men de vill givetvis suga ut så mycket som det går ur dollarkakan.

#10 rasmus on 7 September 2010 at 8:47 pm

Jag kan bara buga inför Steelnecks generositet. (Kommer att läsa in mig mer efterhand.)

#11 Petter on 7 September 2010 at 10:36 pm

:-)

#12 steelneck on 8 September 2010 at 12:45 am

Angående den här storyn om privatarme på Island, ju mer jag läser om det, desto mer drabbas jag av DejaVu-känslor av turerna kring försäljningen av SAAB. Ryssar, jätteluddigt tal om maffia utan någonting konkret, Nederländska företagare med oklar finansiering osv..

#13 JN on 9 September 2010 at 2:24 pm

Vad det gäller “ryska maffian” tror jag personligen att den fungerar som en slags “skitig hand” åt Putin, vilken kan oskadliggöra problem som rotande journalister eller sälja vapen till terrororganisationer utan att statens händer smutsas på ett uppenbart sätt.

#14 steelneck on 10 September 2010 at 1:38 pm

@JN: En statsmakt har makten att sköta sådant betydligt mer raffinerat än så. Det är liksom ingen liten bananrepublik vi talar om. I linje med den gamla kallakrigs-indoktrineringen så är det nog tyvärr vi som bara klistrar epitetet “maffia” på skumma saker vi bara bygger pussel med skärvorna av. I vissa fall kan det till och med vara så att de vill att vi skall skall skylla på precis den maffia vi själva frammanat i vår egen världsbild. Tänk på det där om WuTui, det är inte ett helt ovanligt “M.O” bland säkerhetstjäster och det är näst intill omöjligt att reda ut av en betraktare. Därmed ger jag dig inte nödvändigtvis fel om den “skitiga handen”, det jag inte riktigt köper är att det skulle vara en genuin maffia, inte på den nivån av statsangelägenheter som berör geopolitik. En maffia sysslar inte med geopolitik, maffia handlar om något helt annat.

Man kan jämföra med hur USAs industrimilitära komplex använder sina “thugs”, Blackwater-historien bara som ett litet exempel, eller varför inte maktsfären kring Carlyle group, Lockheed Martin, Halliburton, BP osv.. Fullt legitima företag. Framförallt genom legitima stora tunga företag med kontrollen över resurser som andra länder behöver så kan statsmakter utöva en enorm makt på andra andra länder och genom detta på helt legitima vis få igenom precis samma smutsiga byk genom tvättmaskinen. Med sådana resurser så skulle det bara vara klantigt och inkompetent att nyttja brottslingar (även om många gärna skulle vilja kalla dessa företagsledningar för brottslingar, i synnerhet när det är svängdörrar mellan politiken och styrelsepost-stolarna).

#15 COPYRIOT | Krisland, del 5: “Wikigeysir” och andra vulkaniska vattenmetaforer on 13 September 2010 at 9:11 am

[…] Kanske liknande Krisland, del 4: Yttrandefrihetsparadiset […]

#16 COPYRIOT | Om Acta, med mera, i nya numret av Internationella Studier on 15 September 2010 at 10:11 am

[…] Krisland, del 4: Yttrandefrihetsparadiset […]

#17 Magnus on 8 May 2011 at 2:03 pm

Var var det nu jag läste det där, just det, steelneck skrev:

“samlingen av dokument rörande Afganistan på Wikileaks. De innehåller ju egentligen inga direkta nyheter, inga amerikanska maktahavare som pekas ut, inga höga potentaters karriärer som hotas osv. (vilket gör mig lite misstänksam), det enda nya är ju att den tidigare USA-allierade Pakistan utropas som “bad guy”.”

Tja, vad säger vi idag 9 månade senare när USA proklamerar att de dödat Usama bin Laden i ett hus i närheten av en Pakistansk militäranläggning? Signalspaning klockren?

(dessutom kastat bort beviset/kroppen i havet)

Kommentera