Ett säkert hösttecken är att inlägge på Copyriot börjar länkas samman i tematiska serier. Det tycks som att bloggserien Trolltyg, som löpte från oktober 2009 till januari 2010, har återupplivats. Genast flätades den samman med serien om Island, vilket kanske var väntat med tanke på hur många som associerar Island med troll.
Inlägget om Wikileaks talesperson Birgitta Jónsdóttir diskuterade intresset för Island bland vissa konspiracister. Många andra skulle kalla dem “foliehattar“, men det är ett uttryck som jag vägrar begagna mig av.
Att benämna någon som “foliehatt” innebär i praktiken att ställa diagnosen paranoid schizofreni, som ju brukar förknippas med vanföreställningar om fientliga strålar. Vanligare är dock att man talar om “foliehattar” utan att rakt ut säga vilka man syftar på. Det blir en oklar antydan om de där andra som är paranoida och som vi rationella måste ta avstånd från. Lustigt nog rymmer alltså hatet mot foliehattarna själv ett inslag av paranoia.
En sökning i de olika pressarkiven gör gällande att det pejorativa uttrycket “foliehatt” inte alls har så lång historia i svenska språket. Första förekomsterna i tidningarna var för tre-fyra år sedan.
Något tidigare, kanske från år 2005, började vissa att tala om foliehattar ha nått den svenskspråkiga bloggosfären. Samtliga de bloggar som då använde begreppet (och som fortfarande år att hitta via sökmotorer) kan betecknas som politiskt libertarianska. Detta är inte oväsentligt för att förstå foliehatet. En förkärlek för att benämna sina politiska motståndare som foliehattar tyder på att den egna politiken identifieras med en universell rationalitet.
På engelska har begreppet “tin foil hat” en historia som sträcker sig åtminstone till år 1927. Wikipedia-sidan skapades redan år 2002 av en användare som även bidrog till artiklarna om paranoia, schizofreni, psykos, hjärntvätt och Polen.
Wikipedia missar heller inte att utförligt referera till det examensarbete MIT som visar att foliehattar inte alls skyddar mot strålning. Vilket väl var tänkt att vara skojigt men är en riktigt billig poäng.
Kan vi sluta tjata om de där foliehattarna nu? Ingenting tyder på att de som verkligen iklär sig hattar av aluminiumfolie är fler än en handfull, om de ens finns. Däremot existerar det gott om schizofrena paranoiker i vår värld. Att associera dessa till folie blir mest ett sätt att låtsas som att gränsen mellan sjuklig paranoia och sunt kritiskt tänkande skulle vara knivskarp – vilket den inte är. Lika lite som gränsen mellan ens egen hjärna och omvärlden är knivskarp, hur tjock metallbarriär man än skulle bygga.
Sålunda bör vi inte inkludera “foliehattarna” i det bestiarium dit man sedan tidigare räknar troll, vampyrer och minotaurer. Däremot kanske det finns skäl att ge plats för foliehatarna – de som i god paranoid anda ständigt är ute efter att stämpla andra som paranoiker, bara för att bekräfta sin egen rationalistiska självuppfattning.
38 kommentarer ↓
Foliehatet får en extra dimension av intolerans mot det irrationella om man tänker på vad “folie” betyder på ett annat språk…
http://en.wikipedia.org/wiki/Folie_à_deux
För övrigt råkade jag ut för en alldeles äkta stråltant när jag jobbade i kontrollrummet på den gamla 225-centimeterscyklotronen som fanns i Frescati. En kväll ringde en kvinna och berättade om att hon var förföljd av en av professorerna på stället, och att han var så infam att han hade lyckats styra om så att det skickades strålar från våra maskiner i hennes riktning, utan att vi tekniker kunde avslöja det.
Jag har f ö en väldigt stor medkänsla med paranoiker – så länge de håller sina idéer och sitt lidande för sig själva och inte försöker göra politik av det – och menar nog att deras vanföreställningar är ett naturligt fenomen som inte bara beror på obalans, men också har någon sorts funktion att rätta till obalanser i hjärnan.
Kul att se att trollanalyserna fortsätter!
Maria Lj: Ah! Självklart! Att jag inte tänkte på det! La Folía!
(Sätter genast på Jordi Savalls inspelningar.)
Maria Lj: Foliehatt = galenhatt, galenpanna…?
Bör man tolka den kopplingen, eller blir det alltför textistiskt?
Din distinktion mellan foliehattarna och foliehatarna påminner mig om den förbisedda (men ack så viktiga) skillnaden mellan hattifnattar och hatifnattar.
Förstör inte ett av mina favoritbegrepp nu…
Jag ville bara slå ett slag för den korrekta stavningen hatifnatt.
Helt OT var det inte, för foliehatarna är samma människor som föredrar de tama, skyddsjordade hattifnattarna…
Jag undrar om jag är medskyldig, för i en bok 2004 skrev jag:
“Ibland skojas det ganska friskt med de som ägnar sig åt överdriven fysisk säkerhet, de kallas aluminiumhattar efter en grupp paranoiker i USA som enligt en vandringssägen isolerar sina hattar med aluminiumfolie för att undvika att få sina tankar avlyssnade av främmande agenter.”
Fast det var väl iaf inte misantropiskt.
Det här var det bästa du skrivit om konspirationsteorier… fattade inte riktigt de tidigare skriverierna om “konspiracism”.
Vill minnas en gammal intervju med nån tysk här på Copyriot som pratade om “politics fiction”…
Fascinerad av det begreppet… vad lägger du för nån betydelse i det? Och på vilket sett är konspirationsteorier värdefulla, tycker du?
Fiat Hotel.
A hot filet.
The fat oil.
To a left — hi?
Loaf — eh.. tit!?
To the fail:
I felt at ho
Ta hit Elof!
Hotat Leif.
I loftet ha
fiolhatet.
Ofta helt i
foliehatt.
en kortfilm med foliehattar värd att se
http://www.youtube.com/user/Ofokus?blend=22&ob=5#p/u/20/aidDmr3ffdQ
Kommentera