För exakt ett år sedan träffade jag Julian Assange för första gången. Det var i foajén på Brucknerhaus i Linz, strax innan vi båda skulle ta emot priser som representanter för Piratbyrån respektive Wikileaks.
Vid det laget hade massmedia ännu inte börjat framställa Wikileaks som Julian Assanges personliga projekt, vilket jag tror är en felaktig historieskrivning. Snarare framstod Wikileaks som ett internationellt projekt med många aktivister, varav merparten av olika skäl valde att vara anonyma – därav behovet av en talesperson. Wikileaks hade och har även ett advisory board där bland annat flera kinesiska dissidenter ingår (en av dessa fanns också på plats i Linz för ett år sedan, vill jag minnas).
Jag höll ett femton minuter långt tal där jag förklarade det paradoxala för en gruppering som Piratbyrån att ta emot 5000 euro. (Just nu, när jag skriver denna bloggpost ett år senare, sker en slags fortsättning och fördjupning på årets upplaga av Ars Electronica. Magnus Eriksson har just pratat i Linz om bussar och nätaktivism och allt däremellan. Större delen av talet går att se via Bambuser.)
Efter mig var det Julian Assanges tur att tala. Han var mycket medveten om tidsgränsen på 15 minuter. Ändå pratade han bara på, och på, och på. Folk skruvade på sig. När han efter en halvtimme avbröts av arrangörerna blev han lite stött och visade detta öppet. Insåg de inte hur viktigt hans budskap var?
Jag tänkte att Julian Assange säkert var en utmärkt aktivist, men inte världens bästa talesperson. Wikileaks hade nog mått bra av att företrädas av någon mera ödmjuk och lyssnande.
Intrycket förstärktes när han knackade mig på axeln och började utgjuta galla över hur skandalöst det var att ett inte så jätterelevant projekt hade vunnit förstapriset i vår kategori. Visserligen kunde jag hålla med om att juryn fattat ett underligt beslut, uppenbart grundat i en konstig form av politisk korrekthet. Men medan jag mest roades åt saken verkade Julian Assange mäkta upprörd över den korruption, eller kanske konspiration, som snuvat Wikileaks och Piratbyrån på förstapriset. För det ska också sägas att han uttryckte den största respekt för Piratbyrån och The Pirate Bay.
En gång till har jag helt kort träffat Julian Assange. Det var på Chaos Communication Congress i Berlin i vintras. Då var han stressad och gav intryck av att vara ännu mer paranoid än tidigare. Paranoian var säkerligen befogad. Utan tvivel var han redan då en måltavla för säkerhetstjänster. Jag hade svårt att komma ifrån tankarna på vad det gör med en människa att vara i en sådan position.
Om jag vore en säkerhetstjänst som ville knäcka Wikileaks och hade gott om tid, då skulle jag inte slå till direkt mot dem. Jag skulle sprida ut ett nät av märkliga indicier för göda deras paranoia så att deras verklighetsuppfattning långsamt, långsamt började lösas upp. Sen skulle de undergräva sig själva.
Allt detta, ska understrykas, är mina högst personliga intryck. De förminskar inte min stora respekt för Wikileaks arbete. De ska heller inte hållas mot Julian Assanges aktivism och har givetvis ingenting att göra med de allvarliga brottsmisstankar som nu utreds av svensk polis.
Lärdomen som måste dras, av aktivister i allmänhet och nätaktivister i synnerhet, är att inte låta projekt bli synonyma med en person. Genom att massmedierna har presenterat Julian Assange som ledaren för Wikileaks gjordes organisationen mycket mer sårbar.
Att undvika individfixering är inte lätt. En del av problemet är en så trivial sak som att massmedier vill ha illustrationer till sina texter, vilket ofta är svårt när det gäller nätaktivism. Har man inga andra bilder så får man dra till med ett foto på en person, vilket steg för steg bidrar till att utmåla personen som ledargestalt.
En lösning kan alltså vara att tillhandahålla alternativt bildmaterial. Gärna i form av platsbaserade händelser och artefakter som pressfotograferna kan få kasta sig över. Men detta räcker inte. Ofta är den enda lösningen att låta sig förökas genom delning. Inte bygga en stor organisation, utan ständigt framträda under nya namn. Tänk på Telecomix, Wikicong och Thaileaks för att bara nämna några aktuella exempel.
För alla som gillar idén med Wikileaks är det nu oerhört viktigt att bryta personfixeringen på Julian Assange. Själv gjorde jag det härom dagen genom att bloggporträttera den isländska parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttir som ju faktiskt också är en talesperson för Wikileaks.
Nu kommer intressant nog pressuppgifter om att Birgitta Jónsdóttir rekommenderar Julian Assange att ta en timeout. Rubriken som talar om “inbördeskrig” i Wikileaks förefaller däremot lite överdriven. Birgitta Jónsdóttir säger helt enkelt att det för tillfället är hög tid för andra att ta över stafettpinnen som talespersoner.
Somebody needs to say this. If it means I get banned, I don’t care. I really care very much for WikiLeaks and I do consider myself to be Julian’s friend. But good friends are the people who tell you if your face is dirty. There should not be one person speaking for WikiLeaks. There should be many people.
Birgitta Jónsdóttir, som kan läsa svenska, uppger att hon har läst igenom polisens papper om fallet. Hon konstaterar att anklagelserna om våldtäkt/ofredande knappast är ett led i en konspiration mot Wikileaks, vilket Julian Assange fortfarande verkar hävda.
“I have never seen this as a conspiracy”, she said, adding that she has no reason to doubt – or affirm – the honesty of the two women making the charges against Assange. “I want to be neutral on this, because I don’t have the full story. I don’t want to diminish the seriousness of what they are saying.”
/…/
“Julian is brilliant in many ways, but he doesn’t have very good social skills”, she said. “And he’s a classic Aussie in the sense that he’s a bit of a male chauvinist.”
Själv har jag alltså bara träffat Julian Assange två gånger och känner honom verkligen inte. Men jag måste jag säga att mitt intryck av honom går väl ihop med vad Birgitta Jónsdóttir säger. Och hennes krav på att han ska ta en timeout är väldigt, väldigt rimligt.
22 kommentarer ↓
Hade Johan Gutenberg tagit en timeout så hade boktryckarkonsten varit fortfarande förbehållen några få. Tidigare föregångare till Gutenberg hade ju tagit timeout, vilket ledde till att boktryckarkonsten försenades med hundratals år.
Hade Galileo Galilei tagit timeout så hade kyrkornas lära ännu fått styra. Och vi hade fått lära oss att jorden är platt.
Du Rasmus, kanske också ta timeout från att propagera för reformerad upphovsrätt, så att det säkerställs så att inga reformer sker.
(OBS IRONI)
Tycker du är lite snabb att avfärda konspiracismen i det här fallet. Alla turer kring fallet är ju minst sagt märkliga – nu har tre olika åklagare varit framme och ändrat brottsrubricering – och ännu mer misstänkt är förstås att den ene anmälaren hör till den socialdemokratiska härskarklassen och därmed sannolikt är en genomkorrumperad människa.
Dennis: Dock är Wikileaks ett nätverk som har ett flertal talespersoner. Gutenberg var ensam.
Att Julian Assange bör ta en paus som Wikileaks ansikte utåt är helt rimligt.
(sen kan ju Wikileaks inte jämföras med varken uppfinnandet av tryckpressen eller upptäckten om att jorden är rund, men det är en annan sak)
Dennis, din kommentar är ett tydligt exempel på varför man INTE bör bygga rörelser på personkulter.
(Jag är lite osäker på om du menar att hela kommentaren, eller bara sista stycket, är ironiskt.)
Internet är en hydra – att hänga upp sig på att bevara ett huvud hindrar tillväxten.
(För övrigt, pet peeve: Columbus seglade till Amerika runt 1492. Gelileo presenterade sin heliocentrism 1610. Vidare, kristen teologi hade sedan 1300-talet varit extremt influerat av Aristoteles (så pass att han kort och gott kallades “Filosofen”) – och en av grundteserna i Arres fysik var att jordelementets “naturliga ort” var vid universums mittpunkt. En naturlig konsekvens av detta att jorden aggregeras runt en punkt blir att den aggregeras till ett klot – runt vilket de perfekta himlasfärerna roterar.
Kort sagt, idén att medeltida tänkare trodde att jorden var platt är en modern myt.)
I princip korrekt. Om Wikileaks ska fungera, vilket jag personligen hoppas på att de aldrig kommer att göra, eftersom det alltid kommer finnas en ärketomte i form av Assange, redo att göra sig en mediakarriär och scora på sig vänstergroupies via andras insatser – så ska de inte ha en enda måltavla till talesman.
Alla terrorister vet att man skapar i princip ledarlösa celler för att agera effektivt. Stod till och med i terroristens handbok en gång i tiden, eller hur? Eller kanske borde ha stått där. Minns inte riktigt. Länge sen jag pulade med den.
Hursomhelst.
Grejen är att du det enda ord vi har på att någon säkerhetstjänst överhuvudtaget jagar Assange är hans eget. Och vad hans ord anbelangar – tror jag personligen, som också har träffat honom ett antal gånger, är inte speciellt jävla mycket att hänga i julgranen.
Hade någon velat knäppa Julle hade de kunnat göra det. Det är inte som om han gör någon speciell hemlighet av var han finns eller vad han gör direkt.
Värre “hemligheter” har avslöjats, men källorna oskadda. Någon som kollat in “Generation Kill”, exempelvis? Definitivt mycket mer explosivt. Enda som hände där är att författaren åkte på fetdäng när han gick in i fel bar.
Skit händer.
Men lägg för fan ner nojan. Ingen jagar den där jävla tomten förutom hans egen paranoia. Möjligen kompletterad av Aspeger-diagnosen ingen vågat ställa ännu.
Det lustiga är att jag håller helt med dig i hela texten men får endå en lite bitter smak av opportunism.
Riktigt så enkelt är det nog inte.
Wikileaks är ett projekt för att skapa maximalt genomslag. Någon brist på modig hosting finns det knappast i världen. Läcksiter finns det också gott om. Cryptome har ju publicerat åtminstone MI5-material till exempel.
Men vilket genomslag har detta fått i resten av världen? Mot den bakgrunden bör man se Wikileaks. Bara ordet “wiki” är för att få folk att tänka på Wikipedia, låna creds om man så vill. Wikiformen är förstås inte särskilt lämplig alls för en läcksite annars. Projektet är skapat för maximal medial impact. Därav även metoderna att ge media förtur på läckdatat mot att de avsätter grävresurser.
Wikileaksprojektet har ju gjort mycket bra, men genomslaget i media har fortfarande låtit vänta på sig. Inte förrän man börjar spela ordentligt på Assanges person lossnar det. Ju mer cikus, ju mer genomslag.
Jag skulle även våga mig på att säga att informationsfrågor i Sverige lyftes ordentligt under den tiden Piratbyrån låg på journalisternas ringlistor. Medielogiken kräver en protagonist. Det är själva antitesen till den hydra du talar om. En journalist ringer inte Wikitelecomhydrix-projektet för dagen.
Ingen annan organisation har klarat att plocka upp den facklan. Piratpartiet ligger väl närmast men de har inte riktigt klarat av det.
Allt detta förutsätter naturligtvis att det är mediegenomslaget man vill åt. Personligen tycker jag att just den bredare diskussion som nås genom media är den saknade länken, för även om hela irc och bloggarna är överrens finns annars ett naturligt glastak för diskussionen.
Om man blir anklagad för våldtäkt så är man tydligen inte önskvärd. Vad konstigt.
Projektet kanske skulle må bra av att forkas?
Får smälta det här lite. Jag har också varit lite bekymrad över fixeringen vid en person, men inte hört talas om (eller sökt) andra talespersoner.
Inte heller har jag varit särskilt impad av försök att hävda konspirationer och honeytraps, emedan jag däremot inte för ett ögonblick tror att den uppkomna situationen inte kan tänkas utnyttjas av underrättelsetjänst.
Å ena sidan gillar jag inte att människor tvingas från sina uppdrag pga av misstankar.
Å andra sidan… Man kan tycka att Assange själv borde lämna över, åtminstone till det hela är utrett. Han har redan innan affären mycket press på sig, och frågan är hur han ska kunna göra ett bra jobb under den nu ökade pressen.
Tänkvärt.
Tack för intressant läsning.
“Allt detta, ska understrykas, är mina högst personliga intryck.”
Exakt vilken relevans har dina personliga intryck? Och om de nu inte har något att göra med “de allvarliga brottsmisstankar som nu utreds av svensk polis”, varför publicerar du dem nu, när ett helt år har passerat?
“Birgitta Jónsdóttir, som kan läsa svenska, uppger att hon har läst igenom polisens papper om fallet. Hon konstaterar att anklagelserna om våldtäkt/ofredande knappast är ett led i en konspiration mot Wikileaks”
Hur “konstaterar” hon det?
“Om jag vore en säkerhetstjänst som ville knäcka Wikileaks och hade gott om tid, då skulle jag inte slå till direkt mot dem. Jag skulle sprida ut ett nät av märkliga indicier för göda deras paranoia så att deras verklighetsuppfattning långsamt, långsamt började lösas upp. Sen skulle de undergräva sig själva.”
Spot on.
“Palle” är troligtvis en av Bodströms hejdukar. Sossemaskineriets kvarnar går varma i drevet att förinta WikiLeaks. Bodström bor numera nära Pentagon och tillsammans masserar de nu det svenska rättsväsendet så Assange snart kan bli hängd i taket på ett CIA-flyg till Washington.
Sossarnas största rädsla är att WikiLeaks börjar publicera läckor om sossarnas enorma system av korruption och stöld av allmänna medel i Sverige. Därför måste WikiLeaks förintas.
Och att det svenska korrekta etablissemanget hänger på i hetsjakten på Assange är i vanlig ordning ett symptom av den svenska avundsjukan. Etablissemanget låtsas hela tiden att Sverige är bäst i världen men samtidigt inser de i sina begränsade intellekt att de är naiva, auktoritetstroende systemslavar oförmögna att uträtta något konstruktivt. För att avleda uppmärksamheten från sina egna brister går de därför till frontalangrepp mot objektet för deras avundsjuka – Julian Assange.
Även om det är tveksamt (försök till formulering som de flesta kan acceptera) om det låg någon organisation bakom anmälan, så är det nu ganska uppenbart att det nu är politik inblandat i utredningen, oklart hur mycket. Sanningen om vad som egentligen hänt börjar komma i baksätet jämfört med alla saker runt omkring. Naturligtvis skulle det också vara tjänstefel på diverse säkerhetstjänster att inte försöka utnyttja rättsprocessen till sin fördel.
Och detta betyder att konsekvenserna av ett byte av talesperson (eller en nedtoning av Assange roll) just nu är väldigt svåröverskådliga, oavsett om det på sikt är lämpligt.
“Leve Janne Josefsson” att “Palle” skulle vara en av “Bodströms hejdukar” verkar tämligen osannolik, till och med marginellt mindre sannolikt än att du skulle vara ett av “Bodströms Troll” vars uppgift det var att få folk som stödjer Wikileaks att framstå som lallande fåntrattar. När man börjar kasta sådana anklagelser kring sig är det en inbjudan till allmänt foliehatteri. Skärpning.
Vad spelar det för roll om Wikileaks har EN talesperson, så länge som de verkliga “ledarna”/knytpunkterna i nätverket är fler än så? Kan det inte tvärtom vara bra att rikta uppmärksamheten åt “fel håll”?
[…] Wikileaks skulle må bra av en annan talesperson […]
Intressant läsning! Men fjortisen i mig vill veta en hel rad andra saker…hur känns Julian Assange handslag, hur doftar han, är han mjuk och vänlig till sättet? Han verkar ha en sådan varm utstrålning. Ni som träffat honom måste ju veta?
[…] Wikileaks skulle må bra av en annan talesperson […]
[…] Kanske liknande Wikileaks skulle må bra av en annan talesperson […]
[…] ett citat från COPYRIOT som beskriver problemen med Assange och att hänga upp en organisation på en person. “I have never seen this as a conspiracy”, she said, adding that she has no reason to doubt – […]
Kommentera